Uno Ullberg ansågs på sin tid vara den mest betydande arkitekten i sin hemstad Viborg. I Finlands arkitekturhistoria är han däremot inte särskilt känd, och hans produktion som helhet har ännu inte blivit föremål för forskning. Detta kan bero på att största delen av hans byggnadsverk efter fortsättningskriget förblev på den sovjetiska sidan av gränsen, vilket länge har försvårat ett studium av hans arbeten.
Den Viborgsbördige Uno Ullbergs produktion är omfattande och mångsidig. Efter att 1903 ha utexaminerats som arkitekt vid Polytekniska institutet i Helsingfors, arbetade Ullberg först som ritare vid arkitektbyrån Nyström, Petrelius & Penttilä, tills han 1906 återvände till Viborg där han grundade en gemensam byrå med arkitekten Claes Axel Gyldén. År 1910 grundade Ullberg en egen byrå, och 1932–1936 var han stadsarkitekt i Viborg.
Den största delen av sin omfattande produktion skapade Ullberg som privatarkitekt. Hans mest kända verk är Viborgs konstmuseum och konstskola, som byggdes på krönet av Pantsarlaks bastion 1930. Konstmuseets och konstskolans stiligt asketiska byggnad, med en utsikt som öppnar sig mellan pelare ut mot Viborgska vikens skärgård och Trångsunds hamn, hör till den nordiska klassicismens finaste verk. Byggnaden speglar brytningen mellan klassicism och funktionalism och visar också Ullbergs förmåga att skapa intressanta rumsliga lösningar. Konstmuseets och konstskolans rumsbildningar skapar tillsammans en subtil serie. Även om byggnaden delvis skadades under andra världskriget, och en sanering 1968 förändrade Ullbergs ursprungliga arkitektur, är byggnaden med omgivning fortfarande mycket imponerande. År 2010 öppnades här efter en genomgripande renovering en filial av konstmuseet Eremitaget i S:t Petersburg.
Även Ullbergs övriga viktigaste verk planerades för Viborgs gamla historiska centrum mellan 1910- och 1930-talen. Ett viktigt arbete var Runda tornets ombyggnad till café 1923. Ullberg omformade och inredde utrymmena så att de stilmässigt påminde om epoken då tornet ursprungligen uppfördes. Han förberedde sig för arbetet genom att bekanta sig med svenska slott och fästningar från Vasakungarnas tid.
Merparten av Ullbergs arbeten är ändå nybyggen. Hans förmåga att få nybyggena att smälta in och bli en del av historiskt värdefulla miljöer rönte uppskattning, även om det också framfördes kritik. Tillsammans med Claes Axel Gyldén ritade Ullberg firman Hackman & Co:s hus i jugendstil, som uppfördes 1908 i Viborgs slotts närhet. Det arkitektoniskt högklassiga huset väckte uppmärksamhet i fackkretsar. Viborgs pantlåneinrättnings affärshus, som stod färdigt 1931, var den första funktionalistiska byggnaden som Ullberg ritade och den första i den nya stilen i Viborg. Ullberg anpassade byggnadens skala till omgivningens, men stilmässigt avvek den fullständigt från de omgivande 1800-talshusen.
Som stadsarkitekt fick Ullberg i huvudsak komplettera och slutföra sin föregångare Wäinö Keinänens verk. Ullbergs viktigaste uppdrag som stadsarkitekt var Viborgs kvinnosjukhus, som stod färdigt 1937, då Ullberg redan hade flyttat till Helsingfors som arkitekt vid Medicinalstyrelsen. Under sin Helsingforsperiod planerade Ullberg sjukhus på olika håll i Finland. Det pediatriska universitetssjukhuset Barnkliniken i Helsingfors uppmärksammades särskilt. Bygget slutfördes först efter Ullbergs död under Erkki Linnasalmis ledning, och sjukhuset stod färdigt 1946. Inför planeringen hade Ullberg 1937 tillsammans med professor Arvo Ylppö rest runt i Europa och bekantat sig med barnsjukhus, och den funktionalistiska Barnkliniken prisades både i Finland och utomlands som ett exemplariskt modernt barnsjukhus. Det viktigaste av Ullbergs arbeten för privata uppdragsgivare i Helsingfors var Bensows affärshus vid Skillnaden (1940), där han än en gång gav prov på sitt sinne för rumsplanering.
Uno Ullbergs produktion spänner över den arkitektoniska utvecklingen från jugend till funktionalism. Den är ett tvärsnitt av arkitekturen under 1900-talets början och Finlands tidigaste självständighetstid. Ullberg tillhörde en något yngre generation än de kända arkitekterna vid sekelskiftet. Det visar sig t.ex. i hans och Gyldéns tävlingsförslag för Helsingfors järnvägsstation som, liksom Sigurd Frosterus berömda förslag, avvek från den dominerande nationalromantiska linjen. Ullbergs och Gyldéns Wieninspirerade förslag prisbelönades inte, och uppdraget gick till Eliel Saarinen, som deltagit med ett mer traditionellt förslag.
Även om Ullberg under sin karriär smidigt införlivade nya influenser i sin arkitektur, var det framför allt den historiska arkitekturen som inspirerade honom. Då han 1924 planerade Fastighets Ab Pamppala i Viborgs gamla historiska centrum hämtade han idéer ur Erik DahlberghsSuecia antiqua et hodierna. Även om de ursprungliga planerna ändrades, vittnade detaljerna i huset tydligt om Dahlberghsk 1600-talsanda.
Ullbergs historiska intresse visade sig redan under studietiden. År 1901 gjorde han som Fornminnesföreningens stipendiat en forskningsresa till ryska Karelen tillsammans med sina studiekamrater Jalmari Kekkonen och Alarik Tavaststjerna. Deras rön publicerades 1929 i boken Kansanomaisia rakennustapoja ja koristemuotoja Karjalasta (Folkliga byggnadsstilar och ornament från Karelen). Av bokens illustrationer var nästan hälften gjorda av Ullberg, och bilderna röjer hans konstnärliga begåvning. De reseskisser som Ullberg målade i akvarell under sina många utlandsresor, visar även de att han var en skicklig tecknare och en lysande kolorist. Vid sidan av sitt arkitektarbete undervisade han också vid Viborgs konstvänners ritskola 1906–1913.
Viborgsborna kände Uno Ullberg som en aktivt engagerad deltagare i hemstadens kommunala liv och organisationsverksamhet. Även om han flyttade till Helsingfors i mitten av 1930-talet behöll han intresset för sin gamla hemstad. År 1940 beskrev han staden i Wiborg, ett tvärsnitt, och 1941 presenterade han i arkitekturtidskriften Arkkitehti – Arkitekten en plan för återuppbyggandet av Viborgs gamla stadsdel, Fästningen.
Maarit Henttonen
Uno Werner Ullberg, född 15.2.1879 i Viborg, död 12.1.1944 i Helsingfors. Föräldrar målarmästaren Carl Johan Ullberg och Hulda Augusta Gallén. Gift med (1) skådespelerskan Maria (Maiju) Ranta 1909, (2) Johanna Elisabeth Clementson 1919.
PRODUKTION. Runda tornet i Viborg (1924); Kansanomaisia rakennustapoja ja koristemuotoja Karjalasta (tills. med A. Tavaststjerna & J. Kekkonen, 1929); Wiborg, ett tvärsnitt. Svenska tekniska vetenskapsakademien i Finland. Meddelande 13:3 (1940).
VERK. Bl.a. Handelshuset Hackmans hus, Viborg (tills. med C. A. Gyldén, 1907–1908); Om- och tillbyggnaden av Föreningsbankens hus, Torggatan 1, Viborg (1911); ; Helsingfors Aktiebank, Torkelsgatan 12 (1911); Nordiska föreningsbankens hus, Sordavala (1913); Tidningen Karjalas hus (Karjalahuset), Karjalagatan 10, Viborg (1914); Fr. Richardt & Co:s hus, Slottsgatan 14, Viborg (1918); Restaureringen av Viborgs stadsteater (1922); Restaureringen och nyinredningen av Runda tornet, Viborg (1923); Bostadshuset Fastighets Ab Pamppala, Södra vallen, Viborg (1923); Bostadshuset Varjo, Södra vallen, Viborg (1927); Tryckeri Karjala Ab:s affärshus, Karjalagatan 19, Viborg (1929); Viborgs konstmuseum och Viborgs konstvänners ritskola (1930); Viipurin panttilaitos Oy:s hus, Vakttornsgatan (1931); Diakonissanstaltens sjukhus, Viborg (1931−1932); Lutherska Petri-Pauli församlingens hus, Viborg (1931); Viborgs landsarkiv (1932−1933); Kanneljärvi kyrka (1934); Viborgs kvinnosjukhus (1937); Sjuksköterskeinstitutet, Helsingfors (1939−1940); Bensows affärshus, Helsingfors (1940); Barnkliniken, Helsingfors (1943−1946).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Ritningsarkivet och arkitektkartoteket, Finlands arkitekturmuseum, Helsingfors. B. Brunila, Minnesteckning. Uno Ullberg, Svenska Tekniska Vetenskapsakademien i Finland. Förhandlingar II (1946); O-I. Meurman, Uno Ullberg. Viipurin arkkitehti (1975); R. Nikula, Yhtenäinen kaupunkikuva 1900−1930. Suomalaisen kaupunkirakentamisen ihanteista ja päämääristä, esimerkkeinä Helsingin Etu-Töölö ja uusi Vallila (1981); Matrikel öfver Polytekniska institutets i Finland lärare och elever 1898−1908. Red. S. Heiniö (1918); Nordisk klassicism. Nordic classicism 1910−1930. Red. S. Paavilainen (1982); Ingenjörer och arkitekter i Finland 1948 (1948); R. Wäre, Arkkitehtuuri vuosisadan vaihteessa. Ars. Suomen taide 4/1989.
BILDKÄLLA. Ullberg, Uno. Foto: Ateljé C. P. Dyrendahl. Museiverket.