Hannes Gebhard såg det som sin uppgift att konsolidera det finländska samhället genom att förbättra villkoren för landsbygdsbefolkningen. Hans mångsidiga verksamhet fördelade sig på tre huvudområden; jordbruksandelslag, lösning av torparfrågan samt småbrukarnas yrkesmässiga och andliga utveckling.
Hannes Gebhard föddes den 8 april 1864 i Kemijärvi. Hans farfar var musiker och hade flyttat till Finland från Thüringen; fadern, Johan Ferdinand, var forstmästare i Kemijärvi. Modern, Laura Wegelius, kom från en kyrkoherdesläkt i samma stad. När fadern övertog skötseln av kronoskogarna i Paldamo kom Hannes att växa upp i Kajanaland. Som ung tog han intryck av naturens skönhet men också av de primitiva förhållanden lantbefolkningen levde under. En tredje impuls på livsvägen utgjordes av skolstaden Uleåborg. Stadens svenska lyceum var vid denna tid genomsyrat av finskhetsidéer. Hannes Gebhard, som blivit student 1882, anträdde färden till Helsingfors som finskhetsivrare.
Hannes Gebhard började studera historia. För sina egna studier i Kajanas historia erhöll han 1885 ett erkännande från Österbottniska nationen och Kajana stad. Vid samma tid blev Gebhard god vän med O. E. Tudeer, som var professor i grekiska och grekisk litteratur. Tudeer var med om att grunda tidskriften Valvoja, där också Gebhard började medverka. Gebhard avlade kandidatexamen 1887. När E. G. Palmén, professor i finsk, rysk och nordisk historia, utsågs till huvudredaktör för Valvoja året därpå, lockade han sin elev Hannes Gebhard att bli redaktionssekreterare för tidskriften.
Gebhards avhandling i ekonomisk historia Savonlinnan läänin oloista vuoteen 1571 (Om förhållandena i Tavastehus län till år 1571), i vilken han använde sig av ortnamnsforskning och statistiska översikter, godkändes 1889 med vitsordet laudatur, och han utnämndes samma år till docent i nordisk historia. Redan tidigare hade han föreslagit att ett finskspråkigt bokförlag skulle grundas, och i maj 1890 sammankallade han till ett konstituerande möte. Förlaget fick namnet Otava (Karlavagnen), och Hannes Gebhard blev till sin förvåning utnämnd till dess verkställande direktör. Året därpå ingick han äktenskap. Hans maka, Hedvig Silén, kom från Åbo, men hade avlagt studentexamen i Stockholm.
Förlagsaktiebolaget Otava var under sina första två år inhyst i familjen Gebhards hem; det unga paret ansvarade för verksamheten. Gebhard lämnade dock Otava i slutet av 1892, när han utsetts till kassaförvaltare vid universitetet. Gebhards intressen hade styrts i riktning mot ekonomi och frågan om missförhållandena på landsbygden. För att förkovra sig i statistisk forskning, med relevans för dessa frågor, erhöll Gebhard ett resestipendium till Tyskland och Österrike.
Intrycken från studieresan 1893–1894 beskrev Gebhard senare som avgörande. I Berlin var det speciellt professor Max Serings föreläsningar om lantbruksförhållanden och lantbrukspolitik som tände gnistan. De övertygade Gebhard om att en andelsrörelse var rätta vägen för bönderna och småbrukarna i Finland. Några andelsbaserade företag hade redan grundats i Finland, men osystematiskt. Hannes Gebhard började nu tillsammans med sin hustru samla in kunskap om andelsverksamheten i andra länder. Resultatet publicerades 1899 i det omfattande verket Maanviljelijäin yhteistoiminnasta ulkomailla (Om lantbrukarkooperation i utlandet), som samtidigt var en programförklaring.
Förryskningsåtgärderna och februarimanifestet 1899 aktiverade finländarna till motåtgärder. Hannes Gebhard var förvissad om att en känsla av finländsk samhörighet förutsatte att småbrukarna först lärde sig samarbeta. För detta krävdes en kooperativ ideell förening, som inte väckte misstankar och motstånd från den ryska statsmakten. Gebhard ägnade sig ihärdigt åt sitt uppdrag och lyckades intressera många företrädare för de bildade klasserna för föreningen. En proposition om andelsverksamhet tillkom i rask takt och lagen trädde i kraft hösten 1901. Redan den 2 oktober 1899 instiftades det ideella och politiskt obundna Sällskapet Pellervo, som Gebhard planerat för att främja kooperationen bland Finlands lantbefolkning.
Hannes Gebhard utsågs till ordförande i sällskapets direktion. Han engagerade sig energiskt i detta oavlönade förtroendeuppdrag i närmare tjugo års tid. Han lyckades samla goda medarbetare runt sig. Under Pellervos första tid hörde även hustrun Hedvig Gebhard till dem. Pellervos uppgift var att för de olika kooperativa grenarna skapa verksamhetsformer, sammanställa mönsterstadgar och handböcker, ombesörja att idén om andelsverksamhet spreds samt att publicera tidskriften Pellervo. Huvudredaktör Hannes Gebhard profilerade sin tidskrift inte enbart som ett organ för kooperativ verksamhet, utan även som en praktisk handbok i lanthushållning.
Ideologin bar snart frukt. Sex år efter det att lagen om andelsverksamhet trätt i kraft 1907, fanns det 1 300 andelslag i landet, d.v.s. andelsmejerier, andelskassor och handelslag. Inom Pellervo planerades även centrallag för olika sektorer. För att stöda kreditvillkoren för småbrukare grundades 1902 Andelskassornas centralkreditanstalt. Hannes Gebhard blev 1904 verkställande direktör för kreditanstalten, vilket han förblev under återstoden av sitt liv.
Kreditanstaltens konstituerande möte hölls i Tammerfors 1904, och året därpå grundades Centralandelslaget Hankkija och smörexportrörelsen Valio. För att utbilda och fortbilda andelslagens tjänstemän och förtroendevalda grundade Sällskapet Pellervo och centrallagen på Gebhards initiativ tidskriften Suomen Osuustoimintalehti och Finlands andelsverksamhetsinstitut.
Hannes Gebhard verkade även på andra sätt till fromma för landsortsbefolkningen. I sin bok Maanviljelystilasto meillä ja muualla (1895, Landsbygdsstatistik hos oss och annorstädes) pläderade han för en statistik som tydligare skulle beskriva förhållandena inom lantbruket. Studien renderade honom en docentur i lantbrukets nationalekonomi och statistik vid Helsingfors universitet.
I takt med att den obesuttna landsortsbefolkningen växte hade Hannes Gebhard i offentligheten kritiserat Finska partiets ineffektiva och bristfälliga initiativ och krävt forskningsinsatser. Han erhöll ett resestipendium för att bekanta sig med jordfrågorna utomlands. Som ett resultat av resorna till Skandinavien, Tyskland, Frankrike och England 1898–1899 utkom 1901 det omfattande verket Maaseudun yhteiskuntaolojen parantamisesta muutamissa Euroopan maissa (Om landsbygdens sociala utveckling i några europeiska länder) i vilket Gebhard framförallt utredde lagstiftningsåtgärder i England.
Subkommittén för den obesuttna befolkningen kallades den grupp finländska experter som hade kallats till stöd för den egentliga, av kejsaren 1901 tillsatta kommittén för den obesuttna befolkningen, som i huvudsak bestod av ryska guvernörer. Finländarna krävde en grundlig undersökning av förhållandena i regionerna innan man skred till konkreta åtgärder. Sekreterare i subkommittén blev Hannes Gebhard. I sin forskningsplan sammanställde han ett epokgörande frågeformulär som riktade sig direkt till landsbygdens 471 kommuner med 478 000 hushåll. För forskningens skull grundades 1901 ett statistiskt kontor som leddes av Gebhard och som nogsamt, med hjälp av jordregister och mantalsböcker, kontrollerade att de uppgifter som flöt in från de enskilda hushållen i kommunerna var korrekta. Resultatet, Jordbruksbefolkningen, dess förhållande till andra yrkesgrupper och dess sammansättning i Finlands landskommuner år 1901 publicerades i sex delar. Utöver detta publicerade Gebhard själv 1908 en Socialstatistisk atlas öfver Finlands landskommuner år 1901.
Subkommitténs forskningsresultat blev grundläggande för utredningen av Finlands samhälleliga och ekonomiska förhållanden; senare tiders samhällsvetenskap har tillmätt dess tillämpade sociala forskning stor betydelse. Undersökningen hade del i att Hannes Gebhard 1909 utsågs till extra ordinarie professor i nationalekonomi och statistik. Redan som docent hade Gebhard utmärkt sig som en populär föreläsare, men på grund av sina många andra åtaganden och svaga hälsa var han ofta friställd från skyldigheten att föreläsa.
Storstrejken 1905 hade vittnat om hur akut torparfrågan var och om behovet av jordreformer. Lantdagsreformen 1906, som följde på storstrejken, erbjöd därtill partierna nya verksamhetsmöjligheter. Subkommittén för den obesuttna befolkningen hann knappt lämna några förslag, förrän den upplöstes av den nya senaten, styrd av de konstitutionella, som ville tillsätta en annan kommitté för att bereda jordfrågorna. Hannes Gebhard hade i allmänhet velat verka oberoende av partierna, och fast många av hans vänner innehade centrala poster i Finska partiet hade han i sina artiklar kritiserat detta parti. Det oaktat började Gebhard, tillsammans med några andra, planera ett eget tämligen radikalt torpar- och jordbruksprogram åt partiet med sikte på de förestående valen och den kommande lantdagen. Tack vare jordfrågorna kunde Finska partiet uppställa Gebhard som kandidat i valet till den första enkammarlantdagen 1907. Partiets ledning lyckades även övertala Hedvig Gebhard att ställa upp i detta val, i vilket kvinnor för första gången både kunde rösta och kandidera. Båda makarna blev invalda och blev därmed även det första äkta paret i Finlands folkrepresentation.
När lantdagen inleddes 1907 lät Finska partiet sitt förslag till torparlag tävla med regeringens förslag men lade också fram en rad andra initiativ i jordfrågan, i de flesta fall med Hannes Gebhard som aktör. Speciellt drev Gebhard ett initiativ om att begränsa skogsbolagens jordinköp med avsikt att säkerställa den skogsegendom som behövdes som stöd för jordbruket. Torparfrågan framskred när arrendeförhållandena i 1909 års lag reglerades till förmån för den svagare parten. I lantdagsbehandlingen krävde Hannes Gebhard förvaltningstekniska åtgärder i syfte att tillämpa lagen samt för att skrida till ytterligare lagstiftning. Gebhard ville trots allt inte efter 1909 ställa upp som lantdagskandidat utan koncentrera sig på andelsverksamheten och hålla den utanför partipolitiken.
Vid sidan av andelsverksamheten och jordfrågorna ägnade sig Gebhard åt utbildningsfrågor och lyckades 1906 initiera en kommitté med uppdrag att förnya den lägre jordbruksutbildningen. Hos jordbrukarna ville han förena en tillräcklig allmänbildning med en nödvändig yrkesmässig grund och tog initiativ till att grunda statligt stödda lantbrukslyceer. Sålunda inledde Helsingin maanviljelyslyseo sin verksamhet hösten 1908. Gebhard var under många år ordförande i dess direktion.
Under första världskrigets sista år levde man också inom andelsrörelsen i en tid av svåra förändringar. Hannes Gebhard upplevde inte bara splittringen av andelsbutiker i så kallade opartiska och framstegsvänliga som problematisk, utan också att det svenska andelsfolket sökte sig från Pellervo på egna vägar. Den nya situationen förde med sig förändrade verksamhetsformer. I häftiga ordalag ansökte han i slutet av 1917 om befrielse både från ordförandeskapet i Sällskapet Pellervo och från uppdraget som chefredaktör för Pellervo och Suomen Osuustoimintalehti. En kort tid var han verkställande direktör för Andelskassornas centrallånefond, för att 1918 flytta från Finland.
Hannes Gebhard vistades utomlands 1918–1920, till en början av hälsoskäl och senare som jordbrukspolitisk ombudsman för Finlands regering i Skandinavien, Tyskland och Schweiz. Efter att ha forskat speciellt i jordlotter av varierande storlek och på basen av detta publicerat det omfattande arbetet Småbruket i Skandinavien (1923, fi. original 1922) konstaterade Gebhard att innehavarna av tusentals småbruk var i behov av en egen facklig informationsorganisation för att säkerställa sin självständighet och lönsamhet. Mot de flesta andra sakkunnigas åsikt lyckades han 1922 grunda Småbrukarnas centralförbund, en organisation för redan befintliga småbrukarorganisationer. Dess främsta målsättning blev att på helt neutral grund främja tillväxten av småbrukarnas produktion och förbättra deras ekonomiska och andliga situation.
Verksamheten växte snabbt redan under de första tio åren. Antalet enskilda föreningar som hörde till Småbrukarnas centralförbund växte till nästan 900 med ca 36 000 medlemmar, vilket bekräftade Gebhards bedömning av organisationens nödvändighet. Denna verksamhet stod hans hjärta särskilt nära. Ända till sin död 1933 fungerade han som en inspirerande ordförande för Småbrukarnas centralförbund, och han engagerade dottern Maiju Gebhard till att inleda arbetet att informera småbrukarhustrurna. I anslutning till familjens sommarställe Koivuniemi i Loppis grundades ett litet hemman på vilket man experimenterade med nya odlingsmetoder.
Anna-Liisa Sysiharju
Hannes Gebhard, född 8.4.1864 i Kemijärvi, död 23.2.1933 i Helsingfors. Föräldrar forstmästaren Johan Ferdinand Gebhard och Laura Mathilda Wegelius. Gift 1891 med ekonomierådet Hedvig Maria Silén.
PRODUKTION. Savonlinnan läänin oloista vuoteen 1571 (1889); Kruununmetsät ja asutus Pohjanmaalla. Valvoja 12 (1892); Katsaus Suomen Talousseuran toimintaan I−II (1892); Maanviljelystilasto meillä ja muualla (1895); Maaseudun yhteiskuntaolojen parantamisesta muutamissa Euroopan maissa (1901); De ekonomiska läroämnena, deras betydelse för och ställning inom landtbruksundervisningen (1903); Finlands andelsrörelse 1899−1909 (1909); Pellervo och andelsvärksamheten i Finland (1906, 2 uppl. 1909); Bostadsförhållandena i Finlands landskommuner år 1901 (1910); Suomen osuustoiminnan oppikirja. Maatalouskouluja ja kansanopistoja varten (1917, 6 uppl. 1939); Småbruket i Skandinavien (1923); Andelskasserörelsen i Finland för närvarande. Utg. i anledning av rörelsens 25-årsfest (1927). Se även T. Carpelan & L. O. T. Tudeer, Helsingfors universitet. Lärare och tjänstemän från år 1828 I (1925); K. Sola & L. O. T. Tudeer, Helsingfors Universitet. Lärare och tjänstemän från år 1828. Supplement till slutet av år 1938 (1940).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Hannes Gebhards arkiv, Riksarkivet; A. J. Alanen, Hannes Gebhard (1964); K. Haataja, Muistopuhe. Kansantaloudellinen aikakauskirja (1934); Hannes Gebhardin muisto (1934); Kansan talous. Pellervo ja yhteisen yrittämisen idea 1899−1999 (1999); A.-L. Sysiharju & E. Lappi-Seppälä, Gebhard-suku Suomessa (1993); Uranuurtajia ja rakentajia (1950); Yhteisvoimin. Juhlajulkaisu Hannes Gebhardin 60-vuotispäiväksi (1924).
BILDKÄLLA. Gebhard, Hannes. Foto: Ateljé Rembrandt. Uusi Suomis bildarkiv.