Den traditionella tjärhandeln började stagnera i mitten av 1800-talet och borgarna i städerna vid Bottniska viken var tvungna att finna nya former för sin affärsverksamhet. Jakobstadsbon Philip Ulric Strengberg exporterade till en början tjära och trävirke och importerade diverse förnödenheter. Från 1840-talet koncentrerade sig Strengberg ändå på tobaksfabrikation. I slutet av 1800-talet fick Strengbergs tobaksfabrik hela stadens ekonomi att blomma upp.
Philip Ulric Strengberg kom inte från en handelsmannabakgrund. Hans far David Gustaf Strengberg hade tjänat som löjtnant vid Österbottens infanteriregemente, och avled kort innan Philip Ulric, familjens åttonde barn, föddes. Försörjningen av familjen blev nu änkans uppgift, och hennes tillgångar var knappa. Philip Ulric skickades ändå till trivialskolan i Uleåborg, därifrån han utexaminerades 1820. Det blev nu hans uppgift att försörja familjen. Han blev bodbetjänt i ett affärsföretag i Jakobstad, varefter han 1828 erhöll burskap och därefter fritt kunde ägna sig åt att bedriva handel.
Strengbergs affärsverksamhet utvidgades snabbt från detaljhandel till exporthandel, där export av tjära och pottaska till en början stod främst. Tjäran exporterades på egna fartyg, som Strengberg byggde tillsammans med andra handlanden i Jakobstad. Exporten av trävaror inleddes på allvar på 1840-talet. När Krimkriget bröt ut sålde Strengberg de flesta av sina skepp till utlandet och byggde under 1860-talet upp en ny praktfull handelsflotta. Strengberg var då Jakobstads största skeppsredare, vilket samtidigt innebar att han var hela landets största redare. Förutom fregatten Vesta hörde sex stora barkar till hans handelsflotta.
Strengbergs namn förknippas ändå främst med hans tobaksfabrikation. Jakobstads tobaksspinneri hade grundats redan 1762 men efter en blomstringsperiod upphörde verksamheten nästan helt under släkten Lindskogs ägo, som en följd av Carl Salomon Lindskogs ekonomiska svårigheter i slutet av 1830-talet. Strengberg köpte en andel av tobaksfabriken 1842 och inom några år övergick en majoritetsandel av fabriken till honom från de andra bolagsmännen. Återstoden införskaffades av stadens andra ekonomiska stöttepelare, apotekaren Victor L. Schauman. Tillsammans började de förnya fabriken och utöka dess produktion. Tobaksfabriken sköttes från Strengbergs handelsrörelses kontor. Fabriksanläggningen med några få arbetstagare växte, för att i slutet av 1850-talet utgöra ett företag med ungefär 35 arbetare. I och med att fabriken på 1860-talet industrialiserades växte mängden arbetare till långt över hundra. Vid den tiden gick man också över från att använda inhemsk tobak till att använda importerad vara.
Vid Strengbergs död avlönade tobaksfabriken 161 arbetare. Arbetskraften bestod av kvinnor samt unga flickor och pojkar. Under Strengbergs livstid framställdes det vid fabriken kardustobak och spunnen tobak, båda två avsedda för piprökning, samt snus och cigarrer. Strengbergs cigarrer var speciellt kända och omtyckta.
Philip Ulric Strengberg var en ihärdig företagare som enligt samtida vittnen aldrig slog sig till ro. Från 1843 var han medlem av stadens äldste och 1837–1858 var han rådman. Vid sidan av sin handelsverksamhet var han industriföretagare och ägde förutom tobaksfabriken en beckfabrik, samt tillsammans med andra handlanden en skeppsdocka samt Herrfors och Långfors sågar vid Esse å. Till handelsverksamheten hörde vid sidan av export av varor från den egna sågen också export av tjära och trävaror från landskapet.
Det tunga dagsverket avslutades enligt stadsborna alltför tidigt 1872, då Strengberg var 67 år gammal. Han hade inte några egna barn. Efter Strengbergs död delades affärsverksamheten så, att tobaksfabriken bildade en helhet och handelsverksamheten en annan. Tobaksfabriken omvandlades till ett aktiebolag, som till en början leddes av Strengbergs svåger, handelsrådet John Blomström, och vid sekelskiftet av Wilhelm Schauman, som starkt utvidgade tobaksfabriken. Handelsverksamheten fortsatte inom ramen för ett företag med namnet Oy Ph. U. Strengberg & Co Ab. Strengbergs svåger och dennes maka, hans syster, efterträddes i början av 1900-talet, som chef av deras svärson, bankdirektören R. M. Labbart. I årtionden efter att grundaren avlidit fortsatte handelsverksamheten på detta sätt, fram till 1962.
Kai Hoffman
Philip Ulric Strengberg, född 2.8.1805 i Sievi, död 8.10.1872 i Jakobstad. Föräldrar löjtnanten vid Österbottens infanteriregemente David Gustaf Strengberg och Philippina Carolina Westberg. Gift 1829 med Ulrica Charlotta Thelin.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. O. Nikula, Strengbergs 1762−1962 (1962); A. Söderhjelm, Jakobstads historia III (1914, 2. uppl. 1974).
BILDKÄLLA. Strengberg, Philip Ulric. Foto: Ateljé L. J. Peldan. Museiverket.