Alexandra Gripenberg var kring sekelskiftet 1900 en av de tongivande kvinnosakskvinnorna. Hon var mångårig ordförande i Finsk kvinnoförening och hörde till de nitton kvinnor som valdes in i lantdagen 1907 efter att Finland fått allmän rösträtt. Hon var med om att utveckla kvinnosaksrörelsen i en tid då det internationella samarbetet kom i gång på allvar och det politiska klimatet hemma i Finland var minst sagt turbulent.
Alexandra Gripenberg föddes på Tervus gård Kronoborg, som ligger i Ladogakarelen. Hon var näst yngst bland tolv syskon, tre av dem från faderns första äktenskap. Föräldrarna, Maria Lovisa Öhrnberg och Sebastian Gripenberg, kom att uppfostra en begåvad syskonskara med blivande författare, senatorer, lärarinnor och kvinnosakskvinnor. Sebastian Gripenberg hade varit verksam inom armén och som föreståndare för det kända Mustiala lantbruksinstitut.
Alexandra Gripenberg var tolv år när hennes far dog, och då bodde familjen sedan några år på Majby gård i Kyrkslätt. Sin utbildning fick hon i hemmet av de äldre systrarna Maria Furuhjelm och Elisabeth Stenius, som hade gått i flickskola i S:t Petersburg. Gripenberg sörjde länge att hon inte fick möjlighet att studera vidare och ägnade sig senare i livet mycket åt utbildningsfrågor och självstudier.
År 1880 dog modern, och den då 23-åriga Alexandra bodde några år hos syskon och familjebekanta. Ett par år tidigare hade hon med Zacharias Topelius hjälp gjort sin litterära debut med Berättelser av Ringa (1877). I början av 1880-talet var hon renskriverska åt den store författaren och bodde i hans hem på Björkudden i Östersundom något år. Där fick hon också en livslång vän i hans dotter Toini Topelius, och tillsammans redigerade de barntidningen Nya Trollsländan några år.
Vistelsen hos systern Elisabeth Stenius och hennes man i Kuopio blev också betydelsefull. Paret hörde till de finsknationella kretsarna och Alexandra Gripenberg fick träffa författare som Minna Canth och Juhani Aho, och många kända fennomaner. Gripenbergs levnadstecknare Tyyni Tuulio menar att detta var en avgörande tid, eftersom hon här kom i kontakt med den fennomanska rörelsen, som skulle bli ett av hennes livsprojekt. Sannolikt var det också Elisabeth Stenius som väckte intresset för det andra stora livsprojektet, kvinnosaken.
Gripenberg flyttade till Helsingfors 1884 och skrev då in sig som medlem i Finsk kvinnoförening, som grundats samma år. Hon var vid den tiden upptagen av författarskapet: novellsamlingen Strån utkom 1884 och romanen I tätnande led två år senare. Verken är självständigare än debutboken och är färgade av tidens kvinnofrågor och finsknationella frågor. Gripenberg hade även ändrat sin pseudonym till ”Aarne”, ett namn hon senare använde som tidningsskribent.
Hösten 1887 begav sig Gripenberg till England på en studieresa tillsammans med Alli Trygg, lärarinna och aktiv inom nykterhetsrörelsen. Den ursprungliga planen var att studera den engelska litteraturen, men väninnorna kom snart in i de engelska kvinnosakskretsarna. Medan Gripenberg var i London blev hon erbjuden att resa till Förenta Staterna för att representera Finsk kvinnoförening vid en internationell kvinnokongress i Washington i mars 1888. På kongressen tog man upp aktuella ämnen såsom samskolor, nykterhetsarbetet, välgörenhet, sedlighetsfrågan, kvinnor i olika yrken och rösträtt. Efter kongressen stannade Gripenberg kvar och reste runt i landet. Reseskildringen Ett halfår i Nya Verlden. Strödda resebilder från Förenta Staterna (1889) bygger på de resebrev hon publicerade i tidningar hemma i Finland. I det från dagens synpunkt kanske intressantaste kapitlet analyserar Gripenberg den amerikanska kvinnan och hennes olika roller på ett sätt som gör hemmet till en nyckel till hela det amerikanska samhället.
Efter resan lämnade Gripenberg sitt skönlitterära författarskap, då hon gick in för kvinnosaksarbetet. En annan orsak var språket – som övertygad fennoman tyckte hon att hon borde skriva på finska, vilket hennes språkkunskaper inte räckte till för.
Amerikaresan och de kontakter Gripenberg fick där blev avgörande för hennes fortsatta arbete. Hon blev aktiv i International Council of Women (ICW), var dess skattmästare 1893–1899 och representerade Finsk kvinnoförening och ICW på flera föredragsresor och kongresser runtom i Europa. Efter resan blev Gripenberg också vald till ordförande i Finsk kvinnoförening. Hennes långa ordförandeskap utmärks dels av det internationella arbetet, dels av föreningens lokalverksamhet och den finsknationella rörelsen. Hon gjorde många utlandsresor, men turnerade också flitigt ute på landsbygden. Föreningen gav även ut tidskriften Koti ja yhteiskunta, som Gripenberg själv var redaktör för. Verket Reformarbetet till förbättrande af kvinnans ställning (1893–1903) förde henne på resor från Skandinavien till Italien, Grekland och Turkiet. Det tredelade verket är hennes mest omfattande och handlar om kvinnorörelsens utveckling i Förenta Staterna och Europa.
I början av 1890-talet uppkom en konflikt inom Finsk kvinnoförening, och ett flertal medlemmar avgick i protest och grundade Unionen, Kvinnosaksförbund i Finland 1892. En del har menat att missnöjet riktade sig mot Alexandra Gripenberg som ordförande och person. Det är ändå troligare att det rörde sig om olika ståndpunkter i den pågående språkliga polariseringen i Finland och olika åsikter om vilka frågor kvinnosaksrörelsen skulle ägna sig åt. Finsk kvinnoförening och Gripenberg representerade en finsknationell och rätt värdekonservativ linje, där det inte fanns rum för mer liberala idéer.
När lagen om allmän rösträtt gick igenom 1906 reagerade Gripenberg med förvåning och skepsis. Enligt henne var finska folket inte ”moget” för rösträtt, och resultatet var mer en seger för finsk politik än för kvinnors rättigheter. Storfurstendömets hopp från ståndslantdag till Europas mest demokratiska parlament var onekligen radikalt, och kampen för kvinnlig rösträtt tedde sig mycket kort i jämförelse med den i t.ex. Förenta Staterna och Storbritannien. Trots detta ställde Gripenberg upp som kandidat för Finska partiet, de s.k. gammalfinnarna, och valdes in i lantdagen i mars 1907. Under sin lantdagstid arbetade hon bl.a. för slopandet av gift kvinnas förmyndarskap under mannen, och med utbildnings- och sedlighetsfrågor. Att vara svenskspråkig adelskvinna i ett finskspråkigt parti med sitt främsta stöd på landsbygden var inte lätt, och hon kämpade hårt med finskan. För en övertygad fennoman och populär föredragshållare var språkproblemet känsligt.
En återkommande konflikt i den äldre Alexandra Gripenbergs arbete verkar ha varit förhållandet till det värdekonservativa Finska partiet och den progressiva, ofta liberalt inriktade kvinnosaksrörelsen. Prostitution och alkoholförbudslagen räknades inte som de viktigaste frågorna inom partiet och hon kände sig ofta utan stöd. Därtill hade hon svårt att ta till sig de mer radikala och liberala idéerna i kvinnosaksrörelsen. Hon godtog inte någon som helst kritik mot en kristen värdegrund, för att inte tala om en mer liberal syn på kvinnors sexualitet eller Ellen Keys visionära budskap om missbrukad kvinnokraft. Hon var för en slags absolut jämställdhet när det gällde arbetslivet och hade t.ex. ingen förståelse för de socialdemokratiska kvinnornas förslag om lagar för att skydda kvinnor i arbetslivet.
Redan 1904 hade Gripenberg fått diagnosen diabetes. Hon fick ge upp planerna på att kandidera i lantdagsvalet 1909, men blev i stället återvald till ordförande för Finsk kvinnoförening. Där hann hon vara med och förverkliga en gammal dröm, att få med Finland som officiell representant i ICW, vilket skedde i maj 1911, då Suomen naisten kansallisliitto (Finlands kvinnors nationella förbund) grundades.
Alexandra Gripenbergs hälsotillstånd blev allt sämre. Ännu hösten 1913 ledde hon några möten för Finsk kvinnoförening, men efter nyåret fylldes de finska dagstidningarna och utländska kvinnosakstidningarna med minnesskrifter över hennes mångåriga och mångsidiga insatser för kvinnosaken.
Hedvig Rask
Alexandra Gripenberg, pseudonymer Aarne, G., Ringa, X. G., född 30.8.1857 i Kurkijoki, död 24.12.1913 i Helsingfors. Föräldrar senatorn, friherre Johan Ulrik Sebastian Gripenberg och Maria Lovisa Öhrnberg.
PRODUKTION. Berättelser af Ringa (1877); Blind (1884); Strån (1884); Åtta timmars erfarenhet (1884); I tätnande led (1886); Från läktaren. Profiler från lantdagen 1885 (1887); Ett halfår i Nya verlden (1889; finsk övers. 1891, eng. övers. 1954); Qvinnofrågan (1890); England I−II (1900); Skottland (1902); Irland (1903); Reformarbetet till förbättrande af kvinnans ställning I−III (1893−1903); Det röda folket. Berättelser om indianerna (1894); Zacharias Topelius. Lefnadsteckningar (1899); Slöjdförhållandena i utlandet (1908); Makars äganderättsliga förhållanden i olika länder. Kort öfversikt (1909). Se även Finlands författare 1809−1916 (1993).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Självbiografi och brev, Helsingfors stadsarkiv; Alexandra Gripenbergs arkiv, Finska Litteratursällskapet, Litteraturarkivet. J. Ala, Suomi-neito ja suojelusikä. Sortovuosien psykohistoriaa (1999); M. von Alfthan, Sju årtionden med Unionen kvinnosaksförbund i Finland r.f. (1965); M. H. McFadden, ”A golden Cable of Sympahty”, Aleksandra Gripenberg, the Finland Connection and the 1888 Council of Women. Golden Cables of Sympathy. The Transatlantic Sources of Nineteenth-Centuary Feminism. Lexington, Kentucky (1999); A. Innala, Suomen naisen alkutaival lainsäätäjänä 1907−1917 (1967); M.-L. Hinkkanen & M. Lintunen, Aleksandra Gripenberg. Taistelija ja kansainvälinen naisasianainen. Suomen eduskunnan ensimmäiset naiset (1997); P. Leino-Kaukiainen, Suomalaiskansallinen kokoomus I. Suomalaisen Puolueen ja Kansallisen Kokoomusuolueen historia vuoteen 1929 (1994); H. Rask, Alexandra Gripenbergs möte med den Nya Världen. Universitas Helsingiensis 4/2000; T. Tuulio, Aleksandra Gripenberg. Kirjailija, taistelija ja ihminen (1959); Uranuurtajanaisia. Suomen Naisyhdistyksen 40-vuotisjuhlajulkaisu 1884−1924 (1924) S. Vuorijoki, ”O, att få slippa politik”. Aleksandra Gripenbergin monikielisestä politiikasta. Vai pelkkää retoriikkaa? Kolme esseitä vallasta, vakuuttamisesta ja vaikuttamisesta (1996).
BILDKÄLLA. Gripenberg, Alexandra. SKS/Litteraturarkivet.