TRYGG-HELENIUS, Alli


(1852–1926)


Pionjär inom nykterhetsrörelsen, pedagog


Alli Trygg-Helenius var verksam som lärare i Fagervik och i Helsingfors. För att öka sina kunskaper i kvinnosaksfrågan reste hon till Förenta staterna, där hon i stället engagerade sig för nykterhetsidén. Trygg-Helenius grundade Sörnäs folkhem som blev ett viktigt centrum för arbetarbefolkningens intellektuella, andliga och sociala liv. Hon ägnade sig därefter mest åt att förankra nykterhetsidén hos barn, och grundade tidskriften Eos.

 

Alli Trygg föddes i Reso som dotter till kaptenen Karl Oskar Trygg och Elisabet Alexandra Reis. Hon genomgick fruntimmersskolan i Uleåborg och Ekenäs seminarium, varpå hon fick anställning som lärarinna vid Fagerviks bruk. Trots att hon kom från ett svensktalande hem och hade gått i skola på svenska, tyska och franska, var hon en ”eldig fennoman”. Hon var välbekant med den dåtida finskhetsideologin och dess intentioner, vilket framgår av hennes brevväxling med Uno Cygnaeus och Zacharias Topelius bland andra.


 

I början av 1880-talet drogs Trygg – eller ”Tändstickan” som hon kallades av Cygnaeus och andra – till Helsingfors. Livet var hårt i stadens utkanter norr om Långa bron, och Trygg kunde hos sina elever se spåren av föräldrarnas dryckenskap. Hon engagerade sig därför i kvinno­saken, nykterhetsidén och Vita bandet och hjälpte personligen där hon kunde. När hennes lön inte räckte till började hon arbeta för tidningar som Hufvudstadsbladet, Östra Finland, Åbo Underrättelser och Uusi Suometar, för vilka hon också verkade som utrikeskorrespondent då hon befann sig utomlands.


 

En resa till England och Förenta staterna 1887 kom att bli avgörande för Alli Tryggs fortsatta liv. I Washington D.C. ägde den första internationella kvinnosakskongressen rum 1888. Trygg deltog mycket aktivt; den andra representanten för Finsk kvinnoförening Alexandra Gripenberg skrev hem att Alli Trygg var som skapt för Amerika. Av Frances Willard tillägnade sig Alli Trygg helnykterhetens idé och av glasfabrikören fru Pearsoll Smith folkhemsidén.


 

Alli Trygg återvände från Förenta staterna som en ny människa, enligt egen utsago, och började försöka övertala ledande instanser att stödja henne i hennes företag. Snart nog visade hon prov på sin övertalningsförmåga hos Leo Mechelin i senaten och Helsingfors stadsfullmäktige. I Sörnäs inrättades 1889 ett folkkök, som bjöd på god och billig mat samt svagdricka, ”Allis-kalja”, som matdryck i stället för öl. Köket och läsesalen i anslutning till detta var det första försöket att norr om Långa bron förbättra arbetarnas sociala ställning. Nästa år inledde Sörnäs folkhem sin verksamhet. I folkhemmet verkade arbetarföreningar, folkbarnträdgård, lånebibliotek, sångkörer, nykterhetsföreningar samt gymnastik- och idrottsklubbar. Där grundades 1894 Sörnäs arbetarförening, en förening i den wrightska andan, och där gavs impulsen till tidningen Työmies som började ges ut 1895. Arbetarfrågan låg Alli Trygg varmt om hjärtat, och med henne som ordförande bildades 1898 Helsingfors tjänarinneförening och i anslutning därtill en platsförmedling för tjänarinnor. Hon fick dock förebråelser för detta, av ärkebiskopen Gustaf Johansson bland andra, och överlät efter tre år ordförandeskapet till Miina Sillanpää.


 

Alli Trygg lämnade sin lärartjänst 1894 och ägnade sig åt nykterhetsfostran av barn och unga. Hon grundade en nykterhetsförening för barn, Hoppets här, samt barntidskrifterna Koitto på finska och Eos på svenska, vilka hon redigerade livet ut, alltså i mer än trettio år. På Alli Tryggs initiativ tillkom även folkskolornas och läroverkens uppsatstävlingar om nykterhet, som pågick i över ett halvt sekel. Hon hämtade oavbrutet impulser från utlandet, och hennes verksamhet påverkade också de vuxnas nykterhetsarbete, vilket rusdrycksstrejken 1898 och det totala spritförbud som skrevs in i programmet för det år 1899 grundade Arbetarpartiet bär vittne om. Hon deltog även som expert i nykterhetsarbetet i Sverige och Estland.


 

År 1897 gifte sig Alli Trygg med den nästan arton år yngre magistern Matti Helenius-Seppälä. Makarna hade samma livsåskådning och liknande ideella intressen, och hade redan i åratal bedrivit nykterhetsarbete tillsammans. Många vänner ställde sig skeptiska till giftermålet, eftersom makarna var mycket olika till sin natur och sina arbetsmetoder; Alli Trygg-Helenius konstaterade ibland att stämningen i deras hem, som låg i anslutning till folkhemmet, var som om man befunnit sig på ”Gustaf Adolfs torg”. Maken reste mycket utomlands för att samla in material från olika länder till sin statistiskt inriktade avhandling om alkoholfrågan, vilken framlades vid Köpenhamns universitet 1902. Samma år 1902 blev Matti Helenius-Seppälä sekreterare vid Nykterhetens vänner, och han lockade också Alli Trygg-Helenius med i nykterhetsorganisationens arbete.


 

Paret arbetade sida vid sida under 1900-talets två första decennier. De skrev, höll föredrag, organiserade och hjälpte; Matti Helenius-Seppälä var i åratal ledamot av riksdagen där han verkade för att få till stånd en förbudslag. Men Rysslands politiska misstro gjorde det svårt att bedriva internationellt organisationsarbete, och misstro väckte även parets öppet positiva inställning till förbudslag, arbetare och republikanism. Dessutom hade maken svårt att stå ut med fruns outtröttliga energi och hjälpverksamhet; enligt familjevännen Maikki Friberg vallfärdade alla slag av hjälpbehövande till Alli Trygg-Helenius.


 

Matti Helenius-Seppälä dog 1920 på vägen hem från en internationell nykterhetskonferens i Förenta staterna. Fastän det tog sin tid innan Alli Trygg-Helenius på egen hand orkade fortsätta det gemensamma arbetet hemma och utomlands, var hon snart lika upptagen som tidigare. Hon dog i december 1926 efter att ha varit sjuk i två veckor. ”Tändstickan har slocknat” lydde rubriken i några av de utländska tidningar som rapporterade om hennes frånfälle.


 

Venla Sainio


 

Maria Alexandra (Alli) Trygg, från 1897 Trygg-Helenius, född 16.7.1852 i Reso, död 2.12.1926 i Helsingfors. Föräldrar kaptenen Karl Oskar Trygg och Elisabet Alexandra Reis. Gift 1897 med lantdagsmannen Matti Oskari Helenius, från 1906 Helenius-Seppälä.


 

PRODUKTION. Hans, jättens besegrare. Lek i tre afdelningar (1897); Handbok för nykterhetsarbetet bland barn och ungdom (1902); Medan ännu tid är (1911); Lärobok om alkohol (tills. med M. Helenius). Stockholm (1903); Jullekar och nykterhetssamtal (1910). Redigerat bl.a. Joulutervehdys (1888–1892); Hemmet och samhället (1889–1890); Kansan Lehti (tills. med M. Helenius-Seppälä, 1893–1896); Eos (1894–1926); Koitto (1894–1926); Joululehti (tills. med M. Helenius-Seppälä, 1898–1907).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Alli Trygg-Helenius och Matti Helenius-Seppäläs arkiv 1877–1933, Nationalbiblioteket. Y. Karilas, Alli-tädin ystävät. Alli Trygg-Heleniuksen elämäntarina (1948); V. Karpio, Matti Helenius-Seppälä. Elämäkerta (1931); V. Karpio, Sytyttäjä. Alli Trygg-Helenius (1960); U. Stadius, Alli Trygg-Helenius. En levnadsteckning (1929).


 

BILDKÄLLA. Trygg-Helenius, Alli. Uuden Suomen kuva-arkisto.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4973-1416928957579

 

Upp