FRIBERG, Maikki 

(1861–1927) 

Kvinnosakskvinna, pedagog, skriftställare 

Maikki Friberg var en av ledarna för Finsk kvinnoförening, ordförande i kvinnosaksförbundet Unionen samt grundare av och chefredaktör för kvinnotidskriften Naisten Ääni. Hon gjorde också en aktiv insats i folkbildningsarbetet samt i nykterhets-, folkhögskole- och fredsrörelserna. Hon utnyttjade sina omfattande internationella kontakter till att förmedla europeiska strömningar till Finland men gjorde också Finland känt utomlands. 

Maikki Friberg bodde under sin tidiga barndom i Kankaanpää och Kumo i Satakunda. Efter faderns bortgång flyttade modern tillsammans med barnen till Tammerfors, där hon öppnade pensionat. Maikki bidrog redan som fjortonåring till familjens försörjning genom att ge privatundervisning. Hennes morbror Uno Boijer hjälpte henne komma igång med sina studier genom att först anställa henne som informator för sina söner. Familjen, som råkat i ekonomiskt trångmål, drabbades ytterligare av en tragedi när två av Maikkis systrar dog i smittkoppor 1882. 

Maikki Friberg antogs till lärarinneklassen vid Svenska fruntimmersskolan i Helsingfors, vilket innebar att hon fick avlägga studentexamen. Hon kunde såväl finska som svenska och lärde sig tyska, franska och engelska. Skolans föreståndare Elisabeth Blomqvist var en stimulerande fostrare, vars huvudtanke var att samhället behövde kvinnan och hennes samhälleliga ansvar. I 1880-talets Helsingfors kunde Friberg följa med samhällsdebatten, som rörde Ibsen och Bjørnson samt kvinno- och sedlighetsfrågor. Samtidigt blev hon bekant med de betydelsefulla kvinnliga påverkarna Alli Trygg, Hedvig Gebhard och Leni Hult. År 1883 fick Friberg en lärartjänst vid högre folkskolan i Helsingfors, vilken hon innehade till 1912. 

Maikki Friberg studerade vid universiteten i Berlin, Zürich och Bern 1894–1897. Inför sin Berlinresa hade hon packat ner bara en gråbrun resdräkt och tre omgångar med underkläder, för att inte behöva anlita bärare eller kusk. Hon medförde också en resehandbok avsedd för unga kvinnor, Ratgeber für junge Mädchen, med adresstips för mindre bemedlade kvinnliga resenärer. Friberg gjorde intryck på rektorn vid Berlins universitet genom att tala om de urgamla kulturförbindelserna mellan Tyskland och Finland och folkbildningens betydelse och fick ett tillfälligt dispensintyg, vilket tillät henne att studera etik och konsthistoria. Vid många föreläsningar var hon den första kvinnliga åhöraren. 

Maikki Friberg avlade doktorsexamen vid universitetet i Bern 1897 med en avhandling om nordiska folkhögskolor. Eftersom tusentals utländska kvinnor studerade vid detta universitet, etablerade Friberg under sin tid i Bern ett brett kontaktnät. Efter disputationen förkovrade hon sig i det franska språket i Paris och deltog i föreläsningar i nationalekonomi vid universitetet i Bryssel. Hennes språkkunskaper förbättrades så mycket att hon kunde skriva sina tal både på tyska och på franska. 

Åren 1889–1906 företog Maikki Friberg talrika resor till Europa, vilka hon finansierade delvis med egna medel, delvis med stipendier av senaten och Helsingfors stad. Resorna gjorde hon för att bekanta sig med nya pedagogiska rön i geografi och inom flickors fortbildning. Överkomliga tågbiljetter gjorde det möjligt för henne att resa till flera olika ställen, och Friberg hörde till den stora grupp lärare som reste runt i Europa för att lära känna undervisningsmetoder i olika länder. I Mellaneuropa började kvinnliga nätverk bildas, och Eva och Anna Ingmans hem i Dresden blev en fast punkt där skandinaviska och finländska studerande eller besökare gärna hälsade på. Friberg lärde känna nordiska, främst danska inflytelserika kvinnor och hon träffade den svenska reformpedagogen Anna Sandström vid en skolkongress i Köpenhamn 1890. 

Under år 1893 besökte Maikki Friberg Köpenhamn, Berlin, Dresden, Bremen, Hamburg och Haag för att främst bekanta sig med undervisningen i geografi, naturlära och perceptionslära. Perceptionslära var på modet i Europa; genom den lärde man barnen nya saker om deras närmaste omgivning. Fyra år senare auskulterade Friberg vid en yrkesskola i Paris och stiftade bekantskap med folkskolans fortsättningsklasser. Under en resa till Paris, Bryssel, Köpenhamn, Dresden och Wien 1906 intresserade sig Friberg också för annat än folkskolan: kvinnosaks-, arbetar-, freds- och nykterhetsrörelser, i vilkas kongresser hon deltog. Utomlands representerade Friberg också flera gånger kvinnosaksförbundet Unionen och Nykterhetens vänner. 

Maikki Fribergs strävan att sprida kunskap om Finland praktiserades genom de otaliga föredrag som hon höll utomlands. I Berlin, Dresden och Wien föreläste hon om de nordiska folkhögskolorna samt om de finska samskolorna och samuppfostringsidén, i Köpenhamn föreläste hon om Uno Cygnaeus och om Finlands folkskoleväsen, och i Stockholm, Köpenhamn, Dresden och Wien föreläste hon om finländarnas konstitutionella kamp mot förryskningsåtgärderna. Friberg samlade också namn till den stora adressen, som protesterade mot den ryska regeringens politik att begränsa Finlands autonomi. Hennes vidsträckta samhälleliga kontakter var då till stor hjälp. 

I Finland kunde Maikki Friberg genomföra de nya pedagogiska idéerna hon tillägnat sig först efter att en ny överinspektör för folkskolorna tillträtt. Efter att ha varit verksam som lärare i trettio år och förvärvat såväl kunskapsmässig kompetens som undervisningsfärdigheter sökte hon 1912 tjänsten som viceinspektör vid Helsingfors folkskolor, men tjänsten tillföll Guss Mattsson, som var ledamot av Helsingfors stadsfullmäktige, den instans som förrättade valet. Bitter över det bemötande hon fått lämnade Friberg läraryrket och ägnade sig helt åt medborgar- och föreningsverksamhet. 

Maikki Friberg var styrelseledamot i Finsk kvinnoförening från grundandet 1907 fram till 1924, och ordförande i kvinnosaksförbundet Unionen 1920–1927. Speciellt betydelsefull var den diskussionsklubb som bildats inom Finsk kvinnoförening och till vilken Friberg anslöt sig 1889. I klubben dryftade man rösträtts- och kvinnofrågor och läste Tolstoj och Strindberg. Friberg var också med om att driva fredsidén i Finlands fredsförbund, och året innan hon dog grundade hon den finländska sektionen inom Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet. Dessutom var hon under sex år ordförande för nykterhetsföreningen Koittos kvinnosektion. De flesta av hennes övriga förtroendeuppdrag hade anknytning till undervisningssektorn. Hon var bland annat med och organiserade feriekurser för lärare. År 1908 var hon lärarkollegiets representant i direktionen för Helsingfors folkskolor samt medlem i kommittén för arbetarundervisning. Maikki Fribergs folkbildningsverksamhet omfattade också tjänstefolket. Hon föreläste för dem under friveckan och uppmanade dem att sprida ljus och hålla sig med goda och rena vanor. 

Maikki Friberg påverkade alltså såväl genom sina föredrag som genom det skrivna ordet. Hon berättade om sina iakttagelser vid utlandsresor, jämförde den nordiska utvecklingen med den europeiska, berörde aktuella samhälleliga frågor samt skrev om utländska inflytelserika kvinnor. Friberg skrev också om Finlands statliga ställning, om kulturstriden och kulturella förhållanden i finländska och även i tyska, franska och danska tidningar. Hon medverkade i åtminstone 17 utländska tidningar. I Finland var Friberg redaktör för tidskriften Nutid och för den kyrkliga tidningen Kylväjä. År 1905 grundade hon en egen tidskrift, Naisten ääni, och hon redigerade den så länge hon levde. På redaktionen för Naisten ääni samlades kvinnoklubben samt den franska och engelska klubben. Den blev en fristad för ensamma kvinnosakskvinnor och en rastplats för kvinnor som kommit in till staden från landsbygden. 

Maikki Fribergs adressbok och hennes memoarer vittnar om hennes omfattande internationella kontaktnät. Genom sina internationella kontakter och genom att föreläsa och publicera sig utanför landets gränser spred Maikki Friberg kännedom om Finland. Omvänt förmedlade hon i Finland det hon lärt sig utomlands. 

Marjatta Hietala 

Maria ”Maikki” Elisabeth Friberg, född 5.1.1861 i Kankaanpää, död 6.11.1927 i Helsingfors. Föräldrar länsmannen Karl Arvid Friberg och Fanny Adelaide Boijer. 

PRODUKTION. Entstehung und Entwickelung der Volkshochschulen in den nordischen Ländern. Bern (1897); Uno Cygnaeus. Suomen kansakoulun isä (1898); Kolme esitelmää palvelijoille (tills. med J. Walve och V. Lähde) (1901); Europa. Maantieteellinen käsikirja I (1905); Tieni varrella tapaamia I−II (1920); Koti ja kotitavat (tills. med E. Hästesko) (1911). Artiklar och medarbetare i Nutid; Kylväjä; Naisten ääni; Die Volksstimme; Neues Wiener Journal; Neue Freie Presse; Dokumente der Frauen; Neues Frauenleben; Die Hilfe und Ernstes Wollen (Berlin); Gazette de Lausanne; L’Independance Belge; Le Soir; L’Etoile belge, La Réforme; L’Humanité nouvelle (Bryssel); Morning Post (London); Kvinden och Samfundet (Köpenhamn); Nyboende; Urd (Kristiania). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Kvinnosaksförbundet Unionens arkiv, Riksarkivet; De finskspråkiga folkskolornas kansli. Reseberättelser 1885−1914. Helsingfors stadsarkiv. M. von Alfthan, Sju årtionden med Unioni. Naisasialiitto Suomessa r.y. (1965); E. Hjelt, Lannistumaton. Maikki Fribergin elämäkerta (1945); M. Niemi, Uudistuva kansakoulu. Opettajien kansainväliset yhteydet muutosvoimana. Tietoa, taitoa, asiantuntemusta. Helsinki eurooppalaisessa kehityksessä 1875−1917 III (1992). 

BILDKÄLLA. Friberg, Maikki. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4720-1416928957326

Upp