CYGNAEUS, Uno


(1810–1888)


Pedagog, präst


Uno Cygnaeus brukar kallas för folkskolans fader i Finland. De perspektiv Cygnaeus tillägnade sig vid sin läsning av utländsk pedagogisk litteratur och de erfarenheter han inhämtade vid sina utlandsresor formade den finländska folkskolan och lärarutbildningens riktning och innehåll. Före sina insatser för folkskolväsendet var han i flera år verksam som präst i ryska Alaska och i S:t Petersburg. Under de sista åren av sitt liv var Cygnaeus ändå inte övertygad om att folkskolans idé hade uppfattats på rätt sätt i Finland.

 

När Uno Cygnaeus var åtta år gammal dog hans far, skattmästaren i Tavastehus län, och familjen flyttade från Tavastehus till en gård i Janakkala. Herrgården intill hette Ryttylä och hörde till släkten Granfelt. Där undervisades Uno av guvernanten Abraham Mellenius. Trots att Mellenius använde sig av hårda metoder vid inlärningen väckte han Unos intresse för pedagogik. År 1821 skrevs Uno in vid trivialskolan i Tavastehus och hann 1827 påbörja sina studier i Åbo, innan universitetet flyttades till Helsingfors efter Åbo brand.


 

Cygnaeus beskrev senare sin studietid i Helsingfors som den lättsinnigaste perioden i sitt liv. Universitetet hade påverkat honom ogynnsamt; han hade glömt sitt medlidande gentemot samhällets sämst lottade samt försummat skötseln av sitt eget fysiska välbefinnande. Som student var Cygnaeus i alla fall livsglad och omtyckt i sällskapslivet. Han planerade till en början en bana som läkare och assisterade under koleraepidemin 1831 en läkare i Tavastehus. Sina medicinska ambitioner gav Cygnaeus snart upp och han studerade därefter vid olika fakulteter i närapå ett decennium, och gav samtidigt privat­undervisning. År 1836 avlade Cygnaeus filosofie kandidatexamen med huvud­ämnena zoologi och historia.


 

Höstterminen 1836 och vårterminen därpå studerade Cygnaeus teologi, var­efter han avlade teologisk slutexamen och vigdes till präst. Han hörde inte till någon andlig rörelse och hade inte upplevt någon väckelse under studietiden. Däremot tillhörde han en prästsläkt, vilket torde ha påverkat hans yrkesval. Cygnaeus var en tid adjunkt åt kyrkoherden i Viborg C. G. Ottelin, men ansåg sig sakna tillbörlig kallelse och tillräckliga kunskaper i teologi för ett prästämbete. Skriftskolundervisningen upplevde han som tyngst; hans idealistiska föreställning av folkbildningen och skriftskolan motsvarades inte av verkligheten. Även besöken hos sjuka, som hörde till det prästerliga uppdraget, upplevde Cygnaeus som betungande. Under tiden i Viborg var Cygnaeus också lärare vid Ahrenbergs pojkskola och 1838–1839 predikant i länsfängelset.


 

År 1839 anställdes Cygnaeus vid ett ryskt-amerikanskt handelskompani. Den finländske marinofficeren A. A. Etholén hade utsetts till guvernör över det av handelskompaniet styrda området vid Alaskas kust. En tredjedel av kolonins invånare var lutheraner och när Etholén tillträdde beslöt man att sända en luthersk präst till de finländare, svenskar och tyskar som verkade på handelskompaniets område. Etholén utsåg Cygnaeus för uppdraget, och denne tog emot tjänsten för en period om fem år. Åren 1840–1845 var Cygnaeus den förste prästen i kolonins lilla lutherska församling på ön Sitka i Novo-Arkangel, Alaska. Rykten florerade om att Cygnaeus mottagit uppdraget efter att han gjort en piga i Viborg med barn och nödgats fly undan skammen.


 

Den 10 augusti 1839 avseglade fartyget Nikolaj I mot Alaska med tolv personer ombord. Resan via Syd-Amerika till kolonin Sitka tog nio månader. Till Sitka ankom man den 12 maj 1840. Precis som Reinhold Ferdinand Sahlberg, som också var med på resan, företog sig Cygnaeus en zoologisk insamling, och de två herrarna blev osams under den långa båtfärden. Under vistelsen i Sitka företog Cygnaeus flera resor för att träffa församlingsmedlemmar och besökte bland annat de Aleutiska öarna och Kurilerna. De tropiska däggdjur och fåglar som Cygnaeus samlade in lär han ha donerat till Helsingfors universitet. Sin insektsamling donerade han till greve Carl Gustaf Mannerheim och till seminariet i Jyväskylä.


 

Cygnaeus trivdes inte i Sitka och beskrev de första arbetsåren som den bittraste tiden i sitt liv. Hans verksamhet i handelskompaniets tjänst vidgade dock hans vyer avsevärt. Kolonins invånare, de lokala indianerna och eskimåerna inspirerade Cygnaeus pedagogiska resonemang, och väckte inom honom en stark känsla för frihet, jämlikhet och broderskap. Cygnaeus blev dock inte samhälleligt radikal, utan snarare reformist. Tron kom också att bli en viktig del av hans pedagogiska syn.


 

Till den av Cygnaeus ledda församlingen hörde cirka 100 medlemmar. Missionsarbete, den lutherska lärans spridande och praktiserande med andra än kolonins lutheraner, var förbjudet. Att omvända ursprungsbefolkningen till kristendomen var tillåtet endast för den ortodoxa kyrkan. Cygnaeus blev vän med kolonins ortodoxa präst Ivan Veniaminov och uppskattade speciellt dennes arbete med att lägga grunden för ursprungsbefolkningens läs- och skrivkunnighet. Cygnaeus lät bygga den första protestantiska kyrkan i Novo-Arkangel, Alaska. Kyrkan invigdes den 24 augusti 1843. Han deltog också i det lokala nöjeslivet, såsom i danstillställningar och skridskoåkning. Grunden till Cygnaeus intresse för dans, vilket inte alla ansåg passande för en präst, hade lagts under hans ungdomstid, på Granfelts herrgård Ryttylä som en kort tid inhyste en dansskola.


 

Åren 1846–1858 var Cygnaeus präst i S:ta Katarina svenska församling i S:t Petersburg samt ledare för den finska församlingens kyrkoskola. Dessutom var han religionslärare i flera finländska skolor i S:t Petersburg. I S:t Petersburg stiftade Cygnaeus bekantskap med tyska lärare som var intresserade av pedagogik. En betydande personlig bekantskap var Joseph Paulson, som likt Cygnaeus hade intresserat sig för Friedrich Fröbels pedagogik. Under tiden i S:t Petersburg blev Cygnaeus närmare förtrogen med Pestalozzis, Fröbels och Friedrich Diesterwegs verk. År 1854 gifte sig Cygnaeus med Anna Charlotta Axianne Diederichs, dottern till en banktjänsteman i Helsingfors, och paret fick fyra barn.


 

Ett av de uppdrag Alexander II gav senaten den 24 mars 1856 var att utarbeta ett förslag för utvecklandet av skolorna på landsbygden. I ärendet hämtade senaten in utlåtanden från Åbo, Borgå och Kuopio domkapitel, vilka alla visade sig vara likställda med skolkommitténs förslag från 1851: folkskolan föreslogs vara ett förberedande lärdomssäte till den av klockaren ledda skriftskolan. Utlåtandena offentliggjordes för kommentarer och på hösten 1857 lämnade Cygnaeus in ett eget förslag till senaten. Tidigare samma år hade han publicerat sina tankar i tidningen Wiborg. Enligt Cygnaeus skulle folkskolan utveckla barnen både andligt och fysiskt. Skolans uppgift var att förutom räkning och läsning även hjälpa barnen förstå det de läste samt att tillämpa sina kunskaper. Läro­planen borde förutom religion innehålla både allmänbildande ämnen och ämnen där man fick träna upp praktiska färdigheter. Enligt Cygnaeus kunde folkskolan på så sätt bli den starkaste befrämjaren av folkets moraliska och ekonomiska utveckling.


 

Cygnaeus följde långt Pestalozzi, som ansåg folkskolans uppgift vara att lära folket att hjälpa sig självt både andligt och materiellt. Cygnaeus strategi innefattade en självständig skolöverstyrelse, lärar­seminarier med övningsskolor, förslag till fysisk fostran i skolan och en betoning av de praktiska ämnenas betydelse. Förslaget underströk speciellt vikten av kvinnliga lärare och utbildningen av flickor, vilka i sin tänkta roll som mödrar skulle sörja för kommande generationers uppfostran. Enligt Cygnaeus skulle flickorna också undervisas i barnskötsel och omsorg för barnens andliga välbefinnande samt i allmän hälsolära.


 

Inom universitetsvärlden hade man redan i årtionden diskuterat hur pedagogiken i Finland och lärarnas färdigheter skulle utvecklas. Cygnaeus gav diskussionen en konkret ram. I 1852 års statuter stadgades att Nordens första professur i pedagogik skulle instiftas. Frågan om folkbildningen och utbildningen av flickor var på tapeten. Den senare hade fruntimmersföreningarna redan under 1840-talet börjat uppmärksamma. Den förra hade stötts och blötts bl.a. inom finskhetsrörelsen och olika väckelserörelser. Utan tvivel bidrog Cygnaeus argument om ökad ekonomisk lönsamhet genom utbildning till att hans förslag mottogs positivt. Så betonade t.ex. Finska hushållningssällskapet folkskolans betydelse för utvecklandet av industrin och näringslivet.


 

Det var J. V. Snellman som gjorde Cygnaeus känd. Snellman beskrev Cygnaeus som en hängiven pedagog, och rekommenderade för generalguvernör Berg Cygnaeus som ledare för folkskoleväsendet. Cygnaeus har med rätta kallats folkskolans fader i Finland, men i förverkligandet av folkskolan deltog givetvis många andra. Statsmannen H. V. W. Furuhjelm, chef för ecklesiastikexpeditionen, och föredragande sekreteraren G. M. Waenerberg understödde och bistod Cygnaeus. Cygnaeus fick i uppdrag att undersöka undervisningsförhållandena både i hemlandet och utomlands. År 1858 reste han runt i hemlandet och märkte att fastän läskunnigheten var allmänt utbredd var förståelsen av det lästa ringa. Dessutom ägnade man föga uppmärksamhet åt barnens andliga och fysiska utveckling. Åren 1858–1859 företog Cygnaeus på uppdrag av senaten en vidsträckt studieresa till Sverige, Danmark, Tyskland, Österrike, Schweitz och Holland. Resedag­boken publicerades i Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning 1860. Under studieresan intresserade sig Cygnaeus för barnträdgårdarna, som var organiserade i enlighet med Fröbels pedagogik, och gav dem i sin rese­berättelse ett speciellt erkännande. Han hoppades på förbättringar i barnens tidiga uppfostran också i Finland.


 

Olika synsätt på barnens tidiga uppfostran ledde till slut till en brytning med Snellman. I april 1860 publicerade Snellman i sitt Litteraturblad en berömmande översikt över Cygnaeus reseberättelse och hans betänkande över folkskoleväsendets ordnande. Några månader senare var tonen redan en annan. Snellman kritiserade i Litteraturblad Fröbels syn på barnens tidiga uppfostran samt de personer som stödde Fröbels tankar. Fröbels människosyn rimmade inte med Snellmans hegelianskt färgade syn på familjen. Cygnaeus kunde aldrig glömma eller förlåta Snellmans kritik. Snellman omfattade inte heller Cygnaeus idéer om religionens roll i skolundervisningen. Men i ett senare skede, i takt med att antalet skolor och barn som gick i skola ökade, verkar Snellman ha ångrat sina kritiska påpekanden och han erkände att han i vissa bedömningar haft fel.


 

År 1861 utnämndes Cygnaeus till överinspektör för folkskolorna, hans Förslag rörande folkskoleväsendet i Finland publicerades och granskades av en för ändamålet tillsatt kommitté. I jämförelse med den gamla skolordningen var Cygnaeus förslag revolutionerande. Folkskolan skulle vara en statlig inrättning och ge barn i alla samhällsklasser en gemensam basundervisning. Till skolans läroplan skulle höra både gymnastik och praktiska ämnen såsom handarbete, och medborgarnas arbetsförmåga och företagsamhet skulle uppmuntras. Cygnaeus tankar var före sin tid och väckte mycket kritik. Kommittén understödde inte tanken på en statlig grundskola, införandet av handarbete och gymnastik i läroplanen eller utbildning av flickor, något som Cygnaeus fäst stor vikt vid.


 

Den kejserliga folkskolförordningen offentliggjordes den 11 maj 1866. Förordningen följde skolkommitténs förslag, men inkluderade enligt Cygnaeus förslag gymnastik och praktiska ämnen. Den pedagogiska jämlikheten mellan samhällsklasserna förverkligades dock långsamt. Till en början ville många landskommuner inte bära de ekonomiska utgifter som grundandet av skolan medförde, någon skolplikt existerade inte och synen på det nödvändiga i barnens skolgång blev först småningom mer allmänt utbredd på landsbygden.


 

År 1863 öppnades seminariet i Jyväskylä och Cygnaeus blev dess tf. direktör. Som direktör var Cygnaeus allvarsam och sträng, han tålde inte avvikande åsikter och hamnade därför ofta i gräl med sina kolleger. Å andra sidan var han idealistisk och bedyrade i sina examenstal att han älskade sina elever ömt och hjärtligt. Lärarens uppgift var enligt Cygnaeus ett kall, inte ett yrke. Det fodrades kärlek både till folket och till det stora fosterländska arbetet för att kunna utbilda folket. Cygnaeus ledde lärarseminariet fram till 1869, då han blev överinspektör för folkskolorna på heltid. Samma år blev han ledamot i den nygrundade Överstyrelsen för skolväsendet.


 

Som person var Cygnaeus motsägelsefull. Medlidandet gentemot de svagare, kärleken till medmänniskorna och en religiös andakt förenades i honom med ett patriarkaliskt sätt, föga tolerans för kritik samt en stark självkänsla. Till medvetenheten om att utföra ett kall hörde hans stränghet. Han såg sin verksamhet för folkskoleväsendets utveckling i Finland som sin livsuppgift.


 

Tarja-Liisa Luukkanen


 

Uno Cygnaeus, född 12.10.1810 i Tavastehus, död 2.1.­1888 i Helsingfors. Föräldrar skattmästaren i Tavastehus län Jakob Georg Cygnaeus och Johanna Fredrika Aejmelaeus. Gift 1854 med Anna Charlotta Axianne Diederichs.


 

PRODUKTION. Uno Cygnaei skrifter rörande finska folkskolans grundläggning och omorganisering (1910).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Uno Cygnaeus arkiv, Riksarkivet. E. Aurola, Venäjän koululaitos ja Uno Cygnaeus (1969); Borgå Tidning (1832, 1841); A. Halila, Suomen kansakoululaitoksen historia I (1949); T. Harjupää, Suomalainen papisto venäläisajan Alaskassa. Turun historiallinen arkisto 30/1975; J. Kantola et al., Kasvatus työn kautta työhön. Teknologiakasvatuksen isä Uno Cygnaeus (1999); G. Lönnbeck, Uno Cygnaeus (1910); A. Mäkelä-Alitalo, Borgå stads historia III:1 (2000); V. Nurmi, Uno Cygnaeus. Suomalainen koulumies ja kasvattaja (1988); V. Nurmi, Suomen kansakoulunopettajaseminaarien historia (1995); K.-G. Olin, Alaska I. Ryska tiden (1995); J. Siltala, Valkoisen äidin pojat. Siveellisyys ja sen varjot kansallisessa projektissa (1999); J. V. Snellman, Samlade arbeten VIII, IX (1996, 1997); Uno Cygnaeuksen muisto. Lokakuun 12 päivä 1810–1910 (1910); E. Wahlström, Den dansande prästen (2004).


 

 

BILDKÄLLA. Cygnaeus, Uno. Foto: Ateljé Charles Riis. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4668-1416928957274

 

Upp