ETHOLÉN, Arvid Adolf 

(1799–1876) 

Guvernör, samlare 

Arvid Adolf Etholén gjorde en lång karriär i Rysk-amerikanska handelskompaniets tjänst. Under fem år var han guvernör över Alaska och bidrog på ett betydande sätt till att finländarna fick en så stor roll i utvecklandet av denna fjärran koloni.

Det privata rysk-amerikanska handelskompaniet svarade under 1800-talet praktiskt taget för utvidgandet av Rysslands intressesfär över Berings sund till den nordamerikanska kontinenten. De ryska stödjepunkterna spred sig från Alaska ända till Kalifornien och beskattade områdets så gott som orörda viltstammar. Verksamheten krävde fartyg och frivilligt folk från den kejserliga marinen. Bland de frivilliga fanns Arvid Adolf Etholén, borgarson från Helsingfors. Efter att ha tagit examen vid den kejserliga marinakademin övergick han direkt i handelskompaniets tjänst. Förbindelserna till Alaska var dåliga. Etholén avseglade från Kronstadt i augusti 1817 och anlände till Sitka, kompaniets huvudstödjepunkt, nästan ett år senare. Under de följande åren förde han befäl på kompaniets fartyg på handels- och underhållsresor i norra Stilla havet. Han deltog också i två forskningsexpeditioner som kartlade Alaskas kust ända till Berings sund. 

Etholéns femåriga kontraktsperiod tog slut hösten 1824, och han anträdde återresan runt Sydamerika. Han kom fram sommaren därpå och trädde i Östersjöflottans tjänst. Han besökte också Finland och donerade sin etnologiska samling till Åbo akademi. Den förstördes dock i stadens brand 1827. 

Etholén återupptog sin tjänstgöring vid handelskompaniet redan i mars 1826. Denna gång reste han till Alaska genom Sibirien och blev därmed en av de första finländare som rest jorden runt. Väl framme i september 1826 förblev han i kompaniets tjänst under en sammanhängande period om tio år. Han företog forsknings- och handelsseglatser på ett vidsträckt område från Sibirien ända till Chile. I oktober 1832 tillförordnades han som biträde åt det befäl som med guvernörsfullmakt styrde kompaniets områden. Ibland övertog Etholén även guvernörsuppgifterna när hans förman var bortrest. 

Etholéns andra period i Alaska tog slut 1837, men Europa blev igen blott ett kortare uppehåll, för i november 1838 utnämndes han till kompaniets guvernör. Kompaniet såg gärna att guvernörerna hade familj, vilket tvingade Etholén att söka en hustru. I juni 1839 äktade han den 24-åriga Margaretha Sundvall, som gick med på att följa sin man till dennes fjärran belägna stationeringsort. Samtidigt tog Etholén med sig en grupp finländare, såsom kapten Johan Bartram, naturvetaren Reinhold Ferdinand Sahlberg och pastor Uno Cygnaeus, sedermera folkskoleväsendets grundare i Finland. Kompaniet hade redan tidigare haft enskilda finländare i sin tjänst, men först genom Etholén kom dessa att få en central ställning. Etholéns sällskap, som omfattade flera kvinnor, avseglade från Helsingfors i augusti 1839 och anlände, efter att ha rundat Sydamerika, till Sitka i maj 1840. 

Etholéns ämbetsperiod innebar tillväxt för kompaniet, men svårigheterna började också torna upp sig genom att rovdriften kraftigt decimerat viltstammarna. Etholén lät uppföra offentliga byggnader i Sitka, grundade nya stödjepunkter samt utrustade, och företog själv, forskningsresor för att finna nya inkomstkällor. I en områdestvist med brittiska Hudson Bay-kompaniet förmådde han britterna att träffa en överenskommelse i godo genom att åt dem, mot livsmedel, hyra ut en kustremsa som han ansåg sig äga. I Kalifornien sålde han den olönsamma kolonin Fort Ross till Förenta Staterna. 

Etholén utvecklade också relationerna till urbefolkningen – även om det handlade om kulturimperialism. Han försökte få aleuterna på Kodiakön att uppge sin livsform, flytta in i stora byar och konvertera till kristendomen. För indianerna grundade han även en årlig marknad, byggde en skola och genomförde vaccineringskampanjer. Pastor Cygnaeus grundade Alaskas första lutheranska kyrka, även en tröst och uppmuntran för Etholéns religiöst lagda hustru, för vilken kolonitillvaron varit deprimerande. Makarna Etholén tog till sig två s.k. halvblodsbarn för att uppfostra dem – och föregå med gott exempel i kolonisamhället. 

Etholéns guvernörsperiod slutade i maj 1845, och han återvände hem med Bartram och Cygnaeus. I S:t Petersburg valdes han in i handelskompaniets direktion, och i mars 1847 tog han officiellt avsked som viceamiral. Han stannade i kompaniets direktion till 1859. 

Sin etnologiska samlarverksamhet fortsatte Etholén under hela sin karriär, och 1847 donerade han sina samlingar till universitetet i Helsingfors. De värdefulla samlingarna, som numera tillhör Nationalmuseet (Kulturmuseum), omfattar över 300 föremål från Stillahavsöarna, nordvästra Amerika och Aleuterna. För sina tjänster adlades Etholén 1856 i Finland. I den ryska formen Etolin lever hans namn kvar i många ortnamn i Alaska. 

Risto Marjomaa 

Arvid Adolf Etholén, född 9.1.1799 i Helsingfors, död 29.3.1876 på Tavastby i Elimä. Föräldrar rådmannen Carl Gustaf Etholén och Catharina Fredrika Neukirch. Gift 1839 med Margaretha Hedvig Johanna Sundvall. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Margaretha Etholéns dagbok 1839−1845, Åbo Akademis bibliotek. K. W. Hoppu, Etholén suku (1968); K.-G. Olin, Alaska I Ryska tiden. Den okända historien på jordklotets baksida (1995); R. A. Pierce, Builders of Alaska. The Russian Governors 1818−1867. Kingston (1986); R. F. Sahlberg, En resa kring jorden 1839–1843. Utg. P. Berg (2007); P. Varjola, Suomalaisia entisessä Venäjän Amerikassa. Matka-arkku. Suomalaisia tutkimusmatkailijoita (1989); P. Varjola, The Etholén Collection. The Ethnographic Alaskan Collection of Adolf Etholén and his Contemporaries in the National Museum of Finland (1990). 

BILDKÄLLA. Etholén, Arvid Adolf. Foto: Ateljé Ch. Roesch. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5137-1416928957743

Upp