Göran Schildts talrika reseskildringar från de långa segelfärder han företog till Medelhavsområdet har blivit bekanta för både en finländsk och en internationell publik. Han intresserar sig ofta för den intressanta frågan om hur själva den fysiska resan blir litteratur. Utöver sina reseskildringar skrev Schildt framför allt essäer och konsthistoriska studier. Av största vikt i hans senare författarskap är de många arbeten som behandlar Alvar Aalto.
”Det betydde i praktiken att jag gjorde resan två gånger, först den verkliga färden, där allt skedde oväntat, oförklarat, osorterat, och därpå resan vid skrivbordet, där allt fick sin mening och plats i en litterär helhet. När jag efteråt tänkte på resan, var det märkligt nog skrivbordsversionen som för mig framstod som den verkliga, trots de avvikelser från den dokumentära sanningen jag i många enskildheter gjort.” Så här skriver Göran Schildt i förordet till en nyutgåva (1995) av Önskeresan från 1949, den första av de många reseskildringar som gjort hans långa seglatser i Medelhavsområdet kända för både en finländsk och en internationell publik. I sina böcker återkommer han ofta till den ur litterär synvinkel intressanta frågan om hur den fysiska resan blir litteratur. Schildts produktion omfattar förutom reseskildringar och essäer också konsthistoriska studier, den senare delen av hans författarskap karaktäriseras framför allt av hans många arbeten om arkitekten Alvar Aalto.
Göran Schildt föddes i Helsingfors den 11 mars 1917. Han var son till författaren Runar Schildt, som han miste tidigt då denne tog sitt liv 1925, och Mila Heikel. Schildt gav ut ett urval av sin fars verk i två band, Från Regnbågen till Galgmannen I–II (1988). Efter sin studentexamen vistades Schildt 1934–1935 i Frankrike där han studerade vid Sorbonne i Paris. År 1937 gjorde han en studieresa till Italien tillsammans med sin gode vän Georg Henrik von Wright. Dessa två utlandsvistelser kom att bli mycket betydelsefulla för Schildt och lade grunden till hans livslånga intresse för Medelhavsländerna. Till sin ungdoms resor återkommer Schildt långt senare i memoarboken Lånade vingar. Ungdomsminnen (1995).
Schildt debuterade 1943 med romanen Önskeleken, vars ramberättelse utspelar sig vid fronten under vinterkriget där bokens berättare möter en författare som vill skriva en novell. Berättelsen om två unga nordbors möte med Italien och deras kärlekshistorier växer sedan fram i boken och avbryts med jämna mellanrum av dialoger mellan ramberättelsens berättare och ”författaren”. Samma år Schildt debuterade som författare tog han en filosofie kandidatexamen vid Helsingfors universitet, där han studerat konsthistoria som huvudämne. År 1946 gav han ut en biografi över den franske målaren Paul Cézanne (1839–1906). Cézanne blev också ämnet för Schildts doktorsavhandling 1947, Riktlinjer för en enhetlig psykologisk tolkning av Paul Cézannes personlighet och konst mot bakgrunden av den allmänna romantiska livskonflikten. Med biografin och avhandlingen blev Schildt en av de första att introducera den moderna konstens problematik och den konstpsykologiska inriktningen i Finland. År 1946 gav han ut en litterär studie, Gide och människan, om den franske författaren och Nobelpristagaren André Gide. Schildt har också översatt flera romaner av André Gide till svenska, bl.a. Vatikanens källare och Om inte vetekornet dör.
I mitten av 1940-talet flyttade Schildt till Stockholm med hustrun i första äktenskapet, Monica Morales. År 1947 köpte han segelbåten Daphne som i 38 år framöver tog honom på de långa och berömda seglatserna till Medelhavsområdet, som han beskriver i sina reseskildringar. I den första och mest kända reseskildringen Önskeresan (1949) beskriver Schildt Daphnes första långfärd som gick genom de franska kanalerna ner till Medelhavet och kuststaden Rapallo i Italien. Önskeresan utkom under debutåret i hela åtta upplagor och har översatts till nio språk. Ett intressant komplement för den som vill stifta bekantskap med de mer praktiska sidorna av seglatsen och få ögonblicksbilder från resan är den Loggbok Stockholm – Rappallo som Schildt gav ut 1966. Den består av hans loggbok från ”önskeresan” och läsaren kan här följa dagsetappernas längd, tillryggalagda sjömil, vädret och händelserna ombord.
Den första av de många seglatserna till Grekland gjorde paret Schildt 1950 när de seglade i den grekiska övärlden och till Kreta. Minnena från denna resa beskriver Schildt i I Odysseus kölvatten (1951). Under en seglats sommaren 1965 hälsade Schildt på hos en vän på ön Leros och fäste sig så vid denna ö att han kom att bosätta där en stor del av året, vid sidan av sitt hem i Ekenäs. Leros och upplevelserna där har inspirerat honom till texterna i boken Ön som förtärdes av havet (1970).
Utmärkande för Schildts reseskildringar är de djupa kunskaper i europeisk kulturtradition han kombinerar med sitt levande sätt att beskriva ögonblicksbilder från resan och möten med de människor som i dag bebor de gamla kulturlandskapen. Åren 1954–1955 gjorde Schildt sin längsta resa med Daphne. Resan varade nästan nio månader och gick via Grekland och Turkiet till Beirut och Alexandria och därifrån vidare längs Nilen. Denna resa skildrar Schildt i Solbåten. Med Daphne på Nilen (1956) och Ikaros’ hav (1957). En annan lång seglats rörde sig ”i Argos kölvatten” från Volossobukten via Bosporen upp till Svarta havet och skildras i Det gyllene skinnet (1964). Förutom sina egna reseskildringar har Schildt gett ut ett par antologier med reseskildringar, Resenärer i Floras rike. Reseberättelser av Linnés lärjungar (1960) och Resandets stora äventyr (1965) med texter av berömda reseskildrare genom tiderna.
Göran Schildt har också författat några essäsamlingar, Daphne och Apollon (1952), Världsögat och individen (1960) och Kontrakurs (1963), där han främst behandlar centrala frågor och problem inom kultur och konst. Schildt var från 1950 till 1995 kulturkritiker vid Svenska Dagbladet. Vintern 1953–1954 vistades han ett par månader i Sovjet för att göra ett kulturreportage för tidningen. Tidningsartiklarna samlade Schildt senare till en bok, Tre veckor i Sovjet, som kom ut 1954.
Göran Schildt var god vän med arkitekten Alvar Aalto och har gett ut flera böcker om hans verk, t.ex. Alvar Aaltos skulpturer (1967) och en bok med Aaltos skisser. Mest betydelsefull är dock Schildts omfattande biografi över Alvar Aalto som är den första större studien av hans liv och verk. Schildt hade efter Aaltos död ett enastående material till sitt förfogande, förutom sina egna och Aaltos familjs minnen hade han tillgång till Aaltos privata arkiv som innehöll mängder av brev, skisser, ritningar och tidningsurklipp. Biografin består av tre delar som behandlar Aaltos liv, verk och konstnärliga utveckling från ungdomen till mogna år, Det vita bordet (1982), Moderna tider (1985) och Den mänskliga faktorn (1990). Den engelska A life’s work. Architecture, Design and Art (1994) tar upp alla Aaltos verk. Schildt har också redigerat och kommenterat boken Näin puhui Alvar Aalto (1997, Så talade Alvar Aalto). År 1987 grundades Christine och Göran Schildts stiftelse, vars uppgift är att stärka det kulturella samarbetet mellan Norden och Medelhavsländerna samt sprida kunskap om Alvar Aaltos verk.
Hedvig Rask
Gustaf Ernst Göran Schildt, född 11.3.1917 i Helsingfors, död 24.3.2009 i Ekenäs. Föräldrar författaren Ernst Runar Schildt och Emilia (Mila) Mathilda Heikel. Gift med (1) Monica Ulrika Morales 1941, (2) Christine Ellen Helene Werthmann 1966.
PRODUKTION. Önskeleken (1943); Cézanne. Stockholm (1946); Gide och människan (1946); Riktlinjer för en enhetlig psykologisk tolkning av Paul Cézannes personlighet och konst mot bakgrunden av den allmänna romantiska livskonflikten (1947); Önskeresan (1949); I Odysseus kölvatten (1951); Daphne och Apollon (1952); Tre veckor i Sovjet (1954); Medelhav (1955); Solbåten. Med Daphne på Nilen (1956); Ikaros’ hav (1957); Med Daphne i sexton länder (1960); Världsögat och individen. Betraktelser över konst. Oslo (1960); Resa på Nilen. Forntid, nutid, framtid. Stockholm (1962); Upptäcktsfärd i Sverige (1962); Kontrakurs. Essäer (1963); Det gyllene skinnet. Stockholm (1964); Loggbok. Stockholm − Rapallo. Lund (1966); Segla på Medelhavet (1969); Skulptur i Finland (1970); Ön som förtärdes av havet. Stockholm (1970); Dianas ö. Stockholm (1976); Det vita bordet. Alvar Aaltos ungdom och grundläggande konstnärliga idéer (1982); Moderna tider. Alvar Aaltos möte med funktionalismen (1985); Farväl Daphne (1987); Den mänskliga faktorn. Alvar Aaltos mogna år (1990); Alvar Aalto. A Life’s Work. Architecture, Design and Art (1994); Lånade vingar. Ungdomsminnen (1995); Näin puhui Alvar Aalto (1997); Alvar Aalto. Mestariteoksia (1998); Tvivlets gåva, eller, Förflugna tankar om Guds död och en försvunnen far (2000); Människor och gudar. Om jagupplevelsens förvandlingar (2002); Vinterkriget som fars. En ung mans dagbok (2003); Alvar Aalto – en levnadsteckning (2007); Breven hem. Från en ung student under en vistelse i Frankrike 1934−35 (2007); En livslång vänskap. Brevväxlingen mellan Göran Schildts och Georg Henrik von Wright 1937−2001. Red. E. Kruskopf (2008).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Kruskopf, Apollon i Daphnes famn. Om Göran Schildts konstsyn (2008); E. Kääntee, Miljö- och samhällsskildring i några arbeten av Göran Schildt (avhandling pro gradu, Helsingfors universitet, 1980).
BILDKÄLLA. Schildt, Göran. Foto: Vidar Lindqvist. Söderströms förlag.