I sin livstid var E. N. Tigerstedt en av de främsta och mest respekterade litteraturhistorikerna i Norden, professor i litteraturvetenskap med poetik i Stockholm 1956–1973. Hela sitt liv ägnade han åt litteraturen, först som litteraturkritiker i Svenska Pressen i Helsingfors 1938–1941 och därefter i Hufvudstadsbladet, tills han 1948 flyttade över till en tjänst som litterär rådgivare vid stiftelsen Natur och Kultur i Stockholm. Men mest betydelsefull blev hans insats som redaktör och författare till litteraturhistoriska verk.
E. N. Tigerstedt föddes i ett högkulturellt kosmopolitiskt hem i Warszawa där hans far statsrådet Eugen Tigerstedt var rysk ämbetsman. Tack vare sin exceptionella eidetiska minnesbegåvning parad med en ovanlig språkbegåvning läste han texter, särskilt litterära, med ofattbar snabbhet och behållning. En blick på den öppnade boksidan tyckte räcka för att fånga och för gott bevara dess hela innehåll. Denna särbegåvning bidrog starkt till att ge honom en outtömligt vid kringsyn i europeisk litterär och idéhistorisk tradition. Redan under sin livstid framstod han som en legendarisk lärdomsgigant.
Han var författare till inträngande monografier och redaktör för en rad på svenska utgivna, betydelsefulla och omfångsrika översiktsverk om svensk och allmän litteratur. Genom sina studier i det antika Greklands litterära, filosofiska och ideella kultur och antikens inflytande över renässansen och barockens västerländska kultur vann han under det sista decenniet av sitt liv internationellt rykte. Efter utgivningen av de koncentrerade verken Plato’s Idea of Poetical Inspiration (1969) och The Decline and Fall of the Neoplatonic Interpretation of Plato (1974) samt Interpreting Plato (1977) respekterades han som en auktoritet inom Platonforskningen. Som eminent kännare av den episka, homeriska traditionens idéhistoria befäste han med det grundlärda trebandsverket The Legend of Sparta in Classical Antiquity (1965–1978). Han framträdde nu med stor, ofta förkrossande auktoritet vid många internationella konferenser i komparativ litteraturforskning, klassisk fornkunskap och idéhistoria.
Tigerstedts klasskamrat vid Svenska Normallyceum, sedermera professor i grekisk litteratur vid Helsingfors universitet, Henrik Zilliacus, nämner i en minnesteckning den exceptionella särbegåvning och lärdomsiver Tigerstedt besatt redan som gymnasist. Sin akademiska utbildning fick Tigerstedt vid Helsingfors universitet, där hans huvudämnen var historia och grekisk litteratur. Under studietiden skall han, enligt Zilliacus, ha betraktats som ”presumtiv professor i grekiska”.
År 1939 disputerade Tigerstedt emellertid för doktorsgraden, inspirerad av Gunnar Castrén, i dennes ämne – svensk litteratur – på avhandlingen Det religiösa problemet i modern finlandssvensk litteratur. Dissertationen är ett excentriskt men remarkabelt arbete på 646 sidor – den 38-sidiga litteraturförteckningen oräknad. I inledningen slår författaren bort varje krav på en definition av begreppet ”det religiösa problemet”, men avhandlingen behandlar intill fullständighet de mest varierande litterära texter av moderna finlandssvenska författare där livsåskådning, religion, kyrka och prästerskap berörs. Att läsa avhandlingen från pärm till pärm är ogörligt, men likafullt ger de i texten spridda korta kommentarerna, då de sammanförs, en överraskande tydlig och träffande profilering av den enskilda författarens egenart.
Efter faderns död 1938 försörjde sig Tigerstedt ett par år som redaktör vid Tammerfors Aftonblad, därpå som bibliotekstjänsteman vid Åbo Akademi och som litteraturkritiker vid Nya Pressen och Hufvudstadsbladet. Som beundrare av den franska litteraturen översatte han också Voltaires Prinsessan av Babylon (1941) och essäer av den franske litteraturhistorikern Sainte-Beuve, av vilka han gav ut ett urval under titeln Kritiker och porträtt (1944). I samband med detta tillkom också hans monografi Sainte-Beuve. En studie. År 1942 blev Tigerstedt docent i svensk litteratur vid Helsingfors universitet, dit han lockats av professorn i ämnet, Gunnar Castrén. År 1948 utnämndes han till ordinarie innehavare av denna lärostol. Tigerstedt lämnade emellertid denna post redan samma år för en anställning vid förlaget Natur och Kultur i Stockholm. Vid förlaget blev han den oumbärlige utgivaren av antologier och omfångsrika flerbandsutgåvor av såväl världslitteratur i svensk översättning som publikationsserier med mästerverk i den svenska litteraturen.
Kort före sin överflyttning till Sverige hade Tigerstedt hunnit utge en 600 sidor lång Svensk litteraturhistoria. Boken, som kom ut i fyra upplagor fram till 1971, blev i hela Norden en självskriven handbok i den akademiska undervisningen på området och påverkade starkt standardbilden av den svenska litteraturens historia. Studenter emellan kallades boken ”lilla Tigern” i motsats till det minst lika inflytelserika fyrabandsverket Ny illustrerad svensk litteraturhistoria I–IV (1955) som redigerades av Tigerstedt och som även innehöll bidrag av honom själv.
Sin förmåga att skriva lärt men fascinerande om en kulturatmosfär, som han älskade mer än sin samtids, visade han med verket Johan Henrik Kellgren, som kom ut i två upplagor 1954 och 1966. Sedan Tigerstedt 1956 tillträtt sin professorstjänst vid Stockholms högskola fortsatte han sin verksamhet som utgivare – nu främst med sikte på att editionsfilologiskt korrekt etablera en kanon av svenska texter för den akademiska undervisningen. Tillsammans med Carl Ivar Ståhle utgav han antologin Sveriges litteratur I–VIII.
Litteraturhistoriska översiktverk utgav han också. I Bonniers allmänna litteraturhistoria I–VI (1959–1961), som han redigerade, skrev han ensam hela den tredje delen om ”Renässans – Barock – Klassicism” samt i det fjärde bandet, ”Romantiken”, kapitlen om den engelska litteraturen. Bland hans yppersta på svenska utgivna översikter räknas verken Engelsk nyhumanism och nyklassicism under 1700-talet (1963) och hans monografi Dante. Tiden, mannen, verket (1967).
Den kulturkonservative Tigerstedt var en humanist av ett slag som redan i hans egen tid var mer än sällsynt. Enligt ett uttalande av Horace Engdahl kunde Tigerstedt under en föreläsning ur minnet leverera citat på sju språk. I metodiskt avseende har Tigerstedt kallats en humanistisk anakronism, en klassicist utan förståelse för nya företeelser i sin tid, new criticism eller psykoanalytisk litteraturforskning.
Med sin pregnanta särbegåvning, sitt oförblommerat burdusa sätt att uttrycka sina nedvärderande åsikter om andra forskares insatser, även direkt inför dem själva, tycks Tigerstedt ha stött många för pannan och därmed isolerat sig själv. Även Henrik Zilliacus, som inte hörde till de drabbade, antyder detta: ”Det fåtal som kunde räkna sig till hans vänner var han trogen.” Tigerstedts personliga isolering underströks av att han förblev ungkarl. Den skräckinjagande professorn lär ha undvikits av många doktorander, vilket skapade honom arbetsro för sin forskning. En hoppfull doktorand som önskat skriva sin avhandling om H. G. Wells minns att han fått sitt manuskript tillbaka av Tigerstedt med orden: ”Kandidaten har missuppfattat ämnet. Science fiction är inte litteratur.” Å andra sidan har lysande litteraturforskare, som arbetat i samma institution som han och åhört hans föreläsningar uttryckt sin beundran för Tigerstedt som utmanande förebild.
Omedelbart efter sin pensionering flyttade Tigerstedt med hela sitt privata bibliotek till Pythagoras ö, Samos, där han bodde ända till sin död. En del av hans bibliotek har återbördats till Finland. En mindre stiftelse har inköpt hans hus på Samos och beviljar ett stipendium som bär hans namn.
Johan Wrede
Eugène Napoleon Theodor Fredrik Gustaf Tigerstedt, född 28.5.1907 i Warszawa, död 27.6.1979 på Samos, Grekland. Föräldrar statsrådet Eugène Tigerstedt och Flora Tigerstedt.
PRODUKTION. Det religiösa problemet i modern finlandssvensk litteratur (1939); Studier i Paul Valérys tankevärld (1941); Topelius-studier I−II, Historiska och litteraturhistoriska studier 18-19/1943; Sainte-Beuve. En studie (1944); Svensk litteraturhistoria. Stockholm (1948; 4 uppl. 1971); Johan Henric Kellgren. Stockholm (1954; 2 uppl. 1966); Ny illustrerad svensk litteraturhistoria I−V. Stockholm (1955−1958; 2 uppl. 1965–1967); Bonniers allmänna litteraturhistoria I−VII. Huvudred. E. N. Tigerstedt. Stockholm (1959−1966); Engelsk nyhumanism och nyklassicism under 1700-talet. Stockholm (1963); The Legend of Sparta in Classical Antiquity I−III. Stockholm (1965−1978); Dante. Tiden, mannen, verket. Stockholm (1967); Plato’s Idea of Poetical Inspiration (1969); The Decline and Fall of the Neoplatonic Interpretation of Plato (1974); Interpreting Plato. Stockholm (1977).
BILDKÄLLA. Tigerstedt, Eugène Napoleon. 1940. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.