ENCKELL, Olof


(1900–1989)


Författare, professor


Olof Enckell var uppskattad litteraturkriti­ker och prosaist då han utnämndes till professor i svensk litteratur vid Helsingfors universitet 1949. Vid sidan av historiska romaner och vandringsskildringar från när och fjärran skrev han banbrytande litteraturhistoriska arbeten om Elmer Diktonius och Edith Södergran.

 

Som den näst äldste bland bröderna i en ovanligt mångsidigt begåvad syskonskara, i vilken förutom han själv bröderna Torger, konstnär, och Rabbe, författare och konstnär, skulle komma att väsentligt bidra till Finlands kulturliv, presterade Olof Enckell en dubbel karriär som kritiker och prosaförfattare innan han 1949 etablerade sig som professor i svensk litteratur vid Helsingfors universitet. Hans ungdom inföll under den tid som i europeisk historieskrivning har kallats den moderna konst- och litteraturrevolutionen och han fick anledning att ta ställning till de förändringar i kulturbilden som dels konstrevolutionen, dels Finlands självständighet medförde.


 

Som kritiker intog Enckell till en början en skeptisk attityd till modernismen, men sedan han av sin yngre broder Rabbe vunnits för den modernistiska poesins sak kom de moderna ”ismerna” i konst och litteratur att starkt intressera honom både som kritiker och senare som forskare. Enckell­ bidrog 1928 också till modernisternas tidskrift Quosego med sin artikel ”Under Damoklessvärdet”, i vilken han fäste uppmärksamhet vid modernismen som ett mentalitetshistoriskt tidsfenomen, ägnat att bryta de traditionella värdenas kontinuitet, men som just därför också verkade frigörande.


 

Som författare följde Enckell emellertid inte själv modernistiska vägar. I sina första romaner, Ett klosteräventyr (1930), Halmstacken (1931) och dubbelromanen Vårt hjärta (1933) och Guldkedjan (1934), orienterade han sig tvärtom mot religiöst och nationellt betonade värden och kom på så sätt att starkt bidra till vad man­ ­kal­lat karelianismen i den finlandssvenska litteraturen. Enckell översatte för övrigt också en rad centrala verk i den finska litteraturen, skrivna av bl.a. Ilmari Kianto, Olavi Paavolainen och Unto Seppänen. Det måste ha funnits en varm underström av patriotism i Enckells karelska motivval, en underström som senare visar sig i de verk han gav ut under krigsåren, Vakt i Öster. Vandringar i gränskarelen (1939), Krigaren och bonden (1940) och Rapport från ödemarken (1942). Under kriget åtog sig Enckell uppgiften att skriva Jägarnas historia, ett verk som utkom 1943 försett med den anspråksnedtonande undertiteln En skildring av jägarrörelsen och jägar­bataljonen 27. Det översattes till finska 1956.


 

Ett tidstypiskt litterärt mode som fick en på en gång bohemisk, intellektualistisk och personlig utformning hos författaren Enckell var naturkontakten, som han betraktade som en källa till äkta livskänsla. Redan som yngling hade han ägnat sig åt långa fotvandringar, och sådana förekommer rikligt i hans skönlitterära verk, laddade med kulturkritisk innebörd. Naturpassionen förblev ett framträdande tema i Enckells skönlitterära produktion, och den kommer tydligt till uttryck i de flesta av hans tidiga romaner liksom delvis också i hans reseskildringar, Falska truba­durer. Romantisk resa över Pyrenéerna (1932) – skriven tillsammans med Åke Claesson – Olivparadiset på banditernas ö. Romantisk resa till Korsika (1934) och De klagande vindarnas ö. Romantisk resa till Irland (1937).


 

Som mångårig kritiker vid Hufvudstadsbladet och som akademisk lärare var Olof Enckell framgångsrik. Hans föreläsningar vid universitetet lockade både en allmän publik och studenter från alla fakulteter. Ännu då han utgav sin banbrytande studie i Elmer Diktonius författarskap, Den unge Diktonius (1946), tycks han inte ha haft en tanke på en akademisk karriär, och boken var heller inte upplagd som ett traditionellt akademiskt specimen, men den var i många avseenden grundläggande för Diktoniusforskningen. Han hade visserligen, sedan han avlagt examen med laudatur i såväl konsthistoria som estetik och nyare­ litteratur, författat ett drygt 200-sidigt manuskript till en avhandling om Charles Péguy, som han emellertid tidigt hade lagt åt sidan för gott.


 

Det var först under de exceptionella förhållandena efter andra världskriget, då både E. N. Tigerstedt som nyss utsetts till professor i ämnet svensk litteratur, och hans närmaste medtävlare Hans Ruin flyttat till Sverige, som en akademisk bana började locka honom. På exceptionellt kort tid skrev han två akademiska specimen: doktorsavhandlingen‚ Esteticism och nietzscheanism i Edith Södergrans lyrik och studien Den unga Hagar Olsson, som bägge utkom 1949. Av dessa båda har den förstnämnda varit av stor betydelse för senare forskning. Under professorsåren gav han bl.a. ut en kommenterad utgåva av Edith Södergrans dikter 1907–1909 – ­kommentardelen bär namnet Vaxdukshäftet. En studie i Edith Södergans ungdomsdiktning (1961) – samt sedan han blivit pensionerad 120 dikter av Topelius, med kommentar (1970). Ytterligare utgav han en faksimilutgåva av modernisttidskriften Quosego (1971) med en oumbärlig och innehållsrik introduktion. Han sista arbete blev en redogörelse för brodern Rabbe Enckells författarskap under dennes polemiska kamp mot 1960-­talets programmatiska samhällsengagemang i litteraturen.


 

Johan Wrede


 

Olof Enckell, född 12.3.1900 i Kurkijoki, död 11.6.­1989 i Grankulla. Föräldrar professorn i lantbruksekonomi Karl Enckell och gymnastiklärarinnan Vesta Charlotta Edgren. Gift med (1) Monica Christina Ehrström 1924, (2) Dagmar Elisabeth Thesleff 1933.


 

PRODUKTION. Ett klosteräventyr (1930); Halmstacken (1931); Falska trubadurer (tills. med Å. Claesson) (1932); Vårt hjärta (1933); Guldkedjan (1934); Olivparadiset på banditernas ö (1934); Tre (3) månader à dato. Idyll i funkis (1935); De klagande vindarnas ö (1937); Vakt i Öster. Vandringar i Gränskarelen (1939; på finska 1939); Krigaren och bonden (1940; på finska 1941); Rapport från ödemarken (1942; på finska 1943); Jägarnas historia (1943): Solnedgång (1945); Den unge Diktonius (1946); Esteticism och nietzscheanism i Edith Södergrans lyrik. Studier i finlandssvensk modernism I (1949); Den unga Hagar Olsson. Studier i finlandssvensk modernism II (1949); Vaxdukshäftet. En studie i Edith Södergrans ungdomsdiktning (1961); Quosego (förord till faksimiltryck, 1971); Rabbe Enckell i Borgå. En kommentar till hans nya diktning (1978). Se även: Finlands författare 1917−1944 (1981).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. M. Ekman, Modernisterna­ i kritik och debatt. Finlands svenska litteratur­historia II (2000); J. Wrede, Olof Enckell. Minnestal hållet vid Finska Vetenskaps-Societetens sammanträde 20 november 1989. Sphinx 1990.


 

BILDKÄLLA. Enckell, Olof. Matrikel över Finlands tidningspress (1937).