Roland af Hällström hade både teoretiska och praktiska kunskaper i film innan han själv blev filmregissör i slutet av 1930-talet. Hans bästa filmer är thrillers och klassiker som baserar sig på finländsk skönlitteratur. Hällström föredrog att göra seriös film men regisserade också några komedier.
Roland af Hällström var filmkritiker vid tidningen Aamulehti och tidskriften Elokuva-Aitta men var också teaterregissör på 1930-talet. År 1936 utkom hans monografi Filmi. Aikamme kuva (Filmen. Vår tids bild), den första boken i Finland som handlade om film. I boken behandlar han brett och ingående både själva filmarbetet och filmens historia, teknik, uttrycksmedel och ekonomi.
Sin första film, Vi kämpa för fädernesgården, regisserade af Hällström 1938. Väinö Mäkelä gav honom i uppdrag att regissera filmen eftersom han tidigare skrivit kritiska filmrecensioner för pressen. Filmen handlar om kvinnans kuvade ställning, ett tema som Hällström senare skulle återkomma till. Filmen är tung, och den moraliska konflikten är inte lika nyanserad som i af Hällströms senare arbeten.
Före andra världskriget gjorde af Hällström en ljudfilmsversion av Fänrik Ståls sägner, som i Sverige tidigare filmats som stumfilm. Han regisserade också Simo Hurtta, ett drama ur Finlands historia. Under krigstiden verkade af Hällström som nyhetsuppläsare vid Rundradion.
Efter andra världskriget var af Hällström regiassistent åt Teuvo Tulio under inspelningarna av filmen Sådan du ville ha mig. I slutet av 1940-talet regisserade han mörka psykologiska thrillers om levnadsvillkoren på samhällets skuggsida. Lockfågeln handlade om kvinnans ställning och möjligheter. Tåg norrut, där flera olika människors liv sammanflätas under en tågresa, utnyttjar framgångsrikt thrillerns berättargrepp och medel utan att vara någon egentlig thriller. Genom dimman blev den tredje filmen med samma tema. I dessa filmer och i Stulen kärlek, som begrundar kvinnans ställning, finns vissa drag av film noir; restaurangerna och de öde gatorna gav filmerna denna prägel. I sina filmer kunde af Hällström i egna experiment omsätta de idéer om teknik och klipp som han hade skrivit om decenniet innan.
I början av 1950-talet blev af Hällström den nyligen grundade Fennada-filmis förste regissör. Han hade tidigare regisserat för Fenno-filmi, som var Fennadas föregångare. Det nya bolaget erbjöd af Hällström varierande regiuppgifter; han regisserade såväl vagabondromantik som soldatfarser. Finska flickor i Stockholm var en halvdokumentär som varnade finska flickor för grannlandets faror. Här upprepades temat om kvinnans ställning. Kvinnan hade huvudrollen också i den egendomligt uppsluppna skräckfilmen Häxan går igen med manuskript av Mika Waltari.
På 1950-talet blev de realistiska dragen i af Hällströms filmer tydligare. Hans viktigaste arbeten är filmatiseringarna av finländska klassiker. Den första var Hallin Janne, som baserade sig på en folkballad. I den tredje finländska filmatiseringen av stockflottarkomedin Timmerflottarna gjorde af Hällström en klassisk regi med moderna badscener. Filmerna Ödemarkens barn och Jooseppi från Ryysyranta skildrade oförskönat själslivet och själslandskapet hos den finländske mannen av folket. Jooseppi från Ryysyranta gjordes med låg budget och filmades huvudsakligen i Otnäs nära Helsingfors. Trots att inspelningsplatsen inte var autentisk fick levnadsvillkoren för människorna i ödemarken en autentisk anstrykning. Hans första sommar, som baserade sig på F. E. SillanpääsLivet och solen, filmades på de autentiska orterna i Tavastkyro. Klassikerna föregicks av Skärgårdstösen, en realistisk skärgårdsskildring, därtill försedd med ett samhälleligt budskap.
Hällström skrev manuskripten till de flesta av sina filmer själv eller tillsammans med andra. Som manuskriptförfattare använde han pseudonymen Viljo Hela. Från 1946 var Esko Töyri hans fotograf och den som förverkligade film noir-stilen i kriminalfilmerna på 1940-talet.
Under de avslutande inspelningarna av Enligt lagen, som var baserad på Minna Canths berättelse ”Lain mukaan”, avled filmregissören. Efter sin död tilldelades Roland af Hällström ett minnespris vid Karlovy Vary-festivalen i Tjeckoslovakien. Priset, som gavs med anledning av hans näst sista film, var avsett för en ung och lovande regissör; man hade misstagit af Hällström för en sådan.
Hällström lät skådespelarna själva skapa sina roller men gav råd och vägledde dem vid behov. Hans unge inspelningsassistent Aarre Elo karaktäriserade honom som en ”viljestark och personlig regissör. Hans massiva gestalt och slängiga gång fick inspelningsgänget att sätta fart”
Roland af Hällström gjorde många lovande filmer men fick aldrig något egentligt genombrott. Som bäst var han utmärkt men ofta bara medelmåttig, i likhet med sina teman i de snabbt gjorda filmerna. Han var mycket produktiv; under 1950-talet kunde han regissera tre eller fyra filmer per år.
Pekka Kaarninen
Gustaf Gabriel Roland af Hällström, pseudonym Viljo Hela, född 23.8.1905 i Lempäälä, död 21.2.1956 i Helsingfors. Föräldrar arkitekten Nils Arthur Gabriel af Hällström och Natalia Lovisa Karsten. Gift med (1) lärarinnan Lahja Kyllikki Wellroos 1927, (2) skådespelerskan Elvi Mathilda Saarnio 1950.
VERK. Regisserat följande filmer: Vi kämpa för fädernesgården (1938); Fänrik Ståls sägner (1939); Simo Hurtta (1940); Lockfågeln (1946); Tåg norrut (1947); Genom dimman (1948); Djävulsforsen (1949); Från sex till åtta (1949); Hallin Janne (1950); Stulen kärlek (1951); Timmerflottarna (1951); Finska flickor i Stockholm (1952); Häxan går igen (1952); Skärgårdstösen (1953); Treklövern (tills. med E. Töyri och K. Forsell, 1953); En rekryt på miljonen (1953); Vandrarnas konung (1953); Ödemarkens barn (1954); Jooseppi från Ryysyranta (1955); Hans första sommar (1955); Enligt lagen (1956).
PRODUKTION. Filmi. Aikamme kuva (1936).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. R. Hannula, Roland af Hällströmin 1940-luku. Suomen kansallisfilmografia 3 (1993); Kinopalatsi. Suomalaisen elokuvan kultainen cd-rom (1996); Suomen kansallisfilmografia 2–5 (1989–1995).
BILDKÄLLA. af Hällström, Roland. Uusi Suomis bildarkiv.