Jacob Wilhelm de Pont grundade 1794 Notsjö glasbruk i Urdiala. Bruket fick stor betydelse för Finlands ekonomiska historia. J.W. de Pont hörde därutöver till det fåtal finländska officerare som deltog i Förenta staternas frihetskrig.
Jacob Wilhelm de Pont föddes på Lachtis gård i Somero 1755. Hans far, Jacob Reinhold de Pont (Depong), var glasbrukspatron vid Åviks glasbruk. Han hade året innan köpt Lachtis nära Åvik, där han slagit sig ned med sin familj. Åvik skulle ha erbjudit sonen en karriär men i likhet med sina bröder Mårten Reinhold och Ernst Johan valde han den militära banan.
Såsom många av sina officerskamrater visade de Pont intresse för de på 1700-talet florerande ordenssällskapen. År 1776 upptogs han som medlem i Timmermansorden Caroli Hydda. I likhet med många kamrater önskade han resa utomlands för att meritera sig i fält. Medan de dåtida officerarna oftast hamnade i Frankrike, skaffade de Pont sig krigserfarenhet i Förenta staternas frihetskrig. Om hans öden i Nordamerika är föga känt. Förmodligen deltog han i krigets marina operationer, ombord på ett franskt kaparfartyg.
Efter att ha återvänt till Sverige 1780 blev de Pont kapten vid skärgårdsflottan, som hade Sveaborg som bas. Två år senare kunde han överta en löjtnantsvakans vid Nylands infanteriregemente, där han avancerade till kapten i livkompaniet 1788. Från den befattningen fick han majors avsked 1795.
Vid faderns död 1788 väcktes de Ponts intresse för glasindustrin, som han kände från sitt barndomshem. Han efterträdde dock inte sin far i ledningen för Åvik bruk i Somero utan satte igång ett eget företag i Urdiala. Redan 1781 hade han av sin blivande svåger, kanslisten Henric Agricola, köpt Notsjö allodialsäteri i Urdiala samt den närbelägna gården Grann eller Valajärvi. Efter köpet följde 1787 ett äktenskap med Agricolas syster, vilket dock slutade i skilsmässa.
Tillsammans med granngodset Hongola i Urdiala och dess herre, sekreteraren Harald Furuhjelm, anhöll de Pont hos Kommerskollegium om tillstånd att anlägga ett glasbruk på Notsjö. Detta beviljades i februari 1793. Vid 1700-talets slut kunde Urdiala uppfattas som tämligen avlägset beläget. Kompanjonerna blev tveksamma och planerade att anlägga sin fabrik närmare marknaderna. De anhöll om tillstånd för ytterligare ett bruk med tilltänkt placering i Nurmijärvi. I mars 1794 beviljade Kommerskollegium även denna anhållan.
Nurmijärvi låg dock alltför nära Helsingfors och Sveaborgs fästning. Där förbrukades ved i stora mängder, vilket snart hade gjort bruket dyrt i drift. de Pont och kompanjonerna valde därför att placera sitt glasbruk i det skogrika Urdiala. Med hjälp av av arbetskraft från Torsnäs fabrik nära Björneborg påbörjades uppförandet av glashyttan vintern 1794 och redan nästa höst inleddes den första glastillverkningen på Notsjö, då under ledning av hyttmästaren Johan Björn. Notsjö drevs länge i liten skala. Under de Ponts tid var bruket med sina tre blåsare ett av de minsta i riket. Men det skulle visa sig mycket livskraftigt.
de Pont avstod snart från sitt företag. Redan i februari 1797 sålde han sin andel i bruket och herrgården till Harald Furuhjelms yngste bror, kapten Johan Furuhjelm. Köpesumman om 16 666 riksdaler åtföljdes av 100 lod olika silverföremål, en vängåva av Furuhjelm. de Pont ägde en tomt i Åbo, i Nystads kvarter, där han hade låtit uppföra ett bostadshus i två våningar strax innan han sålde Notsjö. Tre år senare köpte han gårdarna Strömma eller Ruoni samt Salminiitty i Gustavs, där han slog sig ned som jordbrukare.
de Ponts sista år förmörkades av mental ohälsa. I sina brev från slutet av 1700-talet kallar Henrik Gabriel Porthan de Pont för en ”fantast” och 1799 för ”en sinnessjuk som förorsakar sin omgivning mycket besvär och skada”. Handlingsförlamad var han dock inte: så sent som i juni 1808 tog han aktiv del i kriget som utbrutit samma år, genom att i Gustavs avväpna två ryska husarer och se till att de omhändertogs av den svenska skärgårdsflottan på Åland.
Georg Haggrén
Jacob Wilhelm de Pont, född 8.3.1755 i Somero, död 30/31.1.1809 i Stockholm. Föräldrar glasbrukspatronen Jacob Reinhold De Pont och Catharina Elisabeth Ahlgren. Gift 1787 med Agneta Maria Agricola, 1806 med Catharina Charlotta Svebilius.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. V. Annala, Notsjö glasbruk 1793−1943 (1943); O. Durchman, Bidrag till kännedom av å Finlands Riddarhus uptagna adliga ätter av utländskt ursprung IX (1928); Vardagsslit och sjuårskrig. Upplevt och beskrivet av den nyländske dragonen Carl Johan Aminoff (1994).
BILDKÄLLA. de Pont, Jacob Wilhelm. Oljemålning: N. Schillmark. Museiverket. Ateneum.