Johan Christopher Frenckell var anfader i en framstående boktryckarsläkt. Hans bana som boktryckare var full av motgångar; han blev utsatt för intrigerande kolleger i Stockholm och var vid flera tillfällen tvungen att kämpa för sina tryckeriprivilegier. Släktens inflytande inom det finländska boktryckarväsendet har dock förblivit betydande från 1750-talet fram till 2000-talet.
Den tyskfödde Johan Christopher Frenckell var av bondesläkt. Han inledde sin framgångsrika boktryckarbana som lärling hos Johann David Jungnicol i Erfurt. Man vet mycket litet om de år han gick i lära, men innan juni 1740 torde han ha avlagt de prov som krävdes eftersom han då upptogs som medlem i boktryckarskrået. På hösten 1743 blev han gesäll hos Johan Kämpe vid Åbo akademis tryckeri.
Frenckell drömde om att bli boktryckare eftersom boktryckarmästarens ställning var mer självständig än gesällens. Redan 1750 föreslog han för domprosten i Viborg, Gabriel Melartopaeus, att man skulle grunda ett boktryckeri där. Staden, som då låg på den ryska sidan av gränsen, kunde uppvisa en viss tradition av boktryckarkonst i och med att en tryckpress verkat där i tjugo år vid sekelskiftet 1700. Det fanns även ett stort behov av ett tryckeri i området eftersom det på grund av de långa resorna var både arbetsdrygt och dyrt att transportera böcker till Viborg från Åbo, Tallinn och de tyska städerna. Dessutom rådde det en ständig brist på böcker i staden. Frenckell uppgav att han ägde tillräckligt med typer och annan utrustning så att boktryckarverksamheten kunde inledas utan dröjsmål. Konsistoriet i Viborg stödde förslaget, men ansökan blev fördröjd i justitiekollegiet i Estland och Livland. Ärendet behandlades i flera omgångar, men det slutgiltiga avslaget meddelades 1765.
Innan det blev klart hur det skulle gå med tryckeriet i Viborg prövade Frenckell sin lycka i Borgå domkapitel 1752. Kapitlet stödde varmt inrättandet av ett gymnasietryckeri under ledning av Frenckell, men kanslikollegiet förkastade förslaget efter att jacob Merckell, som 1750 förvärvat det akademiska tryckeriet i Åbo, motsatt sig ett nytt finskt boktryckeri med en hänvisning till sina egna privilegier och sin utkomst.
Medan Frenckell väntade på att ansökningarna skulle behandlas hjälpte han sin tidigare förman Johan Kämpe och tryckte av allt att döma några publikationer i den nya press han hade skaffat för sitt planerade boktryckeri i Borgå. Då hans försök att grunda ett eget tryckeri gång på gång havererade återvände han till akademins tryckeri 1753.
Vid denna tid vände Frenckells karriär uppåt: i augusti 1756 avancerade han till faktor och två år senare sålde Merckell, som torde ha planerat att helt göra sig av med tryckeriet i Åbo, halva tryckeriet till Frenckell för 7000 koppardaler. Merckell, som också hade ägt ett tryckeri i Stockholm, bodde huvudsakligen i huvudstaden vilket innebar att Frenckell axlade hela ansvaret för akademins tryckeri. För detta arbete fick Frenckell ändå bara en symbolisk ersättning. Affären med Frenckell sköttes bakom konsistoriets rygg, och Merckells namn ståtade på publikationerna åtminstone fram till 1761, då Frenckell flyttade över trycksakerna i sitt eget namn.
När Merckell avled 1763 befann sig tryckeriets utrustning i ett uselt skick. Frenckell ägde hälften av tryckeriet och den andra halvan hade i strid med kontraktet och utan hans kännedom pantsatts till prosten i Tövsala, Johan Gråå. På 1760-talet hade Frenckell själv blivit tvungen att pantsätta sin bostad med ett stort lösöre som säkerhet och kunde inte ombesörja en förnyelse av boktryckeriet. År 1764 anhöll han ändå om att konsistoriet skulle låta honom efterträda Merckell som Åbo akademis boktryckare i Åbo.
För att få tryckeriet på fötter igen ingick konsistoriet ett avtal om att rusta upp det med Frenckell och köpmannen Jacob Bremer. Akademin överlät alla sina boktryckarprivilegier för tjugo år till Bremer och Frenckell och deras arvingar. Som motprestation skulle Bremer och Frenckell, som redan tidigare hade velat iståndsätta tryckeriet, göra det funktionsdugligt. Avtalet daterades 8 oktober 1765 och bekräftades i augusti följande år av akademins nye kansler, greve H.H. von Liewen. Kontraktet blev upprinnelsen till en flera år lång konflikt om vem som egentligen skulle leda tryckeriet.
I slutet av 1766 hade Bremer överlåtit sina boktryckarprivilegier till sin svärson Carl Hising, som på många sätt engagerade sig mer aktivt i tryckeriets verksamhet än hans svärfar hade gjort. Eftersom Bremer och Frenckell inte hade något kontrakt sinsemellan uppstod det en hel del problem när Hising kom med. De sista tvisterna löstes i rätten först efter Frenckells död. Bremer och Hising deltog inte i själva tryckandet, men i motsats till Frenckell hade de ekonomiska förutsättningar att sköta tryckeriet. Hising behöll själv tryckeriets inkomst. Dessutom lyckades han få de anställda på sin sida, så att de inte överhuvudtaget lydde order från Frenckell. För att hämnas gav Frenckell inget arbete åt de fyra gesäller som Hising anställt. Utan Bremers och Hisings ekonomiska insats kunde Frenckell ändå inte trycka några större verk.
De ständiga konflikterna drogs inför domstol. Konsistoriet fattade sitt första beslut i december 1768. Konsistoriets medlemmar ansåg att Bremer tack vare den stora penningsumma han satsat i tryckeriet kunde betraktas som Frenckells kompanjon som, till Frenckells förtret, även hade rätt att ta del i övervakningen av tryckeriet och skötseln av ekonomin. I praktiken utformades arbetsfördelningen i tryckeriet i Åbo på så vis att Frenckell hade den tekniska ledningen medan Hising skötte anskaffningen av arbetskraft och materiel, betalade de anställdas löner, skötte den största delen av bokföringen och spridningen av publikationerna. Tryckeriets nettovinst skulle fördelas jämnt, därutöver fick Frenckell ensam hela inkomsten från de mindre trycksakerna.
Även om meningsskiljaktigheterna, konflikterna och rättegångarna belastade bägge parter och förhindrade att tryckeriet fungerade så helt effektivt, ödslade Frenckell och Hising inte all sin tid på att strida med varandra. De samarbetade också och de hade även en gemensam fiende, den stockholmske boktryckaråldermannen Arvid Carlbohm, som hade köpt Merckells tryckeri i Stockholm före dennes död och nu ville komma åt de privilegier på finländska psalmböcker och katekeser som akademin överlåtit till Bremer och Frenckell. Carlbohm hade utan tillstånd tryckt ett flertal psalmböcker och katekeser och på så vis försvagat sina Åbokollegers utkomst. Genom att trycka Nya testamentet på finska hotade han också det bibelprivilegium som Frenckell och Hising fått av akademin. Nya testamentet utkom två år innan Bibeln gavs ut i Åbo 1776.
Hisings och Frenckells samarbete stupade på flera punkter. Parterna stred konstant med varandra och stämde varandra i tur och ordning p.g.a. olika slag av ekonomiska oklarheter. Tvisterna gällde bl.a. inkomsterna, försäljningen av böcker, redovisningen av inköp av typer och löner. Frenckell hade varit död i över tre år när den slutgiltiga domen äntligen avkunnades i december 1782. Dödsboet ålades att betala 664 riksdaler, 35 skilling och 11 runstycken i ersättning åt Hising.
Medan Frenckell var aktiv i ledningen för Åbo akademis tryckeri 1765–1779 producerade tryckeriet bl.a. mer än 400 akademiska avhandlingar, de första tidningarna i Finland, 1776 års Bibel i folioformat och ett stort antal officiella publikationer, katekeser och psalmböcker. Tryckeriet hade haft kapacitet att producera ännu mer om inte delägarna hade spillt så mycken tid på sina meningsskiljaktigheter.
Frenckells verksamhet i Åbo var fylld av motgångar. Även om han var en erkänt skicklig boktryckare, levde han en stor del av sitt liv i fattigdom. Hela hans bana som Åbo akademis boktryckare präglades av stridigheterna om vem som skulle leda tryckeriet och av konkurrensen med kollegerna i Stockholm. Tryckerihistorikerna Pipping och Gardberg anser att många av kompanjonernas anklagelser mot Frenckell saknade grund och var ett resultat av Frenckells svaga ekonomiska situation.
Vid sin död i april 1779 kvarlämnade Frenckell förutom skulderna även delägarskapet i tryckeriet, där hans drygt tjugoårige son, Johan Christopher, kunde bryta sig en egen bana som boktryckare.
Tuija Laine
Johan Christopher Frenckell, i källorna även Johan Christoffer Frenkell, född 28.7.1719 i Thörey i Tyskland, död 30.4.1779 i Åbo. Gift 1756 med Elsa Maria Leijer, 1765 med Maria Lilia.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. C.-R. Gardberg, Boktrycket i Finland. Från freden i Nystad till Åbo brand (1957); F.W. Pipping, Några historiska underrättelser om boktrycket i Finland VI–VII. Acta Societatis scientiarum Fennica (1861–1867).