GARDBERG, Carl Jacob


(1926–2010)


Statsarkeolog, konst- och kulturhistoriker


Carl Jacob Gardberg verkade 1949–1961 som ledare för de byggnadshistoriska undersökningarna i samband med den omfattande restaureringen av Åbo slott och var därefter anställd vid Åbo stads historiska museum tills han utnämndes till statsarkeolog och överdirektör för Museiverket 1972. Gardberg har bedrivit forskning kring kyrkor, borgar och gårdar samt undersökt stadsplan och byggnadsskick. Han är en känd fotograf och har i många skrifter bidragit till vetenskapens popularisering. Han har innehaft ett flertal förtroendeuppdrag inom centrala finlandssvenska kulturinstitutioner.

 

C. J. Gardberg föddes 1926 som son till sedermera överbibliotekarien vid Åbo Akademi, professor Carl Rudolf Gardberg. Han avlade studentexamen 1945, blev filosofie kandidat 1950 och disputerade för filosofie doktorsgrad 1959. Åren 1949–1961 tjänstgjorde han som ledare för de vetenskapliga undersökningarna vid Åbo slotts restaure­ring. Till en början var detta hans huvudtjänst, sedermera skötte han uppdraget inom ramen för sin tjänst som amanuens vid Åbo stads historiska museum. År 1960 blev han chef för museet i Åbo, och 1972 utnämndes han till statsarkeolog och överdirektör för Museiverket. Han avgick med pension 1992.


 

Gardberg hade nära kontakter till Åbo Akademi, där han var docent i nordisk kulturhistoria 1961–1972 och bestred professuren i nordisk kulturhistoria och folklivsforskning 1971–1972. Vid Åbo universitet var han docent i historisk arkeologi, men han lämnade sina befattningar vid universiteten i Åbo i samband med sin utnämning till statsarkeolog. Helt försvann kontakterna till Åbo inte. Gardberg invaldes bl.a. som medlem av delegationen för Stiftelsen för Åbo Akademi 1972 och satt i delegationens styrelse 1976–1993.


 

Under sex månader 1963–1964 deltog Gardberg i ”Scandinavian Joint Expedition to Sudanese Nubia”, som utsändes av Finlands Unescokommitté för att registrera, beskriva och undersöka monument som hotades av den stora dammen vid Assuan. Därefter verkade han vid ett par tillfällen som nordisk docentstipendiat vid Stockholms universitet.


 

Då Gardberg inledde sin verksamhet som statsarkeolog – d.v.s. högste över­vakare av Finlands materiella kulturarv – var Museiverket som ämbetsverk endast några månader gammalt. Den gamla Arkeologiska kommissionen, som inlett sin verksamhet 1885, omorganiserades 1972, varvid ett flertal verksamheter inom fornminnesvård och museiväsen överfördes till det nya verket. Verkets uppgifter och arbetsinsats mångdubblades därtill som en följd av snabba förändringar i samhälls­utvecklingen. Även Museiverkets inre organisation förändrades – bl.a. erhöll Nationalmuseet, som tidigare direkt sorterat under statsarkeologen, status som en egen avdelning, medan en byrå för museiärenden grundades för att upprätthålla kontakten till landets museer och för att utveckla museiväsendet.


 

Både vården av Finlands byggnadskultur och restaureringen av arkitektoniskt värdefulla byggnader förlades till en ny byggnadshistorisk avdelning, och en sjöhistorisk byrå och ett sjöhistoriskt museum grundades. Samtidigt erhöll verket ett eget ämbetshus vid Nervandersgatan i Helsingfors. Flera enheter verkade dock även i fortsättningen i andra fastigheter. Ett modernt centralmagasin för Nationalmuseets samlingar uppfördes i Orimattila, och en konserveringsanstalt inrättades, knuten till museet. Liksom Arkeologiska kommissionen var Museiverket ett kollegialt ämbetsverk med en stab av landets främsta experter, vars fyra avdelningar fungerade tämligen självständigt under överdirektörens tillsyn. Genom personliga kontakter och resor strävade Gardberg till att göra Museiverket känt såväl inom statsförvaltningen som på kommunal nivå och bland enskilda medborgare.


 

Gardbergs vetenskapliga produktion innehåller ett flertal omfattande och gedigna arbeten, av vilka många blivit standardverk inom forskningen kring Finlands städer. Det gäller t.ex. skrifterna Stadsplan och byggnadsskick i Borgå intill år 1834 (1950), Den nyantika stadsbyggnadskonsten i Åbo 1800–1880 (1952) och Med murslev och timmerbila. Drag ur det finländska byggnadshantverkets historia (1957).


 

Gardbergs doktorsavhandling Åbo slott under den äldre vasatiden. En byggnadshistorisk undersökning (1959) behandlar en intressant period (1523–1614) i slottets historia och bygger på de iakttagelser han gjorde under sin verksamhet som ledare för de vetenskapliga undersökningarna i samband med slottets restaurering. Gardberg har även utnyttjat fogderäkenskaperna, vilka bevarats från och med 1538, samt av övrigt källmaterial bl.a. slottspastorn Eric Lenqvists historik från början av 1730-­talet. Både Gustav Vasa, men speciellt hertig Johan, som residerade på slottet 1556–1563, var ivriga byggherrar. Ett flertal förändringar genomfördes också kort därefter under Johan III:s regeringstid.


 

Gardberg har i flera sammanhang återvänt till Åbo och Åbo slott, inte minst i den fängslande skildringen Tre Katarinor på Åbo slott, som skildrar det färgrika hovlivet på slottet utgående från tre kvinnor som spelade centrala roller i händelserna: Karin Hansdotter, Katarina Jagellonica och Karin Månsdotter. Den ytterst populära boken utkom 1985, tredje upplagan 1988, på finska i fem upplagor 1986–1995.


 

Gardberg har även författat ett antal lokalhistoriska verk såsom Åbo stads historia från mitten av 1100-talet till år 1336 (1973), Handelsplatser, städer, vägar och broar (Svenska Österbottens historia IV, 1983) och Borgå stads historia under medeltiden och 1500-talet (1996) samt i flera sammanhang behandlat Åbo stad och domkyrkans historia, senast i jubileumsskriften Nationalhelgedomen. Åbo domkyrka 1300–2000 (2000). I dessa böcker visar Gardberg sin förtrogenhet med de historiska källorna och god lokalkännedom.


 

Ett särskilt kapitel utgör den del av Gardbergs produktion som kunde kallas populärhistorisk. Den inleddes med Finländska herrgårdar (1989) och fortsatte med Kungsvägen (1991), Finlands medeltida borgar (1994), Wiborg. En stad i sten (1996) och Sveaborg (1998). Texten är lättfattlig och flytande och det rika bildmaterialet både underlättar och kröner läsupplevelsen. Till samma genre kan man också räkna en kulturhistorisk översikt över Finlands kyrkogårdar, De dödas boningar (2003). Samtliga verk har även utkommit på finska, flera av dem i tre eller flera upplagor. År 2005 utkom Gardbergs bok Veritas, som behandlar det dominikankonvent, som under tidig medel­tid anlades vid stranden av Aura å i Åbo.


 

Gardberg var även en flitig medarbetare i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, medverkade aktivt till utgivandet av översikten Konsten i Finland och var också medförfattare i första bandet av det stort upplagda konsthistoriska översiktsverket Ars. Suomen taide (1987). Han var även engagerad i Skandinaviska museiförbundets verksamhet och verkade som ordförande för dess finska sektion 1971–1993. Gardberg medverkade också till att Finland 1979–1985 deltog i projektet Medeltidsstaden, som genomfördes i Riksantikvarieämbetets regi i Sverige; projektet kartlade de problem som de medeltida städernas fornlämningar förorsakade den moderna samhällsplaneringen. I den forna östra rikshalvan undersöktes städerna Borgå, Nådendal, Åbo och Raumo.


 

C. J. Gardbergs omfattande och gedigna skriftliga produktion har i hög grad främjat intresset för antikvarisk forskning och kulturhistoria, och han framstår som en av de flitigaste vetenskapsidkarna inom sin disciplin under 1900-talets senare hälft.


 

Torsten Edgren


 

Carl Jacob Reinhold Gardberg, född 16.11.1926 i Helsingfors, död 31.5.2010 i Helsingfors. Föräldrar överbibliotekarien, professor Carl Rudolf Gardberg och Brita Victoria Helena von Willebrand. Gift 1950 med fil.mag. Nanna Majbritt Jernström.


 

PRODUKTION. Stadsplan och byggnadsskick i Borgå intill år 1834 (1950); Den nyantika stadsbyggnadskonsten i Åbo 1800–1880 (1952); Med murslev och timmerbila. Drag ur det finländska byggnadshantverkets historia (1957); Åbo slott under äldre vasatiden. En byggnadshistorisk undersökning (1959); Diarium Gyllenianum eller Petrus Magni Gyllenii dagbok 1622–1667. Utgiven och kommenterad av C. J. Gardberg och Daniel Toijer (1962); Late Nubian Sites. Churches and Settlements (1970); Åbo stads historia från mitten av 1100-talet till år 1336 (1973); Tre Katarinor på Åbo slott (1985); Finländska herrgårdar (1989); Kungsvägen (1991); Finlands medeltida borgar (1994); Wiborg. En stad i sten (1996); Borgå stads historia under medeltiden och 1500-talet (1996); Sveaborg (1998); Nationalhelgedomen Åbo domkyrka 1300–2000 (2000); Santiago de Compostela. Vägar och vandringar till aposteln Jakobs grav (2001); De dödas boningar (2003); Veritas (2005).


 

BILDKÄLLA. Gardberg, Carl Jacob. Foto: Martti Halme, 1986. Uusi Suomis bildarkiv.

 

BLF original
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5608-1416928958214

 

Upp