KARIN MÅNSDOTTER 

(1550–1612) 

Sveriges drottning 

Karin Månsdotter föddes 1550 och var omkring fjorton år när hon träffade Erik XIV. Hon blev kungens frilla, och när Erik beslöt att ge henne en officiell ställning hade hon redan fött honom två barn. När Erik gifte sig med Karin och lät kröna henne till drottning begick han ett allvarligt brott mot de vedertagna konventionerna. Bröllopet blev en signal till uppror och Erik avsattes. Karin följde honom i fängelset och paret fick ytterligare barn. Efter Eriks död fick Karin Liuksiala kungsgård som förläning. Karin Månsdotter dog 1612 och bisattes följande år i Åbo domkyrka.

Karin Månsdotters far var knekt och troligen fångvaktare. Hennes mor var bondedotter, förmodligen från Trögd i Uppland. Enligt traditionen fick Erik syn på Karin när hon sålde nötter på Stortorget i Stockholm. Sannolikt träffades de i januari 1565 på hovmusikern Gert Cantors krog, där den vackra, rödblonda Karin var anställd. Karin blev Eriks älskarinna och var då omkring fjorton år gammal. Hon fick också en officiell ställning som hovjungfru hos Eriks halvsyster prinsessan Elisabet. Karin var inte den första av kungens frillor, och i en tid med politiska äktenskap var systemet allmänt accepterat. De kungliga mätresserna blev vanligen väl omhändertagna och ofta bortgifta när förhållandet tog slut. 

Paret fick sitt första barn, dottern Sigrid, i oktober 1566. I juni 1567 lät Erik i hemlighet viga sig med Karin Månsdotter. Erik var allvarligt psykiskt sjuk under sommaren och Karin fanns då vid hans sida. Den 31 december bekräftade riksrådet ett äktenskapskontrakt. De kungliga frillorna var som nämnts allmänt accepterade och hade ofta en framskjuten plats vid hovets fester. Inte heller ett morganatiskt äktenskap skulle ha varit otänkbart ifall Erik hade haft legitima arvingar. De kungliga bastarderna giftes vanligen inom frälset, men att placera ett lågättat frillobarn på tronen var otänkbart. 

Karin blev gravid på nytt och sonen Gustav föddes den 23 januari 1568. Då hade Erik redan officiellt meddelat om sitt giftermål med Karin och ett nytt officiellt kungabröllop planerades. Den 4 juli firades förmälningen med stor pompa och ståt i Storkyrkan i Stockholm, och ärkebiskopen själv förrättade vigseln. Följande dag kröntes Karin till Sveriges drottning. Hertigarna Johan och Karl lät demonstrativt bli att delta i festligheterna, som i stället blev en signal till uppror. Den 29 september fängslades kungaparet. Änkedrottningen Katarina Stenbock tog tidvis hand om barnen. I januari 1569 ställdes Erik inför ständerna, och han och hans arvingar dömdes att mista kronan. I detta skede hölls Karin och Erik fängslade på Stockholms slott, och mentalt var Erik tidvis i dåligt skick. Först i början av år 1570 blev förhållandena bättre. Karins och Eriks andra son, Henrik, föddes i januari, och följande år förenades hela familjen. 

Johan III beslöt att flytta de kungliga fångarna till Åbo slott i juli 1570. Eriks följe bestod av ett tjugotal personer, och förhållandena i Åbo var tillfredsställande. Enligt traditionen skildes Karin och barnen från Erik de sista veckorna under vistelsen i Åbo och Karin tog sin tillflykt till Tuudikkala torp på den motsatta åstranden. Johan hade hört rykten om en planerad rysk hjälpexpedition och beslöt att flytta Erik till Kastelholm på Åland. I augusti 1571 genomfördes förflyttningen. Sonen Henrik var då så sjuk att han måste lämnas kvar i Åbo, där han dog i september följande år. Karin och Erik fördes vidare från Kastelholm till Gripsholm. Under vistelsen där föddes den yngsta sonen Arnold, som dog i späd ålder. I juni 1573 flyttades familjen till Västerås. Johan beslöt då att skilja åt Karin och Erik, förmodligen för att de inte skulle kunna få flera barn. Karin och barnen fördes via Stockholm tillbaka till Åbo. Dottern Sigrid var då sju och sonen Gustav fem år. Karin hölls fängslad i över fyra år på Åbo slott. Våren 1575 beslöt Johan att Gustav inte längre skulle få vistas hos modern. Han fördes via Stockholm till Johans polska släktingar och förbjöds att någonsin sätta sin fot på svensk mark. 

Erik dog vintern 1577 och Karin frigavs. Den 20 mars fick hon Liuksiala kungsgård som förläning med 26 skattehemman. Karin skulle också få förnödenheter från Åbo för att sköta gården. I juni 1577 flyttade hon med dottern Sigrid och ett stort följe till Liuksiala. Hon skötte gården framgångsrikt och tycks huvudsakligen ha vistats där. I oktober 1582 besökte hon dock hovet i Stockholm och sammanträffade då med drottning Katarina Jagellonica och änkedrottningen Katarina Stenbock. Hon återfick sina smycken och hennes förläningar utökades med ytterligare femton hemman. Sigrid blev hovdam åt Johan III:s dotter prinsessan Anna och följde med henne till Sigismunds kröning till kung i Polen. Enligt vissa uppgifter träffade hon då sin bror Gustav, som förde ett kringflackande liv. 

I maj 1596 reste Karin Månsdotter till Reval och träffade där sonen Gustav. Gustav hade då i praktiken glömt sin svenska och de hade svårt att samtala. Enligt traditionen kände Karin igen honom enbart på några födelsemärken. Karin gav dock Eriks dagboksanteckningar åt sin son, som senare pantsatte dem i Vilnius. 

I Finland försämrades situationen, och det s.k. klubbekriget bröt ut hösten 1596. Trots att flera gårdar i trakten plundrades förskonades Liuksiala. Sigrid hade gift sig med Henrik Klasson Tott, och efter dennes död vistades hon på Sjundby och Gerknäs i Nyland. Enligt traditionen besöktes hon ofta av sin mor. 

Karin Månsdotter avled på Liuksiala den 13 september 1612. Hon fördes till Åbo och fick sin grav i Åbo domkyrka. På 1860-talet ordnades en insamling för att skapa en sarkofag åt drottningen, och hennes kvarlevor flyttades den 27 augusti 1867 till den nuvarande platsen. 

Lena Huldén 

Karin Månsdotter, Sveriges drottning 1568−1569, född 6.11.1550 i Stockholm, död 13.9.1612 på Liuksiala i Kangasala. Föräldrar knekten Måns och Ingrid. Gift 1568 med konung Erik XIV av Sverige. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Biografica, Karin Månsdotter, Riksarkivet. G. Ahlqvist, Karin Månsdotter, Bidrag till Finlands historia V. Stockholm (1874); I. Andersson, Erik XIV. Stockholm (1948); S. Arnell, Karin Månsdotter. Stockholm (1951); K. Carlqvist, Kung Erik av folket. Stockholm (1996); C.J. Gardberg, Tre Katarinor på Åbo slott (1985); S.U. Palme, Vasasönerna. Sveriges historia genom tiderna 2. (Stockholm) 1948; J.O. Rancken, Drottning Karin Månsdotter (1850); A. Sture, Karin Månsdotter. Tolv kapitel om en drottning och hennes tid. Stockholm (1951). 

BILDKÄLLA. Karin Månsdotter. ”Bild af Katarina Månsdotter i halffigur af sten.” C. von Bonsdorff, Åbo stads historia under sjuttonde seklet I (1894).

BLF original
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4099-1416928956705

Upp