Skriv ut
SIGRID
(1566–1633)
Prinsessa, dotter till Erik XIV
Stridigheter rådde inom Vasaätten efter Gustav Vasas död; de präglade starkt Sigrid Eriksdotters liv. Av sin förste make ärvde hon Sjundby och Gerknäs gårdar, av sin mor Liuksiala kungsgård i Kangasala.
Sigrid var dotter till Erik XIV. När hon föddes i oktober 1566 på Svartsjö slott var hennes mor Karin Månsdotter bara femton eller sexton år. Vid den tidpunkten tog den unga modern redan hand om Eriks frillodotter Virginia.
Förutom av faderns sinnessjukdom skuggades Sigrids tidigaste år av den fortlöpande osäkerhet som familjen var tvungen att leva i efter att hertigarna Johan och Karl avsatt Erik från Sveriges tron 1568. Erik XIV hade året innan vigts vid Karin Månsdotter, som samma år kröntes till Sveriges drottning. Äktenskapet förenade familjen, men ökade samtidigt misstänksamheten hos hertig Johan, som inom kort besteg tronen.
Åren 1568–1573 satt Erik fängslad i Stockholm, i Åbo, på Kastelholm och på Gripsholm, och Sigrid och hennes mor följde med. Att den störtade kungen flyttades så ofta berodde på att Johan var rädd för konspirationer och för att Erik skulle befrias ur sin fångenskap. År 1573 beslöt Johan slutligen att skilja den avsatte kungen från hans familj. Erik lämnades i Sverige, där han dog på Örbyhus slott 1577, möjligen giftmördad. Hans familj satt fängslad på Åbo slott.
Efter Eriks död befriades Karin Månsdotter ur fångenskapen, och Sigrid fick med sin mor bosätta sig på Liuksiala kungsgård i Kangasala, som Johan förlänade dem på obestämd tid. Sigrids bror, Gustav Eriksson, som var Erik XIV:s enda manlige arvinge, skiljdes från den övriga familjen och sändes i landsflykt. Han uppehöll sig först i Polen, varefter han efter skiftande öden flyttade till Ryssland.
Liuksiala kungsgård var Sigrid Eriksdotters första egentliga hem efter barndomsåren i fångenskap. Liuksiala låg avsides, men tillvaron var ekonomiskt tryggad. Familjen fick överta största delen av gårdens boskap: 31 kor, 31 oxar, 3 tjurar, 90 får, 49 grisar, 2 arbetshästar, förutom kalvar och höns. Också största delen av gårdens lösöre tillföll Eriks änka.
Efter att Johans ställning i Sverige stabiliserats dämpades så småningom hans misstankar gentemot Eriks familj. Johan utökade antalet skattepliktiga bönder i anslutning till Liuksiala gård och förlänade slutligen 1581 gården på livstid åt Karin Månsdotter.
Efter att Sigrid Eriksdotter slagit sig ned i Liuksiala blev Finland hennes egentliga hemland. För hennes uppfostran svarade, vid sidan av modern, tre präster och fyra noviser som knutits till det stora hushållet. Även kontakterna med det kungliga hovet återknöts. År 1582 fick den sextonåriga Sigrid lov att resa till Stockholm i sällskap med sin mor. Johan visade välvilja gentemot Sigrid, hon utsågs till hovdam åt prinsessan Anna, Johans och Katarina Jagellonicas dotter. Tillsammans med sin två år yngre kusin Anna fick Sigrid nu en kunglig uppfostran vid Johans hov och erbjöds samtidigt en möjlighet att bevittna viktiga tilldragelser. I Stockholm fick hon vara med om mötet mellan tre drottningar, Katarina Jagellonica, Gustav Vasas änka Katarina Stenbock, och sin mor Karin Månsdotter. År 1587 fick Sigrid i Warszawa delta i kröningen av prins Sigismund till kung av Polen. Där träffade hon oförmodat sin landsflyktige bror Gustav, som hon introducerade vid Sigismunds hov. Möjligen var Sigrid med även då Gustav 1596 i Reval fick tillfälle att träffa sin mor Karin Månsdotter. Gustav hade anhållit om detta möte redan 1591, men Johan hade inte tillmötesgått honom. Mötet kom därför att äga rum först fyra år efter Johans död.
Ungefär vid denna tid bosatte sig Sigrid Eriksdotter åter i Finland. Hon förblev länge ogift, först 1597, när hon var över trettio år gammal, gifte hon sig med Henrik Klasson Tott. Henriks far, Clas Åkesson Tott, lagman och ståthållare över Finland, hade varit en av Finlands mäktigaste adelsmän. I sin ägo hade han bl.a. Sjundby gård i Sjundeå och Gerknäs gård i Lojo, som båda tillfallit Henrik vid faderns död 1590. Den begåvade Henrik Tott, som studerat vid universiteten i Rostock och Helmstedt i slutet av 1580-talet, utnämndes 1598 till slottskommendant i Åbo. I och med detta fick den nygifta Sigrid under en lyckligare stjärna bekanta sig med detta slott, där hon som barn tillbringat fyra år i fångenskap. Familjens egentliga hem kom att bli Gerknäs gård, där deras förstfödde son Åke såg dagens ljus i juni 1598. Under trettioåriga kriget kom Åke att röna stor berömmelse som fältherre.
Sigrid Eriksdotters och Henrik Totts äktenskapliga lycka varade inte länge. Två år efter Johan III:s död 1592 hade Sigismund beträtt Sveriges tron. Läget i Sverige var dock spänt, och motsättningarna ledde inom några år till öppen strid mellan Sigismund och hans farbror Karl, hertig av Södermanland. Henrik Tott förblev liksom de flesta adliga i Finland trogen kung Sigismund, även om han inte hörde till dennes mest aktiva anhängare. När Karl 1598–1599 säkrat sin ställning i Sverige och förberedde ett anfall mot Finland såg Henrik Tott sig tvungen att gå i landsflykt. Sigrid följde sin make, och 1599 flydde hela familjen till Riga.
Henrik Tott dog i landsflykt 1602 eller 1603, varefter Sigrid tillsammans med barnen återvände till Finland. Av hennes barn uppnådde Åke och Erik vuxen ålder, medan de två övriga, Maria och Johan, dog i unga år. Sigrid bosatte sig hos sin mor i Liuksiala emedan Henrik Totts egendomar på grund av landsflykten övergått till kronan. Liuksiala, som Karin Månsdotter regerade över, hade besparats från såväl klubbekriget som det därpå följande krigståget under hertig Karls ledning. Trots att Sigrid varit hovdam till prinsessan Anna, som var ytterst fientligt inställd till Karl, lyckades hon ändå snart övertyga sin farbror om att Henrik Tott inte hört till hans fiender. Efter skickliga förhandlingar fick hon i sin ägo gårdarna som hennes make ägt, såväl Sjundby som Gerknäs.
Än en gång kom Sigrid Eriksdotters väg att leda till Sverige. År 1609 gifte hon sig med hovmästaren Nils Nilsson, som hörde till den gamla och respekterade ätten Natt och Dag. De slog sig ned i Stockholm, men också denna gång blev den äktenskapliga lyckan kortvarig. Äktenskapet var barnlöst och Nils Nilsson dog redan fyra år efter giftermålet. Efter att ha förlorat sin andra make återvände Sigrid till Finland och bosatte sig på sitt arvegods Liuksiala. Hennes mor Karin Månsdotter hade dött året innan, och Liuksiala hade därmed i sin helhet tillfallit Sigrid.
Likt sin mor regerade Sigrid målmedvetet över sina ägor och sin egendom och skötte också sönerna Åkes och Eriks angelägenheter medan de studerade utomlands. Sigrid bodde delvis i Liuksiala, delvis i Sjundby. De många svårigheterna hon genomlevt hade stärkt hennes karaktär, gett henne en stark självkänsla och lärt henne att klara sig. Sina söner ville hon ge bästa möjliga uppfostran, något som var självklart inom en högadlig och kunglig släkt. I sina brev påminde hon dem ändå om hur dyrt det var att studera utomlands och uppmanade dem till sparsamhet och anspråkslöshet.
I likhet med sin mor Karin Månsdotter medförde Sigrid Eriksdotter till Finland en del av den kungliga glans som landet i stor utsträckning saknade. Sitt namn skrev hon ofta med följande precisering: ”Sigrid, kung Eriks dotter till Liuxiala”. Det verkar som om Sigrid inte varit närmare i kontakt med sin kusin Gustaf II Adolf, men otvivelaktigt gladdes hon storligen över att hennes son Åke Tott under trettioåriga kriget kom att bli en av kungens tappraste fältherrar. Den andra av Sigrids söner, efter sin morfar döpt till Erik, hade då redan stupat i kriget i Polen, när han stred mot kung Sigismund, sin mors kusin.
Sigrid Eriksdotter dog på Liuksiala den 24 april 1633. Hennes kvarlevor fick till en början vila i Maria kyrka, men flyttades därifrån 15 mars 1653 till Tottska gravkapellet i Åbo domkyrka, där hennes make vilade.
Jussi Nuorteva
Sigrid Eriksdotter Vasa, född 15.10.1566 på Svartsjö slott i Sverige, död 24.4.1633 på Liuksiala i Kangasala. Föräldrar Erik XIV, konung av Sverige och Karin Månsdotter. Gift 1597 med fogden på Åbo slott Henrik Klasson Tott, 1609 med hovmästaren Nils Nilsson Natt och Dag.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Brev, Svenska prinsar och prinsessor, Kungliga arkivet, Riksarkivet. H. Biaudet, Gustaf Eriksson Vasa, prince de Suède (1913); C.J. Gardberg, Tre Katarinor på Åbo slott (1985); H. Gillingstam, Tott-studier. Personhistorisk tidskrift 59 (1961); E. Jutikkala, Lahjoitusmaat ja kartanot. Längelmäveden seudun historia II:2. Kangasalan historia II (1954); J. Nuorteva, Suomalaisten ulkomainen opinkäynti ennen Turun akatemian perustamista 1640. Bibliotheca Historica 27 (1997).
BILDKÄLLA. Sigrid. O. Alin, Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar 3. Sveriges nydaningstid, från år 1521 till år 1611. Stockholm (1878).
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i oktober 2007.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4865-1416928957471