TOTT, Clas Åkesson 

(ca 1530–1590) 

Riksråd, ståthållare i Finland och i Estland 

Clas Åkesson Tott förvärvade ett grundmurat rykte som fältherre då han anförde de svenska styrkorna i det livländska kriget i början av 1570-talet. I Finland var han i främsta hand administratör, domare och ståthållare.  

Clas Åkesson Totts far, riksrådet Åke Classon Tott, härstammade från den västra riksdelen, men han blev delvis hemmastadd i Finland på 1520-talet, då han gifte sig med den finländske Krister Classon Horns änka Ingeborg Siggesdotter Sparre. I Finland var Åke Klasson häradsdomare i Hattula. Clas Åkesson Tott föddes troligtvis under senare hälften av 1520-talet. Fastän han hade starka släktskapsband till den svenska sidan torde han i huvudsak ha tillbringat sin barndom och ungdomstid i Finland; han ärvde senare sätesgården Bystad i Närke. 

Tott inledde sin ämbetsmannabana 1554 som häradshövding i Lappee; en uppgift om att han 1551 skulle ha varit häradshövding i Hollola är inte tillförlitlig. Tott deltog i Gustav Vasas ryska krig i mitten av 1550-talet. Han var ryttmästare i Upplands fana och kommenderade mer än 200 ryttare. Mot årtiondets slut flyttade Tott uppenbarligen för en kort tid över till den svenska sidan, där han blev lagman i Närke. År 1563 besökte han Finland för att hålla räfst och rättarting och hålla truppmönstring; denna resa anslöt sig till uppgörelsen mellan kung Erik och hertig Johan. Från 1565 deltog Tott som överstevaktmästare i de svenska trupperna i kriget mot Danmark. 

Från och med slutet av 1560-talet koncentrerade sig Totts verksamhet till Estland. Våren 1570 ledde han ett finskt truppförband mot Reval för att kväsa ett uppror bland de svenska trupperna där, och något senare utsågs han till överbefälhavare för de svenska styrkorna i Estland. I mars 1572 blev han ståthållare där. Under 1570-talets första år fick Tott strida i Estland mot såväl danskar som ryssar. Våren 1573 besegrade han tsar Ivan IV:s trupper vid Lode trots att hans egna styrkor var avsevärt underlägsna; segern firades stort i Reval. Det fälttåg han vårvintern 1574 företog till Wesenberg avlöpte däremot inte lika väl. Efter detta avstod Tott från sina ämbeten i Estland. År 1575 företrädde han Sverige i förhandlingarna om vapenvila med Ryssland, och kort därpå blev han riksråd. 

Totts förbindelser med Finland stärktes då han 1570 gifte sig för andra gången, med Kerstin Henriksdotter Horn. Genom äktenskapet erhöll han Sjundby gård i Sjundeå och Gerknäs i Lojo, senare fick han vidsträckta förläningar i Nyland och Österbotten; han innehade Sjundeå, Karleby och Vichtis socknar samt Kiviniemi by i Sakkola. Redan i början av 1570-talet blev Tott häradshövding, först i Borgå, senare i Sääksmäki, fastän han vid denna tid i huvudsak vistades i Estland. 

Hösten 1576 utsågs Tott till ståthållare över hela Finland, men ett år senare fick han lov att dela ämbetet med sin svärfar Henrik Classon Horn och nöja sig med befattningen som ståthållare i Söderfinne lagsaga. Från 1578 var han även lagman över Karelen. Under de följande åren var Totts viktigaste uppgift att anskaffa krigsfolk, förråd och pengar för det pågående kriget med Ryssland. År 1577 deltog han t.ex. i förberedelserna för Herman Flemings och 1581 för Pontus De la Gardies krigståg, men denna gång deltog han inte själv i krigshandlingarna. Däremot var han Sveriges representant i vapenstilleståndsförhandlingarna 1583 och de resultatlösa fredsförhandlingarna 1585. 

Våren 1588 utsågs Tott till ståthållare i Viborg och det övriga östra Finland. Hans främsta uppgift var att sörja för anskaffningen av utsäde; hårda nödår hade utståtts. Hösten 1588 utrustade han på kung Johans befallning flottan i östra Finland, och hösten 1589 reste han tillsammans med kungen till Reval för att träffa prins Sigismund. 

I likhet med många andra riksråd och ledande personer i Finland motsatte sig Tott kungens planer att få Sigismund att återvända från Polen till Sverige, och råkade därför i onåd. Tott förlorade sina ämbeten och förläningar i början av 1590 och ställdes under särskild bevakning; Johan III lät övervaka honom för att förhindra att det finska krigsfolket uppviglades till oroligheter. Kungen misstänkte nämligen honom – av allt att döma oskäligt – för att hysa kuppplaner. Tott avled dock redan i mars 1590. 

Enligt vissa uppgifter var Clas Åkesson Tott stolt och girig och därför illa omtyckt av sina underlydande. Säkert är att han kunde tillvarata sina egna intressen; exempelvis i Estland lade han beslag på ett större krigsbyte än vad som egentligen tillkom honom. Å andra sidan visar Totts prestationer att han var en kunnig och energisk administratör och en förträfflig härförare. 

Ari-Pekka Palola 

Clas Åkesson Tott, född före 1531, död före 29.3.1590. Föräldrar riksrådet Åke Classon Tott och Ingeborg Siggesdotter Sparre. Gift 1558 med Karin Karlsdotter Gyllenstierna, 1570 med Kerstin Henriksdotter Horn. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Grönbladska samlingen. Kungliga brev. Äldre samlingen räkenskaper, Riksarkivet; Handlingar rörande ryska kriget 1570−1595. Johan III:s registratur, Svenska Riksarkivet. Bidrag till Finlands historia IV−V (1912−1917); Handlingar till upplysning i Finlands häfder IX, X. Stockholm (1851, 1858). E. Anthoni, Finlands medeltida frälse och 1500-talsadel (1970); K. Blomstedt, Henrik Klaunpoika Horn I (1921); K. Blomstedt, Kuninkaan käskyvalta Suomen herttuakunnassa Eerik XIV:n aikana. Historiallisia tutkimuksia J.R. Danielsson-Kalmarin kunniaksi hänen täyttäessään 70 vuotta (1923); Y. Blomstedt, Laamannin ja kihlakunnantuomarinvirkojen läänittäminen ja hoito Suomessa 1500- ja 1600-luvuilla (1523−1680) (1958); P. Renvall, Clas Fleming und der finnische Adel in den Anfangsphasen der Krise der neunziger jahre des 16. jahrhunderts (1939); W. von Schulmann, Die zivile Staatsbeamtenschaft in Estland zur schwedischen Zeit (1561−1710). Coburg (1940); W. Tawaststjerna, Pohjoismaiden viisikolmattavuotinen sota. Vuosien 1570 ja 1590 välinen aika. (1920); A. Viljanti, Gustav Vasas ryska krig 1554−1557. Stockholm (1957). 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4866-1416928957472

Upp