Paul Sinebrychoff fortsatte med framgång verksamheten vid Sinebrychoffs bryggeri, som han fått i arv. Tillsammans med hustrun Fanny skapade han en omfattande konstsamling, som ligger till grund för Konstmuseet Sinebrychoff i Helsingfors.
Paul Sinebrychoff, yngre son till Paul Sinebrychoff d.ä. och hans hustru Anna, fick oförmodat överta ledningen för familjens företag. Det skedde när hans äldre bror Nicolas endast 40 år gammal avled i lungtuberkulos 1896. Nicolas Sinebrychoff hade börjat leda koncernen 1878, medan fadern ännu levde, men måste redan 1888 dra sig tillbaka på grund av sin försämrade hälsa. Hans håg stod för den delen mest till segling och jakt. För segelföreningen Nyländska jaktklubben, vars kommodor han var, skaffade han den första hamnen och paviljongen. Till klubbens 25-årsjubileum 1886 instiftade han en kappseglingstävling om en vandringspokal, som senare har kallats Sinebrychoffpokalen.
Nicolas Sinebrychoff hade föreslagit en reform av familjeföretagets organisation. När företaget omvandlades till aktiebolag utsågs Paul Sinebrychoff till verkställande direktör medan Nicolas nöjde sig med platsen som revisor. Systrarnas aktiebrev trycktes i deras makars namn, och svågrarna fick i egenskap av representanter för sina hustrur en officiell position i familjeföretagets ledning. När änkefrun Anna Sinebrychoff och dottern Annas man, bankiren Emil Kjöllerfeldt, dog 1904, fick Paul Sinebrychoff överta ansvaret för affärsverksamheten och släktens traditioner. Dottern Marias man, Carl Ferdinand von Wahlberg, som blev generaldirektör för Medicinalstyrelsen, ägnade sig helt åt sin läkarbana och sina litterära intressen.
Paul Sinebrychoff ledde skickligt de affärsrörelser han fått i arv under samtidens historiska omvälvningar. Han var med också i andra affärsföretag och var bland annat ordförande i delegationen för Föreningsbanken i Finland 1907–1916. Liksom fadern tilldelades han kommerseråds titel.
År 1883 ingick Paul Sinebrychoff äktenskap med Fanny Grahn, en ung omsvärmad skådespelerska vid Svenska teatern. Det unga paret hade från början ett gemensamt intresse för konst vilket de odlade under sina utrikesresor från 1880-talet och framåt. Det var under makarnas konstresor på 1880-talet som de började entusiasmeras av idén att ”också i vårt avlägsna hemland bereda medborgarna en möjlighet att bli delaktiga av allt det vackra och upplyftande” som vacker konst kunde förmedla (Fanny Sinebrychoff). På 1890-talet började de systematiskt samla konst, därtill assisterade av olika konstkännare, såsom den i Stockholm verksamme finländaren Osvald Sirén samt grundaren av Bukowskis konsthandel i Stockholm, Henryk Bukowski.
Äktenskapet blev barnlöst, och kommerserådinnan Fanny Sinebrychoff kunde 1921, fyra år efter Pauls död, förverkliga makarnas plan att donera den unika konstsamlingen till finska staten. Kollektionen omfattade då över 700 numrerade verk: målningar, miniatyrer, möbler, glas-, porslins- och silverkonst.
Donationen kom att utgöra grunden till Museet för utländsk konst, senare Konstmuseet Sinebrychoff, och den har kompletterats med donationer från andra mecenater och nya inköp. Den största och mest enhetliga kollektionen näst efter den grafiska samlingen utgörs av en samling svenska porträtt från 1600- och 1700-talen, där nästan alla betydande konstnärer verksamma i Sverige på den tiden är företrädda, t.ex. David von Ehrenstrahl, Lorenz Pasch d.ä. och d.y. och Alexander Roslin. Det var troligen också den svenska konsten som stod samlaren Paul Sinebrychoffs hjärta närmast. Först senare kom det holländska och flamländska 1600-talsmåleriet in i bilden. Fanny Sinebrychoff intresserade sig främst för silver- och porslinskonst.
Sedan början av 1970-talet sitter inte längre några medlemmar av släkten Sinebrychoff i ledningen för Oy Sinebrychoff Ab, men släktens namn är outplånligt inristat i Finlands kulturhistoria. Nicolas Sinebrychoff lät uppföra Villa Björnholm på mark som hörde till Hagalunds gård, anskaffad av hans far 1857; gårdens huvudbyggnad blev sedermera säte för Esbo stads konstcentrum. Konstmuseet Sinebrychoff verkar i familjen Sinebrychoffs kulturhem på Bulevarden i Helsingfors. Stenhuset som antas vara ritat av Jean Wiik uppfördes i två, delvis tre, våningar i empirestil enligt tidens bruk och stod färdigt 1842. Från 1921 öppnade Fanny Sinebrychoff fyra rum mot gatan som hemmuseum vilka visade olika stilinteriörer fyllda med konstföremål från olika epoker, t.ex. empiresalen och gustavianska salen.
Finska staten köpte Sinebrychoffs fastighet 1975 och 1980 utökades samlingarna med Ateneums samling av gammal utländsk konst. Efter en omorganisation 1990 utgör numera Sinebrychoffs museum en av tre enheter i Statens konstmuseum. Sedan 2002 finns de fyra ursprungliga stilinteriörerna återskapade efter fotografier tagna 1912 av Paul och Fanny Sinebrychoffs hem. Konstmuseet rymmer flera tusen nummer utländsk konst vars syfte är att ge en helhetsbild av den äldre europeiska konsten från 1300-talet till mitten av 1800-talet.
Aune Jääskinen
Paul Sinebrychoff, född 14.4.1859 i Helsingfors, död 19.11.1917 i Helsingfors. Föräldrar kommerserådet Paul (Pavel) Sinebrychoff och Anna Tihonoff. Gift 1883 med skådespelerskan Fanny Maria Grahn.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. M. Friberg, Fanny Sinebrychoff. Tieni varrella tapaamia II (1922); H. Heikkinen, Raha taiteen takana. Sinebrychoffin omaisuuden historia. Sinebrychoff − Keräilijän kodista Taidemuseoksi (2003); K. Kartio, Helsingin olutkuningas, keisarinnan henkilääkäri ja Alankomaiden vanhoja mestareita. Hollantilaisia ja flaamilaisia maalauksia Paul ja Fanny Sinebrychoffin sekä Carl von Haartmanin taidekokoelmista (1994); H. Koukkunen & M. Kasanko, Helsingin ortodoxinen seurakunta 1827 −1977 (1977); A. Lindström, Paul och Fanny Sinebrychoffs konstsamlingar. Sinebrychoff 1819−1969 (1969); G. Mårtenson, Sinebrychoffs bryggeri 1819−1969. Sinebrychoff 1819 – 1969 (1969); A. Mäkelä-Alitalo, S. Heikkinen & M. Keltanen, Sinebrychoffit (2009); S. Pettersson, Lumoutuneet. Tarinoita taiteen keräilystä 1800-luvun Suomessa (2004); Sinebrychoffin taidekokoelma. Juhlanäyttely – Sinebrychoff Art Collection. A Celebratory Exhibition (1993); Suomen Kuvalehti 1921; Suomen taideakatemia. Sinebrychoffin taidemuseo (1988); Venäläiset Suomessa 1809−1917 (1984).
BILDKÄLLA. Sinebrychoff, Paul d.y. Foto: Ateljé Daniel Nyblin. Museiverket.