Richard Faltin var en av de främsta kirurgerna i Finland på 1900-talet. Faltin deltog i tre världsdelar som fältkirurg och utmärkte sig i synnerhet som utvecklare av plastikkirurgin och ortopedin i Finland samt som grundare av Finlands Röda Kors sjukhus i Tölö och av Kirurgföreningen i Finland.
Richard Faltin föddes i Viborg 1867 och var av mångskiftande härkomst. Hans tyskfödde far Richard Faltin verkade som musiklärare vid den därvarande tyskspråkiga Behms skola och var samtidigt den som egentligen byggde upp stadens då ännu svagt utvecklade musikkultur. Båda föräldrarna kom från konstnärligt begåvade släkter. Faltins växande familj, där Richard var det tredje barnet i ordningen, flyttade redan 1869 från Viborg till Helsingfors, där fadern tog itu med nya musikaliska utmaningar.
I Helsingfors inledde Richard Faltin sin skolgång vid det så kallade Bööks lyceum, från vilket han senare flyttade till Svenska Normallyceum. Bland klasskamraterna fanns senare stormän såsom Gustaf Mannerheim och Axel Gallén (sedermera Gallen-Kallela). Efter att 1886 tagit studentexamen med högsta betyg ägnade sig Faltin åt naturvetenskapliga studier i avsikt att söka sig in på läkarbanan. Han var en friluftsmänniska och fascinerades av jakt och fiske, landskap och fågelskådning.
Faltin blev filosofie kandidat redan efter två års studier 1888, varefter han ägnade sig åt sina egentliga medicinska studier. Vid sidan härav gjorde han frivillig värnplikt vid Gardesbataljonen, där han i huvudsak tjänstgjorde som fältskär vid gardessjukhuset. Där fick han sina första insikter i militärkirurgi som skulle spela en central roll i hans karriär, och där stiftade han också bekantskap med de ledande militärläkarna. Faltin utvecklades till en asket som fördjupade sig i sitt arbete utan att ta del i det ”glada studentlivet”. Han skötte ändå sin kondition och var en utomordentlig gymnast som medlem av Helsingfors Gymnastikklubb.
De medicinska studierna ledde till en licentiatexamen 1894 och till doktorsdisputation som 29-åring hösten 1896. Före disputationen företog Faltin 1895–1896 en längre studieresa till Tyskland, Schweiz, Italien och Frankrike, då han framför allt ägnade sig åt kirurgi och bakteriologi. Avhandlingen Om vägarna för bacterium coli commune’s inträngande i blåsan som behandlade urinvägssjukdomar gjorde honom till primus vid medicinska fakultetens promotion 1907.
Den lovande unge kirurgen anställdes kort efter disputationen som assistentläkare vid Kirurgiska sjukhuset i Helsingfors, ett uppdrag där Faltin tvingades till ansträngningar för att förbättra de undermåliga förhållandena i laboratoriet. Under sina utlandsresor hade han 1896 blivit förtrogen med den då av Wilhelm Röntgen utvecklade röntgeninstitutionen och -kirurgin. Han skötte en tid den första röntgenapparaten i landet. Faltin begav sig på egen begäran som Röda Korsstipendiat (under det dåvarande namnet Finska Föreningen för sårade och sjuka krigares vård) till kriget mellan Grekland och Turkiet. Resan gav upphov till färgstarka berättelser, men yrkesmässigt blev utbytet ringa på grund av att kriget upphörde innan han hann delta på allvar.
Faltin fick en docentur i kirurgi 1902, då han också företog en ny studieresa till Berlin och Paris för att ytterligare fördjupa sig i ortopedi och kirurgi. Som docent utnämndes han 1903 till underläkare vid Kirurgiska sjukhuset och verkade ett tiotal år i denna befattning. Vid den tiden fanns det bara en egentlig professur i kirurgi som, sedan Faltins lärare M.W. af Schultén avlidit 1899, gick till Ali Krogius som bara var tre år äldre än Faltin.
När generalguvernör Bobrikov i juni 1904 blev utsatt för Eugen Schaumans politiska mordattentat fick Faltin som fältkirurg i uppdrag att försöka rädda generalguvernörens liv, vilket dock som känt inte var möjligt. Rysk-japanska kriget förde honom sedan hösten 1904 på nytt till praktiskt arbete för Röda Korset. Han blev överläkare för den ena av de två finska ambulanser som var stationerade i Manchuriet. Under resan skedde ett betydelsefullt sammanträffande. Efter det tunga nederlaget vid Mukden fick Faltin ta hand om en utmattad kavalleriofficer med hög feber, som även fått sin häst skjuten under sig. Denne var hans forne klasskamrat, överstelöjtnant Gustaf Mannerheim, som Faltin kurerade och som han senare skulle ha mycket att göra med under sin tid i ledningen för Finlands Röda Kors.
Resan till Manchuriet blev i yrkesmässigt hänseende värdefull. Den gav honom en nyttig helhetsbild och lyfte fram bristerna i fältkirurgin. Faltin fäste bland annat redan då uppmärksamhet vid sårskador i ansiktet och gick i sitt eget arbete in för att utveckla plastik- och käkkirurgin.
Kriget i Fjärran Östern följdes av en lugnare period, då Faltin skötte sin tjänst i hemlandet men också företog studie- och forskningsresor till Köpenhamn 1906, London 1908 och Paris 1912. Den höjda kirurgiska kompetensen visade sig med tiden vara mer belönande än vad Faltin kanske själv förväntat sig. Snart skulle den stund gry då hans kirurgiska kunnande på nytt sattes på prov i konkreta situationer. Sedan första världskriget brutit ut ansvarade han nämligen för Finlands Röda Kors ambulans vid den ryska västfronten med först Vilnius och senare Polotsk som bas. Vid fronten verkade han också i ledningen för ett fältlasarett, vilket stärkte hans rykte som en erfaren krigskirurg. Han utgav 1918 en skildring av de tunga åren 1914–1917. På grund av den finska ambulansens ringa storlek satsade Faltin i stället på hög kvalitet och inrättade där den första avdelningen för käkkirurgi i Ryssland. Faltin fick också tack av sina ryska kolleger och trodde själv att hans verksamhet åtminstone i någon mån kom att medverka till en positiv inställning till Finland.
Under revolutionsåret 1917 visade det sig omöjligt att fortsätta ambulansens verksamhet och Faltin ansåg det bäst att återvända till Finland. Hans rykte som fältkirurg hade vuxit internationellt och sålunda väntade honom i hemlandet en extraordinarie professur i kirurgi vid universitetet, en professur som det gjorts en första framställan om redan 1911. Vid den tudelade kirurgiska kliniken ledde han den propedeutiska avdelningen. Inom Röda Korset var hans ställning synnerligen central under kriget 1918. Efter kriget förestod han ett sjukhus i Lahtis där sårade och sjuka krigsfångar från den röda sidan vårdades.
Faltins mest aktiva skede som professor inföll på 1920-talet. Han avstod från att söka den efter Krogius pensionering lediganslagna tjänsten och man inrättade en mindre avdelning för honom vid kliniken, där han kvarstod fram till sin pensionering 1935.
Faltin var en produktiv forskare med 200 artiklar av vilka ca 150 var vetenskapliga. Hans verksamhet som fältkirurg gjorde att han betonade vikten av plastiska operationer och radikaloperationer. Inte minst de kirurger som var verksamma under vinter- och fortsättningskriget kom med tacksamhet ihåg hans undervisning.
Såväl skriftligt som muntligt gav Faltin uttryck för frispråkighet och originalitet. Omgivningen hade inte alltid lätt att tåla hans sarkasmer, och på grund av sina problematiska relationer till andra människor blev han en ensam människa. Konflikterna från barndomshemmet och framför allt den yngre broderns tidigt utbrutna sinnessjukdom skapade hos honom en osäkerhet om sin egen psykiska hälsa. Han höll dessa problem ifrån sig genom asketiskt och hårt arbete. Som motvikt hade han sitt intresse för friluftsliv och musik. I hans samling av instrument ingick bland annat en Stradivariusviolin.
Det flitiga arbetet som läkare vid Röda Korset och som fältkirurg satte sin prägel på hans arbete även för övrigt. Samvetsgrant gick han varje morgon med sina ”trupper” en komplett patientrond och kontrollerade varje patient. I sin egen ekonomi var han mindre nogräknad. Han föreföll att inte alltid bry sig om huruvida en patient betalat för erhållen vård eller inte.
Richard Faltin initierade Röda Korsets blodtjänst och skapade Röda Korsets sjukhus eller det nuvarande Tölö sjukhus, där bland annat neurokirurgin fick sin början i Finland. Han var med om att grunda Kirurgföreningen i Finland, som genom hans krav blev tvåspråkig. Han var ordförande för föreningen 1926–1930. Faltin var också medlem av ett flertal utländska föreningar inom sitt fack och deltog under sin livstid i ca trettio internationella kongresser.
Även under sina sista levnadsår fortsatte Faltin att aktivt förverkliga sin läkarkallelse. Nästan sjuttio år gammal var han 1936 återigen med om att leda en finsk ambulans i Abessinien, och under Finlands egna krig utnyttjades hans tjänster som konsulterande kirurg med sanitetsöverstes rang och som överläkare för avdelningen för käkkirurgi vid Röda Korsets sjukhus. Mot slutet av fortsättningskriget började hans hälsa, som utstått Manchuriets köld och Abessiniens hetta, att svikta. Han förlorade gradvis sin hörsel, slutligen också sin tal- och rörelseförmåga. Den finländska fältkirurgins fader avled sensommaren 1952.
Veli-Matti Autio
Richard Wilhelm Gottlieb Faltin, född 28.10.1867 i Viborg, död 23.8.1952 i Helsingfors. Föräldrar kompositören, professor Richard Friedrich Faltin och Olga Alina Holstius.
PRODUKTION. Om vägarna för Bacterium coli commune’s inträngande i blåsan (1896); Experimentelle Untersuchungen über die Infektion der Harnblase. Centr.bl. f. Krankh. d. Harn- u. Sexualorg. 12 (1901); Recherches bactériologiques sur l’infection vésicale Ann. de Maladies des Org. génito-urin (1902); Bidrag till kännedomen om volvulus coeci. Finska Läkaresällskapets Handlingar (FLH) 44:2 (1902); Bidrag till kännedom om tarmknutar FLH 51:2 (1909); Bidrag till behandlingen af skottfrakturer i nedre käken med extensionsförband FLH 57 (1915); Erfarenheter om skottskador i ansiktet I−II FLH 60 (1918); Världskriget och kirurgien FLH 66 (1924); Kirurgiska reseintryck FLH 74 (1932); Något om organiserad sjukvård FLH 77 (1935); Bidrag till den plastiska kirurgins historia i Finland I FLH 78 (1935); Upplevelser med Finlands Röda Kors’ ambulans i Abessinien FLH 79 (1936); Bidrag till den plastiska kirurgins historia i Finland II FLH 80 (1937); Ur krigskirurgins historia Acta Societatis Scientiarum Fennicae 16B:5 (1938); Fältmarskalk Mannerheims första möte med Finlands Röda Kors. Finlands Röda Kors 15 (1938); Mitt liv (1961). Richard Faltin, sotakirurgi ja punaisen ristin työntekijä (1967); Se bibliografi i T. Carpelan & L.O.Th. Tudeer, Helsingfors universitet: lärare och tjänstemän från år 1828 II (1922); S. Sola & L.O.Th. Tudeer, Helsingfors universitet: lärare och tjänstemän från år 1828. Supplement till slutet av år 1938 I (1940).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. B. von Bonsdorff, The History of Medicine in Finland 1828−1918. The History of Learning and Science in Finland 1828−1918 III (1975); B. von Bonsdorff, Läkare och läkekonst i Finland under 300 år: 1640−1940 (1978); F. Langenskiöld, Richard Wilhelm Gottlieb Faltin: minnestal. Societas Scientiarum Fennica Årsbok 1953.
BILDKÄLLA. Faltin, Richard. 1923. Museiverket.