Rudolf Hast var den förste finländske läkaren med examen från Uppsala universitet. Han tjänstgjorde som guvernementsläkare i Helsingfors, och utsågs 1749 till Finlands första provinsialläkare, i Österbotten. Detta uppdrag skötte han förtjänstfullt i över tre årtionden.
Barthold Rudolf Hast föddes i Vasa. Hans far Herman Henrik Hast var lands- och regementsfältskär vid Österbottens regemente från 1721 fram till sin död 1749. Herman Hast, som kom från Westfalen, hade skrivit handboken Kårt underrättelse om några medicamenters bruk wid et hus apoteque, tryckt i Stockholm 1746.
Sin första bekantskap med läkekonsten och kirurgin stiftade Rudolf Hast genom sin far. År 1740 skrevs sonen in vid akademin i Åbo, där han studerade för medicinprofessorn Herman Diedrich Spöring. Han fortsatte sina studier i Uppsala, där han 1744–1747 studerade för bl.a. Linné och Nils Rosén (von Rosenstein). Vid sidan av medicin studerade Hast också flitigt naturvetenskaper, och Linné namngav en vecklarfjäril – Tortrix hastiana – efter honom. År 1747 disputerade Hast för Rosén med avhandlingen Decades Binae thesium medicarum, och den 30 oktober 1747 promoverades han som första finländare i Sverige till doktor i medicin.
Den 12 november 1747 beordrades Hast till guvernementsläkare i Helsingfors. Till hans uppdrag hörde att handha den medicinska vården vid generalguvernörens ämbetsverk och armé. Efter lilla ofreden inleddes projekt för att insätta provinsialläkare i Finland med hjälp av medel som insamlats i länen. Österbottens län var snabbast, och där grundades 1749 Finlands första provinsialläkartjänst med hjälp av insamlade fondmedel. Till provinsialläkarens residensort valdes Vasa, och han fick hjälp av tre fältskärsgesäller, som förlades till Vasa, Gamlakarleby och Uleåborg. Eftersom Österbottens landskapsfältskär Herman Hast nyligen dött, ville invånarna att han skulle efterföljas av sonen Rudolf Hast, som förordnades på provinsialläkartjänsten den 17 mars 1749.
Förhållandena i Österbotten var tämligen tröstlösa, framför allt då läkarpraktiken inte hade ett sjukhus som stöd för verksamheten. Herman Hast hade drivit apotek i Vasa från 1721, och Rudolf Hast fortsatte att driva det efter att han inträtt som provinsialläkare. Från 1758 biträddes han av provisorn Joachim Christian Kantzau, som övertog apoteket 1763. Dessutom hade Hast medicinbodar från 1754 i flera kuststäder i Österbotten, som Uleåborg, Nykarleby, Karleby och Brahestad, där det inte gick att få tag på mediciner på annat sätt. Fältskären Arendt Beyer, som till en början tjänstgjorde som provinsialläkarens biträde, fick också i första hand syssla med medicinförsäljning i stället för fältskärsuppgifter. Riktiga apotek grundades 1762 i Uleåborg och 1781 i Karleby.
Vid denna tid utförde läkarna i allmänhet inte några operationer; sådana utfördes av fältskärer och kirurger. Rudolf Hast var dock känd som en skicklig kirurg; redan som skolbarn hade han undervisats i kirurgi av sin far. Hast var en flitig provinsialläkare, som strävade efter att sköta sina plikter samvetsgrant. Den första instruktionen för provinsialläkare hade fastställts 1744, och enligt den skulle provinsialläkaren först och främst erbjuda enskild sjukvård. Därför skulle läkarna två till tre gånger om året även besöka andra städer, som deltog i avlöningen. I instruktionen från 1766 ålades provinsialläkarna att en eller två gånger om året resa runt i länet för att ge vård åt landsbygdens befolkning. Först med stöd av riksdagens beslut från 1772 blev läkarna statligt avlönade.
Som provinsialläkare och vid sidan av sina övriga uppgifter satte sig Hast in i skyddskoppympning redan 1756. Riktiga smittkoppor ympades med vätska, d.v.s. lymfa, från koppbölder i huden på axeln eller tumgreppet. På detta sätt åstadkom man en lindrig variant av smittkoppor, som gav skydd mot en senare ofta livsfarlig smitta som dessutom gav hemska koppärr. År 1762 utlovades Hast 32 öre för varje lyckad vaccination av ett bondebarn samt extra belöning för vart hundrade barn. Enligt bevarade räkenskaper vaccinerade Hast mellan 1768 och 1784 15848 barn, för vilka han av Kronan erhöll 10190 riksdaler i arvode. Hast undervisade även klockare i koppympning och dessutom i skötseln av ett sockenapotek. Vid denna tid var Österbotten den enda region i Finland där bekämpningen av smittkoppor gav betydande resultat för befolkningens hälsa och dödlighetstal.
Det första allmänna sjukhuset i Finland, länslasarettet i Åbo, öppnades 1759. Provinsialläkare Hast gjorde en viktig insats för att öppna ett länslasarett i Vasa 1768. Han beordrades också att verka som dess läkare, ett uppdrag som han hade goda förutsättningar att sköta tack vare sina kirurgiska färdigheter. I lasarettet fanns till en början endast två sjuksängar, men snart utökades antalet till fem och därefter till tio. Hast skötte sitt uppdrag utan särskild ersättning fram till 1777.
Hast var också intresserad av hälsobad, och 1750 öppnade han Gustafs brunn – en surbrunn – i Vasa. År 1760 övertog han dessutom en hälsobrunn i Uleåborg, känd redan på 1730-talet, vid vilken ett brunnshus byggdes 1762. Hast deltog också i bekämpningen av boskapsepidemier i regionen. Hans häfte Kårtt underrättelse, huru man bör sig förhålla wid yppande boskaps-pest trycktes 1786, två år efter hans död.
Hast var medlem av Aurorasällskapet i Åbo, och 1762 erhöll han assessorstitel för sina förtjänster som provinsialläkare. År 1764, efter Johan Leches död, sökte han professuren i medicin vid akademin i Åbo, men blev inte utnämnd. Hast sade upp sig från provinsialläkartjänsten i Vasa den 15 september 1783 och avled i augusti året därpå. Sonen Herman Rudolf Hast utsågs till hans efterträdare; denne innehade tjänsten i tredje generationen.
Arno Forsius
Barthold Rudolf Hast, Bartholomaeus, född 9.4.1724 i Vasa, död 27.8.1784 i Vasa. Föräldrar landsfältskären i Österbotten Herman Henrik Hast och Anna Christina Råberg. Gift 1751 med Brita Helena Peldan, 1773 med Margaretha Catharina Bladh.
PRODUKTION. Amphibia Gyllenborgiana, dissertatione academica. Uppsala (1745); Decades Binae thesium medicarum. Uppsala (1747); Kårtt underrättelse, huru man bör sig förhålla wid yppande boskaps-pest. Vasa (1786).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. L.W. Fagerlund & R. Tigerstedt, Medicinens studium vid Åbo universitet (1890); A. Luukko, Vasa stads historia II (1981); K. Peldán, Suomen farmasian historia (1967); J.F. Sacklén, Sveriges Läkare-Historia ifrån Konung Gustaf I:s till närvarande tid II:1. Nyköping (1823); J.F. Sacklén, Supplement till Sveriges Läkare-Historia ifrån Konung Gustaf I:s till närvarande tid. Nyköping (1835); H. Sandblad, Världens nordligaste läkare. Medicinalväsendets första insteg i Nordskandinavien 1750−1810. Uppsala (1979); P. Virrankoski, Anders Chydenius. Demokratisk politiker i upplysningens tid (1995).