Skriv ut
SPÖRING, Herman Diedrich
(1701–1747)
Medicine professor
Herman Diedrich Spöring var medicine professor vid Åbo akademi och bidrog på många sätt till att utveckla undervisningen i medicin. Under hans tid utexaminerades den förste läkaren från akademin.
Herman Diedrich Spöring föddes i Sverige i likhet med alla tidigare medicine professorer vid Åbo akademi. Hans far var prorektor för Tyska skolan i Stockholm. Spöring inskrevs som student vid Uppsala universitet 1717. Där började han studera medicin för Olof Rudbeck d.y. och Lars Roberg. Spöring flyttade från Uppsala till Stockholm och fortsatte där privat sina medicinska studier under ledning av anatomiprofessorn Magnus Bromelius (senare von Bromell).
År 1722 begav sig Spöring utomlands för att komplettera sina medicinska studier. Han studerade två år för Hermann Boerhaave i Leiden i Nederländerna. Därefter studerade han anatomi i Paris ett år och bekantade sig med sjukhusen där. År 1725 vistades han också i Tyskland, där han bekantade sig med gruvregionen i Hartz. Han återvände sedan till Harderwijk i Nederländerna, där han den 18 maj 1726 disputerade för medicine doktorsgraden. Spöring återvände till Sverige 1727.
Året därpå utnämndes Spöring till medicine professor vid Åbo akademi. När han tillträdde professuren höll han ett tal om den nyare naturfilosofins nytta för medicinen. Han förespråkade den europeiska vetenskapens synsätt. Bland hans meningsfränder vid akademin fanns naturforskarna Johan Browallius och Carl Fredrik Mennander, fysikern Jakob Gadolin och matematikern Nils Hasselbom. Spöring, Browallius och Mennander inledde vid akademin en ny era, som syftade till att främja nyttovetenskapen.
Då det inte fanns någon annan läkare i landet var Spöring tvungen att också ansvara för de uppgifter som tillkom sjukvårdsmyndigheterna, såsom granskningar av apotek och de förhör som förrättades för apotekarexamen. Akademins biblioteksbyggnad, den tidigare tyska kyrkan, förstördes vid en eldsvåda under reparationsarbeten 1738. Spöring deltog i planeringen av ett nytt och förbättrat bibliotek. Det nya biblioteket uppfördes 1741 på platsen för det gamla. Som rektor för akademin 1746 utövade Spöring också tillsyn över biblioteket. Efter Spörings död köpte akademin hans bibliotek.
År 1730 kallades Spöring till ledamot av Kungliga vetenskapssocieteten och år 1742 till ledamot av Vetenskapsakademien. Hans artiklar i deras publikationer var nästan de enda berättelserna om den praktiska medicinens tillstånd i Finland och ger därigenom en bild av det dåtida medicinska betraktelsesättet. Efter Johan Jacob von Döbelns död 1743 kallades Spöring till medicine professor i Lund. Han avböjde dock detta, då han inte ville lämna Åbo.
Inom medicinen följde Spöring sin lärare Boerhaaves linjer. Boerhaave strävade efter att jämna ut motsättningarna mellan olika läroriktningar och att finna en tankemodell som kunde tillfredsställa både de teoretiska och de praktiska kraven. Enligt Spöring skulle utvecklingen av medicinen till en vetenskap ske på basis av klinisk erfarenhet samt genom anatomi och fysiologi. Man skulle emellertid beakta att den fysikaliska metoden enbart kunde förklara materiella skeenden, inte vad som försiggick i själen.
Spöring blev populär genom att föreläsa om ämnen som var både nyttiga och underhållande. Vid akademin anordnade han 1730 den fjärde offentliga anatomiska dissektionen. Då den allmänna opinionen fortfarande var emot dissektioner försvarade han i ett för tillfället tryckt program det berättigade i och nyttan av dissektioner. På Spörings initiativ fick akademin 1738 den s.k. Gamla skolan i sin besittning, där den anatomiska dissektionssalen placerades. Beslutet om att bygga ett nytt hus för anatomi fattades först 1748, efter Spörings död.
På grund av avsaknaden av läroböcker utgav Spöring 1733 en broschyr, Medicina Salernitana, som innehöll hygieniska instruktioner från den gamla skolan i Salerno. Spöring hade på 1720-talet i Centraleuropa bekantat sig med den då i bruk tagna variolisationen, ett slags skyddsympning mot smittkoppor. Hans Inoculatio variolarum eller Kort beskrifning om sättet at ympa koppor på menniskior trycktes 1737. Han var också den förste som beskrev denna metod i Norden. Den första koppympningen i Finland ägde dock rum först 1754.
På grund av det ringa antalet studerande som han hade insyn över behövde Spöring inte publicera många avhandlingar. Peter Folin, som 1729 försvarade avhandlingen De Aqva, redogör där för experiment som företagits i England och Italien och omnämner de under ledning av Mårten Triewald tillverkade hydrostatiska vågarna för mätning av specifika vikter. Under Spörings överinseende utgavs också Examen Chymico-Medicum fontis soterii Kuppisensis, varmed Johan Ekelund 1741 försvarade sin magistergrad. De häri framlagda teserna återgav den dåtida mekaniska uppfattningen om organismens verksamhet. I den första tesen hävdades att människokroppen är en hydraulisk maskin och i den nionde tesen att motion och intag av vatten i motsvarande mån är det bästa sättet att främja hälsan.
Spörings ansträngningar för att utveckla undervisningen ledde till resultat så till vida att Johan Ekelund 1742 utexaminerades som den förste läkaren i akademins etthundraåriga historia. Ekelund avfattade själv doktorsavhandlingen De Febre Catarrhali horum annorum epidemica, som Salomon Hannelius försvarade i juli 1742 under Ekelunds överinseende. På grund av Lilla ofreden publicerade Spöring först den 1 oktober 1743 det akademiska program varmed han förklarade Ekelund för medicine doktor.
Spöring sysslade också med andra naturvetenskaper, i synnerhet med mineralogi. Under sina studieår hade han samlat en omfattande kollektion av mineraler, som akademin köpte efter hans bortgång. Med bistånd av sina studenter samlade Spöring 30 olika malm- och mineralprover, som 1736 blev grunden till akademins mineraliekabinett. Han fick också till stånd ett kungligt påbud till bergskollegierna om att duplikaten av mineralprover i deras ägo skulle överlåtas till akademin, vilket även senare skedde.
Den kliniska medicinen, skötseln av patienter, utgjorde en viktig del av den medicinska undervisningen i Nederländerna. Detta återspeglades också i Spörings verksamhet i Åbo. Spöring förefaller att med intresse ha ägnat sig åt att vara läkare i praktiken. Detta förväntades visserligen också av honom, ty frånsett några få år var han den enda läkaren med akademisk utbildning i Finland. Spörings medicinska artiklar behandlade nästan uteslutande sjukdomsfall, av vilka de flesta var från det sedvanliga avvikande specialfall.
Många besvärligheter var förknippade med skötseln av patienter. Det förekom hela tiden bristfälligheter i apoteksverksamheten, och i Åbo fanns det inget lasarett, alltså allmänt sjukhus. Besvären lindrades vid hälsokällan i Kuppis, där Spöring verkade som läkare. Han iståndsatte den förfallna källan, byggde ett nytt och rymligt brunnshus samt lockade nya patienter dit. Spöring publicerade redan 1729 en artikel om bot av leprafall med hjälp av brunnsvattnet. Hans undersökning av vattnet blev färdig först 1741, samma år som den av Ekelund försvarade avhandlingen. I denna skildrades också sjukdomar som framgångsrikt botats med hjälp av vatten.
År 1743 publicerade Spöring en artikel om en vanlig barnsjukdom med namnet ”borst”. Det rörde sig om pormaskar, vars namn på latin (comedo) och på tyska (Mitesser) betydde ätare. Enligt Spöring förorsakades sjukdomen helt enkelt av avsöndring från talgkörtlarna. Han motsatte sig bestämt tysken Michael Ettmüllers och andras åsikt att dessa bildningar verkligen var maskar. Spöring skrev: hurudan fantasi de personer besitter som ritat dessa, må vara Herr Ettmüllers sak, men jag är övertygad om att det som han betraktat som maskar är det ovannämnda utsöndrade talglika ämnet (Eventuellt hade Ettmüller i sitt mikroskop råkat se ett talgkörtelkvalster, som inte är någon sällsynthet).
Spöring presenterade 1747 en skildring av en kvinna som haft en bit av en binnikemask i en böld i ljumskvecket som spruckit. I detta sammanhang ansåg Spöring att masken levde i vatten, där den lade sina ägg, som sedan via dricksvattnet kom in i människokroppen, varefter de kläcktes, växte och förökade sig. Spörings uppfattning stöddes av hans observationer att många fiskar hade mask. Han frågade sig också om i synnerhet de personer som åt dessa fiskar råa eller halvråa kunde vara utsatta för denna sjukdom. Erfarenheten hade lärt honom att det fanns mera mask hos människor som bodde vid åar, bäckar eller insjöar än hos andra. Masksjukan förekom i synnerhet i Österbottens, Björneborgs och Kymmenegårds län, vilket enligt Spöring bevisade att så var fallet. Han framlade sina iakttagelser med tanke på fortsatta undersökningar, och i Sverige ansåg Nils Rosén von Rosenstein detta för beaktansvärt.
Herman Diedrich Spöring var av medel-längd, han hade manliga och angenäma drag och lockigt hår. Han vann genom sitt väsen allas gillande genast vid första anblicken. Enligt arkiater Abraham Bäck var Spöring en bra läkare, vilket bevisades av hans goda rykte och av tilltron hos de patienter som vänt sig till honom. Överallt kunde man berätta om den stora ömsinthet som han visade sina patienter. Spöring dog 1747 efter en längre tids sjukdom. Hans son Herman Dietrich Spöring d.y. deltog i en av James Cooks forskningsresor och dog på Indiska oceanen.
Arno Forsius
Herman Diedrich Spöring, född 19.10.1701 i Stockholm, död 17.6.1747 i Åbo. Föräldrar prorektorn vid Tyska skolan Eberhard Christian Spöring och Elisabeth Benedicta Burmeister. Gift 1732 med Hedvig Ulrika Meurman.
PRODUKTION. Theses medicae inaugurales (1726); Medicina Salernitana in usum praelectionum (1733); En kort beskrifning om sättet att ympa koppor på menniskor (1737); Se F.J. Rabbe, Herman Diedrik Spöring. Finlands Minnesvärde Män. Samling af lefnadsteckningar I (1835); F.J. Sacklen, Sveriges Läkare-Historia ifrån Konung Gustaf I:s till närvarande tid II:1 Nyköping (1823).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. L.W. Fagerlund & R. Tigerstedt, Medicinens studium vid Åbo universitet (1890); M. Klinge et al., Kungliga akademien i Åbo 1640−1808 (1988); L. Perret, Herman Diedrich Spöring. En läkekonstens banbrytare i Finland. Finska Läkaresällskaets Handlingar 1949; F.J. Rabbe, Herman Diedrich Spöring. Finlands Minnesvärde Män I (1853); J.E. Railo, Herman Diedrich Spöring (1701−1747) lääketieteen professori Turussa (1728−1747). Hippokrates 1998; F.J. Sacklén, Sveriges Läkare-Historia ifrån Konung Gustaf I:s till närvarande tid II:1. Nyköping (1823); F.J. Sacklén, Supplement till Sveriges Läkare-Historia ifrån Gustaf I:s till närvarande tid. Nyköping(1835).
BILDKÄLLA. Spöring, Herman. Tryckbild av målning av G.E. Schröder. Museiverket.
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i oktober 2007.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4545-1416928957151