Ivar August Heikel, professor i grekiska vid Helsingfors universitet, ägnade sig i sin forskning speciellt åt kyrkofädernas skrifter. Han publicerade bland annat på uppdrag av Berlins vetenskapsakademi en textkritisk utgåva av kyrkofadern Eusebios arbeten, en utgåva som sedermera förblev i användning. Heikel var som mångårig universitetslärare en nitisk administratör och en av de mest kända och inflytelserika personerna inom universitetet kring sekelskiftet 1900. Förutom forskning på det egna området publicerade Heikel samhällskritiska pamfletter, läro- och ordböcker samt gjorde översättningar. Han författade såväl kultur- och lärdomshistoriska verk som memoarer.
Heikel var född i ett prästhem i Nykarleby landsförsamling 1861, som det näst yngsta av åtta barn. Fadern August Heikel var finsksinnad, men avled redan 1866, då Ivar August Heikel var fem år gammal. Modern Aurora Emilia von Knorring kom att inverka avgörande på hans uppfostran och utveckling. Familjen hade det ofta knappt, och under sin uppväxttid grundlades Heikels sociala och demokratiska grundsyn och tilltro till att även mindre bemedlade borde beredas möjlighet att utveckla sina anlag. Under studietiden i Helsingfors var Heikel aktivt svensksinnad; han hörde till den svenska falangen i Österbottniska studentavdelningen och skrev ett flertal artiklar i vilka han tog ställning för det svenska språket i Finland.
Heikel avlade filosofie kandidatexamen 1883, licentiatexamen två år senare och disputerade 1885. Efter disputationen ägnade han sitt huvudsakliga intresse åt kyrkofadern Eusebios, känd för sin på grekiska avfattade kyrkohistoria och för sin roll vid kyrkomötet i Nicaea 325 som avgjorde kristendomens ställning i det romerska riket och framtida utveckling. Heikel publicerade 1888 De Praeparationis evangelicae Eusebii edendae ratione och fortsatte långt in på 1900-talet att arbeta på och ge ut en kritisk edition av kyrkofaderns verk.
Heikel företog ett flertal studieresor, han reste bl.a. till Tyskland, Frankrike, Italien och Österrike. År 1887 besökte han också Grekland, ett inte oviktigt men fortfarande ganska sällsynt resmål för en klassisk filolog från Norden. Han utnämndes till docent i den grekiska litteraturen och 1888 till professor. Han verkade som universitetets rektor under två perioder, 1907–1911 och 1920–1922, däremellan som dekanus för historisk-filologiska fakulteten.
Vid sidan av sina universitetsuppdrag undervisade Heikel i Helsingforsskolor ända fram till 1930-talet. Han strävade efter att påverka samhället genom sin undervisning, upplysning och aktivt medborgerligt deltagande i samhällslivet. I. A. Heikel utvecklades till en samhällskritisk skribent som förespråkade sociala reformer i avsikt att motverka såväl socialismens utbredning som antidemokratiska strömningar. Så olika personligheter som å ena sidan Edvard Gylling, historiker, statistiker och en betydande vänsterpolitiker, och å den andra Herman Gummerus, kännare av det antika Rom och en bakgrundsgestalt inom studentrörelsens ytterhöger, såg i Heikel sin mentor.
Heikel stod i livlig korrespondens med kolleger inom och utom landets gränser; hans korrespondens med ledande forskare inom Berlins vetenskapsakademi har publicerats i Tyskland på 1980-talet. Heikels studenter rapporterade också brevledes om sina studie- och forskningsresor för honom. Hans samhälleliga engagemang sträckte sig från hans värv som lantdagsman – han deltog som medlem av prästeståndet – till medverkan i ledningen för folkskolor och läroverk samt till medlemskap i vetenskapliga sällskap. Han var styrelsemedlem i Svenska folkskolans vänner i mer än ett kvartssekel och vice ordförande i Svenska litteratursällskapet under en kort tid kring sekelskiftet 1900.
Likt en Horatius visste den sällskaplige Heikel att förena nytta med nöje. Om hans förmåga att förena det ena med det andra vittnar – förutom hans korrespondens – bland annat att hans hustru under deras bröllopsresa i Tyskland, Frankrike och Italien bistod honom i läsandet av grekiska handskrifter. Till Heikels besvikelse fick hon, som kvinna, inte tillträde till Vatikanens bibliotek.
Heikels skriftliga arbeten kom till stor del till stånd under vistelserna på sommarnöjet som uppförts på Kalvholmen i Esbo. Från 1936 var han i färd med att skriva en historik över Helsingfors universitet inför universitetets 300-årsjubileum. Ursprungligen hade professor Gunnar Suolahti, som avlidit i december 1933, utsetts för uppdraget. Mer än 40 år tidigare hade Heikel skrivit om studiet av de klassiska språken i flerbandsverket Åbo universitets lärdomshistoria. Heikels dotterson, akademikern Erik Allardt, minns att korrektur på det nya beställningsverket låg kringströdda i villans alla hörn. Historiken blev emellertid färdig i tid och är fortsättningsvis ett användbart uppslagsverk.
Ett Poseidontempel i trä, som står på Kalvholmens strand, lät Heikels svärfar bygga under svärsonens långa utlandsresa 1897. Svärfadern hade själv vuxit upp under anspråkslösa förhållanden och arbetat upp sig till bankdirektör. Enligt Allardt kan templet ses som ett uttryck för det på 1800-talet expanderande merkantila borgerskapets behov av att manifestera sin position.
Maija Väisänen
Ivar August Heikel, född 16.1.1861 i Nykarleby lk., död 8.10.1952 i Helsingfors. Föräldrar vicepastorn August Heikel och Aurora Emilia von Knorring. Gift 1894 med Hildur Ingeborg Landén.
PRODUKTION. De participiorum apud Herodotum usu (1884); Senecas Charakter und politische Thätigkeit aus seinen Schriften beleutet (1885); De Praeparationis evangelicae Eusebii edendae ratione (1888); Fosterländska bilder. Svensk läsebok för hem och skola (1890); Beiträge zur Erklärung von Plutarchs Biographie des Perikles (1891); Filologins studium vid Åbo Universitet. Åbo universitets lärdomshistoria 5 (1894); Eusebius Werke I. Leipzig (1902); Minnestal öfver Jakob Johan Wilhelm Lagus, hållet den 29 april 1910. Acta Societatis Scientiarum Fennica 38 (1910); Eusebius Werke VI. Leipzig (1913); En samling tal och uppsatser (1917); Finlands kamp. Stockholm (1918); Platon (1919); Från antikens värld (1920); Retorik eller Handledning i talarkonsten (1923); Griechische Inschriften sprachlich erklärt (1924); Fridolf Gustafsson. Historiska och litteraturhistoriska studier 1 (1925); Johan Ludvig Runeberg I–II. Hans liv och hans diktning (1926); De kristna och den antika hedendomen (1927); Latinsk grammatik (1927); Lyhyt ruotsin kielioppi (1928); Ruotsinkielen oppijakso I–II (1929); Stilistik eller Handledning i skriftlig framställning (1929); Antik livssyn och antika kulturbilder VII (1930); Tyylitaito. Kirjallisen esityksen opas (1930); Hur språket utvecklat sig (1936); Helsingfors universitet 1640–1940 (1940); Minnen från min barndom och skoltid (1945); Minnen från min studenttid och mina studieår (1878–1888) (1946); Minnen från mannaålderns och den höga ålderns år (1947). Se även T. Carpelan & L. O. T. Tudeer, Helsingfors universitet. Lärare och tjänstemän från år 1828 I (1925); Finlands författare 1917–1944 (1981).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Ivar August Heikels arkiv, Nationalbiblioteket. P. Aalto, Classical Studies in Finland 1828–1918. The History of Learning and Science in Finland 1828−1918 10a (1980); E. Allardt, Bondtur och kulturchocker. En intellektuell självbiografi (1995); M. Klinge, Ivar August Heikel. Ars universitaria 1640–1990 (1990); M. Klinge et al., Helsingfors Universitet 1640−1990 II–III (1988–1991); O. Mustelin, Ivar August Heikel – kulturpolitikern och bildningsentusiasten. Finländska gestalter VI (1964); F. Winkelmann, Ivar August Heikels Korrespondenz mit Hermann Diehls, Adolf Harnack und Ulrich von Wilamowitz-Moellendorf. Klio 67 (1985).
BILDKÄLLA. Heikel, Ivar August. Foto: Ateljé Apollo. Museiverket.