William Ruths bana var skiftesrik: från att ha varit soldat och tjänsteman blev han företagsledare inom storindustrin. I Karhula vid Kymmene älvs mynning grundlade han ett industricentrum som omfattade en såg, ett träsliperi, ett glasbruk och en mekanisk verkstad. Trots att Ruth på sin tid var en av de främsta bland de män som industrialiserade Finland, låg lantbruket alltid hans hjärta närmast.
William Ruth var en av pionjärerna inom den moderna finländska storindustrin, men hans namn är inte längre lika känt som andra betydande samtida industriidkares. De fabriker som Ruth låtit bygga i Karhula förvärvades strax efter hans död av A. Ahlström Oy – visserligen med namnet Karhula bevarat – så arvet efter Ruth fortsatte inte sin verksamhet självständigt. En bidragande orsak till att Ruth blivit bortglömd kan ha varit hans motsägelsefulla, rentav grälsjuka personlighet, samt att han till skillnad från många andra industrimän inte uppkallade sitt bolag efter sig själv.
William Ruth var son till en kaplan i det avsides belägna Kivijärvi i mellersta Finland. När han var åtta år dog fadern, och modern flyttade med barnen till Kuopio. Ruth inledde sin yrkesbana som soldat. Han gick i en rysk officersskola som grundats i Helsingfors och tjänstgjorde därefter tre år vid ryska garnisoner. År 1865 blev han löjtnant vid Kuopio skarpskyttebataljon. När finska indelta armén upplöstes tre år senare, tog han avsked från det militära.
Efter att bl.a. ha varit bonde i Viitasaari och kanslist i Tullstyrelsen blev Ruth tf. tullförvaltare i Viborg. Hans ämbetsmannabana blev dock kort. I Viborg lärde Ruth känna stadens ledande affärsmän, Johan Friedrich och Wilhelm Hackman samt Carl Wahl, vilka 1873 anställde honom som den första flottningschefen på flottningsbolaget Kymijoen uittoyhtiö. Detta blev vändpunkten i hans liv. Ruth hade ingen erfarenhet av vare sig affärslivet eller industrin, men uppenbarligen fanns det mycket som talade för honom: hans målmedvetna personlighet, ledarskapsförmågan som han tillägnat sig i det militära, utomordentliga kunskaper i finska samt god kännedom om vattendragen vid Kymmene älvs övre lopp.
Ända sedan 1840-talet hade olika planer funnits på virkesflottning på Kymmene älv. Då Ruth blev flottningschef var flottningen vid älvens mynning redan i full gång och folk strömmade till för att anlägga nya sågar. Kymijoen Uittoyhtiö var en sammanslutning grundad av sågägare för att organisera samflottningen av timmer längs älven. Utan samarbete skulle den explosionsartat ökande flottningen ha åstadkommit kaos kring älvmynningen. Sporrad av högkonjunkturen rönte Ruth stora framgångar som flottningschef och han ansågs som en effektiv ledare. Men han var alltför självständig och drev sina egna ekonomiska intressen, vilket efter hand väckte kritik. Ruth upplevde sin ställning som ohållbar och våren 1880 beslöt han lämna sin befattning.
Redan som flottningschef hade Ruth inlett affärsverksamhet på egen hand och sommaren 1881 köpte han den olönsamma ångsågen i Karhula med jordegendomar. Några år senare hade han utformat en plan för ett industrikomplex, som han energiskt började sätta i verket. Under några års tid uppfördes i det lantliga landskapet vid Högforsgrenen av Kymmene älv en modern ångsåg, ett av Finlands största träsliperier och det dittills största glasbruket, en mekanisk verkstad, ett tegelbruk, ett slottsliknande bostadshus samt drygt hundra arbetar- och tjänstebostäder. Det var fråga om en industribyggnation utan like i Finland. För detta hade Ruth satsat hela sin förmögenhet, intecknat sin egendom och lånat pengar, även av vänner och släktingar.
Karhulafabrikerna blev en framgångshistoria såtillvida att de utvecklades till ett av Finlands största industriföretag. Men pionjärens väg var inte lätt. På grund av ett alltför omfattande byggnadsprogram försvårade kapitalbristen företagets verksamhet i synnerhet i början. Produkternas usla kvalitet var ett problem år efter år. Detta var visserligen inte oväntat, i trakterna kring Kymmene älvs mynning fanns nämligen inga traditioner för träsliperi, mekanisk verkstad eller glasindustri, och Ruth själv saknade all teknisk utbildning. Arbetarna var ovana och kompetenta ledare svåra att finna. Däremot var industrianläggningens mångsidighet en ypperlig lösning. Dels blev träråvaran mycket effektivare nyttjad, i och med att klenvirke och sågavfall användes i träsliperiet och som bränsle på glasbruket, och dels fungerade industrikombinationen som en buffert under konjunkturväxlingar. Efterfrågan låg sällan i botten för alla företagets produktionsgrenar samtidigt.
Efter att Karhulafabrikerna uppförts började det bli trångt längs Högforsgrenen av Kymmene älv. En olöslig konflikt uppstod mellan timmerflottningen och transportbehoven till Ruths fabriker. Tvisterna mellan Ruth och hans tidigare arbetsgivare Kymijoen uittoyhtiö behandlades i nästan tjugo år i olika rättsinstanser och väckte uppseende över hela landet. Slutligen klarlades områdets markägoförhållanden och vattenrättigheter, men det långvariga grälet hade lämnat outplånliga spår som präglade såväl Ruths rykte som hans hälsa.
Vid sidan av sin industrimannabana ägnade William Ruth jordbruket stor iver och livligt intresse. Han ägde själv flera exemplariskt skötta lantegendomar och han ansåg, hur överraskande det än må te sig, att småbruk var den bästa garantin för ekonomisk välfärd för de breda folklagren. William och hustrun Fanny Ruth var barnlösa och testamenterade merparten av sin förmögenhet till en stiftelse, vars vinst skulle användas till förmån för småbrukarbefolkningen.
Kaisa Kauranen
William Reinhold Ruth, född 1.7.1839 i Kivijärvi, död 23.9.1913 i Karhula. Föräldrar kaplanen Anders Ruth och Johanna Kiljander. Gift 1888 med Fanny Matilda Standertskjöld.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. R. Ahtokari, Karhulan tehtaat 100 vuotta (1974); K. Alho, Suomen teollisuuden suurmiehiä (1961); Ö. Elfving, Ruth’ska stiftelsens verksamhet 1916−1931. Nya uppslag till småbrukets främjande (1933); G. Grotenfelt, William Ruth såsom landtbrukare (1918); V. Kallio, Kymin historia II. 1812−1950 (1990); P. H. Norrmén, William Ruth. Ett bidrag till Kymmenedalens industrihistoria. Festskrift utgiven i anledning av Karhula bruks 50 års jubileum (1924).
BILDKÄLLA. Ruth, William. Museiverket.