Rakel Wihuri var en av de mest kända kvinnliga företagsledarna i Finland på 1900-talet. Hon var i ett halvt sekels tid aktiv inom många branscher inom handel och industri. Hon var förutom en viktig aktör inom affärslivet också känd som en betydelsefull mecenat för kulturen i Finland.
Rakel Hellberg var dotter till en mekaniker från Borgå. Hon inledde sin bana som prokurist i en sportaffär som innehades av hennes bror Raul Hellberg, en av Finlands främsta cyklister på 1930-talet. Rakel Hellberg stannade ett drygt tiotal år på denna post och sade att hon där lärde sig både hur man gör affärer och framför allt arbetets betydelse i en människas liv. Genom att växa upp i en syskonskara som den enda flickan bland idel pojkar bekantade hon sig redan som ung med männens värld. Enligt sina egna ord förstod hon sig tämligen väl på hur pojkar och män bör behandlas, och detta syntes senare i hennes beteende i företagsvärlden. Under en tid då det fanns tämligen få kvinnor på ledande poster i storbolagen visade hon sig vara en tuff och målmedveten företagsledare som även männen var tvungna att respektera.
Rakel Hellbergs framgångar på affärsbanan började sedan hon 1938 ingått äktenskap med den kände grosshandlaren Hjalmar Aarnio från Åbo. Rakel Aarnio blev styrelsemedlem i sin mans bolag, som bedrev partihandel med kolonialvaror och lantbruksprodukter, samt mannens arbetskamrat och kompanjon. Sedan mannen avlidit 1943, efter bara fem års äktenskap, tog Rakel Aarnio själv hand om skötseln av firman och Jullas gård på Kustö. Genom målmedvetet arbete lyckades hon fortsätta mannens affärsverksamhet trots de svåra tiderna under fortsättningskriget.
Efter kriget träffade Rakel Aarnio skeppsredaren Antti Wihuri, som också blivit änkling under krigstiden, och gifte 1945 om sig med denne. Utöver sina egna två barn blev hon samtidigt också mor till två pojkar som blivit föräldralösa under kriget och adopterats av Antti Wihuri och hans första hustru. Rakel Wihuri deltog från början av sitt andra äktenskap aktivt i den nye makens affärer samtidigt som hon fortsatte med den affärsverksamhet som hennes första man startat. Partihandlaren blev också expert på rederiverksamhet, bilhandel, läskedrycksindustri, tapetindustri samt många andra branscher inom näringslivet. Denna sakkännedom kom väl till användning; Rakel Wihuri invaldes inte bara i styrelsen för de egna, utan också för utomstående företag såsom partihandeln Tuko, varuhuset Stockmann, banken Kansallis-Osake-Pankki och tidningen Uusi Suomi.
Rakel Wihuri blev också känd som en av de viktigaste mecenaterna inom kulturlivet i Finland genom sitt arbete i Jenny och Antti Wihuris stiftelse. Stiftelsen hade inrättats 1942 av hennes man och dennes första hustru. Hennes ställning i ledningen för koncernen Wihuri-yhtymä Oy som bildats av Wihuri- och Aarniobolagen fick större tyngd sedan Antti Wihuri avlidit 1962, varvid hon utsågs till direktionsordförande. Kommerserådet (1963) och ekonomie hedersdoktorn (1976) Rakel Wihuri ledde tillsammans med sin bror kommerserådet Rudolf Hellberg och sina söner koncernen, som vuxit till ett storbolag, ända fram till slutet av 1970-talet och deltog aktivt i företags- och kulturlivet ända till sina sista levnadsår. Bland kulturinstitutionerna var i synnerhet Finlands nationalteater föremål för hennes intresse, och hon satt i dess förvaltningsråd i över två årtionden.
Som vice ordförande i över fyra årtionden för Jenny och Antti Wihuris stiftelse och för Wihuris internationella stiftelse kunde Rakel Wihuri i väsentlig grad påverka verksamheten inom dessa fonder, som i hög grad stött kulturen i Finland. Hon hade egna konstintressen redan som ett arv från barndomshemmet, varför arbetet för att främja och stödja konsten stod hennes hjärta nära. Detta syntes också i Wihuristiftelsens konstanskaffningar, som hon i huvudsak ansvarade för från 1956. Den utökade samlingen donerades på Antti Wihuris hundraårsdag den 9 oktober 1983 till Rovaniemi stads konstmuseum.
Det är otvivelaktigt Rakel Wihuris förtjänst att stipendierna från Wihuristiftelsen vid sidan av vetenskap och konst också utdelades till många andra samhälleliga aktiviteter. Som en god patriot såg Rakel Wihuri till att arbetet för rikets försvar inte glömdes vid utdelningen. Även ungdomsarbetet och sjömansmissionen fick sin andel av de fördelade medlen. Mecenatens intresse för landets försvar syntes också i medlemskapet i delegationerna för Förbundet för Finlands flotta, en föregångare till Sjöfartsförbundet, och Finlands krigsinvaliders förbund.
Rakel Wihuri skapade sin ställning under årtionden då det inte ännu var vanligt att kvinnor avancerade till centrala poster inom näringslivet. Hon drog sig inte för att framträda som en jämbördig medlem på de högsta posterna i männens värld. Hon kände sig hemma i direktionernas konferensrum, och även eliten inom konst- och kulturlivet bemötte henne med respekt.
Mikko Uola
Rakel Justiina Hellberg, från 1938 Aarnio, från 1945 Wihuri. Född 10.6.1905 i Borgå, död 15.11.1987 i Helsingfors. Föräldrar mekanikern Edward Hellberg och Emma Lahtinen. Gift med (1) verkställande direktören August Hjalmar Aarnio 1938, (2) sjöfartsrådet Antti Taavetti Wihuri 1945.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. P. Poukka, Antti Wihuri. Kapteeni laivassa (1983, 3 uppl. 1992); E. Salonen, Henkistä ja taloudellista viljelyä. Jenny ja Antti Wihurin rahasto 1942−1992 (1992); R. Seppälä et al., Leivintuvasta se alkoi. Wihuri-yhtymä Oy Aarnio 70-vuotias (1972).
BILDKÄLLA. Wihuri, Rakel. Foto: US-Kuvapalvelu, 1961. Uusi Suomis bildarkiv.