WIHURI, Antti 

(1883–1962) 

Skeppsredare, sjöfartsråd, stordonator 

Antti Wihuri, som föddes i Gustavs, är framför allt känd som en framgångsrik finländsk skeppsredare. Hans fartyg har seglat på världens alla hav och hans affärsverksamhet omfattade flera branscher. Han grundade Jenny och Antti Wihuris fond och Wihuris internationella prisfond och blev sålunda en betydande kulturmecenat. 

Antti Wihuri hette som ung Anton Jansson. Hans far, David Jansson, var förebilden till husbonden David i Volter Kilpis roman I salen på Alastalo. I romanen står David i beråd att gifta sig med en betydligt yngre kvinna men dör innan äktenskapet hinner äga rum. Sonen Anton föds först efter faderns död. 

Som så många andra pojkar från Gustavs gick Anton Jansson till sjöss och blev jungman, bara 12 år gammal. År 1906 förfinskade han som många andra sitt namn till Antti Wihuri, Snellmans jubileumsår till ära. Han gjorde en snabb karriär och avlade sjökaptensexamen 1908. Efter att ha seglat några år på Atlanten och Medelhavet som purser och styrman stannade han 1911 på land och blev året därpå delägare i stuveri- och skeppsklareringsfirman Mohell & Co i Uleåborg. Men redan nästa år flyttade han till Brahestad och grundade sitt eget företag; därigenom ville han bryta den uppkomna kartellen inom stuveribranschen. Hans sinne för affärer kom till sin rätt i företaget. Han blev också skeppsredare under de instabila förhållanden som rådde under första världskriget och köpte 1916 sitt första fartyg, skonaren Anna på 400 dödviktston. Wihuri började också idka trävaruhandel i sitt företag. 

Under första världskriget var Finlands sjöförbindelser till utlandet så gott som helt brutna, och man fick lov att invänta lugnare tider med livligare utrikeshandel. I inbördeskriget 1918 deltog Wihuri som underofficer i artilleriet på den vita sidan. Efter att ha genomlevt krigets blodigaste strider både i Tammerfors och Viborg befordrades han till fältväbel i reserven och flyttade till Helsingfors, där han blev ägare till en ansenlig aktiepost i skeppnings- och speditionsföretaget John Nurminen Oy. Företaget var först framgångsrikt men råkade under nödåren i svårigheter, varvid Wihuri inlöste det och ändrade dess namn till Merihuolto Oy. Men John Nurminen grundade John Nurminen Oy på nytt, och med sitt gamla namn konkurrerade företaget starkt om Merihuoltos kunder. Wihuris och Nurminens relationer bröts och Wihuri stämde Nurminen. Denne fälldes för verksamhet som stred mot god affärssed. 

Förutom att vara ett företag i stuveri- och speditionsbranschen blev Merihuolto Oy också rederi. I början av 1930-talet köpte Wihuri på grund av nödåren fartyg till mycket fördelaktigt pris. När det i mitten av decenniet åter rådde högkonjunktur blev hans företag synnerligen framgångsrikt. I slutet av 1930-talet var Wihuri ägare till drygt tio fartyg som svarade för en ansenlig del av Östersjöns fraktfart. År 1939 tilldelades han hederstiteln sjöfartsråd. 

När vinterkriget bröt ut greps Wihuri än en gång av fosterlandskänslor. Han var en förmögen man och kunde kosta på sig att sälja ett av sina fartyg och donera 10 miljoner mark till försvaret. Krigstiden innebar än en gång en svår tid för sjöfarten. Wihuri sålde under kriget hela sin flotta, och 1942 investerade han förmögenheten i en fond som han lät grunda: Jenny och Antti Wihuris fond. Fondens uppgift var att finansiera återuppbyggnaden av Finland, men snart fördelades medel också för främjande av vetenskap och konst. Även sjöfart och amatörflygning blev föremål för donationer från fonden. Sjukhuset Salus i Helsingfors och Wihuris forskningsanstalt för fysik vid Åbo universitet grundades med fondens medel. Fonden har också bidragit till verksamheten vid Finlands första vetenskapliga institut i utlandet, Villa Lante i Rom. 

Efter kriget återgick Wihuri till att vara skeppsredare. Den här gången koncentrerade han sig främst på att transportera olja med tankfartyg och grundade Finska Tankfartygs Ab. Rederiet skaffade också torrlastfartyg och inledde en världsomfattande fraktverksamhet. Wihuris affärer gick bra igen, och 1953 grundade han Wihuris fond för internationella pris, vars uppgift var att främja och stöda mänsklighetens andliga och ekonomiska utveckling. Fondens mest kända pris är Sibeliuspriset, som tilldelas en internationellt erkänd kompositör. Jean Sibelius var den första prismottagaren. 

På 1950-talet inskränkte sig Wihuris affärer inte bara till rederiverksamheten. År 1961 bildade han en koncern, Wihuri-Yhtymä Oy; hit hörde förutom rederiverksamhet även Sandudds tapetfabrik, ett företag som marknadsförde bilar av märket Volkswagen samt några företag inom metallbranschen. 

Båda Antti Wihuris hustrur hade stort inflytande på affärsverksamheten. År 1920 ingick Wihuri äktenskap i Brahestad med handlanden Jenny Mäkelä. Hon var både representativ hustru och aktiv deltagare i affärsbesluten vid sin mans sida. Jenny Wihuri avled 1943, och 1945 gifte Antti Wihuri om sig med Rakel Aarnio, änka efter August Aarnio, som grundat företaget Aarnio. Hon hade också stort inflytande inom Wihurikoncernen. 

Mikko Uola 

Anton David Jansson, från 1906 Antti Taavetti Wihuri, född 9.10.1883 i Gustavs, död 28.12.1962 i Helsingfors. Föräldrar jordbrukaren och skeppsbyggaren David Jansson och Josefina Österberg. Gift med (1) handlanden Jenny Mäkelä 1920, (2) Rakel Justiina Aarnio (född Hellberg) 1945. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. P. Poukka, Antti Wihuri. Kapteeni laivassa (1983); Mies ja meri. Juhlakirja Antti Wihurin 70-vuotispäivänä 9.10.1953 (1953); E. Salonen, Henkistä ja taloudellista viljelyä. Jenny ja Antti Wihurin rahasto 1942–1992 (1992). 

BILDKÄLLA. Wihuri, Antti. Uusi Suomis bildarkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5185-1416928957791

Upp