Hannes Ryömä var en av de mest kända socialdemokratiska politikerna under mellankrigsperioden. Han fungerade som chefredaktör för partiets huvudorgan Suomen Sosialidemokraatti och var två gånger medlem av statsrådet, generaldirektör för Medicinalstyrelsen och vid sidan av dessa uppdrag riksdagsman i tjugo år.
Ryömä, som utbildat sig till läkare och bedrev privatpraktik först i Tammerfors och från 1911 i Helsingfors, steg efter inbördeskriget 1918 fram som en av de främsta socialdemokratiska politikerna. Trots sin agrara bakgrund anslöt han sig redan under studietiden till Studenternas socialdemokratiska förening, som grundats 1905, men han hade också varit aktiv inom ungdomsrörelsen och verkat som sekreterare inom ungdomsförbundet Suomen Nuorison Liitto. Ryömä förhöll sig från första början kritiskt till en väpnad revolution. Då en sådan ändå inleddes 1918, gjorde han sin negativa inställning helt klar genom den bok han utgav samma år, Vallankumousvuoden tapahtumia (Händelser under revolutionsåret).
När Socialdemokraterna på nytt inledde sin partiverksamhet hösten 1918 var Ryömä med om att bana väg för en mera moderat politik. Han utsågs till chefredaktör för partiets huvudorgan Suomen Sosialidemokraatti sedan tidningen efter många besvärligheter fått tillstånd att komma ut. Under hans ledning kritiserade tidningen med kraft bland annat förhållandena i fånglägren samt finländarnas militära planer i Östkarelen. Ryömä var visserligen beredd att stödja anslutningen av Östkarelen till Finland, men med fredliga medel. Å andra sidan drog han också en helt klar gräns mot kommunisterna. I sin tidning fördömde han entydigt bolsjevikernas politik men stödde samtidigt ett fredsavtal mellan Finland och Sovjetryssland.
Vid valet våren 1919 valdes Ryömä till riksdagsman från Tavastehus läns norra valkrets. Ett av hans första initiativ i riksdagen var en motion om en republikansk statsförfattning. Han hade redan våren 1918 varit en framträdande förespråkare för republik, och i sin motion föreslog han att den högsta statsmakten skulle utövas av riksdagen, med strikt avgränsade rättigheter för statsöverhuvudet. Riksdagens majoritet var dock för ett presidentstyrt system. Ryömäs bana som riksdagsman, än för Nylands län, än för Åbo läns norra valkrets, fortsatte i val efter val ända till hans död våren 1939.
Ryömä räknades till partiordföranden Väinö Tanners anhängare. Han drev en politik som gick ut på att Socialdemokraterna skulle knyta kontakter med den politiska centern för att åstadkomma reformer. Enligt hans uppfattning borde Socialdemokraterna för centern framstå som ett samarbetsalternativ värt att överväga i stället för högern. Samtidigt tillämpade Ryömä en strikt linje i sin inställning till de från Socialdemokraterna separerade kommunisterna. Han anklagades följaktligen av partiets vänsterflygel för högersympatier, och anklagelserna tilltog när Ryömä inte gick med på att i sin tidning skriva något i positiv anda om Sovjetryssland. Efter upprepade beskyllningar från partiets led lämnade han 1922 uppdraget som chefredaktör för Suomen Sosialidemokraatti.
Enligt Ryömäs åsikt borde Socialdemokraterna gå med i regeringen och då en koalition med Agrarförbundet inte var möjlig ännu på 1920-talet, välkomnade han med tillfredsställelse den av Väinö Tanner ledda socialdemokratiska minoritetsregeringen i december 1926. Han utnämndes till finansminister. Regeringen satt i nästan exakt ett år, trots de många svårigheter den mötte på sin väg. Ryömä råkade i en besvärlig situation i frågan om anslag till skyddskårerna, vilket socialdemokraterna av principiella skäl motsatte sig. Tanners regering föll till slut på grund av en tvist som gällde Ryömäs förvaltningsområde, nämligen budgeten för 1928.
J. E. Sunilas regering, som efterträdde den avgångna, föreslog nästan genast att Ryömä skulle utnämnas till generaldirektör för Medicinalstyrelsen, och president Relander utnämnde honom med förbigående av högerns kandidat Eino Suolahti. Ryömä fortsatte som riksdagsman vid sidan av sin tjänst, och som ordförande för Socialdemokraternas riksdagsgrupp hade han i många år en central position i det politiska livet. Ryömäs mångåriga förhoppning om ett regeringssamarbete mellan Socialdemokraterna och Agrarförbundet förverkligades först i mars 1937, då A. K. Cajanders rödmylleregering bildades. Ryömä utsågs till minister för kommunikationer och allmänna arbeten, men han verkade i regeringen endast fram till september 1938, då biträdande kommunikationsministern Väinö Salovaara utsågs till chef för ministeriet.
Hannes Ryömäs son Mauri Ryömä var också politiskt aktiv, men i motsats till sin moderat socialdemokratiske far anslöt han sig till kommunisterna.
Mikko Uola
Aukusti Johannes (Hannes) Ryömä, född 24.4.1878 i Karkku, död 22.5.1939 i Helsingfors. Föräldrar jordbrukaren Antti Sakarias Ryömä och Hanna Matilda Ollila. Gift med (1) Eine Magda Sofia Sundvall 1908, (2) sjuksköterskan Kirsti-Kaarina Metsäpelto 1930.
PRODUKTION. Pienten lasten hoidosta (1911); Sukupuolikysymys (1911); Lasten taudeista (1912); Vallankumousvuoden tapahtumista (1918); Nationalitetsfrågan och universitetet (1936); Isorokko ja rokotus (1937); Alkoholi on yhteiskunnan vihollinen (1937).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. H. Soikkanen, Kohti kansanvaltaa 1. Suomen Sosiaalidemokraattinen Puolue 75 vuotta (1975); H. Soikkanen, Kohti kansanvaltaa 2. 1937−1944 (1987); L. K. Relander, Presidentin päiväkirjat I−II (1967−1968); Valtioneuvoston historia I. 1917−1939 (1977).
BILDKÄLLA. Ryömä, Hannes. Foto: Fotografiatelier i Nya Studenthuset. Uusi Suomis bildarkiv.