Yrjö Blomstedt, uppvuxen i en arkitektfamilj i Helsingfors, blev professor i först rättshistoria och sedan Finlands och Skandinaviens historia vid Helsingfors universitet. Som personhistoriker och släktforskare hade han ett välutvecklat spårsinne för nya och viktiga källor.
Yrjö Blomstedt föddes i Helsingfors 1926 som son till arkitektparet Pauli Blomstedt och Märta von Willebrand. Han inledde sina studier i historia 1944 och avlade filosofie kandidatexamen 1956. Att det tog honom tolv år att avlägga kandidatexamen berodde dels på att han engagerade sig i studentpolitiken, som kurator för Eteläsuomalainen osakunta (Sydfinska nationen), dels på att han i stor utsträckning bedrev släktforskning. Blomstedt företog släktutredningar på beställning och var samtidigt mån om att förvärva sig en grundlig bildning. När han avlade kandidatexamen var doktorsavhandlingen nära nog färdig.
Ämnet för Blomstedts avhandling var förläningen av domareämbeten och domares ämbetsutövning i Finland under 1500- och 1600-talet (1958). Hans problemställningar och slutsatser vittnar om att han var elev till Pentti Renvall. Renvall misstrodde den gängse uppfattningen bland historiker att de tillförordnade domarna varit slarviga och inkompetenta i sin ämbetsutövning. Blomstedt visade med stöd av ett omfattande primärmaterial att de var lika kunniga och hederliga som domarna med fasta förläningar. Forskningsuppgiften förutsatte att samtliga tillförordnade domare ringades in och porträtterades i ett antal kortare biografier, en uppgift för vilken Blomstedt var väl skickad.
Redan 1951–1954, i Uusi sukukirja (Nya släktboken), hade Blomstedt gett prov på sin skicklighet att spåra nya källor, och här visade han också hur uppslagsrik han var på att fastställa släktförhållanden; han bidrog med genealogier för 16 släkter. Senare gav Blomstedt ut ett genealogiskt samlingsverk med över 18 ätter som upphöjts i adligt stånd men inte introducerats på Finlands riddarhus. Blomstedt såg släktforskning som en egen disciplin. För historieforskningen är hans personhistoriska studie ”Finsk Laghboken giordes af gamle Her Mårten” från 1964 av särskild betydelse. Här leder han i bevis att den hemlighetsfulle Herr Mårten, som översatte lagbokstexter till finska, var identisk med kyrkoherden Martinus Olaus i Raumo.
I Hämeen historia II (1960, Tavastlands historia), som omspänner 1500- och 1600-talen, behandlar Blomstedt riksdagarna, administrationen, rättsväsendet, kyrkan och skolan. I Hämeen historia III, som löper från 1721 till 1870, behandlas främst ständerna, kyrkan, skolan och kulturlivet. Blomstedts forskningsfält är i dessa arbeten bredare än tidigare, såväl kronologiskt som tematiskt, och hans rön om nämndemannaväsendet och om enskilda prästsläkter visade sig ha inte bara lokalhistorisk utan även nationell betydelse.
I sin biografi över Johan Albrecht Ehrenström (1963) återvänder Blomstedt till personhistorien, där han var hemmastadd. Blomstedt kunde visa att de historiska anteckningar som Ehrenström hade nedtecknat på sin ålders höst var otillförlitliga som källor för den som ville studera den ”tidiga självständighetsrörelsen”. Blomstedt lade fram nytt material utifrån vilket han hävdade att fennomanerna hade överdrivit stödet för denna rörelse. Under autonomins tidiga år fick Ehrenström i uppdrag att planera den nya huvudstaden, och Blomstedt med sin uppväxt i en arkitektfamilj erkände att denna forskning ”av personliga skäl var speciellt angelägen” för honom. Helsingfors omvandling till huvudstad blev också föremål för en separat studie (1963).
I tio år, 1964–1974, innehade Blomstedt professuren i rättshistoria och romersk rätt vid Helsingfors universitet, en tjänst för vilken han hade varit den enda kompetenta sökanden. Som professorsspecimen skrev han Rikoslakiuudistuksen ensimmäiset vaiheet vuoden 1866 osittaisuusuudistukseen saakka (1964, Strafflagsreformens första skeden fram till 1866 års delreform). Här nöjer han sig inte med att skildra hur reformarbetet framskred i senaten och lantdagen, utan skärskådar även rättsvetenskapen och den allmänna opinionen.
Blomstedt närmade sig ytterligare samtidshistorien i sin biografi över president K. J. Ståhlberg (1969), skriven på uppdrag av en kommitté tillsatt av statsrådet. Blomstedts förutsättningar var de bästa. Han kunde förhålla sig inkännande till sitt forskningsobjekt eftersom hans politiska uppfattning låg nära Ståhlbergs. Denne framstod för Blomstedt som en ryktbar rättslärd, medan Blomstedt å sin sida var en förträfflig personhistoriker. Vissa kritiker anmärkte på ett alltför beundrande tonläge och menade att Blomstedt hade bortsett från att samtiden ofta behandlade Ståhlberg njuggt. Ett större problem var måhända att de 500 sidor Blomstedt hade till sitt förfogande inte räckte till för att beskriva ett mäktigt och mångsidigt livsverk, i synnerhet som studien baserade sig på primärkällor.
Blomstedts egen mångsidighet som forskare kommer till uttryck i en gedigen historisk översikt över den finska historiografin i Suomen kirjallisuus VII (1968, Finlands litteratur), den första i sitt slag, och i en presentation av inhemska historiker i Suomalaisia historiantutkijoita (1965, Finländska historiker).
Blomstedt utnämndes 1974 till professor i Finlands och Skandinaviens historia vid Helsingfors universitet. Undervisningen upptog alltmer av hans tid, och av den tid som återstod färdigställde han främst tidigare beställningsarbeten. Blomstedt redigerade och skrev delar av Åbo hovrätts historia, ett ämne han var förtrogen med sedan tidigare. Han breddade sitt register genom historiker över Kansallis-Osake-Pankki, andelsbankerna och Statskontoret, varvid ekonomisk historia med inriktning på penningmarknaden blev en av hans specialiteter.
Blomstedt anförtroddes ett flertal administrativa uppdrag. Han var dekanus för den historisk-filologiska sektionen 1979–1987, inspektor för Sydfinska nationen 1968–1976, ordförande för Genealogiska samfundet i Finland 1961–1980, ordförande i Finska kulturfondens styrelse 1968–1977 och preses i dess förvaltningsråd 1985–1986. Han var en skicklig administratör och disponerade sin tid så att han kunde ägna sig åt olika uppgifter.
Åren 1969–1972 var Blomstedt redaktör för den kulturpolitiska tidskriften Aika (f.d. Suomalainen Suomi och sedermera Kanava). I varje nummer skrev han ett ”Helsingforsbrev” där han tog upp brännande frågor, särskilt förslaget om en ny förvaltningsmodell för Helsingfors universitet utifrån principen ”en man en röst” för såväl studenter som lärare. I övrigt kan man om Blomstedts redaktionella linje konstatera att den genomgående var storsint – han lät alla blommor blomma. Under hans redaktörskap hade tidskriften även medarbetare som tillhörde extremvänstern.
Trots svår sjukdom skötte Blomstedt troget sin tjänst fram till årsskiftet 1990–1991, utan att utnyttja möjligheten till förtidspension. Han promoverades 1980 till juris hedersdoktor vid Stockholms universitet och 1990 till juris hedersdoktor vid Helsingfors universitet.
Eino Jutikkala
Yrjö Reinhold Emanuel Blomstedt, född 25.3.1926 i Helsingfors, död 13.4.1994 i Helsingfors. Föräldrar arkitekten Pauli Ernesti Blomstedt och arkitekten Märta Elisabeth Adelaide von Willebrand. Gift 1959 med Kaisa Maria Inkeri Kässi.
PRODUKTION. Laamannin- ja kihlakunnantuomarin virkojen läänittäminen ja hoito Suomessa 1500- ja 1600-luvuilla (1523–1680) (1958); Hämeen historia II:2, 1540–1721 (avsnitt, 1960); Ättartavlor för de på Finlands riddarhus icke inskrivna efter 1809 i finskt adligt, friherrligt eller grevligt stånd upphöjda ätterna (1961); Turun hiippakunnan paimenmuisto. 1554–1809. Åbo stifts herdaminne I. Piispat. Tuomiokapitulin jäsenet ja virkamiehet. Seurakuntapapisto (1963); Finsk Laghboken giordes af gamle Her Mårten, Tidskrift utgiven av Juridiska föreningen i Finland 100/1964; Johan Albrecht Ehrenström. Gustavian och stadsbyggare (1967); K. J. Ståhlberg. Valtiomieselämäkerta (1969); Turun hovioikeus 1623 31/10 1973 Åbo hovrätt (1973); Hämeen historia III:2, 1721–1870 (avsnitt, 1976); Valtiokonttori 1875–1975.Historiallinen katsaus (med svensk resumé: Statskontoret 1875–1975, 1976); Helsingfors universitet. Lärare och tjänstemän 1939–1968 (tills. med J. Petänen & V.-M. Autio, 1977); Kyläkassasta osuuspankkiin. Osuuspankkihistoria 75 vuoden ajalta 1902–1977 (1978); Asikkalan historia (1981); Kansallis-Osake-Pankin historia I. 1889–1939 (1989); L. A. Puntila. Mies ja miehen merkitys (1999). Se även Laki, suku ja yksilö. Tutkielmia, esseitä ja kirjoituksia 40 vuoden ajalta. Professori Yrjö Blomstedtin 60-vuotisjuhlakirja 25.3.1986 (1986).
BILDKÄLLA. Blomstedt, Yrjö. Foto: Atte Rusanen, Helsingfors universitets AV-central. Helsingfors universitets museum.