Heikki Waris hade stor betydelse som forskare i socialhistoria och socialpolitik. Han var en engagerande lärare i samhällsvetenskaperna och hade även ett viktigt inflytande på den praktiska socialpolitiken. Han var en frisinnad kristen som besatt förmågan att leva sig in i andra människors problem och som betonade det samhälleliga ansvaret.
Ända från början av 1930-talet angav Heikki Waris riktlinjerna för det finländska samhällets utveckling för decennier framåt. Han kom från en bildad familj och hade redan som ung liberala visioner med samhälleligt ansvar. Under sin studietid på 1920-talet inspirerades han av sina lärare Gunnar Suolahti och Väinö Voionmaa och började forska i socialhistoria. Samtidigt deltog han i verksamheten vid det nygrundade Kalliolan työkeskus (Kalliola arbetscentrum) och lärde känna dess chef Sigfrid Sirenius.
I Waris världsåskådning och människosyn förenas de intryck han fick av Suolahti, Voionmaa och Sirenius, som han skattade högt. Waris betonar den historiska utvecklingens betydelse och den kristnes samhälleliga ansvar. Lärarnas inflytande ledde honom in på forskningsbanan. I förordet till sin doktorsavhandling Työläisyhteiskunnan syntyminen Helsingin Pitkänsillan pohjoispuolelle (1932, Arbetarsamhällets uppkomst norr om Långa bron i Helsingfors) betonar Waris hur han efter att ha blivit bekant med arbetare i Berghäll lärde känna och förstå ett själsliv som för honom varit främmande. Hans omfattande och djupa samhälleliga insikt påverkade hans livs mål och mening. Insikten förstärktes ytterligare då han i Förenta staterna 1934–1935 blev insatt i Chicagoskolans empiriska sociologi och de perspektiv den öppnade på social ojämlikhet. Det är betecknande för Waris att han en stor del av sitt liv bodde i stadsdelen Berghäll i Helsingfors, i centrum av det arbetarsamhälle som han behandlade under sin forskarbana.
Waris doktorsavhandling och dess senare del, som publicerades 1934, hör till den finländska socialhistoriens klassiker. Förändringarna inom industrialiseringens och urbaniseringens tidiga skede gestaltas i verken med skärpa. Här förenas också den sociala verklighetens olika nivåer, med början från arbetarnas och deras familjers liv till hela stadssamfundet och samhället. Samma analytiska grepp tillämpar han i Suomalaisen yhteiskunnan rakenne (1948, Det finländska samhällets struktur), Helsingforssamhället 1809–1875, del III:2, av Helsingfors stads historia, 1950, och Muuttuva suomalainen yhteiskunta (1968, Det finländska samhället i förvandling). Det kanske mest kännetecknande för Waris forskning är analyserna av det finländska samhället och dess omvandling; det framkommer särskilt i Suomalaisen yhteiskunnan rakenne. Trots att han inte tillämpar några komplicerade statistiska metoder lyckas han med historieforskarens och den insatta sociologens kompetens att förena det kvantitativa greppet med det kvalitativa.
Tillsammans med några yngre forskare gjorde Waris 1948–1952 en undersökning om de evakuerades anpassning; den hör till den empiriska sociologins tidiga skede i Finland. Den systematiska läroboken Suomalaisen yhteiskunnan sosiaalipolitiikka (Det finländska samhällets socialpolitik) publicerades 1961 och trycktes i en sjunde upplaga 1980. Granskningssättet i boken är administrativt-juridiskt, men det historiska synsättet är starkt närvarande och karaktäristiskt för sin upphovsman och förenar socialpolitik med det finländska samhällets utveckling. Här fortsätter Waris att utveckla socialpolitiken som vetenskap i Finland. Det hade inletts av Eino Kuusi med det klassiska verket Sosiaalipolitiikka (1931) och Armas Niemi med verket Mitä on sosiaalipolitiikka (1955).
Waris började sin lärarkarriär som ledare för Kalliolan vapaaopisto (Kalliola arbetarinstitut) och rektor för Berghälls samskola. Han verkade som lärare i socialhistoria och socialpolitik under 1937–1948 vid Yhteiskunnallinen korkeakoulu. Efter att ha utnämnts till professor i socialpolitik vid Helsingfors universitet 1946 inledde han en framgångsrik universitetskarriär. Han var en karismatisk lärare och en engagerande föreläsare som vid den nya statsvetenskapliga fakulteten samlade en stor skara studenter. Finland var då ett efterkrigstida jordbrukssamhälle som återhämtade sig efter kriget. Det krävdes en stor förändring för att Finland skulle bli en modern industristat. Förändringen bestod delvis i att utveckla socialpolitiken och välfärdsstaten. Waris var banbrytare för universitetsutbildningen i socialpolitik, och det tjänade det finländska samhällets behov, särskilt som han lade så stor vikt vid fortbildningen. Under hans tid som professor disputerade 20 personer i socialpolitik. Dessutom hade han inflytande på många personers fortsatta studier, i synnerhet i historia och sociologi. Han innehade också betydande administrativa uppgifter under sin universitetskarriär, såsom dekan och prorektor.
Waris var en inflytelserik person med organisatorisk förmåga och stor arbetskapacitet. Under krigsåren hade han det ansvarsfulla uppdraget som verksamhetsledare inom Finlands folkhjälp. Han organiserade hjälp åt de nödställda i hemlandet och knöt kontakter med de nordiska länderna, Förenta staterna och Kanada. År 1957 var han socialminister i Rainer von Fieandts tjänstemannaregering, och i egenskap av ordförande för statens samhällsvetenskapliga kommission bidrog han till en praxis för systematisk fortbildning.
De betydande uppgifterna var bara en del av de offentliga roller som anförtroddes honom. Waris var nykter och tolerant till sitt levnadssätt och därför lämplig att verka inom alkoholpolitiken; han var en av grundarna av Väkijuomakysymyksen Tutkimussäätiö (Forskningsstiftelsen för rusdrycksfrågor 1950, Alkoholitutkimussäätiö, Alkoholforskningsstiftelsen från 1969), och tillhörde ledningen i två decennier, varav de åtta sista åren som arbetsutskottets ordförande. Waris personlighet gjorde att han i egenskap av betydande samhällelig auktoritet lämpade sig väl som ordförande i förlikningsfrågor inom fackföreningsrörelsen 1964–1966. Han sporrades förmodligen, förutom av enandet inom fackföreningsrörelsen, också av den nationella enigheten i ett läge där Finland fortfarande var utsatt för yttre hot. En av hans viktigaste uppgifter var vice ordförandeskapet i styrelsen vid Förenta nationernas forskningsinstitut för social utveckling.
Som människa var Waris både empatisk och karismatisk. Därtill var han verbalt begåvad, humoristisk och hade förmågan att leva sig in i andra människors positioner och problem. Den kristligt färgade livsåskådningen gav hans liv en riktning, och hans moral sporrade hans verksamhet på lång sikt. Han gav uttryck för det i sin roll som socialpolitiker, oberoende av om det handlade om settlementarbete, Folkhjälpen, intresset för evakuerades och flyktingars problem eller forskning i socialpolitik. Men det tog sig också uttryck i en personlig tro och i ett intresse för kyrkan och religionsforskning. Han tilldelades titeln akademiker för sina förtjänster som forskare, sakkunnig och samhällelig påverkare.
Olavi Riihinen
Heikki Tapio Warén, från 1924 Waris, född 25.10.1901 i Helsingfors, död 10.11.1989 i Esbo. Föräldrar filosofie magistern, legationssekreteraren Paavo Filemon Warén och Alli Maria Telén. Gift 1925 med odontologie licentiaten Emmi Johanna Nousiainen.
PRODUKTION. Työläisyhteiskunnan syntyminen Helsingin Pitkänsillan pohjoispuolelle I–II (1932, 1934); Savo-Karjalaisen osakunnan historia I. 1838–1852 (1939); Savo-Karjalaisen osakunnan matrikkeli (1947, tills. med M. Ruutu); Suomalaisen yhteiskunnan rakenne (1948); Siirtoväen sopeutuminen. Tutkimus Suomen karjalaisen siirtoväen sopeutumisesta (tills. med V. Jyrkilä & K. Raitasuo & J. Siipi, 1952); Social Institutions in Finland (1958); Suomalaisen yhteiskunnan sosiaalipolitiikka (1961, 7 uppl. 1980); Samhället Finland. En sociologisk strukturanalys. Stockholm (1961, 2 omarb. uppl. 1967); Yhteiskuntatieteiden käsikirja I−II. Huvudred. H. Waris (1963−1964,); Helsingfors Stads Historia III:2, 1809–1875 (1950); V:3 1918–1945. Red. H. Waris et al. (1967); Muuttuva suomalainen yhteiskunta (1968); Aikamme muuttuva maailma (1969); Kirkko kansan omanatuntona (1971); Aikamme maailman pakolaisongelma (1976).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Heikki Waris ja 15 tohtoria. Juhlakirja Heikki Wariksen täyttäessä 60 vuotta 25.10.1961 (1961); R. Jaakkola & A. Karisto & J. P. Roos, Sosiaalipolitiikka, historiallinen kehitys ja yhteiskunnan muutos. Juhlakirja Heikki Wariksen täyttäessä 80 vuotta 25.10.1981 (1981); O. Riihinen, Heikki Waris 25.10.1901−10.11.1989. Sosiaaliturva 78/1990; H. Urmas, Työrauhajärjestelmä Suomen sisäpolitiikassa 1960-luvulla (1975); S. Uusi-Rauva, Vuorovaikutuksen liike (2008).
BILDKÄLLA. Waris, Heikki. Uusi Suomis bildarkiv.