Bland de svenskspråkiga historikerna var professorn vid Åbo Akademi Gabriel Nikander en av de få som representerade den s.k. kulturhistoriska skolan. Han bidrog också verksamt till att skapa en finlandssvensk nationell identitet.
Gabriel Nikander föddes och växte upp i den för det förindustriella samhället så typiska bruksorten Matildedal i Bjärnå, och man kan förmoda att denna omgivning fick honom att intressera sig för forna tiders materiella kultur och teknik. Han tänkte först utbilda sig till ingenjör, men skrev in sig vid teologiska fakulteten vid Helsingfors universitet. Därifrån flyttade han till den filosofiska fakulteten, där hans huvudämne blev historia.
Efter att ha avlagt filosofie kandidatexamen verkade Nikander som folkhögskolerektor men fortsatte samtidigt sina studier. Hans visit vid den teologiska fakulteten, där han var elev till Jaakko Gummerus, var bakgrunden till att han valde biskop Jacob Tengströms livsgärning som tema för sin doktorsavhandling. Nikander följde i Gunnar Suolahtis spår – Suolahti hade grundat den kollektivistiska s.k. kulturhistoriska skolan och skrivit sin avhandling om Henrik Gabriel Porthan. Efter att Nikander hade mottagit impulser från dansken Troels-Lund väcktes hans intresse för massfenomen och vardagslivets historia. I likhet med Suolahti framlade inte heller Nikander några teorier och avvisade tanken på den historiska utvecklingens lagbundenhet, men gick i fråga om etnologin ett steg längre än Suolahti.
År 1917 utnämndes Nikander till docent i nordisk kulturhistoria vid Helsingfors universitet och, efter att ha disputerat, till professor i nordisk kulturhistoria och folklivsforskning vid den nygrundade Åbo Akademi 1920. Till sitt ämnesområde var den professur han innehade till sin pensionering ny och den enda i sitt slag.
Nikander kom för långa tider att ensam företräda den kulturhistoriska skolan på den svenska sidan av språkgränsen. Samtidigt tillägnade han sig en ideologi som betonade finlandssvenskarnas nationalitet, och han var huvudredaktör för samlingsverket Det svenska Finland I–II (1919–1923), som belyste den finlandssvenska identiteten. Han isolerade sig dock inte och avhöll sig inte från samarbete med de finskspråkiga då språkstriden stod som hetast. Det framgår bland annat av att han författade ett flertal artiklar i Suomen kulttuurihistoria (Finlands kulturhistoria) och redigerade i samarbete med Eino Jutikkala Säterier och storgårdar i Finland I–II (1938–1945). Byggnaderna, parkerna och beskrivningarna av interiörerna var Nikanders ansvarsområde.
Bland Nikanders vetenskapliga skrifter finns inte något magnum opus, utan tyngdpunkten ligger på hans flitiga produktion av artiklar, närmare ett par hundra. De sträcker sig från jordbruk, fiske och hantverk till herrgårdskultur och omfattar också högtider och riter; till detta kommer ännu den politiska historien från slutet av den svenska tiden och de skiftesrika åren 1808–1809. Nikanders mest värdefulla artiklar har senare publicerats på nytt i två essäsamlingar. I sin bok Byar och gårdar i Helsinge presenterar han en minutiös undersökning av den gamla byggnadskulturen inom det nutida Vanda genom att kombinera urkundsmaterial med uppmätningar och fotografier.
Nikander deltog även som författare i historikerna över städerna Lovisa och Gamlakarleby. I dem får social- och kulturhistorien större utrymme än vad de vanligen fick i publikationer av detta slag. Nikander skrev en historik över Fiskars gamla järnbruk och huvuddelen av historiken över den pappersindustri som använde sig av lump som råmaterial.
Eino Jutikkala
Johan Gabriel Nikander, född 21.5.1884 i Bjärnå, död 31.12 1959 i Åbo. Föräldrar fabriksdisponenten Mikael Ferdinand Nikander och Constance Adolfina Peterzens. Gift med (1) lärarinnan Anna Lisa Carlson 1909, (2) filosofie magistern Hagar Ingeborg Holmén 1948.
PRODUKTION. Jacob Tengström såsom akademisk lärare och biskop intill 1808 (1912); Byar och gårdar i Helsinge från 1750 till 1865 (1916); Det svenska Finland I–II. Utg. G. Nikander (1919–1922); Fiskars bruks historia (1929); Lovisa stads historia I. 1745–1808 (1930); Lovisa stads historia II. 1808−1855 (1932); Säterier och storgårdar i Finland I–II (tills. med E. Jutikkala, 1939–1942); Kimitobygdens historia II. Utg. G. Nikander (1942); Gamlakarleby stads historia II, 1714–1808 (1944); Lumppappersbruken i Finland (tills. med I. Sourander, 1955); Gustaviansk politik i Finland (1958); By och bonde i Svenskösterbotten (1959).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. W.E. Nordström, Åbo Akademi 1918–1943 (1945); J. Gardberg,Den unge Gabriel Nikander (1963); Historiens studium vid Åbo Akademi (1991).
BILDKÄLLA. Nikander, Gabriel. Foto: Ateljé Welin. Museiverket.