Svante Dahlström var till utbildningen historiker. Som ung magister spelade han en betydande roll för tillkomsten av den nya svenska högskolan Åbo Akademi. Han blev också dess förste sekreterare, d.v.s. förvaltningsdirektör. Senare erhöll han en personlig professur i Finlands historia. Både i sin forskning och i sitt omfattande populärvetenskapliga författarskap ägnade han sig med förkärlek åt Åbo stads och dess omlands historia. Han gjorde också en bestående insats som arkivarie.
Svante Dahlström är en viktig gestalt i Åbo Akademis tidiga historia. Utan att själv ha någon privat förmögenhet var han en viktig pådrivande kraft när akademin inledde sin verksamhet i början av Finlands självständighetstid. På äldre dar erhöll han en personlig extraordinarie professur i Finlands historia vid den högskola han varit med om att grunda. Dahlström höll som sekreterare och ekonom i trådarna för de akademiska sommarkurser som inleddes 1913 och som blev ett slags inledning till en ny akademisk era i Åbo.
Som arkivarie och samlare har han betytt mycket för senare forskning. Under sin tjänstgöring vid magistratens arkiv i Åbo upprättade han bland annat ett omfattande, fortfarande viktigt register. Av stor betydelse har också varit hans insats för bildsamlingarna i Åbo Akademis bibliotek. Hans essäistik och populärhistoriska författarskap har betytt mycket för att hos den stora allmänheten sprida kunskap om Åbo och Åbonejdens historia. Dahlström var mångsidigt kulturellt intresserad och engagerad. Han var en central gestalt i finlandssvenskt bildningsarbete, bland annat inom sång- och musikrörelsen, och framträdde också som skönlitterär författare.
Dahlström studerade historia och filosofi vid Helsingfors universitet, där han avlade filosofie kandidatexamen 1910 och magisterexamen fyra år senare. Han var flitigt engagerad i annan verksamhet vid sidan av studierna. Under kortare perioder tjänstgjorde han vid Helsingfors Posten, Åbo Underrättelser och Politiken, den sistnämnda grundad 1907 av den vänsterliberale skolmannen fil.dr Anton Karsten i samband med representationsreformen.
Svante Dahlström medarbetade också i Studentbladet, där han under signaturen ”Père Noble” var en uppskattad kåsör. Under samma signatur gav han senare ut ett par skönlitterära arbeten. Han var under en tid kurator för Åbo studentavdelning (senare Åbo nation), och han verkade för den finlandssvenska teateridén. Under studietiden var Dahlström medlem av och sekreterare för Prometheus, en studentförening för religionsfrihet vid Helsingfors universitet. Ordförande var Edvard Westermarck, som Dahlström senare kom att samarbeta med – och beundra; Westermarck blev Åbo Akademis förste rektor.
Vid sidan av sin tjänstgöring som akademisekreterare hade Dahlström 1924 fått tillstånd att skaffa sig biinkomster vid magistratens arkiv. Det låg därför nära till hands att hans forskningsintresse kom att inriktas på hemstadens historia. Hans doktorsavhandling har titeln Åbo brand 1827. I själva verket handlar avhandlingen inte i första hand om eldsvådan utan är såsom undertiteln säger en byggnadshistorisk undersökning med tyngdpunkten lagd på stadsplanens utveckling. Dahlströms kännedom om Åbo stads historia och dess bebyggelse utnyttjades i många sammanhang av stadens myndigheter; bland annat var han under flera decennier medlem av stadens gatunamnskommitté.
Bland de uppsatser i skilda ämnen ur Åbos och Åbolands historia som Dahlström givit ut har två blivit särskilt populära: Gullkrona, som kommit ut i flera upplagor och blivit omtyckt läsning inte minst bland dem som rör sig i Åbolands skärgård, och Promenader I–III, ursprungligen publicerade som tidningsartiklar.
Dahlström är i huvuddelen av sin produktion ingen probleminriktad forskare. Hans fascination för det rika historiska material han förfogar över gör ibland hans texter slösande detaljrika och fyllda med associationsrika utvikningar. Det gör hans berättarstil fängslande men samtidigt besvärande för den som föredrar en argumenterande framställning. Själv ställer Dahlström motfrågan om inte de ”små och bortglömda motiven” har en fläkt av ”universalitet”.
Dahlström tillhörde den krets av finlandssvenska intellektuella som med en framstegsvänlig politik ville överbrygga de sociala motsättningarna och på så sätt garantera en fredlig samhällsutveckling.
Hela sitt liv var Dahlström mångsidigt verksam i en rad föreningar och organisationer. Han hade svårt att välja, att säga nej till engagemang. ”Att välja är att försaka. Jag hör till dem som försakat litet”, konstaterade han i en intervju på sin 75-årsdag. Samtidigt som forskaren i honom oftare borde ha sagt nej, kunde han inte låta bli att tillfoga: ”men roligt har det varit!”
Sune Jungar
Svante Dahlström, pseudonym Père Noble, född 14.10.1883 i Åbo, död 21.1.1965 i Åbo. Föräldrar justitierådmannen Johan Edvard Dahlström och Augusta Charlotta Hallqvist. Gift 1925 med musikläraren Greta (Sofia Margareta) Stenbäck.
PRODUKTION. Sommar (1917); Anteckningar om arbetet för Åbo Akademis uppkomst 1907–1918 (1919); Åbo brand 1827. Studier i Åbo stads byggnadshistoria intill år 1843 (1929); Bokslut (1939); Ledungsanstalter i Åbo län år 1450 (1940); Ur Runsalas hävder (1942); Gullkrona (1945); Lars Arnell. Bidrag till hans biografi (1948); Promenader I (1954); Promenader II (1960); Promenader III (1963; samtliga i ett faks. tr. 1997). Se även O. Mustelin, Professor Svante Dahlströms tryckta skrifter. Svante Dahlström 14.10.1953 (1958).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Svante Dahlströms arkiv, Åbo Akademis bibliotek. O. Andersson, Svante Dahlström. Årsskrift utgiven av Åbo Akademi XLIX (1966); S. Jungar, Svante Dahlström. Historiens studium vid Åbo Akademi (1991).
BILDKÄLLA. Dahlström, Svante. Foto: Ateljé Renvall. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.