Aarno Karimo var en mångsidig och begåvad konstnär. Han ägnade sig åt den finska kulturens mytiska förflutna och Finlands självständighets- och frihetskamp. Han uttryckte sig i både bild och ord och hade därtill ansvarsfulla uppgifter inom skyddskårsorganisationen.
Aarno Karimo, som fram till 1906 hette Hasselqvist, är främst känd som tecknare och illustratör. Karimos föräldrar var jordbrukaren Sanfrid Hasselqvist och Ida Matilda Forsblom på Alahovi gård vid Argusjärvi i Parikkala. Karimo höll sin första utställning redan 1907, efter att ha studerat vid Konstföreningens ritskola. Efter kompletterande konststudier för Akseli Gallen-Kallela och två års ytterligare studier i S:t Petersburg blev han tecknare i tidningen Karjala, som utkom i Viborg. Därutöver målade han porträtt och skrev artiklar för tidningens kultursidor.
Under inbördeskriget var tidningsmannen Karimo kanonjär på den vita sidan.Kriget och upplevelserna i den vita armén på karelska fronten 1918 innebar ett psykologiskt och konstnärligt genombrott för Karimo. Hans litterära och konstnärliga skapande inspirerades och fick sin prägel av frihetskampen. Boken Valkoinen armeija (Den vita armén), som utkom 1928, är ett konkret exempel, där Kairamos patriotiska skildring i ord och bild av inbördeskriget ger en helhetsbild av den vita ideologin. Enligt konstnärens egen utsago hade han gjort skisserna till illustrationerna huvudsakligen redan vid fronten på papperslappar eller cigarrettaskar.
Karimo skrev: ”Jag har med teckningar, målningar och ord försökt ge en bild av den vita armén såsom jag upplevde den under folkresningen, striderna och landets frigörelse. Dess tillblivelse och verksamhet är i många avseenden som en förunderlig saga men ändå verklighet.”
Karimo gjorde flera oljemålningar med motiv från inbördeskriget. De utstrålar den vita finländska ideologin och bondearméns offerberedskap. Staten köpte målningarna, som redan på 1920-talet betraktades som nationalegendom och nu ingår i Nationalmuseets och Krigsmuseets samlingar.
Under vintern 1918 stannade Karimo först i arméns tjänst, men redan i början av 1919 fick han förflyttning och blev chef för Viborgs skyddskårsdistrikt. Uppdraget var svårt eftersom detta var landets största gränsdistrikt, och i början av 1920-talet var förhållandena där fortfarande kaotiska på grund av den oroliga gränsen österut. Men Karimo fick ordning på sitt distrikt och verkade som distriktschef till 1925. Därefter fick han uppdraget att skapa ett nytt språkrör för skyddskårsorganisationen.
Karimo planerade tidskriften, som fick heta Hakkapeliitta, och han utnämndes 1926 till chefredaktör i samband med att det första numret publicerades. Hakkapeliitta var Karimos skapelse, omslaget medräknat. Han gjorde de då ännu ovanliga fyrfärgsomslagen till alla tidskriftens nummer. Karimo skrev också en science fiction-roman, Kohtalon kolmas hetki (1926, Ödets tredje stund) i vilken han skildrar ett framtida krig mot Ryssland, förlagt till 1967. Finland segrar, tillsammans med Rysslands forna fiender.
Vid sidan av sitt uppdrag som distriktschef för skyddskåren engagerade sig Karimo även i de finska frändefolkens frihetssträvanden bakom gränsen. Han deltog i Estlands, Vitahavskarelens, Olonetskarelens och Ingermanlands frihetskamper. År 1923 kallades han som expert till Ungern, Polen och Lettland för att utreda organiseringen av frivilligt försvarsarbete. Karimo deltog därutöver i flera av den finska skyddskårens reglementskommittéer. Han var också initiativtagare till skyddskårernas distriktssystem.
Men Karimo var inte enbart soldat, han var också konstnär. Efter bara ett drygt år lämnade han posten som chefredaktör för Hakkapeliitta och verkade en kort tid som avdelningschef på generalstaben för att sedan bli fri författare och konstnär. Förutom många porträtt och andra målningar gjorde han en stor tavla med motiv från Delaware till Finlandsinstitutet i Hancock i Förenta staterna. Karimo gjorde också flera skulpturer; 1935 färdigställde han ett tredelat monumentalt skulpturverk som högtidlighöll ”Bönderna”, placerat i tre byar på Karelska näset: Rautu, Pyhäjärvi och Metsäpirtti.
Som konstnär och författare sökte Karimo inspiration i ett forntida Finland. Detta intresse utmynnade i hans främsta arbete, Kumpujen yöstä (Ur kullarnas natt), i fyra volymer med dekorativa illustrationer, som blev en storsäljare på 1930-talet. Här skildrar Karimo i skönlitterär form och med utvecklad nationalkänsla den förhistoriska och historiska utvecklingen av Finlands folk och ser den som en mystisk process. Bild och ord utgör en stark organisk helhet.
Inför vinterkriget togs Karimos konstnärliga förmåga i försvarets tjänst. Redan hösten 1939 ritade han mobiliseringskungörelserna för de extra övningarna, och under kriget anlitade man hans kompetens i planscher och tryckalster avsedda att uppehålla försvarsviljan. Också vinterkrigets minnesmedalj 1940 gjordes efter Karimos förlaga liksom många andra utmärkelsetecken och exlibris. I början av fortsättningskriget var han chef för Högkvarterets byrå för utmärkelsetecken och utformade bl.a. Mannerheimkorset. Efter kriget planerade han förtjänstkorsen och medaljerna för Finlands idrott.
När tiden efter fortsättningskriget inte längre var gynnsam för Karimos fosterländskhet koncentrerade han sig under sina sista år på att illustrera nationaleposet Kalevala. Han hade förberett sig för uppgiften under de föregående decennierna; intryck samlade han redan i början av århundradet under sina resor till det finska och ryska Karelen samt till Ingermanland. Då hade Karimo tagit till sig det karelska landskapet liksom den trolska skaparkraften i traktens sånger och besvärjelser. Allt detta kom till uttryck i hans krävande arbete som illustratör av Kalevala.
Aarno Karimo avled 1952 under arbetet med Kalevala. Men han hade slutfört färgplanscherna och största delen av vinjetterna till sångerna. Konstnären Hugo Otava (1889–1967) slutförde arbetet efter Karimos riktlinjer, och den första upplagan av Karimos Kuva-Kalevala (Den illustrerade Kalevala), som omfattade ca 2 500 illustrationer, publicerades 1959. Trots att många konstnärer, bl.a. Gallen-Kallela, har illustrerat Kalevala hör Karimos illustrationer till de mest omtyckta.
Mikko Uola
Aarno Hasselqvist, från 1906 Karimo, född 29.12.1886 i Parikkala, död 13.3.1952 i Helsingfors. Föräldrar jordbrukaren Sanfrid Hasselqvist och Ida Matilda Forsblom. Gift 1914 med Aino Lindqvist.
PRODUKTION. Tykkimiehen muistelmia Karjalan rintamalta (1919); Kohtalon kolmas hetki (1926); Valkoinen armeija (1928); Penikulmia nielemässä. Matkatarinoita (1929); Kumpujen yöstä I−IV (1929−1932); Germaaneja (1930); Armfeltin lähetti. Romaani suuren Pohjan sodan ja Ison vihan ajoilta (1933); Miehiä ja miehenalkuja (1936); Karjalan nousu 1918 (1937); Kuva-Kalevala (1952); Muistojemme Kurkijoki (1952).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. A. Komonen, Karjala vapaussodassa II (1934); Kuva-Kalevala (inledning av A. Turunen, 3 uppl. 1984); Uusi Suomi 14.3.1952; Vapaudenristin ritarikunta (1997).
BILDKÄLLA. Karimo, Aarno. Uusi Suomis bildarkiv.