Jalmari Jäntti verkade i mer än ett halvsekel vid förlaget Werner Söderström Oy som litterär chef och verkställande direktör. Han var en pålitlig rådgivare åt otaliga finska författare. Jäntti var en affärsman skolad i nationalekonomi men betonade alltid att ett förlag i första hand var fosterlandets och kulturens tjänare, inte ett affärsföretag. I praktiken omhuldade han dock bägge aspekterna; under hans inflytande växte WSOY till ett storföretag och blev en central kulturinstitution i Finland.
Jalmari Jäntti avlade filosofie kandidatexamen våren 1898 med en för dåtida förhållande ovanlig ämneskombination. Som en traditionell humanist och vän av litteratur hade han studerat estetik, filosofi och historia men var samtidigt en av universitetets första studenter i nationalekonomi. Den nationalekonomiska forskningen intresserade honom till den grad att han redan samma höst flyttade över till universitetet i München för att fortsätta sina studier under den berömde professorn Lujo Brentano. Jäntti som kom från mycket knappa förhållanden i Jyväskylä och hade snart förbrukat det kapital han lånat för studierna, varefter han var tvungen att återvända till Finland och arbetslivet.
Den unge magistern styrde händelsevis kosan till Borgå. Werner Söderström hade länge skött sitt förlag med hjälp av enbart några få anställda men insåg, sedan han blivit allvarligt sjuk, att han behövde en personlig hjälpreda. Befattningsbeskrivningen ger en tydlig bild av vilken mångkamp utgivarens arbete var på den tiden. Till hjälpredans arbetsuppgifter hörde att läsa manuskript, övervaka korrektur, planera och komma med idéer till nya förlagsprodukter, ombesörja översättningar till finska, skriva reklam- och pärmtexter samt handha korrespondens och uppgörandet av förlagskontrakt.
Jäntti började sitt arbete hos Söderström under en politiskt orolig tid våren 1899, vid tiden efter det s.k. februarimanifestet. Han inledde sin bana med att redigera Juhani AhosSpånor och kom långt senare, i efterkrigstidens Finland, att bli en skarpsinnig kommentator av Väinö Linnas manuskript. Däremellan var han en av initiativtagarna till författargruppen Tulenkantajat (Fackelbärarna).
Jäntti fick snabbt en möjlighet att föra fram en egen litterär linje. År 1904 omvandlades Söderströms förlag till ett aktiebolag, och samtidigt utsågs Jäntti till litterär chef vid bolaget. Werner Söderström kurerade under långa tider sin hälsa hemma eller utomlands, och Jäntti skötte under tiden förlaget, som han upplevde som stagnerat och strävade efter att förnya. Han etablerade raskt kontakter med den yngre författar- och kritikerkåren, höjde författarnas arvoden och ökade avsevärt reklamen för den inhemska skönlitteraturen. Inom företaget väckte hans dynamiska verksamhet och liberala åsikter även kritik, men efter Söderströms död 1914 utsågs Jäntti till förlagets verkställande direktör. Jäntti köpte målmedvetet aktier i Werner Söderström Oy (WSOY) och var redan på 1920-talet bolagets näst störste ägare efter Kordelinska stiftelsen.
Från 1920-talet fram till 1940-talet förkroppsligades WSOY till stor del av Jäntti, som stilenligt bevarade sin tredubbla roll som upplyst ägare, företagsledare och litteraturkännare. Förlagets utgivning växte märkbart. Vid seklets början utkom årligen omkring 100 nya titlar, men i början av 1920-talet hade antalet nästan tredubblats. Försäljningen och upplagorna växte också, eftersom Jäntti fäste stor uppmärksamhet vid marknadsföringen av böckerna. Till den växande skaran av läsare riktade man billiga bokserier, och via Finlands förlagsförening var Jäntti med om att utveckla ett landsomfattande nät av bokhandlare på landsorten. I början av 1930-talet flyttade han företagets huvudkontor till Helsingfors, och samtidigt utvidgades tryckeriet i Borgå i flera omgångar.
Jäntti läste årligen hundratals manuskript och letade efter nya författarförmågor. Han kom också med idéer till nya serier av faktaböcker och grundade tidskrifter. Sålunda gav han upphov till landets första moderna damtidning Kotiliesi, som grundades 1922, liksom även till bildtidskriften Kansan Kuvalehti, som senare uppgick i Suomen Kuvalehti. I tidskriftsförlaget Yhtyneet Kuvalehdet, som WSOY grundade tillsammans med förlagsaktiebolaget Otava på 1930-talet, var Jäntti styrelseordförande. Han fortsatte det bildningsarbete som Werner Söderström inlett genom att år efter år även förlägga kvalitativt god, men ekonomiskt olönsam litteratur – såväl klassiker som modern skönlitteratur. Inhemska författare och akademisk forskning understödde man genom WSOY:s litteraturstiftelse, som Jäntti initierat och ledde.
Släkten Jänttis insats i WSOY bara tilltog med åren, då Jalmari Jäntti uppfostrade sin son Yrjö A. Jäntti till sin närmaste medarbetare och efterträdare. I slutet av 1951 avgick Jalmari Jäntti 75 år gammal från posten som verkställande direktör och efterträddes av sonen från följande års början. Även som pensionär fortsatte Jalmari Jäntti att ägna sitt liv åt litteraturen, dels genom att redigera manuskript och dels som medlem av WSOY:s förvaltningsråd. Han hade erhållit professors titel 1946. Hans memoarer, Kirja oli elämäni (Boken var mitt liv) utgavs postumt 1965.
Kai Häggman
Hjalmar Johannes (Jalmari) Jäntti, född 9.4.1876 i Viborgs landskommun, död 9.3.1960 i Helsingfors. Föräldrar skogsarbetsledaren Matti Jäntti och Maria Elisabeth Heiskanen. Gift 1904 med Hildur Olga Maria Kalenius.
PRODUKTION. Kirja oli elämäni (1965).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Jalmari Jänttis brev och manuskript; Werner Söderström Oy, protokoll förda vid styrelsens möten och företagets bolagsstämmor, Werner Söderström Oy:s arkiv. K. Häggman, Piispankadulta Bulevardille. Werner Söderström osakeyhtiö 1878–1939 (2001); K. Häggman, Werner Söderström osakeyhtiö 1940–2003. Avarammille aloille, väljemmille vesille (2003).
BILDKÄLLA. Jäntti, Jalmari. Foto: Martti Brandt, 1958. Uusi Suomis bildarkiv.