Herman Dietrich Spöring deltog i James Cooks första jordenruntsegling. Som expeditionens sekreterare och illustratör bidrog han till kartläggningen av södra Stilla havet, Nya Zeeland och Australien samt till utforskningen av områdets natur och folk.
Herman Dietrich Spörings far med samma namn var professor i medicin vid Åbo akademi, där sonen själv började studera medicin i tioårsåldern 1744. Efter att fadern dött och modern gift om sig med kyrkoherden i Jomala fortsatte den unge Herman sina studier med stöd av stipendier. År 1753 flyttade han till Uppsala för att fullborda sina studier.
I Uppsala torde Spöring ha stiftat bekantskap med Carl von Linné, som hade brevväxlat med hans far. Spöring lyckades tydligen inte så väl i sina studier, för 1755 avbröt han dem plötsligt och begav sig ut i världen. Bakgrunden till beslutet är inte känd. Han levde emellertid i en tid då upplysningsidéerna skapade stort intresse för allt som var nytt och outforskat. I Sverige inspirerade Linné sina lärjungar till att utforska fjärran länder. Pehr Kalm hade nyligen återvänt från Nordamerika, och en annan resenär från Finland, Peter Forsskål, som senare utforskade Egypten och Arabien, studerade i Uppsala vid samma tid.
Mycket litet är känt om de därpå följande åren i Spörings liv. Han kan ha besökt Fjärran Östern, för moderns släkt hade kontakter till Ostindiska kompaniet och Spöring tycks ha lärt sig det språk som kompaniet använde sig av, nämligen holländska. Vad man vet är att han var verksam som urmakare i London, där han i mitten av 1760-talet blev naturvetaren Daniel Solanders sekreterare.
Även Solander var Linnélärjunge och jämnårig med Spöring, så det är möjligt att männen kände varandra sedan tidigare. Solander hade uppnått en aktad ställning i Storbritannien och kände den unge, förmögne naturvetaren Joseph Banks. Banks hade fått höra att amiralitetet utrustade en astronomisk forskningsexpedition till Tahiti, och tack vare sina förbindelser fick han lov att utrusta en naturvetenskaplig expedition i anslutning till den. Solander anmälde sig direkt till resan, och Spöring anställdes som sekreterare för expeditionen.
Astronomin behövdes för navigeringen av fartyg, varför det officiella syftet med resan, att studera planeten Venus passage över solskivan på Tahiti den 3 juni 1769, var viktigt i sig. Kaptenen, James Cook, hade likväl även ett annat, hemligt uppdrag, som inte fick avslöjas förrän expeditionen var framme. Man antog att det med hänsyn till jordklotets balans måste finnas en stor och okänd kontinent på södra halvklotet, och Cook skulle leta efter denna kontinent i södra Stilla havet.
Cooks segelfartyg Endeavour lättade ankar i Plymouth den 26 augusti 1768. Efter Madeira, Rio de Janeiro och Kap Horn kom fartyget till Tahiti i april 1769, långt före utsatt tid. Öborna var gästvänliga men de bestal expeditionen på utrustning och tog till sist även kvadranten som man behövde för att studera Venus; då den upphittades igen var den trasig. Spöring plockade fram sina urmakarverktyg. Han lyckades reparera instrumentet och räddade på så vis den astronomiska delen av expeditionen.
Vid naturvetenskapliga observationer var det viktigt med illustrationer, och två konstnärer var därför med på resan. Den ene av dem avled dock på Tahiti, och vid sidan av sina andra uppgifter åtog sig Spöring då att också bli tecknare. Sedan Cook öppnat sitt förseglade förordnande, kunde resan fortsätta. Först seglade fartyget söderut och sedan kors och tvärs mot väster. Terra Australis Incognita, sydkontinenten, hittade man ändå inte, och efter att i flera månaders tid ha irrat omkring på havet ankom Endeavour i oktober till Nya Zeeland.
Nya Zeeland var bekant från tidigare resor, men Cook ville vara den förste som ordentligt kartlade dess kuster. Karteringen tog ett halvår, och under den tiden upptäckte man bland annat att Nya Zeeland i själva verket bestod av två huvudöar. Kontakterna med urbefolkningen, maorierna, skiftade från utbyte av gåvor till våldsamma konfrontationer.
Spöring och den andre illustratören, Sydney Parkinson, hade fullt sjå med att avbilda landskap, växter och djur och dokumentera den lokala kulturen. Karteringen innebar också att de geografiska objekten namngavs. En liten ö, sedermera Pourewan, uppkallades efter Spöring, liksom möjligen en grotta. Liksom de flesta av de namn som expeditionen gav, har inte heller dessa bevarats åt eftervärlden.
Endeavour anlände till Australiens östkust i mars 1770. Européerna hade sedan länge känt till kontinenten, men bara dess karga kuster i söder och väster. Att utforska Australien hörde inte till expeditionens uppdrag, men under seglingen runt kontinenten hamnade Endeavour in på det farliga, över tusen kilometer långa, Stora Barriärrevet. Där led man skeppsbrott den 11 juni 1770. Fartyget kunde dock med nöd och näppe räddas och måste genast tas i land för reparation.
Under de sju veckor som det tog att reparera fartyget hade naturvetenskapsmännen tillfälle att studera den främmande kontinenten. De hade redan tidigare funnit att Australien inte alls var så kargt som man tidigare trott. Dess rika natur var full av okända djur och växter. Spöring och Parkinson var de första européer som avbildade kängurun och dingon. De stötte också på urinvånare, men relationerna förblev misstroget fientliga.
Resan kunde fortsätta i augusti, men Endeavour måste föras till den nederländska kolonin Batavia, nuvarande jakarta, för en grundlig reparation, som tog två månader i anspråk. Detta kom att bli ödesdigert för expeditionen, som i övrigt förlöpt väl. I det varma och fuktiga klimatet insjuknade besättningen i malaria och dysenteri. När fartyget lämnade Batavia i december 1770 hade sju medlemmar av besättningen redan dött. Spöring fanns bland dem som insjuknat, och under färden över Indiska oceanen avled såväl han som Parkinson och tjugo andra i besättningen och fick sin grav i havet.
Sålunda gick Herman Dietrich Spöring miste om sin del av den ryktbarhet som mötte Cook, Banks och Solander efter återkomsten till England. Det finns inga anteckningar bevarade av hans hand. Hans illustrationer har tillsammans med andra osignerade teckningar hamnat i samlingarna på British Library. Efter att länge ha varit så gott som bortglömd, har Spöring och hans insatser under Cooks första jordenruntsegling till sist fått erkännande. I Canberra i Australien har en gata blivit uppkallad efter honom, och ett minnesmärke över honom har rests i Åbo.
Risto Marjomaa
Herman Dietrich Spöring, född ca 1733 i Åbo, död 24.1.1771 på Indiska oceanen. Föräldrar professorn i medicin Herman Diedrich Spöring och Hedvig Ulrika Meurman.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. J.C. Beaglehole, The Life of Captain James Cook (1974); O. Koivukangas, Herman Dietrich Spöring. Tutkimusmatkailija Turusta James Cookin mukana eteläisillä merillä 1768−71. Studia Historica in Honorem Vilho Niitemaa (1987); M. Löytönen, Herman Dietrich Spöring nuorempi. Tuntemattoman mantereen etsijä. Matka-arkku. Suomalaisia tutkimusmatkailijoita (1989); M. Löytönen & M. Waismaa, Eteläisten merten salaisuus (1966); L. Perret, Herman Dietrich Spöring d. y. Medicinare, naturvetare och forskningsresande. Nordisk medicinhistorisk årsbok 1968.