Lars Erik Taxells akademiska och politiska karriär gjorde honom till en central finlandssvensk opinionsbildare från åren efter andra världskriget ända fram till 1980-talet. Hans inflytande gjorde sig gällande också på nationell nivå särskilt 1956–1966, då han var ordförande för Svenska folkpartiet (SFP). Han insisterade på absolut laglydnad i alla situationer, och det gjorde att han kunde råka i svårigheter med andra ledare som hade en mer pragmatisk inställning till politiken.
Lars Erik Taxell, jurist i tredje generationen, växte upp i Vasa och avlade studentexamen vid Vasa svenska lyceum. Han inledde sina studier vid Helsingfors universitet 1931 och fick tjänst som lärare vid Åbo Akademi 1940, efter att som fänrik under vinterkriget ha deltagit i striderna vid Summa och Viborgska viken. Under fortsättningskriget var han vid fronten vid Svir, där han befordrades till kapten.
Efter fortsättningskriget disputerade Taxell i juridik, och utnämndes 1948 till professor i privaträtt med allmän rättslära. Trots sin relativt låga ålder valdes han 1950 till rektor för Åbo Akademi, en befattning han innehade till 1957. Taxell var från 1950 också medlem av delegationen för Stiftelsen för Åbo Akademi, som upprätthåller lärosätets verksamhet, samt dess ordförande 1977–1981. Han var medlem av stiftelsens styrelse 1953–1976. Efter att ha avslutat sin bana som akademisk lärare 1976 var han 1982–1984 kansler för Åbo Akademi.
En av sina största segrar firade Taxell 1963, då han från riksdagens läktare kunde konstatera att lagen om statsstöd till Åbo Akademi hade antagits; staten förband sig därmed att framöver bestrida 50 procent av utgifterna för det då privata svenskspråkiga universitetet. Som ordförande för Svenska folkpartiet (SFP) hade Taxell naturligtvis goda möjligheter att påverka saken. Han var också mycket aktivt med då Åbo Akademi förstatligades 1981 med garantier för att dess svenska språkprofil skulle bestå oförändrad. Taxell bidrog även avgörande till att den svenskspråkiga lärarhögskoleutbildningen i slutet av 1960-talet placerades i Vasa. Halvannat årtionde senare förordade han dock inte att fakulteten skulle utvecklas till en självständig allmän högskola, eftersom detta i det långa loppet skulle ha försvagat den existerande akademiska undervisningen på svenska både i Åbo och i Helsingfors.
I Taxells vetenskapliga produktion intar bolagsrätten, och särskilt olika aspekter av lagstiftningen om aktiebolag, en central ställning. Under sina aktiva år var Taxell en av landets främsta experter på detta område. Han behandlade också individens rättsskydd och ställning i samhället i ett antal arbeten: Avtal och rättsskydd (1972), Rätt och demokrati (1976) och Rätt – individ – samhälle (1989).
När Taxell 1956 efterträdde Ernst von Born som ordförande för SFP fattade han principbeslutet att inte själv som ordförande ställa upp i riksdagsval eller eftersträva en regeringspost. Bara på detta sätt, genom att stå ovanför alla inre intressekonflikter, ansåg han sig kunna tjäna alla de olika åsiktsriktningar som var företrädda i hans heterogena parti. Hans sits var besvärlig nog ändå, i en tid fylld av politiska kriser. I början av 1960-talet beslöt Taxell och den övriga partiledningen att med hänvisning till den förhärskande opinionen bland SFP:s väljare stödja Olavi Honkas kandidatur i presidentvalet 1962. Detta beslut ledde dock till uppror inom partiet. Upproret leddes av en annan professor, Jan-Magnus Jansson, som stödde president Urho Kekkonen och som sedermera blev Taxells efterföljare som partiordförande. Taxells auktoritet tog i varje fall ingen skada av upproret – striden gällde saken, inte personen – och han fortsatte som partiordförande till 1966, då han av principiella skäl medverkade till att SFP ställde sig utanför den s.k. folkfrontsregeringen och gick i opposition.
När Ahti Karjalainens regering föll i slutet av 1963, efter att SFP och Finska folkpartiet vägrat fortsätta regeringssamarbetet om inte den ekonomiska politiken sanerades i grunden, riktade president Kekkonen en – som det verkar inte allvarligt menad – uppmaning till dessa partier att bilda minoritetsregering. I SFP:s riksdagsgrupp väcktes då tanken att man skulle föreslå partiets ordförande för statsministerposten. Taxell själv gillade inte idén, och det fanns av allt att döma inte heller några realistiska möjligheter att den skulle ha kunnat förverkligas eftersom Kekkonen förhöll sig avvisande till Taxell. Denne undvek konsekvent termen ”Paasikivi-Kekkonen-linjen”, då han inte ville binda Finlands utrikespolitik till vissa bestämda personer – vilket presidenten nogsamt noterade. Taxell avböjde också 1967 den kandidatur i presidentvalet som föreslogs honom.
Lars Erik Taxell har vid sidan av sina övriga uppdrag varit förste viceordförande för kyrkomötet, vilket är den högsta ställning en lekman kan uppnå i den kyrkliga hierarkin. Sonen Christoffer Taxell har följt i sin fars fotspår som jurist, partiledare och kansler.
Henrik Ekberg
Lars Erik Taxell, född 6.4.1913 i Vasa, död 7.10.2013 i Åbo. Föräldrar hovrättsrådet Evald Taxell och Thyra Sandman. Gift 1942 med hovrättsrådet Hillevi Brunberg.
PRODUKTION. Aktiebolagsstyrelsens kompetens att rättshandla (1946); Aktiebolagets verkställande direktör (1947); Panträtt i skuldebrev (1948); Om aktierätt vid bolagsstämma (1959); Aktieägarens rättsskydd (1961); Ansvar och ansvarsfördelning i aktiebolag (1963); Avtal och rättsskydd (1972); Rätt och demokrati (1976); Kyrkans normer (1979); Aktiebolagets organisation (1983); Bolagsledningens ansvar (1983, nytryck 1995, 2001); Demokrati – teori och verklighet (1987); Avtalsrättens normer (1987); Rätt – individ – samhälle (1989); Köplagen (1991); Skadestånd vid avtalsbrott (1993); Avtalsrätt (1997). Se även U. Wolf-Knuts, Lars Erik Taxell. Skrifter 1938−1982. Förteckning upprättad i anledning av 70-årsdagen den 6 april 1983 (1983).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. G. von Bonsdorff, Svenska folkpartiet IV. 1939–1956. Krigstid och återuppbyggnad (1994); G. von Bonsdorff & H. Ekberg, Svenska folkpartiet V. 1956–1970. Kriser och välfärdsbyggande (1997); Rätt och humanitet. Till Lars Erik Taxell på 50-årsdagen 6 april 1963. Red. E. Östenson (1963); Åbo Akademi 1918–1993. Forskning och institutioner I, III (1993).
BILDKÄLLA. Taxell, Lars Erik. 1983. Uusi Suomis bildarkiv.