Kettil Bruun var en mångsidig alkoholsociolog och forskare i samhällelig kontroll. Som chef för Alkoholpolitiska forskningsinstitutet och som forskningschef vid Stiftelsen för alkoholforskning lade han grunden till en livskraftig forskningstradition. I Bruun förenades tro på vetenskapens styrka med tillit till den offentliga debatten som ett sätt att hitta lösningar på problemfrågor.
Kettil Bruun representerade den smala traditionen av finlandssvensk borgerlig radikalism eller socialliberalism i dess mest stabila form. Han hörde till den grupp unga män som varit med i kriget och som i slutet av 1940-talet i Nyliberala studentförbundet och Studentbladet formulerade ett program som förebådade 1960-talets ideologiska debatt.
År 1948 avlade Bruun filosofie magisterexamen med historia som huvudämne, men han doktorerade i sociologi. Redan på 1950-talet utförde han ett stort antal forskningsstudier med samhälleligt innehåll vid Helsingfors stads statistiska byrå. Hans doktorsavhandling från 1959 är en experimentell studie av dynamiken i dryckesgrupper. Den fyller de strängaste kraven på positivistisk forskning, men den innehåller också rikligt med information om den finska dryckeskulturen. Tillsammans med Touko Markkanen publicerade Bruun 1961 en annan bred experimentell studie, som jämför två metoder för behandling av alkoholism. Till samma grupp kan även räknas den tvillingstudie han 1966 publicerade tillsammans med Juha Partanen och Touko Markkanen. I den analyseras heritabilitet (arvbarhet) i alkoholbruk.
Alkoholforskningen i Finland har i hög grad Bruun, och hans idérikedom och hans förmåga att inspirera, att tacka för sin livskraft. Han var chef för Alkoholpolitiska forskningsinstitutet 1955–1968 och sekreterare och forskningschef vid Stiftelsen för alkoholforskning 1955–1980. På Alkoholpolitiska forskningsinstitutet skapade han en atmosfär av fri diskussion, som även forskare finansierade av Stiftelsen för alkoholforskning tog del av. Det är överraskande att en forskningsgemenskap som finansierades av Alko och verkade i hägnet av dess mäktiga byråkrati kunde bevara sitt vetenskapliga oberoende och till och med fungera som motpol och utmanare till universitetssociologin.
Bruun anlade ett jämförande nordiskt perspektiv på mycket av sin forskning. I en monografi publicerad tillsammans med Ragnar Hauge 1963 jämför han huvudstadspojkars dryckesvanor i de nordiska länderna. Hans översikt Alkohol i Norden (1972) innehåller rikligt med ny information om de nordiska länderna. En stor jämförande studie av läkemedelskontrollen i Norden gavs ut 1982.
Bruun var professor vid Stockholms universitet i tre år på 1980-talet. Sin vana trogen samlade han runt sig en driftig forskargrupp. Den publicerade 1985 en grundlig analys av alkoholkontrollens historia i Sverige. Under tiden i Stockholm publicerade Bruun tillsammans med Nils Christie även en bok om drogpolitik och deltog livligt i samhällsdebatten i Sverige.
Bruuns internationella ställning avspeglas i att sällskapet för världens samhällsvetenskapliga alkoholforskare är uppkallat efter honom. År 1971 tilldelades han som första samhällsvetare E. M. Jellineks pris. Bruun gjorde en målmedveten insats i talrika expertuppdrag för Världshälsoorganisationen (WHO). Tillsammans med Lynn Pan och Ingemar Rexed publicerade han 1975 The Gentlemen’s Club (Gentlemannaklubben), ett arbete som granskar strukturer och maktrelationer i den internationella drogkontrollen. Samma år publicerade en internationell forskargrupp under Bruuns ledning Alcohol Control Policies in Public Health Perspective (Alkoholpolitik och folkhälsa), ett arbete som i mer än 20 års tid strukturerade den internationella alkoholpolitiska debatten och den vetenskapliga forskningen på området.
I en tid då enkätmaterial nästan helt dominerade den samhällsvetenskapliga forskningen, använde Bruun lika fördomsfritt experimentella metoder som intervjumaterial, offentlig statistik, deltagande observation, skönlitterära källor, expertintervjuer och arkivmaterial. Lärda tvister om hårda och mjuka metoder bortsåg han helt från. Det självklara målet var för honom att få information om verkligheten i det nordiska samhället. Han skapade inte några teoretiska system, men han hade en sällsynt förmåga att formulera sociologiska problem. Framför allt ägde han förmågan att klarlägga relationerna mellan individuellt beteende och samhälleliga institutioner och åtgärder. Just på grund av detta utgör hans mångsidiga samhällspolitiska inlägg prov på äkta forskningsbaserat resonemang.
Bruun publicerade på 1960-talet ett stort antal studier där han beskriver och kritiserar olika myndigheters kontroll och reglering av avvikande beteende. Det var inte de avvikande individerna som stod i fokus för beskrivningen, utan myndigheternas verksamhet.
På många sätt intog Bruun en kritisk hållning till det finländska och nordiska samhället. Samtidigt anknöt han starkt till det nordiska vetenskapliga och moraliska sättet att argumentera. I Bruun förenades på ett originellt och samtidigt fruktbart sätt en viss sorts positivistisk tro på vetenskapens styrka med en liberal tillit till den offentliga debatten som ett medel för problemlösning. För honom var vetenskapen inte till för planering eller manipulation, utan för rationell medborgardebatt. Han analyserade information och mörkläggning av information; av bilagorna till hans undersökningar framgår hans kamp mot byråkratisk mörkläggning.
Taloudellinen valta Suomessa (Den ekonomiska makten i Finland, 1969), som redigerades av Kettil Bruun och Antti Eskola, var en moralisk samhällelig pamflett om den ekonomiska ojämlikheten i Finland men den innehöll också primärforskning om den ekonomiska maktens strukturer. På initiativ av Bruun tillkom Tiedepolitiikka ja tutkijan vastuu (Vetenskapspolitik och forskaransvar, 1976), som grundade sig på den forskning som utförts för den nämnda pamfletten. Detsamma gäller boken Mikä Suomessa salaista (Vad i Finland är hemligt, 1982), som också kom till på hans initiativ.
Kettil Bruun var en synlig aktör i 1970-talets vetenskapspolitiska brytningstid i Finland, bland annat som ordförande för statens samhällsvetenskapliga kommission. Han ville främja vetenskapens samhälleliga bärkraft och samtidigt försvara forskningens frihet från politiska angrepp.
Klaus Mäkelä
Kettil Edmund Bruun, född 6.1.1924 i Helsingfors, död 16.12.1985 i Helsingfors. Föräldrar byråchefen, filosofie magister Otto Bruun och riksdagens överbibliotekarie, professor Elsa Maria Inberg. Gift 1949 med filosofie kandidaten Agneta Marika Kihlman.
PRODUKTION. Drinking Behaviour in Small Groups (1959); Onko alkoholismi parannettavissa? (tills. med T. Markkanen, 1961); Drinking Habits Among Northern Youth (tills. med R. Haugen, 1963); Inheritance of Drinking Behaviour (tills. med J. Partanen och T. Markkanen, 1966); Taloudellinen valta Suomessa (red. tills. med A. Eskola, 1969); Alkohol i Norden (1973); The Gentlemen’s Club. International Control of Drugs and Alcohol (tills. med I. Rexed och L. Pan). Chicago (1975); Alcohol Control Policies in Public Health Perspective (K. Bruun et al., 1975, svensk övers. Alkohol och folkhälsa 1979); Tiedepolitiikka ja tutkijan vastuu (red. tills. med K. Eskola och M. Viikari, 1976); Läkemedelsfrågan i Norden i ljuset av psykofarmakakontrollen (1982); Mikä Suomessa salaista. Salaisen ja julkisen rajat (tills. med J.-P. Takala och T. Konstari, 1982); Controlling Psychotropic Drugs. The Nordic Experience (red. tills. med L. Pan). London (1983); Den svenska supen. En historia om brännvin, Bratt och byråkrati (red. tills. med J. Björ och P. Frånberg). Stockholm (1985); Den goda fienden (1985). Se även Kettil Bruuns bibliografi. Sosiologia 3/24 (1987).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Intervju med Kettil Bruun 1978, Stiftelsen för alkoholforskningens arkiv, Helsingfors. E. Allardt, Bondtur och kulturchocker. En intellektuell självbiografi (1995); E. Allardt, Kettil Bruun. Minnestal vid Finska Vetenskaps-Societetens sammanträde den 17 mars 1986. Societas Scientiarum Fennica. Årsbok (1986); K. Immonen, Suomen Akatemia suomalaisessa tiedepolitiikassa 1970-luvulla (1995); L. Kolbe, Sivistyneistön rooli. Helsingin yliopiston ylioppilaskunta 1944–1959 (1993); K. Mäkelä, Kettil Bruun. A Scientist of Conviction. British Journal of Addiction 81/1986; R. Room, Kettil Bruun 1924–1985. An Appreciation. The Drinking and Drug Practices Surveyor 21 (1986); R. Room, The Kettil Bruun Society. An International Forum for Social and Epidemiological Research on Alcohol. Addiction 94/1999; V. Stolte-Heiskanen, Sosiologia vakiintuneena tieteenä. Suomalaisen sosiologian historia (1992); Tutkimuksen ja päätöksenteon välillä on luonnollinen jännite. Kettil Bruunin haastattelu. Alkoholipolitiikka 46/1981.
BILDKÄLLA. Bruun, Kettil. 1970. Hufvudstadsbladets arkiv.