Juhani Kaskeala, som utmärkt sig i internationella uppdrag, har tjänstgjort som adjutant till republikens president och som militärattaché i London, Haag och Bryssel. Han var sekreterare i försvarsrådet när man behandlade Finlands deltagande i Natos partnerskapsprogram för fred och när 1997 års försvarsredogörelse utformades. Han var president Martti Ahtisaaris representant när man sommaren 1999 verkställde de i Belgrad överenskomna villkoren för fred vid gränsen mellan Makedonien och Kosovo. Efter att ha tjänstgjort som chef för den försvarspolitiska avdelningen vid försvarsministeriet var Kaskeala 2001–2009 kommendör för försvarsmakten.
Juhani Kaskeala växte upp i en officersfamilj. Hans far Pauli Kaskeala avancerade i sin karriär till överste, och övergången till en ny post innebar i allmänhet också förflyttning för familjen till annan ort. Juhani tillbringade sålunda sin barndom i Vasa, bodde som skolpojke på Sveaborg och avlade studentexamen i Kouvola. Redan under sina år på Sveaborg blev han intresserad av havet och arbetade under somrarna ombord på handelsfartyg. Han fullgjorde sin tjänstgöring som värnpliktig i flottan och sökte sig därefter till sjöofficersyrket. Han var utomordentligt framgångsrik i sina studier vid Sjökrigsskolan där han belönades med flera utmärkelser.
Kaskeala tjänstgjorde som yngre officer på Kustflottans bevakningsfartyg och kanonbåtar tills han 1972 fick förflyttning till posten som chef för Sjökrigsskolans kadettkurs. Hans far hade tjänstgjort som militär FN-observatör i Libanon 1958 och från 1966 som militärattaché i Oslo och Köpenhamn. Faderns exempel uppmuntrade Kaskeala att studera språk och väckte hos honom ett intresse för uppdrag utomlands. Han genomgick 1972 FN:s kurs i Norge för organisering av transporter och verkade 1975–1976 som militär observatör i Mellanöstern. Kaskeala hade redan på kaptenskursen väckt uppmärksamhet genom sina högklassiga uppföljningsrapporter från det då aktuella Jom Kippur-kriget. Sedan han återvänt från Mellanöstern blev han stabsofficer vid huvudstabens underrättelseavdelning och hans treåriga tjänstgöring där fick betydelse för hans kommande tjänsteuppdrag.
Kaskeala gick som primus igenom den allmänna studieriktningen vid Krigshögskolans sjökrigslinje och återvände 1981 till marintjänstgöring som operativ chef för Kustflottan och som befälhavare på kanonbåten Karjala. Kaskeala utnämndes i maj 1982 till adjutant för republikens president, en tjänst som han innehade i nästan sju år tills han i februari 1989 förflyttades till posten som stabschef för Kustflottan. Följande höst fick Kaskeala befälet över den slagkraftigaste enheten inom Finlands flotta, robotflottiljen. Han hade sålunda bakom sig en mångsidig karriär som sjöofficer när han 1991 utnämndes till militärattaché i London.
Kaskeala verkade som militärattaché i Bryssel 1993–1994, då Finland anhöll om medlemskap i Europeiska unionen (EU), och han var som allmän sekreterare för försvarsrådet med om att 1995 bereda Finlands deltagande i planerings- och bedömningsprocessen för Natos partnerskapsprogram för fred. När Kaskeala 1997 utnämndes till chef för Åbo och Björneborgs militärlän var han den förste sjöofficer som utnämnts till chef för ett militärlän. Under hans kommando lydde bland annat två stora truppavdelningar inom landstridskrafterna: Björneborgs brigad och Artilleribrigaden. Uppdraget gav honom nyttig administrativ erfarenhet, vilket kom väl till pass då han 1998 utnämndes till chef för den försvarspolitiska avdelningen vid försvarsministeriet.
Sommaren 1999 var Kaskeala med i Belgrad då president Martti Ahtisaari och den ryske ambassadören för Balkan Viktor Tjernomyrdin förhandlade om vapenstillestånd i kriget i Kosovo med den serbiske presidenten Slobodan Milošević. Genast efter detta var Kaskeala med om att som representant för Ahtisaari verkställa de överenskomna fredsvillkoren vid gränsen mellan Makedonien och Kosovo. Förhandlingarna fördes mellan EU, Ryssland och Förenta staterna.
I en intervju för Finlands fredsbevarares tidskrift Sinibaretti erinrar Kaskeala sig denna episod som en av höjdpunkterna i sin karriär: ”Det uppdrag som en amerikansk och en rysk general samt jag själv hade var att betrakta tryggandet av freden som en militär operation samt att skapa ledningssystem och en fördelning av ansvarsområdena för detta. Vi förhandlade med en serbisk general om minfrågor, kontakter, tillbakadragning och om grupperingen av KFOR, så att inga tomrum skulle uppstå.”
Sedan general Gustav Hägglund valts till ordförande för EU:s militärkommitté utnämndes Juhani Kaskeala den 4 juni 2001 till hans efterträdare som kommendör för försvarsmakten. Början av Kaskealas tid som kommendör präglades av en livlig debatt om regeringens försvarspolitiska redogörelse. Då Kaskeala tog ställning i frågan i en intervju för kadettkårens medlemstidning Kylkirauta ville han rätta till den bild som uppstått i offentligheten att man lade störst vikt vid internationella uppdrag. Sådana erfarenheter var av uppenbart värde, men ur hela försvarsmaktens synvinkel bara en ytterligare uppgift; huvuduppgiften låg helt klart i Finland och i det nationella försvaret.
Kaskeala betonade i sin hälsning i november 2003 vid öppnandet av den 169:e försvarskursen att en yrkeskunnig och motiverad personal är en viktigare resurs än materiel även inom försvarsmakten. Enligt Kaskeala skulle försvarsmaktens personalstruktur och utbildningssystem vara i behov av en genomgång, då utbildningssystemet producerade alltför mycket akademiskt utbildat folk. Han trodde inte att försvarsmakten ”skulle klara sig enbart med magistrar – det behövs också mästare”. Kaskeala gav huvudstaben som ett preliminärt planeringsuppdrag att överväga hur man närmast utifrån den nuvarande professionella militära personalen kunde utveckla underofficerskåren och samtidigt minska officerarnas antal.
År 2009 avgick Juhani Kaskeala med pension från tjänsten som kommendör för försvarsmakten. I samband med försvarets fanfest den 4 juni 2010 förlänades han Frihetskorsets storkors.
Urho Myllyniemi
Pauli Juhani Kaskeala, född 26.7.1946 i Kuopio. Föräldrar översten Pauli Kaskeala (tidigare Kettunen) och Saimi Helena Pehkonen. Gift 1982 med fysioterapeuten Reija Maarit Laineenoja.
PRODUKTION. Katsaus vuoden 1976 sotilaspoliittisiin maailmantapahtumiin (tills. med T. Saukkonen). Itämeren aluevesilaajennusten sotilaallinen merkitys Suomelle (diplomarbete, Krigshögskolan, 1981); talrika artiklar i Sotilasaikakauslehti och Maanpuolustus.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. M. Krogars, Uusi komentaja korostaa kansallista näkökulmaa. Amiraali Juhani Kaskealan haastattelu. Kylkirauta 2/2001; P. Lapintie, Oppilas Kaskeala. Kova taistelija tyynysodassa. Helsingin Sanomat, kuukausiliite 2001; H. Levänen, Vara-amiraali Juhani Kaskeala lupaa enemmän vastuuta sinibareteille. Sinibaretti 1/2001; J. Viljanen, Puolustusvoimien johtoon rauhallinen ammattilainen. Amiraali Juhani Kaskealan haastattelu. Ruotuväki 1/2001.
BILDKÄLLA. Kaskeala, Juhani. 1988. Uusi Suomis bildarkiv.