Den i Finland bosatta herrgårdsfrun Catharina Charlotta Swedenmarck var, såvitt man vet, den enda kvinna under gustaviansk tid som författade ett originaldrama. Hon lyckades också få fem av sina dikter publicerade och eftersträvade uppenbarligen en litterär karriär. Genom sitt andra gifte blev Swedenmarck fru över Olsböle och Kourla gårdar i Nyland.
Catharina Charlotta Swedenmarck föddes i Stockholm på 1740-talet. Enligt dödsannonsen skulle hon fötts redan 1740, men en exakt uppgift hos Emil Nervander anger den 29 januari 1744 som hennes födelsedatum. Familjen var av ofrälse härkomst och man vet inte mycket om hennes bakgrund. Själv uppgav hon att fadern var kamrer, i senare matriklar kallas han ”bankokommissarie”. I sitt första gifte, med en löjtnant Carl Johan Hastfer, sannolikt av baltisk adel, bodde hon på Ingerois skatterusthåll i S:t Bertils socken i Egentliga Finland.
Efter Hastfers död var Swedenmarcks ekonomiska förhållanden knappa. Hon ansökte 1771 om ekonomiskt stöd av Kunglig Majestät men ansökan avslogs. Det är bekant att hon efter detta processade vid riksdagen i samma ärende men utgången är okänd. Swedenmarck hade dock goda kontakter i Stockholm och kunde ta till flera olika strategier i sin betryckta situation. Med hjälp av hovmarskalken, friherre Axel Gabriel Leyonhufvud, kunde hon 1773 sluta avtal med sina fordringsägare.
Leyonhufvud kom också att bli betydelsefull för Swedenmarcks litterära karriär. Efter den förste makens död sökte änkan nämligen bli uppmärksammad genom hyllningsdikter riktade till kungahuset. Hennes första dikt, publicerad i Tidningar utgifne af et sällskap i Åbo 1771, var ett sorgekväde med anledning av kung Adolf Fredriks bortgång samma år. Till sitt innehåll var dikten tidstypisk. Bröllop, kröningar, begravningar, namnsdagar och födelsedagar inom kungafamiljen gav ständigt upphov till nya dikter och den under 1700-talet ökande tidningsutgivningen utgjorde ett allt viktigare forum för den här sortens tillfällesdikter.
Hyllningsdikter till kungligheter och andra betydelsefulla personer var då ett viktigt sätt att söka göra sig påmind, ofta med implicit – eller explicit – önskan om ämbete, gratifikation eller annan ynnest. Diktarna var också viktiga för härskarna, vilka behövde skalder för att förgylla och föreviga deras storhet och ära. Swedenmarck använde sin författarbegåvning till att väcka uppmärksamhet hos den litterärt intresserade och begåvade kungen och hans omgivning. Den första diktens syfte var kanske att främja författarinnans ansökan från samma år. Det är också möjligt att Swedenmarck med sina dikter aspirerade på en författarkarriär i Stockholm. En annan av Leyonhufvuds skyddslingar, skalden Johan Henrik Kellgren, som på 1770-talet studerade vid akademin i Åbo, kom före decenniets slut att med sin penna finna vägen till kungens närhet och till författaruppdrag. Utsikterna att lyckas var visserligen inte lika goda för en kvinna, men de fanns.
Av Swedenmarcks sammanlagt fem publicerade dikter utkom den andra i Stockholm som separat tryck, vilket antyder författarens ambitioner. Det var en hyllningsdikt till Gustav III med anledning av hans kröning i maj 1772. Följande dikt, som 1773 publicerades i Carl Christoffer Gjörwells tidskrift Samlaren, behandlade kungens namnsdag, men var dedicerad till mecenaten Leyonhufvud.
Manliga författare kunde ofta försörja sig genom innehav av något världsligt eller kyrkligt ämbete. Denna möjlighet stod inte öppen för kvinnorna, och Swedenmarck löste sin ekonomiska situation på traditionellt sätt genom att 1773 gifta sig med majoren Carl Fredrik Toll. Han var 25 år äldre än sin hustru, hade sex barn från tidigare och hade året innan naturaliserats som svensk adelsman med sina bröder och sin kusin Johan Christoffer Toll, en av Gustav III:s förtrogna under statsvälvningen 1772. Majoren ägde tre herrgårdar i Nyland: Åminne gård i Pojo, Olsböle i Tenala och Kourla i Vichtis. Familjen bodde på de två sistnämnda.
Efter giftermålet publicerade Swedenmarck ännu några dikter. I februari 1774 publicerades i Samlaren en dikt som behandlade kungens resa till norska gränsen dryga två år tidigare. Det något åldrade temat förklaras möjligen av att major Tolls kusin Johan Christoffer ingått i Gustavs svit under resan. Swedenmarcks sista publicerade dikt skiljer sig från de övriga genom att behandla hösten och naturen, medan det divertissemang som hon skrev samma år däremot är starkt knutet till kungahuset. Pjäsen ”Dianas fest” skrevs för att spelas vid kungens besök i Åbo 1775, och författarinnan skulle själv spela huvudrollen. Om kungen såg pjäsen är okänt, men den har uppenbarligen uppförts i Åbo av damer och herrar ur stadens societet. Swedenmarcks släktskap med J.C. Toll gav uppenbarligen författarinnan förhoppningen att hennes pjäs skulle uppföras för kungen.
Som författare var Swedenmarck driven; hon kände väl sin tids franskklassicistiska krav på form och stil. Hon var också skicklig i att uttrycka och beskriva sinnesintryck. Som diktare har hon dock aldrig upptagits i den svenska litteraturens kanon. Samhällets struktur begränsade kvinnors möjligheter att utvecklas som författare, men kanske var hennes litterära förutsättningar inte heller tillräckliga.
Swedenmarcks första barn föddes 1776: efter det publicerade hon inte längre någonting. Hennes mecenat Leyonhufvud planerade att ge ut pjäsen ”Dianas fest” men projektet strandade. Divertissemanget hade annars kunnat utgöra vägen till den teaterintresserade Gustav III:s gunst, och därmed nya möjligheter. Swedenmarcks väg förde henne dock till ett traditionellt kvinnoliv i den nyländska herrgårdsvärlden. Med major Toll fick hon fyra barn. När det yngsta 1784 var två avled fadern, vilket försämrade familjens ekonomi. I källorna kan man finna spår av Swedenmarck i form av nya ansökningar till Kungl. Maj:t. Åren 1798 och 1799 ansökte hon om ekonomiskt stöd för att grunda en flickskola.
Catharina Charlotta Swedenmarck avled 1813 på Sundsbergs gård i Kyrkslätt. Kourla gård hade redan 1789 övergått i styvsonen Gustav Johan Tolls ägo och Olsböle gård hade sålts 1797. Swedenmarcks gamle välgörare, friherre Leyonhufvud, hade avlidit 1789, men hans syster Charlotta Leonarda levde och ägde med sin man Reinhold Johan Lode Sundsbergs gård. När Charlotta Leonarda 1795 avled övergick herrgården till hennes svärson Fredrik Svantislaus Bronikowsky. Det är inte känt när Catharina Charlotta Swedenmarck flyttade till Sundsberg, men hennes goda förhållande till välgöraren Leyonhufvud tryggade uppenbarligen också hennes sista år.
Henrika Tandefelt
Catharina Charlotta Swedenmarck född 29.1.1744 (osäker uppgift) i Stockholm, död 1813 på Sundsbergs gård, Nyland. Mor Anna Catharina Frisell, faderns namn okänt. Gift med löjtnanten Carl Johan Hastfer, och 1773 med majoren Carl Fredrik Toll.
PRODUKTION. Öfwer Högstsalige Hans Kongl. Maj:ts Konung Adolpf Friedrichs död. Tidningar utgifne af ett sällskap i Åbo 1771; Poëme, öfver Hans Kongl. Maj:ts Konung Gustaf III:s högsthugneliga kröning, d. 29 Maji 1772. Stockholm (1772); Skalde-Bref, I anledning af Hans Kongl. Maj:ts Kon. Gustaf III Höga Namns-Dag, d. 6 Jul. 1773. Samlaren 1773; Skalde-Qwäde, Öfwer Hans Maj:ts, Konung Gustaf:s Resa til Norrske Gränsen, uti Novemb. 1772. Samlaren 1774; Afsked af Sommaren. Qwäde. Samlaren 1775; Dianas fest. Herdaspel uti en Act. (manuskript) Kungliga Biblioteket, Stockholm.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Finlands svenska litteraturhistoria I (1999); C. Burman, Den finländska Sapfo. Catharina Charlotta Swedenmarcks liv och verk. Uppsala (2004); G. Castrén, Vår finska Sappho. Euterpe 17. (1904); E. Nervander, En skaldinna i Finland på 1770-talet. Förhandlingar och uppsatser 16. (1902); A. Öhrberg, Vittra fruntimmer. Författarroll och retorik hos frihetstidens kvinnliga författare. Hedemora (2001).