Carl Clayhills var en av de mest betydande finska köpmännen under årtiondena efter stora nordiska kriget. Hans framgång grundade sig främst på mångsidig verksamhet i flera branscher under en tid då mångfrestande affärer ännu var sällsynta.
Efter stora nordiska kriget hamnade Revalbon Carl Clayhills i Finland. Hans första vistelseort blev det av ryssarna ockuperade Åbo. Något senare flyttade han till Fredrikshamn. Släkten, med skotska anor, hade redan länge under 1600-talet verkat i Estland och Livland. I den nya situationen efter stora ofreden var Carl Clayhills den enda av sin ätt som beslöt att söka sin lycka i Finland.
Vid mycket unga år blev Clayhills en handelsman av betydelse. Han hade ännu flera år kvar till tjugofem då han vann burskap i Fredrikshamn. Den nya stapelstaden Fredrikshamn lockade vid den här tiden till sig även andra försigkomna och uppåtsträvande unga män, såsom Jakob Forsell (senare af Forselles) och Jacob Johan Tesche.
I samband med Clayhills kan man inte förbigå hans mångårige nära kompanjon Jacob Johan Tesche. Deras samarbetade inleddes redan i början av 1720-talet. Då var orten Åbo, där kompanjonerna uppträdde som ”ryska köpmän” som genom ockupantens påbud förlänats 50 procents skattelättnad på all handel.
Efter freden i Nystad 1721 inriktade sig Clayhills och Tesche på Fredrikshamn, den nya stapelstaden som i samband med fredsslutet erhållit fördelaktiga privilegier. Under tiden mellan stora och lilla ofreden var Fredrikshamn den finska riksdelens viktigaste centrum för utrikeshandel. Clayhills hörde utan tvivel till de främsta ekonomiska aktörerna i staden.
Samarbetet mellan Carl Clayhills och Jacob Johan Tesche var på många sätt något utöver ett vanligt affärskompanjonskap. Som brukligt var på den tiden kunde de äga andelar i samma fartyg eller såg, men redan från början av 1730-talet skötte de även andra affärer tillsammans och var helt insatta i varandras angelägenheter. En rättstvist 1726 om äganderätten till 50 tunnor tjära kan tjäna som exempel på hur nära deras samarbete var. Det var Tesche som var part i målet. Han kunde dock inte själv infinna sig i rådsturätten och tala för sin sak utan lät meddela att kompanjonen Clayhills skulle företräda honom. Så skedde, varvid Clayhills samtidigt ådrog sig rejäla böter för att ha använt ett alltför grovt språk om motparten.
Såsom var fallet med mången annan framgångsrik affärsidkare under den tiden, grundade sig Clayhills framgång på en mångsidig och vittförgrenad rörelse. Vid sidan av vanlig detaljhandel spelade tjärvaruhandeln en central roll i Clayhills verksamhet. Handeln med tjära var en lönande verksamhet som drog till sig många spekulanter. Clayhills skilde sig från mängden endast därigenom att hans egen verksamhet var så omfattande.
Sågindustrin blev sedermera hörnstenen i Fredrikshamnsborgarnas företagsamhet. Carl Clayhills var bland de första som överförde tillgångar från tjärhandeln och sjöfarten till vattensågar på land. På 1730-talet innehade Clayhills stora andelar i fyra sågar i Kymmene- och Helsingforstrakten. Han torde ha varit den största sågägaren i Fredrikshamn.
År 1738 övertog Clayhills det ansenliga godset Kymmenegård av generalmajor Henrik Wrangel. Kymmenegård hade sannolikt utgjort säkerhet för ett lån som Clayhills beviljat. Under hattarnas krig i början av 1740-talet hade egna retirerande och ryska avancerande trupper grundligt förstört gården. I Åbofreden hamnade området på den ryska sidan. Herrgården stannade dock i släkten Clayhills ägo och började iståndsättas omedelbart efter att striderna hade upphört.
Carl Clayhills visade inget intresse för lokala förtroende- eller förvaltningsuppdrag. År 1734 representerade han sin hemstad vid riksdagen men anlände till Stockholm kraftigt försenad på grund av stark motvind. Vid det laget hade man redan hunnit dela ut de viktigaste utskottsplatserna, och därför måste Clayhills kämpa länge för att få säte i det viktigaste organet, sekreta utskottet. För att påverka besluten vid riksdagen i en för honom gynnsam riktning åberopade Clayhills de särskilda omständigheterna i den östra rikshalvan. På samma sätt gjorde även flera andra representanter för Fredrikshamn och Lovisa, med avsikt att skaffa borgerskapet där viktiga ekonomiska fördelar.
Om personen Carl Clayhills vet man inte mycket. Men bevarade uppgifter tyder på att han inte var någon lugn och jämnmodig patriark, snarare tvärtom. Under 1700-talets första hälft var det mycket ovanligt att en affärsidkare i Clayhills ställning uttalade sig förklenande om rådsturätten och fick stå till svars för detta vid samma rättsinstans. Första gången handlade det, såsom nämnts ovan, om grovt språk och hotfullt uppträdande mot de köpmän som gått i svaromål. Andra gången, 1735, fick Clayhills dryga böter för att han försummat att granska stadens räkenskaper, en uppgift han enligt rådsturättens beslut hade tilldelats. Sådana domar hade skadat mången annan i 1700-talets näringsliv. Men för Clayhills och kompanjonen Tesches anseende förefaller incidenterna att ha haft mindre betydelse, vilket vittnar om deras ställning i samhället. Clayhills och hans hustru Anna Margareta Printz begåvades med tio barn av vilka sju nådde vuxen ålder. Efter Clayhills förtidiga frånfälle fick änkan ta hand om en barnaskara där den yngsta var under ett år och den äldsta inte mer än 13. Änkan uppfostrade ensam sina barn till vuxen ålder och tog samtidigt hand om de omfattande affärerna och hushållet. Till följd av hattarnas krig uppgick dödsboets förluster, enligt änkans beräkningar till 200000 koppardaler. Trots detta var arvet avsevärt. Den driftiga änkan skötte länge handelshuset i Lovisa, till en början ensam och senare med hjälp av sönerna. Barnen stannade kvar i trakten, antingen i Lovisa eller i Fredrikshamn, som nu befann sig på den ryska sidan av gränsen. Av sönerna valde minst fyra köpmannabanan, och den näst äldsta dottern följde moderns exempel och ledde under åratal som änka den handelsrörelse som hennes framlidne man efterlämnat.
Petri Karonen
Carl Clayhills, döpt 22.10.1699, död 24.6.1740 i Fredrikshamn. Föräldrar köpmannen i Reval, rådmannen Johan Clayhills och Gertraut von Drenteln. Gift med Anna Margareta Printz.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Rådstugurättens i Åbo protokoll 1721−1722, Rådstugurättens i Fredrikshamn protokoll 1723−1739, Riksarkivet; Riksdagshandlingar. Frihetstidens utskottshandlingar 1742−1743, Riksarkivet, Stockholm. Borgarståndets riksdagsprotokoll från frihetstidens början. Red. N. Staf. 5: 1734. Uppsala (1965). J. Ahvenainen, Suomen sahateollisuuden historia (1984); P. Karonen, Patruunat ja poliitikot. Yritysjohtajien taloudellinen ja yhteiskunnallinen toiminta Suomessa 1600−1920. Historiallisia tutkimuksia 217 (2004); M. Korhonen, Kymi luo Kotkan. Kymistä Kotkaan 1 (1999); M. Kuisma, Kauppasahojen perustaminen Suomessa 1700-luvulla (1721−1772). Bidrag till kännedom av Finlands natur och folk 129 (1983); M. Kuisma, Metsäteollisuuden maa. Suomi, metsät ja kansainvälinen järjestelmä 1620−1920 (1993); V. Mattila, Pitäjän itsenäistymisestä Vanhan Suomen yhdistämiseen 1642−1812. Kymin historia I (1960); O. Nikula, Finländska borgare på 1700-talet i kamp för sina och ståndets privilegier (1978); O. Nikula, De finländska städernas riksdagsmän vid 1700-talets riksdagar. Genealogiska Samfundets i Finland årsskrift 41 (1979); S. Nordenstreng, Fredrikshamn såsom befäst gränsort och stapelstad 1721−1808 (1909); S. Nordenstreng & A. Halila, Haminan historia I (1974); G. Sivén, Släkten Clayhills. Genealogiska Samfundets i Finland årsskrift XIX–XX (1937); G. Sivén, Släkten Clayhills. Tillägg och rättelser. Genealogiska Samfundets i Finland årsskrift XXV (1941).