Gustav Björkstrand har gjort sig känd som teolog, politiker och vetenskapsman. Oberoende av om han suttit i kyrkomötet, i riksdagen, fungerat som biskop för Borgå stift eller skött administrativa uppdrag inom universitetsvärlden, har han visat prov på självständighet, mod och rättframhet i allehanda frågor.
Gustav Björkstrand föddes i Rödsö by i Karleby kommun 1941. Han var näst yngst och enda pojke i en syskonskara på fem barn. Fadern Gunnar var byggnadsarbetare men ägnade en stor del av sin tid åt kommunala och kyrkliga förtroendeuppdrag. Faderns politiska engagemang präglades av ett starkt rättvisepatos och en omtanke om de svaga och utsatta i samhället. Hemmet utmärktes också, främst genom modern Siris försorg, av en varm och innerlig atmosfär. Andliga värden sattes högt i familjen. Mor Siri bad alltid aftonbön med barnen, och tillsammans med fadern Gunnar besökte Gustav kyrkan och andliga samtalsgrupper. Under skolåren i Gamlakarleby svenska samlyceum deltog Gustav Björkstrand aktivt i det kristna skolarbetet, tillsammans med bl.a. Erik Vikström, sedermera biskop, och Göran Hellberg, senare sjukhusteolog och idrottspräst.
Gustav Björkstrand inledde sina teologiska studier vid Helsingfors universitet hösten 1960 men flyttade över till den teologiska fakulteten vid Åbo Akademi, där han avlade teologie kandidatexamen våren 1964. De teologiska studierna fortsatte och resulterade i licentiatexamen 1969 och doktorsgrad 1976.
Björkstrand inledde sin karriär som församlings– och skolungdomspräst. Det dröjde emellertid inte länge innan man på såväl kyrkligt som politiskt håll fick upp ögonen för den kunnige och målmedvetne teologen från Karleby. När Kristliga folkhögskolan i Nykarleby i början av 1970-talet stod inför stora pedagogiska och ekonomiska utmaningar, bidrog Gustav Björkstrand i egenskap av rektor till att ge skolan fortsatta verksamhetsmöjligheter.
Gustav Björkstrand har under sin karriär verkat på ett flertal poster. Yrkesbilden kan dock utmejslas relativt klart genom begreppen teolog, politiker och akademiker. Med beaktande av hemmiljö och uppväxt ter sig valet av den teologiska banan mer eller mindre självklart. Det fanns emellertid andra alternativ; även medicinen lockade den unga studenten. Gustav Björkstrands första yrkesverksamma år präglades av teologens värv. Han verkade dels som skolungdomspräst i Helsingfors 1965–1969, dels som rektor för Kristliga folkhögskolan i Nykarleby 1971–1975. Hans insatser som teolog uppmärksammades också i större sammanhang, och han invaldes i kyrkomötet 1973, 1975–1987 och 1990–1994. År 1982 sattes han i andra förslagsrummet, efter Erik Vikström, vid valet av biskop till Borgå stift.
Trots en aktiv insats på det kyrkliga fältet, lämnade Gustav Björkstrand aldrig den akademiska världen. Som ovan framgått studerade han under 1960- och 1970-talet målmedvetet vidare med sikte på teologie doktorsgraden. Redan året innan han disputerade (1975) knöts han till den nygrundade Pedagogiska fakulteten i Vasa som lektor i religionsundervisningens didaktik. Här tog den akademiska karriären fart, och han valdes till dekanus för fakulteten 1977–1978. När professorn i kyrkohistoria vid Åbo Akademi, Bill Widén, 1978 valdes till rektor för akademin, togs nästa steg i karriären. Då han redan var docent i ämnet föll det sig naturligt att Gustav Björkstrand uppehöll professuren i kyrkohistoria under Widéns rektorsperiod. Under den här perioden gjorde han ett medvetet vägval. Eftersom professuren i praktisk teologi skulle komma att lediganslås inom ett par år, valde Björkstrand att i sin forskning rikta sig mera mot detta ämnesområde. Han sökte också professuren och utnämndes 1988, men tillträdde först 1991 på grund av sina politiska uppdrag som minister och riksdagsman.
Gustav Björkstrands akademiska karriär lades delvis på is då han 1983, något oväntat, ombads att ställa sig till förfogande som kultur- och vetenskapsminister. Björkstrand hade visserligen erfarenhet av lokalpolitik från stadsfullmäktige och nämnder i den tidigare hemstaden Nykarleby, men var något av en novis i rikspolitiken. Han hade t.ex. aldrig besökt ett ministerium innan han själv tillträdde som minister.
Tack vare sin väldokumenterade förmåga att snabbt sätta sig in i komplicerade frågor landade han ändå väl i ministeriet, och kritikernas argument tystnade. I egenskap av minister visade han prov på stark beslutsamhet, och han drev målmedvetet de frågor han tog sig an. En av de stora frågorna var återförandet av de s.k. söckenhelgerna, Trettondagen och Kristi himmelsfärdsdag till deras ursprungliga tidpunkter. Dessa hade 1972 flyttats från sina traditionella platser till närmaste lördag. Efter att kyrkomötet röstat för att helgdagarna skulle återfå sina ursprungliga platser 1982, beslöt riksdagen i november 1985 att så skulle ske. President Koivisto avgjorde dock vid presidentföredragningen i januari 1986 att lagen skulle träda i kraft först 1992. Beslutet motiverades med att ärendet var dåligt förberett, vilket tolkades som en direkt kritik av minister Björkstrand. Både presidentens agerande och frågan i sig väckte livlig debatt.
År 1987 invaldes Gustav Björkstrand i riksdagen som representant för Svenska folkpartiet. Under riksdagsperioden fungerade han som ordförande för lagutskottet. Han var medlem av Postbankens förvaltningsutskott 1988–1998, styrelseledamot av Svenska kulturfonden 1989–1995 och talman i Svenska Finlands folkting 1989–1995. Han kandiderade även till riksdagen vid valet 1991 men blev inte invald.
Efter minister– och riksdagsmannaskapet återgick Gustav Björkstrand till den akademiska världen, först som professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi 1991–1997 och sedan som rektor för akademin 1997–2005. Under denna tid kom han att alltmer uppträda på den internationella vetenskapliga arenan. De nationella och nordiska förtroendeuppdragen utökades med tunga internationella förtroendeposter.
Gustav Björkstrands tid som rektor för Åbo Akademi kännetecknades av stora omställningar inom universitetsvärlden. Det var en tid av omorganisering och nedskärningar betingade av nya finansieringsmodeller. Ett hårt styrt resultattänkande med åtföljande krav på prestationer från universitetens sida utmanade till omprövning av såväl undervisning och forskning som förvaltning. Gustav Björkstrand verkade målmedvetet för att bevara och förstärka Åbo Akademis position inom den finländska universitetsvärlden. Ett mått på det förtroende han åtnjöt i dessa kretsar visas av att han valdes till ordförande för Finlands universitetsrektorers råd 2004–2005. När Nordiska ministerrådet 2002–2003 utredde det nordiska forskningssamarbetet, utsågs Björkstrand till utredare. Resultatet publicerades 2003 i Noria. Vitbok om nordisk forskning och innovation, vilken tar fasta på åtgärder som syftar till att göra Norden till en ledande region för forskning och innovation i EU.
År 2006 gick Gustav Björkstrand i pension från Åbo Akademi. Men detta skulle inte utgöra slutet på hans många uppdrag inom samhälle och kyrka. Senare samma år valdes Björkstrand till biskop för Borgå stift, under vilket de svenskspråkiga församlingarna i Finland lyder. I en tid präglad av starka spänningar i stiftet, med hetsiga debatter om konservativa manliga prästers samarbetsvägran med kvinnliga präster, om kyrkans inställning till samkönade parförhållanden m.m., företrädde han en frisinnad och samtidigt en försonande linje. Björkstrand avgick med pension från biskopsämbetet i november 2009.
Sixten Ekstrand
Hilding Gustav Mattias Björkstrand, född 25.10.1941 i Karleby. Föräldrar byggnadsarbetaren Gunnar Björkstrand och Siri Lundén. Gift med (1) filosofie doktor Ann-Lis Carita Karlsson 1965, (2) professor Eila Marjatta Helander 2000.
PRODUKTION. Åkerblom–rörelsen. En finlandssvensk profetrörelses uppkomst, utveckling och sönderfall (1976); Kristen fostran i kyrka och skola (1978); Sången och det levande ordet. Skisser och studier i hymnologi och kateketik (1979); Barnens nattvardsgång (1980); Den finlandssvenska folkhögskolan och allmogemobiliseringen (1980); Kyrklig sed i Borgå stift (tills. med I. Dahlbacka, 1980); Johannes Nyström. Folkhögskolföreståndaren på Himmelsbacken (1981); Fädernearv och framtidstro (1982); Religion 7–9. Läroböcker i religion för grundskolans högstadium (1981–1983); För livets skull (1993); Vägar och vyer (1993); Noria. Vitbok om nordisk forskning och innovation (2003); En kyrkolag i samklang med tidens verkliga behov. Den av ärkebiskop Jacob Tengström ledda kyrkolagskommitténs försök att utforma en ny kyrkolag för Finland i komparativt perspektiv (2007); Framtidens folkkyrka. Herdabrev till Borgå stift (2008).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Borgå domkapitels matrikel; Nytt vin i nya läglar. Festskrift till Gustav Björkstrand på 60–årsdagen 25 oktober 2001 (2001); K.-J. Hansson, En mångsidig jubilar – men vem är han? Suomen teologit 1999 – Finlands teologer 1999 (1999); N. Erlin, Vägvalet inte alltid så lätt. Meddelanden från Åbo Akademi 15/2001.
BILDKÄLLA. Björkstrand, Gustav. Foto: Martti Halme, 1984. Uusi Suomis bildarkiv.