Jan-Erik Enestam hör till de ministrar från Svenska folkpartiet som varit långvariga i regeringen. Detta fenomen hör samman med en senare utveckling inom partiet: för det första bör partiordföranden alltid sitta med i regeringen, för det andra har ordförandeskapet på senare tid blivit rätt långvarigt, och därmed är kontinuiteten garanterad. För Enestam blev tidsspannet närmare ett decennium, och drygt elva år som medlem av statsrådet.
Jan-Erik Enestam föddes i mars 1947. Fadern Bengt Enestam var handelsman och Jan-Erik bevarade alltid känslan för bybutiken i Dragsfjärd. Över huvud taget har Jan-Erik Enestam haft ett intimt band till hemorten, vilket också hans första arbetsuppgifter tyder på. Efter avlagd politices magisterexamen vid Åbo Akademi sysselsatte han sig med turismutredningar på Åland, senare med perspektiv på riket, och blev så småningom kommundirektör i Västanfjärd 1978–1982. Intresset för skärgården, dess miljö och natur samt för skärgårdens näringar har gått som en röd tråd genom Enestams liv och verksamhet med flera tunga förtroendeuppdrag.
En längre tid, 1983–1991, ledde Jan-Erik Enestam projektuppdrag vid Nordiska rådet. Det är uppenbart att han senast då lade grunden till sitt nordiska nätverk, vilket han senare skulle ha nytta av.
Det svenska Åboland har ofta en särskild metod för att sända riksdagsmän till Helsingfors. Interna val kan ordnas, men landskapet ställer upp för den kandidat, som fått mest röster. Länge nog har Svenska folkpartiet (SFP) vågat sig på stycket att utan valförbund lansera en tillräckligt stark kandidat, men ofta har ”huvudkandidaten” återfunnits i valförbund med centerpartiet. Jan-Erik Enestam kom att verka som det svenska Åbolands riksdagsman från 1991 till 2007. Hans mandat kunde betecknas som starkt.
Från en tidig post som vice ordförande för SFP:s riksdagsgrupp 1991–1994 avancerade Enestam till försvarsminister 1995, inrikesminister 1995–1999, ånyo försvarsminister 1999–2003 och miljöminister 2003–2006. Under sju år var han också nordisk samarbetsminister, ett uppdrag som han skötte med påfallande intresse och flit.
Frågan om Finlands medlemskap i Europeiska unionen (EU) var länge en känsloladdad fråga. Motståndet var starkt på jordbrukarhåll. Förhandlingarna inleddes i februari 1993 och pågick i 13 månader. Enestam beslöt att rösta för en anslutning, trots att han enligt egen utsago fruktade ett par tusen förlorade röster i följande riksdagsval. Enligt en opinionsundersökning stödde dock en stor majoritet av SFP:s anhängare medlemskapet.
Trots att Jan-Erik Enestam var ordförande för SFP 1998–2006 upptog inte uppdraget all hans tid. Enestams politiska profil kunde betecknas som realistisk och rentav dämpad. Hövdingalater saknades totalt. I sina memoarer Kriser och katastrofer antyder Pär Stenbäck att Enestam trivdes bättre som minister än som partiledare. Han betecknas också som en konsensuspolitiker, som gärna ville undvika konflikter ansikte mot ansikte.
Enestam lyckades hur som helst genom sin koncilianta hållning och pragmatiska syn på politiken skapa goda kontakter till andra ledande politiker i riksdagen. Enestam höll en ministerpost i fem på varandra följande regeringar ledda av Esko Aho, Lipponen, Lipponen II, Jäätteenmäki och Vanhanen I.
Det största hotet mot Enestams ställning som partiordförande kom överraskande vid partidagen 2002. Astrid Thors ställde upp som motkandidat. Det blev en riktig valduell som partiet inte hade haft på länge. Stämningen på partidagen kan beskrivas som upphetsad och kända SFP-politiker återfanns i olika läger. Enestam vann slutligen med siffrorna 138–119. Thors stärkte sin ställning som riksdagsman. Enestam fick en klar signal om att fältet ville ha mera kontakt med partiledningen och mera öppenhet.
Våren 2003 förlorade Svenska folkpartiet tre mandat i riksdagsvalet. Förlusten kunde ha blivit en katastrof i ett läge där varje möjlighet till faktisk påverkan från oppositionsställning hade sopats undan sedan kravet på kvalificerad majoritet slopats genom grundlagsreformen. Men tack vare sina utmärkta kontakter till de stora partierna lyckades Jan-Erik Enestam få sitt parti med även i följande koalitionsregering och samtidigt jämna ministervägen för sin efterföljare på ordförandeposten Stefan Wallin.
Inte minst miljöfrågorna blev ofta tillspetsade i den politiska debatten. Från Jan-Erik Enestams tid som miljöminister 2003 kan noteras att praktiska resultat har uppnåtts ifråga om oljeskydd och trafiksäkerhet i Östersjön liksom ifråga om glesbygdernas avloppsvatten. Det ökande fritidsboendet i skärgården gavs högre prioritet i Miljöministeriets strandplaneringsguide från 2005.
Den största besvikelsen var avskaffandet av den obligatoriska studentsvenskan 2005. Enestam ansåg ändå att SFP inte hade något att vinna på att gå i opposition för oppositionens skull. Som försvarsminister drev han igenom beslutet om helikopteranskaffningar. Han var också den försvarsminister som utarbetade lagförslaget om frivillig värnplikt för kvinnor. Enestam tog ställning för försvarspakten Nato, om än i försiktiga ordalag. Under hans tid som inrikesminister togs beslut om förhöjda flyktingkvoter.
Efter en fullbordad partikarriär ställde Jan-Erik Enestam med den finländska regeringens stöd 2007 upp som kandidat till posten som generalsekreterare för Nordiska ministerrådet i Köpenhamn. Uppdraget gick dock till Island, som aldrig tidigare aspirerat på posten. Enestam fick istället en betydande reträttpost som rådsdirektör för Nordiska rådet, också i Köpenhamn, en post som tidigare rubricerades presidiesekreterare.
Vid sidan av politiken har Jan-Erik Enestam på flera områden utvecklat en sportig sida. Bland sina idrottsintressen har han själv framhållit skidåkning, simning, fotboll och paddling. Därtill har han skördat framgångar i idrottslig kamp med andra nordiska parlamentariker.
Ralf Friberg
Jan-Erik Enestam, född i Västanfjärd 12.3.1947. Föräldrar handelsmannen Bengt Enestam och banktjänstemannen Anita Hollsten. Gift 1970 med banktjänstemannen Solveig Viola Dahlqvist.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. P. Stenbäck, Kriser och katastrofer (2009); Suomen kansanedustajat 1907–2000 (2000).
BILDKÄLLA. Enestam, Jan-Erik. Foto: Lehtikuva OY. Statsrådets kansli.