Carl August Standertskjöld var en framstående artilleriofficer i Ryssland och ledare för gevärsfaktorierna i Izjevsk och Tula 1855–1870. Faktoriet i Tula arrenderade han 1864–1870 av ryska statsverket och byggde där upp en förmögenhet, som han bland annat använde för att grunda Ingerois träsliperi och pappersfabrik vid Kymmene älv.
Carl August Standertskjöld föddes i Asikkala 1814, som son till en kapten med samma för- och efternamn och Christina Maria Uggla. Vid sitt frånfälle 1825 efterlämnade C. A. Standertskjöld d.ä. nio barn, av vilka August fick ett nytt hem hos kapten Robert Wilhelm Lagerborg, senare landshövding i Uleåborgs län.
År 1834 utexaminerades C. A. Standertskjöld d.y. med höga vitsord från kadettskolan i Fredrikshamn. Han var därefter verksam som artilleriofficer i Ryssland, där han 1846 avancerade till kapten och följande år till biträde hos chefen för gevärsfaktoriet i Tula, 15 mil söder om Moskva. Efter att vid 33 års ålder ha befordrats till överste vid artilleriet, med bibehållande av befattningen i Tula, och 1855 till generalmajor, utnämndes han till chef för gevärsfaktoriet i Izjevsk, 80 mil öster om Moskva.
Tre år senare återvände han till Tula som ledare för gevärsfaktoriet, där han effektiverade och rationaliserade produktionen så att den kraftigt expanderade. År 1864 befordrades han till generallöjtnant och fick av ryska statsverket arrendera Tulafaktoriet med dess 5 000 anställda, vilket blev grunden till hans förmögenhet. Arrendet lämnade han 1870, när han utnämndes till inspektör för samtliga gevärs- och patronfabriker i Ryssland, en befattning som han innehade ett tiotal år.
Trots sin lysande karriär i Ryssland var Standertskjöld fast rotad i hemlandet och förvärvade där flera herrgårdar och andra egendomar. Han ägde dessutom gods i Ryssland samt gårdar i S:t Petersburg och Helsingfors. Ett tecken på hans starka förankring i fosterlandet och släkten där var att han 1866 som sitt biträde i Tula anställde sin 30 år yngre släkting, artilleriofficeren Hugo Standertskjöld. Denne blev senare chef för och arrendator av gevärsfaktoriet i Izjevsk.
I Finlands historia är C. A. Standertskjöld mest känd som grundare av Ingerois massa- och pappersfabrik i Sippola socken vid Kymmene älv. Han var också under en kort tid ägare till Hovinsaari ångsågverk nära Kotka. År 1872 grundade han tillsammans med Finlands handelsombudsman i S:t Petersburg Ingerois Träsliperi Bolag, som köpte Anjalankoski fors och där anlade ett träsliperi jämte papp- och pappersfabrik. Standertskjöld stod för hela grundkapitalet, 85 000 rubel silver eller 340 000 mark, och blev styrelseordförande.
Träsliperiet i Ingerois var ett konventionellt kallsliperi, men pappersbruket var tekniskt mycket avancerat. Vid den större pappersmaskinen tillverkades tidnings-, tapet- och omslagspapper och vid den mindre cigarrettpapper. Produkterna såldes i den ryska huvudstaden, dit varorna transporterades med järnväg via Koria vid Riihimäki–S:t Petersburgbanan.
Våren 1877 övertog Standertskjöld Ingeroisfabriken i dess helhet och utsåg sin näst äldste son Carl August (”Adi”) till disponent. Två år senare arrenderade han ut fabriken till sonen och dennes vän Alexander Gripenberg, som varit verksam vid kejsarens kansli i S:t Petersburg. Till villkoren hörde att arrendatorerna årligen skulle avbetala en tiondel av det i anläggningarna nedlagda kapitalet, 260 000 rubel silver. De båda unga männen flyttade till Ingerois utan att dock komma överens om någon strikt arbetsfördelning. Med tiden uppstod det fnurror på tråden mellan cheferna, med följden att Adi Standertskjöld lämnade fabriken och flyttade till ett av faderns gods.
År 1881 ödelades större delen av Ingeroisfabrikerna av en brand, varefter företaget ombildades till ett aktiebolag där Standertskjöld innehade bara 4 % av aktierna. Verkställande direktör blev Gripenberg, medan Standertskjöld kvarstod som styrelseordförande. Bolaget var som tidigare Petersburgsdominerat, med några ströaktier i finländska händer.
Med stöd av försäkringsersättningarna återuppfördes fabrikerna, med undantag av pappersavdelningen. Huvudmannen i företaget, Alexander Gripenberg, hade dessförinnan för egen räkning köpt en pappersfabrik i närheten av Petersburg och en dagstidning jämte tryckeri i den ryska huvudstaden, som sammanslogs med Ingeroisbolaget. Omorganisationen misslyckades dock, och 1882 såldes tidningsföretaget, tryckeriet och pappersfabriken till utomstående. Vid det laget var Ingerois och Gripenberg skuldsatta upp över öronen, vilket ledde till att en ny styrelse utsågs.
Ingeroisföretaget hade länge vacklat och hållits igång endast med stöd av sin största fordringsägare, C. A. Standertskjöld. Denne inträdde nu i företaget som deus ex machina, inlöste aktiemajoriteten och lyckades få affärerna i ordning. Men Standertskjöld hann inte slutföra saneringsarbetet utan avled 1885 i en hjärtattack i S:t Petersburg vid 79 års ålder.
C. A. Standertskjöld var pionjär för en ny typ av företagare i Finland: officerare som tjänat i Ryssland och som blivit affärsmän efter att de återvänt till Finland. Till denna kategori hörde bland andra överste Hugo Standertskjöld (Kaukas), generalmajor Julius af Lindfors (huset Borgström), kapten Rudolf Walden (Yhtyneet Paperitehtaat) och ingenjör Carl Enckell (Maskin och Bro).
Nyckeln till C. A. Standertskjölds framgångar var hans höga officersställning, organisatoriska talang och förbindelser med kejsardömets myndigheter. Den stora förmögenhet han förvärvade som arrendator av faktoriet i Tula 1864–1870 utnyttjade han bland annat för att etablera den stora massa- och pappersfabriken i Ingerois. Detta brukssamhälle är i dag det viktigaste monumentet över Standertskjölds livsgärning.
Per Schybergson
Carl August Standertskjöld, född 9.11.1814 i Asikkala, död i S:t Petersburg 18.2.1885. Föräldrar kaptenen Carl August Standertskjöld och Christina Maria Uggla. Gift med (1) Fanny Augusta Nykopp 1847, (2) Marie Huguenin-Virchaux 1882.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Tampellan Inkeroisten tehtaat 1872–1972 (1972).
BILDKÄLLA. Standertskjöld, Carl August. Museiverket.