Lolo Krusius-Ahrenberg företrädde som akademisk lärare och medlem av det vetenskapliga samfundet en sällsynt kombination av kosmopolitisk framtoning, kunskapsrikedom och karisma. Hennes analytiska begåvning och publikationer under fem decennier har bidragit till en vidareutveckling av ämnena historia och statskunskap, inte minst i skärningspunkterna till andra samhällsvetenskapliga ämnen, som nationalekonomi och geografi. För generationer av studenter framstod Krusius-Ahrenberg som en färgstark och pedagogisk professor.
Helena Charlotte Johanna Krusius föddes 1909 i Marburg an der Lahn i Tyskland och inledde sin skolgång i Berlin, varefter familjen flyttade till Vasa, där fadern fått en tjänst som ögonläkare. Hon avlade studentexamen vid Vasa svenska samskola 1926. Efter studier vid Helsingfors universitet och vid Goethe-universitetet i Frankfurt avlade hon filosofie magister- och licentiatexamen 1932.
Sin vetenskapliga karriär i Finland inledde Lolo Krusius-Ahrenberg 1934 med sin doktorsavhandling om nationalismens och liberalismens genombrott i Finland vid mitten av 1800-talet, ett arbete som rönte uppmärksamhet och länge var kursbok i Finland och de andra nordiska länderna samt i Tyskland. Denna epok i den finländska historien aktualiserades i ytterligare ett antal arbeten, innan Krusius-Ahrenberg 1947 utgav Tyrannmördaren C. F. Ehrensvärd, en omfattande studie om adelsradikalismen och komplotten kring samt mordet på Gustav III. Boken blev något av en klassiker inom sitt område.
Efter en period som lektor i tyska språket vid Svenska handelshögskolan utnämndes Krusius-Ahrenberg till docent i författningshistoria och statskunskap vid samma högskola 1945, samt till docent i finsk och skandinavisk historia vid Helsingfors universitet samma år. Åren 1945–1960 verkade hon som ordinarie lärare vid Svenska medborgarhögskolan. År 1948 utnämndes hon till professor i historia och statskunskap vid Svenska handelshögskolan. Här kom hon gradvis att mer betona statskunskapen på bekostnad av historia i sin forskning och undervisning, vilket också var helt i linje med den professur i allmän statslära som hon samtidigt, till 1952, uppehöll vid Helsingfors universitet.
De konstitutionella frågorna var högaktuella vid denna tid och tilldrog sig även Lolo Krusius-Ahrenbergs intresse. År 1952 utgav hon Den konstitutionella debatten i USA, samtidigt som hennes särskilda intresse under hela 1950- och 60-talet ägnades intresseorganisationer samt utveckling av medinflytande och medbestämmanderätt både i Europa och i USA. Hon var mycket engagerad i den debatt som fördes i Finsk Tidskrift och inom de statsvetenskapliga tidskrifterna, framför allt ur ett jämförande perspektiv. Samma intresse fick henne att även följa med de nya statsbildningarnas konstitutioner i globalt perspektiv och den politiska utvecklingen av de nya staterna på 1960-talet.
År 1954 knöts Lolo Krusius-Ahrenberg till den statliga kommittén för utgivande av den finska riksdagens historia, vars verksamhet varade ända till 1983. KrusiusAhrenberg skrev de tre första kapitlen i volym II av Suomen kansanedustuslaitoksen historia, med undertiteln Säätyedustuslaitos 1850-luvun puolivälistä 1870-luvun loppuun, som utkom 1981 och dokumenterade arbetsformer och aktuella frågor under en viktig epok i Finlands historia. För denna insats blev hon utnämnd till hedersdoktor vid Helsingfors universitet. Detta innebar för henne även en återgång till historisk forskning, som hon alltså bedrev parallellt i hela sitt liv, även efter pensioneringen från professuren 1973.
Lolo Krusius-Ahrenbergs karriär var lång och vittomspännande. I hennes gärning kombineras de tidiga lärospånen vid universiteten i Helsingfors och Frankfurt. Vid det senare verkade hon som ansvarig för Akademische Austauschstelle, vilket sedermera ledde till att hon kunde påverka upptakten till DAAD-stipendieutbytet mellan Tyskland och Finland. Hon tog tidigt initiativ till en allmän internationalisering av sitt ämne. Hon var den som införlivade Finland i kretsen av IPSA-länder, d.v.s. det världspolitiska statsvetarsamfund som hon stiftat bekantskap med under sina resor till Förenta staterna, 1952 som stipendiat och fem år senare som första finländska deltagare i en konferens om intresseorganisationernas politiska verksamhet. Den publikation som sedermera utkom innehöll även hennes artikel om intresseorganisationerna i Finland och deras utveckling, vilken bidrog till att sätta Finland på kartan i dessa sammanhang.
Som en av de första finländska medlemmarna av APSA eller det amerikanska statsvetarsamfundet, kunde hon återknyta kontakterna med sina forna tyska vänner, lärare och studiekamrater, såsom Hans J. Morgenthau, Carl J. Friedrich, Karl Mannheim och Herbert Marcuse, vilka samtliga emigrerat till USA, där de även kom att påverka utvecklingen av den amerikanska statskunskapen. Krusius-Ahrenberg hade en roll som internationell brobyggare och var den som förde in nya vindar i finsk statsvetenskaplig debatt, bl.a. genom artiklar om den konstitutionella debatten i Förenta staterna, Tyskland och Frankrike. Hon företog ett stort antal studie- och forskningsresor till olika europeiska länder.
Lolo Krusius-Ahrenberg var den första kvinnliga professorn i Finland och i Norden inom sitt ämne. Med sin forskning blev hon något av en banbrytare på flera av sina områden. Som hon själv med analytisk skärpa betonade, hade hon inlett sina studier vid ett relativt ungt, liberalt och framstående universitet, där den tidens mest intressanta statskunskap förkunnades, och därefter fått stifta bekantskap med den nya amerikanska politologin, som i mångt och mycket dominerades av de tyska emigranterna.
Sin roll som vägröjare i det internationella samfundet för de finländska kollegerna axlade Krusius-Ahrenberg gärna, samtidigt som hon gladde sig över statskunskapens utveckling i hemlandet och framväxten av nya starka forskningsmiljöer. Vid Svenska handelshögskolan tog hon initiativet till att döpa om sitt ämne och även professuren till ekonomisk politologi, vilket var ett framsynt förhållningssätt med tanke på inriktningen vid en handelshögskola och låg helt i linje med exempelvis London School of Economics and Political Science. Det ekonomiska perspektivet såg hon som viktigt för all statskunskap, även i demokratisk mening: det gällde fördelningen av välfärd och resurser. Detta insåg hon långt innan kombinationen ekonomi-politik i slutet av 1960-talet blev allmän bland vissa statsvetare på vänsterkanten.
Som akademisk lärare och medlem av det vetenskapliga samfundet var Lolo Krusius-Ahrenberg en mångsidig och ovanligt inspirerande person. Hennes kontinentala bakgrund och kännedom om andra kulturer hindrade henne från att inta snävt nationalistiska ståndpunkter, i synnerhet under den tidsperiod som föregick dagens internationaliseringsprocess. Med sin beläsenhet har hon förmedlat politologins grundläggande synsätt till generationer av studenter och kolleger. Hon uppskattade särskilt sina finskspråkiga statsvetenskapliga kolleger och sin utnämning till hedersdoktor vid statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet. För henne var det en stor glädje att hennes eget arbete om riksdagens historia översattes till finska.
Krusius-Ahrenberg var medlem av ett flertal vetenskapliga samfund i Finland och utomlands, och innehade ledande poster vid dessa. För att nämna några, var hon forskarledamot i Finlands historiska samfund, ledamot av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, samt kallades 1950 till ledamot av Finska Vetenskaps-Societeten.
Lolo Krusius-Ahrenberg föddes i det kejserliga Tyskland med dess värderingar och stormaktsanspråk, men hon kom att verka i en ung nation som efter sina födslovåndor utvecklades till en ekonomiskt och politiskt stark medlem av såväl Norden som det europeiska samfundet. Som en pionjär satte hon sin egen prägel på den finländska statskunskapen. Hon fick följa med den unga finska nationen under dess krigs- och ofärdsår, liksom vägen mot en välfärdsstat av nordiskt snitt, med nordiskt statsskick och parlamentarism. Hennes intresse kom dock i första hand alltid att fokuseras på Finland i ett europeiskt och ett globalt perspektiv, trots att hon tillägnade sig mycket av den mellaneuropeiska skepticismen inför utvecklingen av en europeisk union och övernationell konstruktion. Hon kom att bli en karismatisk gestalt med en kosmopolitisk framtoning i det land hon i hög grad gjorde till sitt studieobjekt.
Marie-Louise von Bergmann-Winberg
Helena Charlotte Johanna (Lolo) Krusius, från 1930 Krusius-Ahrenberg, född 21.6.1909 i Marburg-an-der-Lahn, Tyskland, död 13.7.2003 i Helsingfors. Föräldrar Medicine doktor Franz Florian Krusius och Constanze Elisabeth Irmgard von Bomhard. Gift 1930 med filosofie magister Jarl Gustaf Eyolf Ahrenberg.
PRODUKTION. Der Durchbruch des Nationalismus und Liberalismus im politischen Leben Finnlands 1856–1863 (1934); Tyrannmördaren C. F. Ehrensvärd. Stockholm (1948); The Political Power of Economic and Labor Market Organizations: A Dilemma of Finnish Democracy, Interest Groups on Four Continents, red. H. Ehrmann. Pittsburgh (1957); Ekonomisk politologi, Ekonomiska samfundets tidskrift 1970; Suomen kansanedustuslaitoksen historia II. Säätyedustuslaitos 1850-luvun puolivälistä 1870-luvun loppuun (kap. 1–3, 1981).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. K. Paakkunainen, Demokratia, tiede, kansanvalistus. Valtiotieteellisen yhdistyksen intellektuaalihistoriaa 1935–1985 (1985); M.-L. von Bergmann-Winberg, Minnesteckning för Lolo Krusius-Ahrenberg 21.9.1909–13.7.2003. Politiikka 46/2004; M.-L. von Bergmann-Winberg, G. Ahonen och K. Hellbom, Studier i politik, historia och ekonomi. Festskrift tillägnad Lolo Krusius-Ahrenberg (1989).
BILDKÄLLA. Krusius-Ahrenberg, Lolo. 1958. Uusi Suomis bildarkiv.