Namnet Magnus Hagelstam är idag nästan synonymt med begreppet Grankulla samskola, en läroinstitution grundad den 16 september 1907. Från hösten 1909 till våren 1947 var Hagelstam rektor för skolan, därefter ämneslärare fram till sin pensionering 1955. Besjälad av en sällsynt idealism, i kombination med stor kreativ begåvning och stark reformanda, satte Hagelstam i hög grad sin prägel på skolsamfundet i dess helhet. Han framstår som en pionjär inom skolväsendet i Finland.
Född den 3 november 1879 som det yngsta av femton syskon, och uppvuxen på släktgodset Westerkulla gård i Helsinge socken, blev Magnus Hagelstam student vid Nya svenska läroverket 1897. Redan under sin studietid vid Helsingfors universitet inledde han sin lärarbana, vid Mellersta Nylands folkhögskola. Som nybliven magister hade han ett vikariat i Åbo klassiska gymnasium 1902–1903, varefter han fram till 1909 var verksam vid Realläroverket i Jakobstad. Det som frestade honom att bryta upp från en invand skolmiljö för att pröva nya utmaningar var Grankullas karaktär av lantlig idyll vid sidan om allfarvägarna. Som han själv, apropå elevhemmet Granhult, uttryckt saken i skolans första tryckta årsberättelse (1911), förelåg här en idealisk möjlighet: ”talrika skaror av barn skulle undanryckas stadslivets skadande makter för att i stället få växa upp i lantlig frihet och sundhet”.
Granhult, grundat 1911 efter engelsk modell, var det första internatet i Finland, 1914 kompletterat med ett andra elevhem, Berga. År 1913 grundades likaså på Hagelstams initiativ det så kallade Klostret, en först två- och senare ettårig praktisk kvinnolinje som alternativ till gymnasiestudier. I den jungfruliga miljön i Grankulla skapade Hagelstam ett skolsamfund baserat på demokratiska principer, med individens andliga och fysiska likaväl som intellektuella utveckling som riktmärke. Hembygdslära, naturkunnighet och fysisk fostran fick stor plats på schemat. En skolträdgård grundlades, i närmiljön studerades växter och djur, s.k. skidmönstringar, fotvandringar och orienteringstävlingar blev årligen återkommande inslag. En skidbacke uppfördes; i samband med en kurs i byggnadsritning byggdes en sportstuga; på Gallträsk anlades vintertid en skridskobana. År 1927 firades i skolan det första sportlovet i Finland, ett lov som bara sex år senare blev obligatoriskt i alla landets skolor. Gemensamma skolresor företogs under sport- och sommarlov; terminsarbetet förgylldes av söndagsutfärder, likaledes med Hagelstam som ledare. Även för den lokala scoutrörelsen och idrottsföreningen stod han i spetsen, liksom för en biologisk förening verksam inom skolan.
Sin pedagogiska grundprincip formulerade Magnus Hagelstam i skolans 25-årsjubileumspublikation: ”Det får ej råda en oförsonlig motsats mellan de växandes uppfostran genom skolan och deras organismers behov av luft och rörelse, det får ej i skolans undervisning ensidigt vädjas till intellektet och speciellt dess förmåga av abstraktion, utan handlingsfriheten, skaparlusten bör få rum att leva vid sidan av den rena kunskapstillägnelsen.” Skolans valspråk var mycket riktigt ”Mens sana in corpore sano”.
Den för tidens förhållanden sällsynt otvungna samvaron mellan lärare och elever gynnades också av i sitt slag banbrytande kemi-, fysik- och biologilaborationer. Legendariska blev de återkommande biblioteksfesterna i syfte att bygga upp skolans bokförråd. Fram till 1919 arbetade en förskoleklass inom skolan, läxfria måndagar infördes i mellanskolan, den traditionella villkorsläsningen ersattes av en sommartermin. Som det första privata läroverket i Finland införde Grankulla samskola en linjedelning i gymnasiet, i en humanistisk och en naturvetenskaplig linje. När Klostret 1943 genom krigshändelserna drogs in, hade sammanlagt 369 unga flickor åtnjutit en mångsidig undervisning i praktiska och humanistiska ämnen. De båda internaten gynnade framför allt barn till svenskar i förskingringen, tills Granhult som det sista upphörde i och med utgången av vårterminen 1968.
Som pedagog var Magnus Hagelstam, ”Bocken” kallad, enligt samstämmiga vittnesbörd lika kunnig som karismatisk, en medryckande talare, utrustad med ett gnistrande temperament. I kritiska stunder tvekade han inte att om så med bryskhet utöva sin auktoritet. I antologin Grankulla skolminnen uttrycker en före detta elev sina egna och möjligen också sina skolkamraters reaktioner sålunda: ”Hans personlighet uppväckte såväl min barnsliga beundran som en namnlös skräck, men skräcken fann jag ljuvligast.” I ett annat avsnitt av antologin berättas om hur rektorn, med en välplacerad snöboll, sätter punkt för en översittares mobbning av mindre elever.
Pedagog av själ och hjärta hade Hagelstam ändå resurser att frigöra också utanför det egentliga skolarbetet. I egenskap av skriftställare utgav han en bearbetning av J. Mjöbergs Svensk litteraturhistoria för den högre undervisningen samt deltog i redigeringen av flera antologier. I tidskriften Skola och hem var han en flitig medarbetare. Redan under studietiden grundade han Östersundom ungdomsförening i sin hembygd. Under sin sejour i Jakobstad var han 1904–1908 vid sidan om sin undervisning även redaktör för tidningen Jakobstad, som utkom två gånger i veckan. Vidare var han 1904–1909 ordförande i folkskoldirektionen och var med om att starta ortens historisk-etnografiska museum.
Hagelstam understödde också varmt de lokala arbetarnas bildningssträvanden. Under storstrejkens år 1905 var Hagelstam ordförande i Jakobstads arbetarförening och var tillsammans med sin svåger Arvid Mörne aktivist inom motståndsrörelsen mot de ryska enhetssträvandena; bland annat deltog han i den s.k. Graftonaffären då det gällde att rädda insmugglade vapen från ett grundstött fartyg. Efter flyttningen till Grankulla verkade Hagelstam en längre tid inom Esbo kommunalfullmäktige, vars ordförande han var 1931–1933 samt 1942, och var en tid ordförande i bl.a. skolnämnden och biblioteksnämnden. Alltsedan starten 1938 tillhörde Hagelstam styrelsen för Finlands svenska läroverksförening och var 1941–1944 dess ordförande. Inom Modersmålslärarnas förening och vid dess feriekurser var han en av de ledande och tongivande. Han var vidare mångårig ledamot av Svenska Finlands folkting, år 1946 dess talman. Han tog också initiativ till Esbo trädgårdsförening, efter att själv – genom köpet av Jondal hemman i Esbo 1916 – ha etablerat sig som aktiv jordbrukare. Hemmanet omfattade fyrtio hektar, varav tio hektar åker och trädgårdsland, med fruktodling som specialitet.
Trots många sinsemellan olika kretsar och verksamhetsgrenar ledde insatserna dock inte till splittring. Slutorden i minnesrunan i Hufvudstadsbladet ger en bild av Magnus Hagelstams gärning som förefaller rättvis i eftervärldens ögon. ”Han var som personlighet sällsynt helgjuten, pedagog av Guds nåde, rakryggad finlandssvensk patriot, riddare utan fruktan och tadel.”
I Hagelstamska högstadiet finns hans namn bevarat.
Nalle Valtiala
Johan Magnus Hagelstam, född 3.11.1879 i Helsinge, död 31.1.1958 i Esbo. Föräldrar godsägaren Jarl August Hagelstam och Emilia Carolina Söderhjelm. Gift med Gerda Augusta Lindberg 1904.
PRODUKTION. Dikturval. För skolornas lägre klasser 1–2 (utg. tills. med R. Hollmerus, 1916; tionde upplagan 1970); Ur Finlands svenska litteratur 1–11 (utg. tills. med A. Mörne, 1920–1924); Svensk litteraturhistoria för den högre undervisningen (av J. Mjöberg, omarbetad för svenska skolor i Finland, 1928); Svensk diktning i urval 3 (1931); Svensk litteraturhistoria för mellanskolan II (1954); Planera och plantera (1955); På nordisk mark. Ett prosaurval (1957); Grankulla samskola 1907–1957 (1957).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Brages pressarkiv, Helsingfors; Esbo stadsarkiv. 90 år av skolminnen. Grankulla samskola 1907–97. Red. C. Lupander (1997); Grankulla samskola 1907–1932. Festskrift utgiven till Grankulla samskolas tjugofemårsjubileum. Red. M. Hagelstam (1932); Grankulla samskola 1907–1957. Festskrift utgiven till skolans 50-årsjubileum i september 1957. Red. M. Hagelstam (1957); Grankulla skolminnen tillägnade Magnus Hagelstam och Siri Laurent. Red. S. A. Karlsson et al. (1947); nekrolog Hufvudstadsbladet 2.2.1958; C. Mehlem, Grankulla under 50 år (1971); R. Rannikko et al., Grankulla såsom villasamhälle, samhälle med sammanträngd befolkning och köping. Minnesskrift med anledning av köpingens 25-årsjubileum (1946); G. Steinby, Journalister och publicister i svensk press i Finland under tvåhundra år (1981); B. Ulfvens, Grankulla samskola 1957–1977 (1986).
BILDKÄLLA. Hagelstam, Magnus. 1949. Hufvudstadsbladets arkiv.