Torsten Steinby fick en humanistisk utbildning vid Helsingfors universitet och verkade som läroverkslärare och fri publicist fram till 1947 då han utsågs till ställföreträdande huvudredaktör för Hufvudstadsbladet. Hans epok som chefredaktör för tidningen varade fjorton år, 1960–1974, varefter han ännu utgav ett betydande antal monografier i press-, kultur- och antikhistoria. Bland Steinbys kulturgärningar bör framhävas hans engagemang för Finlands kulturinstitut i Rom, Villa Lante. Steinby fungerade som ordförande för Svenska litteratursällskapets styrelse 1974–1979.
Född och uppvuxen i ett medelklasshem i Helsingfors tog Torsten Steinby studenten vid Svenska Normallyceum 1928. Han inledde humanistiska studier vid Helsingfors universitet och bytte släktnamn från Rosbäck till det fornnordiskt klingande Steinby. Studietiden sammanföll med en turbulent period i både Finlands och Europas historia. Hösten 1931 sällade sig Steinby till en grupp liberalt sinnade studenter som grundade sammanslutningen Akademiska Diskussionsklubben i protest mot en högersinnad klick inom den svenskspråkiga studenteliten. Klubben verkade i några år, men fick inte en tillräckligt entydig ideologisk profil för att kunna utvecklas till en motkraft till högergrupperingens sammanslutning Aktiva studentförbundet, som tidvis argumenterade öppet högerradikalt och antidemokratiskt.
I detta skede lades grunden för Steinbys anseende som en bildad humanist och skickligt argumenterande liberal, vilket framgår av att han 1934–1935 fungerade som redaktör för den svenskspråkiga studentungdomens språkrör Studentbladet. År 1935 avlade han magisterexamen med historia som huvudämne. Följande år ingick han äktenskap med Gunnel Waselius och fick tillsammans med henne två döttrar. Under följande årtionde förtjänade Steinby sitt leverbröd som lärare i historia vid och sedermera även som rektor för Läroverket för gossar och flickor i Helsingfors.
Steinby fortsatte också som fri publicist. En betydande andel av hans artiklar publicerades i Hufvudstadsbladet, vilket säkert bidrog till att han 1947 anställdes som tidningens ställföreträdande huvudredaktör. Tidningens ägare Amos Anderson hade hamnat i ett rejält gräl med redaktionens tidigare ledning och såg därför till att den av honom uppskattade Steinby avancerade till ledarskribent och hans förtrogna inom tidningshuset. Steinby levde upp till ägarens förväntningar, avancerade 1960 till tidningens chefredaktör och stannade på denna post fram till sin pensionering 1974.
Steinbys period som chefredaktör präglades av en för Hufvudstadsbladet ovanlig redaktionell stabilitet och arbetsro. Å andra sidan förmådde Steinby inte ge något märkbart intellektuellt lyft åt tidningens ledare eller på annat sätt höja dess redaktionella profil. Till detta bidrog inte enbart hans försiktiga natur. Hufvudstadsbladets accentuerade roll som det svenska Finlands ledande dagstidning förutsatte att tämligen motsatta åsikter och opinioner om samhället och landets svenskhet fick spaltutrymme i tidningen, ibland rent av i en och samma ledare.
Steinbys goda relation till Amos Anderson bidrog även till hans långa och betydande engagemang i skapandet och upprätthållandet av Finlands Rominstitut Villa Lante, landets första kulturinstitut i utlandet. Amos Anderson och ett antal andra förmögna mecenater och kulturpersonligheter med intresse för Europas antika arv hade i detta syfte 1938 grundat stiftelsen Institutum Romanum Finlandiae. Den uttalade förebilden var Svenska institutet i den eviga staden, men faktum är att vid denna tid fungerade redan närmare tjugo andra nationella kulturinstitut i Rom. Efter kriget fortsatte förkovrandet av stiftelsens kapital och jakten på en lämplig byggnad. För att driva allt detta effektivt rekryterades Steinby 1948 till stiftelsens sekreterare. År 1951 erhöll stiftelsen en betydande anonym donation som senare visade sig härstamma från en kulturenhet inom Förenta staternas utrikesförvaltning vars syfte var att stödja antikommunistisk verksamhet.
Nu kunde stiftelsen köpa ett smärre renässanspalats på Gianicolo, en vacker höjd nordväst om staden och under Steinbys ledning restaurerades den förfallna byggnaden närapå till sin forna glans. Det föll sig därför naturligt att han 1953 utsågs till institutets första föreståndare och i denna egenskap 1954 fungerade som värd då Villa Lante högtidligen invigdes. Steinby återvände följande år till sitt värv på Hufvudstadsbladet men fortsatte under de följande tre decennierna att axla centrala förtroendeposter inom stiftelsen. Parallellt med detta bedrev han egen forskning som utmynnade i en doktorsavhandling om publicistik i den romerska republiken (1956) och i ett antal andra monografier om antikens historia, finländsk press- och kulturhistoria samt en omfattande biografi i två volymer om hans forna arbetsgivare och mentor Amos Anderson.
Steinby hade även förtroendeuppdrag i flera centrala finlandssvenska kulturinstitutioner. Han invaldes i Svenska litteratursällskapets styrelse 1964 och fungerade 1974–1979 som dess ordförande. Nämnas bör även styrelseposterna inom Föreningen Konstsamfundet och Amos Andersons museum 1961–1987. Steinby förlänades 1974 professorstitel och mottog 1984 Tollanderska priset samt 1985 Svenska Akademiens Finlandspris.
Henrik Meinander
Bror Torsten Rosbäck, från 1928 Steinby, född 25.8.1908 i Helsingfors, död i Helsingfors 16 oktober 1995. Föräldrar affärsmannen Carl Gustaf Rosbäck och Anna Leander. Gift 1936 med Gunnel Waselius.
PRODUKTION. Romerska år och minnen (1945); Finland i den eviga staden (1951); Romerska bilder (1953); Villa Lante (1953); Romersk publicistik under Ciceros tid (1956); På Gianicolo (1958); Finlands tidningspress (1963, även på fi.); Petter Forsskål och Tankar om borgerliga friheten (1971); In Quest of Freedom. Finland´s Press 1771–1971 (1972); Försäkrings tidskrift 1905–1913 (1977); Amos Anderson (1980); Amos Anderson. Press och kultur (1982); Forskning och vitterhet. SLS 1885–1985 I. Det första halvseklet (1985); Johan Jakob Nervander (1991); Elva uppsatser (1992).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. P. Bruun, Torsten Steinby, Historiska och litteraturhistoriska studier 71 (1996); H. Meinander, Aktiva Studentförbundet. En högerradikal sammanslutning 1931–1945, Historiska och litteraturhistoriska studier 64 (1988); P. Setälä et al., Villa Lante. Finlands Rominstitut 1954–2004 (2004).
BILDKÄLLA. Steinby, Torsten. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.