HELISMAA, Reino 

(1913–1965) 

Manusförfattare, schlagerkompositör, sångare 

Reino Helismaa var en begåvad och produktiv litterär förmåga som inte fick den erkänsla han hade förtjänat under sin livstid. Främst är han känd för sina filmmanuskript och sångtexter, men han skrev också kriminalhistorier och ungdomslitteratur. Under kriget i början av 1940-talet gjorde Helismaa uppskattade underhållningsprogram vid fronten. I tv:ns barndom sågs han ofta i reklam och underhållningsprogram.

Reino Helismaa, till 1935 Helenius, var född i Helsingfors 1913 som det femte och yngsta barnet till byggmästaren Vihtori Helenius och Maria Manninen. Hemmet, ett trähus från 1902, låg vid Jungfrustigen. I april 1918 omkom fadern av vådaskott från den tyska Östersjödivisionen vid intagandet av Helsingfors. 

Efter faderns död flyttade familjen till Lahtis, där morbrodern, August Kanerva, hade ett boktryckeri. År 1924, efter att ha genomgått folkskolan, började Reino i Lahtis lyceum. Han avslutade sin skolgång 1930 efter mellanskolan. Efter militärtjänstgöring prövade han på olika förvärvsarbeten, bl.a. som brädgårdsarbetare, elavläsare och bankvaktmästare. Sommaren 1935 anställde morbrodern honom som typograf vid sitt boktryckeri. Helismaa visade sig vara en snabb och kompetent sättare. Kanerva gav ut tidskriften Isku (Slaget), där Helismaa debuterade som skribent under pseudonymerna Masa Palo, Rudi Halla och Eemil Arsa. Samtidigt började han uppträda offentligt i sångkvartetten Salpausselän laulupojat (Stängselåsens sångarbröder). Han uppträdde också på Lahden työväen näyttämö (Arbetarscenen i Lahtis). 

I september 1936 gifte sig Helismaa med Lempi Turunen, och paret flyttade till Viborg, där Helismaa hade fått tjänst vid tryckeriet Karjalan kirjapaino. Vinterkriget förde honom dock till fronten. Efter att ha förlorat all sin egendom kom familjen slutligen till Helsingfors, där Reino Helismaa hade fått en ny tjänst vid Landskapsförbundens boktryckeri. Under fortsättningskriget kommenderades han till ett granatkastarkompani. Därefter fick han våren 1942 förflyttning till underhållningstrupperna som ledare för en 14-mannaorkester vid namn Punamusta (Rödsvart). Hösten 1942 befordrades han till undersergeant. 

Som orkesterledare för Punamusta skrev Helismaa sina första musikaliska farser, som uppfördes vid fronten och på hembygdsturnéer. Hösten 1946 utkom hans roman Tyttö kuin atomipommi (En atombombsflicka) på förlaget Kansankirja samt en äventyrsroman för pojkar, Lentomatka seikkailuun (Flygresa till äventyret) på förlaget Kirjatoukka. Efter freden fortsatte Helismaa att turnera; bl.a. framförde han kupletter av J. Alfred Tanner. Tanners samlade kupletter hade redigerats av Reino Hirviseppä och publicerats i december 1946 på August Kanervas bokförlag. 

Från hösten 1948 uppträdde Helismaa och Tapio Rautavaara som ”de glada trubadurerna” runt om i Finland. Följande höst anslöt sig Esa Pakarinen, humorist och dragspelare från Savolax, till duon. Helismaa gjorde sin första skivinspelning Suutarin tyttären pihalla (På skomakardotterns gård) i november 1948. Musiken var komponerad av Kari Aava, alias Toivo Kärki. 

I början av december 1950 sade Rautavaara upp samarbetet med Helismaa och ersattes av Jorma Ikävalko. Den nya sammansättningen uppträdde 1951 på Folkets hus i Mosabacka i Helsingfors. Bland publiken fanns det finska filmbolaget Oy Suomen Filmiteollisuus (SF) verkställande direktör T. J. Särkkä, inbjuden av Toivo Kärki. Särkkä var nöjd med det han såg och hörde. Efter uppträdandet kallade han trion till en provfilmning i SF:s ateljé. Det ledde till en film om guldfeber, Rovaniemen markkinoilla (Marknad i Rovaniemi), som fick premiär i oktober 1951. Helismaas manuskript baserade sig delvis på en humoristisk pjäs i tre akter, Kultakuume (Guldfeber), som Helismaa och Kärki hade skrivit i början av 1951. Filmen regisserades av Jorma Nortimo, och de manliga huvudrollerna innehades av den glada trubadurtrion Pakarinen, Helismaa och Ikävalko. 

Med Marknad i Rovaniemi inledde Helismaa ett elvaårigt samarbete med SF. Åren 1951–1962 skrev han manuskripten till 28 filmer. Bland dessa kan nämnas Muhoksen Mimmi (1952, Tösen från Muhos), Lentävä kalakukko (1953, Esa ’flyger’ till Kuopio), Me tulemme taas (1953, Vi kommer med våren), Kaksi vanhaa tukkijätkää (1954, Två glada stockflötare), Kaunis Kaarina (1955, Vackra Kaarina) och Toivelauluja (1961, Önskevisor) samt sex filmer om Pekka ja Pätkä (Kalle Träskalle och Stumpen) och tre Eemeli-filmer. Helismaa kallades för ”SF:s Shakespeare” på grund av sin produktivitet. Han skrev manuskripten till tre filmer producerade av Veikko Itkonen 1959–1961, ett av dem under pseudonymen Aulikki Ura. Han skrev också texterna till många schlagrar komponerade av Toivo Kärki. I filmen Marknad i Rovaniemi agerade Reino Helismaa själv i gravallvarlig Buster Keaton-stil, så också i filmerna Hei rillumarei! (1954), Suuri sävelparaati (Den stora schlagerparaden, 1959), Tähtisumua (1961, Stardust) och Mullin mallin (1961, Upp och ned). Helismaa ”valde alltid den stolligaste rollen i filmerna. Och njöt till fullo av det”, enligt uppgift av sonen Markku Helismaa. 

Som textsnickare var Helismaa snabb. Han kunde rimma extempore enligt publikens önskemål, och både rytmen och slutrimmen i hans texter var exakta. Helismaa åstadkom 1 200 sångtexter, finska översättningar och egenhändiga kompositioner, som spelades in på skiva 1948–1965. Bland annat Päivänsäde ja menninkäinen (1949, Solgnuttan och trollet), Reissumies ja kissa (1949, Vagabonden och katten) och Rakovalkealla (1950, Vid stockelden) hör till den finska schlagermusikens pärlor. 

Helismaa översatte sångerna ur de amerikanska musikalerna Pyjamasleken (1958), Annie mästerskytten (1960) och My Fair Lady (1962). Av hans sju pjäser har två uppförts på teaterscenen: Suutarin tyttären pihalla (1952) och Käsiraudat (Handklovarna, 1986) skriven under pseudonymen Jukka Roine. I juni 1954 hade Ruoska ja rakkaus (Piskan och kärleken), som Helismaa skrev under namnet Väinö Karras, premiär på Helsingfors arbetarteater (Vallgårds sommarteater). Detta folkliga skådespel med musik av Toivo Kärki och handlingen förlagd till Karelska näset blev en stor publikframgång 1954–1956. Helismaas pjäs Nyt se on tehty, Nora...(Nu är det gjort, Nora...) televiserades 1977. 

På revyteatern Punainen Mylly i Helsingfors, som leddes av Ossi Elstelä, fick ett halvt dussin av Helismaas revyer premiär, bland dem Meksikon pikajuna (1952, Snälltåg till Mexiko). Helismaas sånglustspel Onnelliist voimiist’ (Av lyckliga krafter) uppfördes 1958 på stadsteatern i Lahtis. Från 1945 skrev han sammanlagt drygt hundra lustspel, bland dem flera historier om Laiska-Lassi (Lata Lasse). När tv blev en realitet i Finland 1956 förekom Helismaa ofta i TES-tv:s reklam- och underhållningsprogram, bl.a. tillsammans med Eemeli (Esko Toivonen). Helismaa var också redaktionssekreterare för Fazers publikation Musiikkiviesti–Musikbulletinen 1957–1961. 

Det påfrestande arbetet med uppträdanden och turnéer var en livsstil för Helismaa. Han dog i januari 1965, endast 51 år gammal. Hans sista schlagertext var Aurinko laskee länteen (Solen går ned i väster) som Toivo Kärki komponerat och som Viktor Klimenko sjöng in på skiva tio dagar efter Helismaas död. 

I sin genre är Reino Helismaas produktion unik, både till sitt omfång, ca 5 000 kupletter och sånger, och i sin mångsidighet. Han värnade om språkriktighet i sitt tal och sina texter och använde sig ofta av konstnärsnamn – bland dem kan nämnas Eemil Arsa, Erho, Rudi Halla, Hoffmeister, Eero Itä, Orvokki Itä, Väinö Karras, Rainer Kisko, Osmo Kosta, Rauni Kouta, Aarne Lohimies, Masa Palo, Jyri Purje, Jukka Roine och Aulikki Ura. 

Kari Uusitalo 

Reino Vihtori (Repe) Helenius, fr.o.m. 1935 Helismaa, född 12.7.1913 i Helsingfors, död 21.1.1965 i Helsingfors. Föräldrar byggmästaren Vihtori Aleksanteri Helenius och Elin Maria Manninen. Gift 1936 med Lempi Sanelma Turunen. 

VERK. Inspelningar se: Suomalaisten äänilevyjen luettelo. 1946–1966 (1967); filmmusik se: Suomen Kansallisfilmografia 47 (1989–1998). 

PRODUKTION. Lentomatka seikkailuun. Sekkailuromaani pojille (1946); Tyttö kuin atomipommi. Iloinen seikkailuromaani (1946); Maan mies Marssissa. Seriealbum (tills. med O. Kanerva & A. Hauhio, 1947); Daiga-daiga-duu sekä 12 muuta ratkiriemullista kuplettia (1949); Meksikon pikajuna. Kupletteja (1949); Muhoksen mimmi (1952); Suutarin tyttären pihalla (1952); Ruoska ja rakkaus (1953–1955); Onnelliist voimiist’ (1958–1959); Reino Helismaan lauluja (1967). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. M. Helismaa, Helismaan pikajuna … ja reikärauta-Brown (2001); J. Pennanen & K. Mutkala, Reino Helismaa. Jätkäpoika ja runoilija (1994). Dokumentärfilmer: Repe av P. von Bagh (1979); Kulkuri ja Joutsen av T. Koivusalo (1999). 

BILDKÄLLA. Helismaa, Reino. 1968. Hufvudstadsbladets arkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4241-1416928956847

Upp