SAVOLAINEN, Heikki


(1907–1997)


Olympiasegrare, gymnast, medicinalråd


När Heikki Savolainen vid öppnandet av de olympiska spelen i Helsingfors 1952 svor den olympiska eden på de deltagande idrottsmännens vägnar var detta otvivelaktigt höjdpunkten i hans liv. Han deltog för femte gången i de olympiska spelen. Savolainens gymnastkarriär kröntes i sitt slutskede med en nionde olympisk medalj. Gymnastiken stod hans hjärta nära hela hans liv. Han hörde också till de första idrottsläkarna i vårt land och deltog som expert aktivt i utvecklingen av fysisk fostran.


 

Heikki Savolainen blev först intresserad av gymnastik genom sina äldre bröder samt genom skolgymnastiken och gymnastikuppvisningarna som de kringresande cirkussällskapen bjöd på. Den tyske gymnastiktränaren Rudolf Kops besökte Joensuu 1923 och fick den sextonårige Savolainen att tro på sin gymnastiska talang. Tre år senare var Savolainen redan finländsk juniormästare och följande år den bäste på seniornivå.


 

Den unge finländske mästarens olympiska bana inleddes i Amsterdam 1928, då han överraskande tog brons på bygelhäst och också placerade sig väl i mångkampen. Prestationens värde förhöjs av att han var tvungen att förbereda sig för spelen som värnpliktig, vilket inte erbjöd de bästa möjligheterna för gymnastik. Bronsmedaljen skapade förutsättningar för att uppställa nya mål: hösten 1928 inledde han sina studier såväl vid gymnastikinrättningen vid Helsingfors universitet som vid den medicinska fakulteten. Han föreställde sig kanske att i framtiden bli chef för gymnastikinrättningen, eftersom behörighet för denna tjänst förutsatte utbildning till såväl läkare som gymnastiklärare.


 

Savolainen, som förkovrat sig på olika redskap, råkade ut för svårigheter 1931 vid världsmästerskapstävlingarna i gymnastik i Paris. Inbjudan till spelen kom sent. Under en månads tid var han tvungen att finslipa sina gymnastiska serier, men också att förbereda sig för andra grenar. Mästerskapet avgjordes nämligen i en femtonkamp, som utöver de egentliga traditionella grenarna i redskapsgymnastik också omfattade löpning hundra meter, kulstötning med bägge händer, höjdhopp och klättring med rep. Savolainens förbluffande mångsidighet bar frukt, han utropades till segrare vid tävlingen, men en protest inlämnades mot hans klättring med rep. Behandlingen av denna samt av det finländska lagets motprotest pågick i fyra månader.


 

Mästerskapsmedaljen gick till slut till Finland: Vid sidan av mästarens namn stod även orden Tapperhet – Fosterland – Moral att läsa; något paradoxalt kanske, eftersom Savolainen med fog kunde harmas över domarnas arbetssätt. Men de värden som ingick i dessa ord var under årtiondenas gång av stor vikt i hans liv. Hans seger hade likaså en uppmuntrande inverkan på de finländska gymnasterna. ”Gymnastiken blev en likadan hjärtesak för folket som friidrott och brottning”, skrev tidens idrottsexpert Martti Jukola.


 

Vid de olympiska spelen i Los Angeles 1932 stärkte Savolainen sin ställning som en av de främsta gymnasterna i världen genom att placera sig som tvåa på räck och trea på barr, i mångkampen och i lagtävlingen. Han har själv sagt att han just vid dessa spel var som allra bäst. Fyra år senare kom det finländska laget, med Heikki Savolainen som medlem, trea. I de individuella grenarna inskränkte sig medaljskörden till en, men en desto fullödigare prestation: Ale Saarvala tog guld på räck.


 

Det sades att Finland 1939 hade ”alla tiders gymnastiktrupp” – med Heikki Savolainen som den främste representanten – men kriget spolierade de stora förhoppningarna: de olympiska spelen i Helsingfors avblåstes 1940 på grund av världskriget. Sedan freden återställts uppställde man nya mål. Savolainen fick då beskedet, att ”alltför många gymnaster stupade, du behövs i London 1948.” Ansvarsmedveten som han var antog han utmaningen.


 

Från hösten 1947 till följande sommar var Savolainen hårt pressad: stadsläkaren tvingades å yrkets vägnar, bland annat på grund av en tyfusepidemi, anstränga sig till det yttersta; träningsförhållandena var inte de bästa och i sista stund höll en fotskada på att förhindra deltagandet. Men Savolainen höll ut och deltog i den förbluffande finländska framgången: guldmedalj i fyra grenar samt två silver- och två bronsmedaljer. Den över fyrtioårige Savolainen fick guldmedalj i lagtävlingen och på bygelhäst. Som läkare kände han till riskerna, men också sin moraliska förpliktelse och folkets förväntningar. Han krönte sin karriär genom att vinna sina guldmedaljer, men också genom att övervinna sig själv.


 

Om guldmedaljerna i London var uppfyllelsen av en dröm, utgjorde svärandet av den olympiska eden vid OS i Helsingfors 1952 kronan på hans karriär på grund av dess mäktiga symboliska och känslomässiga värde. Bronsmedaljen i laggymnastik var en lysande slutpunkt på den internationella karriären.


 

Heikki Savolainen tog sex gånger finländskt mästerskap i den individuella mångkampen i gymnastik och tjugo gånger på olika redskap eller mer än någon annan gymnast dittills. Han representerade Finland tio gånger i landskamper och segrade två gånger i mångkampen. Kännetecknande för Savolainens gymnastiserande var rörelsernas renhet, fart och rytm. Han hade goda tävlingsegenskaper, förmåga att tåla press och ett sinne för sans och måtta, men också en tillräckligt långsiktig vilja att bjuda till.


 

Heikki Savolainen ådagalade sin mångsidighet genom att 1933 författa manuskriptet till en av staten finansierad och av Suomi Filmi Oy producerad halvtimmesfilm om den finländska gymnastiken. Under hela sin karriär var han en förebild för yngre gymnaster. Han verkade ofta som gymnastiktränare i olika delar av landet och ingöt genom sitt föredöme en tro på de egna möjligheterna hos nybörjarna. Han påverkade också genom att skriva i olika tidningar från början av 1930-talet.


 

Savolainen, som själv gått i tysk lära, blev grundaren och utvecklaren av den finländska gymnastiken och hans prestationer och verksamhet 1928–1933 lade grunden för senare framgångar. Han var intelligent, tjänstvillig och rutinerad; under kriget gav han vid sidan av sin yrkeskunskap som läkare i främsta linjen också prov på ­tapperhet.


 

Heikki Klemola


 

Heikki Ilmari Savolainen, född 28.9.1907 i Joensuu, död 29.11.1997 i Kajana. Föräldrar byggmästaren Otto Savolainen och Hilja Sofia Kaskinen. Gift 1933 med gymnastiklärarinnan Mirja Karhumäki.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Huippuurheilun maailma III. Erityislajit (1979); M. Jukola & R. Hirviseppä, Urheilun pikku jättiläinen (1958); E. Mannerla, Hei, Hei, Hei! Kertoelmia suomalaisista suururheilijoista (1944); E. Sevón, 33 stjärnor som idrottsmän och människor (1947); P. Teräsvirta, Suomen Voimisteluliitto 1900–1960 (1960); P. Tiilikainen, Suomen tähtiurheilijoita (1956) Suomen Voimisteluopettaja­liiton matrikkeli. Suomen Voimistelunopettajat 1883–1959 (1959).


 

BILDKÄLLA. Savolainen, Heikki. 1932. Jyväskylä universitets museum.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4428-1416928957034

 

Upp