JUKOLA, Martti 

(1900–1952) 

Sportjournalist, radioreporter 

Martti Jukola var sportjournalist och en produktiv idrottsskribent, men han var mest känd som sportkommentator vid Rundradion. På detta område var han banbrytare i Finland på 1930-talet. Allra bäst kom radiolyssnarna ihåg hans reportage från olympiska spelen i Berlin 1936. Jukolas stil var ofta sakligt konstaterande och rösten något torr, men bakom den kunde man skönja engagemang och hårt förvärvad sakkunskap. Jukolas inflytande sträckte sig långt framåt och präglade flera reportergenerationers arbete. 

Martti Jukola växte upp som son i en lärarfamilj i Åbo och anställdes 1922 under sin studietid vid Finlands gymnastik- och idrottsförbunds (FGIF) kansli. Först tjänstgjorde han som kanslist, men chefredaktören för Suomen Urheilulehti Lauri Pihkala anställde honom som journalist vid förbundets språkrör, vars redaktionssekreterare han blev inom kort. Jukola hade redan som skolpojke samlat på idrottsstatistik och skrivit sportnotiser för tidningar i Åbo. Vid redaktionen för Suomen Urheilulehti konstaterade han att detta var hans drömyrke. Jukola fortsatte trots det sina studier i inhemsk litteratur och disputerade vid 29 års ålder 1930 vid Helsingfors universitet med en avhandling om J. H. Erkkos liv och verk. Han utgav också dikter under namnet Ilmari Marski. 

Under 1920-talet var Martti Jukola även en känd aktiv idrottare som 400-meters- och häcklöpare. Han representerade den namnkunniga Turun urheiluliitto (Åbo idrottsförening) och var klubbkamrat med Paavo Nurmi. Mellan 1920 och 1930 vann Jukola i de finländska friidrottsmästerskapen 15 medaljer på 400 och 800 meter, 110 och 400 meter häck samt i korta stafetten. Han erövrade dock inte något finländskt mästerskap, då Erik ”Erkka” Wilén på den tiden var helt överlägsen i de grenar som Jukola tävlade i. Sommaren 1926, då Jukola var i sin bästa form, löpte han 400 meter häck på 55,4 och 400 meter på 49,9. Han ägnade sig också åt fotboll och bandy och på 1930-talet åt bowling. 

Vid olympiska spelen i Paris 1924 utförde Jukola ett gigantiskt arbete. På kvällar och nätter skrev han för Suomen Urheilulehti om Paavo Nurmis, Ville Ritolas och de andra kamraternas bragder. Dessutom representerade han Finland på 400 meter häck. Han gick vidare från försöksheatet, men under semifinalen kom det ett skyfall, och Jukola, som led av ischias, blev femte i sitt heat. De tre bästa tog sig till finalen och Erkka Wilén vann silver. 

Jukolas arbetstakt var sedan mitten av 1920-talet hård: på söndagarna tävlade han någonstans i Finland, på kvällen tog han tåget till Suomen Urheilulehtis redaktion i Helsingfors, där han sedan skrev sina artiklar under natten, varefter han sov några timmar för att på morgonen granska artiklarna, och till slut vidtog korrekturläsning och ombrytning av sidorna. På eftermiddagen skyndade Jukola sig till Djurgårdens sportplan för att träna. 

Vid Suomen Urheilulehti kunde Jukola 1922–1925 förverkliga sina planer om sportjournalistik och tidningsutgivning. Efter detta verkade han i fyra år som förlagsredaktör vid Werner Söderströms förlag och redigerade Kansan Kuvalehti. Under dessa år färdigställde han sin avhandling, varefter han återvände till Suomen Urheilulehti som dess chefredaktör och en av tidningens ägare. FGIF hade gjort sig av med sitt språkrör på grund av att tidningen gick med stor förlust, men den kom på fötter tack vare Jukola. Tidningens upplaga överskred 30 000 exemplar under Berlinolympiadens år 1936. I Finland fanns det på den tiden bara några dagstidningar som nådde en större upplaga. Till de populäraste spalterna i tidningen, som utkom tre gånger i veckan, hörde chefredaktören Jukolas kåserier under signaturerna MJ och Juhanijuhaninpoika. 

Jukola var med om att grunda sportjournalisternas förening och var dess första ordförande 1931–1936. Han var dock egentligen ingen föreningsmänniska. Vidare var han ledamot av styrelsen för Finlands bollförbund 1938–1940, och i Enso grundade han 1936 föreningen Ylä-Vuoksen Palloseura och verkade som dess ordförande i tre års tid. 

Jukola var från första början helhjärtat med om att utveckla Rundradion under dess pionjärår. Han kåserade för första gången i radion 1928, och hans första större reporteruppgift var att referera världsmästerskapen på skridsko i Helsingfors 1931. Under början av 1930-talet lade Jukola grunden för radions idrottsreportage, utan att ha några egentliga förebilder. Under olympiaden i Berlin fick finländarna för första gången höra direktsänd radio från de olympiska spelen. Jukola refererade ensam tävlingarna för Finlands folk. Hans legendariska mästarprov var referatet från den finländska trippelsegern på 10 000 meter (”Salminen vinner, Salminen vinner Askola andra, Iso-Hollo tredje”) etsade sig djupt in i samtida sinnen. I radion var Jukola kallt konstaterande och något torr, men vid behov mångordig och snabb, vilket också förutsattes i etermediet. 

I jultidskriften Urheilijan Joulu 1950 erinrar han sig sin första tid som radioreporter: ”På den tiden var det inte alltid så lätt. Sex timmars oavbruten rapportering från brottningsmatcher på Cirkus på Djurgården i Stockholm. I en del matcher skedde det ibland under 20 minuter ingenting annat än att någon kittlade motståndaren under armhålan och snabbt drog handen tillbaka när denne litet klämde till.” 

Jukola lämnade Suomen Urheilulehti 1936, mitt under dess blomstringstid, och blev chef för sociala avdelningen vid Enso-Gutzeits fabriker. Där trivdes han bara i tre år och återvände till Helsingfors som chef för Rundradions reportageavdelning just före vinterkrigets utbrott. I detta uppdrag efterträdde han den store pionjären på området Alexis af Enehjelm. Under fortsättningskriget var reservlöjtnant Jukola engagerad som informationsofficer och som chef för ett informationskompani. Krigsåren var för Jukola andligen synnerligen betungande. Efter krigen blev han aldrig helt återställd och orkade inte fortsätta i Rundradions tjänst. Under sina sista levnadsår, 1943–1952, redigerade Martti Jukola bildverket Urheilukuvasto.

Seppo Hentilä 

Martti Henrik Jukola, pseudonym Ilmari Marski, född 22.11.1900 i Åbo, död 3.10.1952 i Helsingfors. Föräldrar dövstumskolläraren Aapo Henrik Jukola och Maria Wilhelmina Grönroos. Gift 1927 med Irma Regina Kauppi. 

PRODUKTION. Alloo, Alloo...! Kuvia ja katkelmia Pariisin olympialaisista (1924); Olympialaiskisat ennen ja Parisissa 1924 I–II. Red. L. Pihkala & M. Jukola (1924); Olympialaiskisat Amsterdamissa 1928 III. Red. M. Jukola (1928); Sata urheilijaa. Muoto- ja henkilökuvia nykypäivien suomalaisista urheilijoista (1924); Ennätysvauhtia. Turun urheiluliiton 25-vuotisjulkaisu. Red. M. Jukola (1926); Olympialaispoikia (1928); Juhana Heikki Erkko. Elämä, runoilijatoiminta ja teokset I (1930); Athletics in Finland (1932); Me uskomme urheiluun (1932); Huippu-urheilun historia (1935); Juhana Heikki Erkko. Elämä, runoilijatoiminta ja teokset II (1939); Urheilutaidon alkeet (1942); Laakeriseppele (1943); Urheilun pikku jättiläinen (1945); Urheileva nuoriso (1948); Suuri Olympiakirja (1952); Finlands idrott av i dag (tills. med L. Nurmi, 1947); Finlands idrott av idag (tills. med L. Nurmi, 1952). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. A. O. Arponen, Tunnettuja urheilutoimittajia. Urheilu, historia ja julkisuus (1998); A. O. Arponen, M. Hannus & J. Kanerva, Martti Jukola. Suomen urheilun suuri tulkki (2000). 

BILDKÄLLA. Jukola, Martti. Foto: Ateljé Aarne Pietinen, 1932. Uusi Suomis bildarkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4401-1416928957007

Upp