STODIUS, Martinus Henrici 

(1590–1676) 

Professor, kyrkoherde 

Martinus Henrici Stodius var en av de första professorerna vid den nygrundade akademin i Åbo och var medlem av den kommitté som svarade för den första översättningen av Bibeln till finska. Han gjorde sig också känd som utövare av ockultism, vilket ledde till att han närapå förlorade sin tjänst.

Martinus Henrici Stodius far Henrik Hansson var förste skrivare på Åbo slott 1584– 1596 och levde åtminstone ännu 1598. Henrik Hansson använde sig av ätten Stiernkors vapen, men hans släktförbindelser är inte kända. Enligt traditionen hade han träben, vilket föranledde att hans barn fick det latinska smeknamnet Stodius. Martinus Henrici föddes i Henrik Hanssons andra äktenskap. 

Efter att ha gått i katedralskolan i Åbo kan Stodius ha haft kyrkliga uppdrag eftersom han reste utomlands för att återuppta sina studier först då han var över trettio år gammal. På sommaren 1623 skrevs han in vid universitetet i Wittenberg, där han avlade magisterexamen redan hösten 1624. Han fortsatte sina studier under åtminstone ett par års tid och läste av allt att döma heliga språk (grekiska och hebreiska) och exegetik. 

Senast 1627 återvände Stodius till sitt hemland och blev lärare vid katedralskolan i Åbo. Han avancerade snabbt till konrektor (ställföreträdande rektor) och rektor, men miste sin tjänst då katedralskolan omvandlades till gymnasium 1630. Därefter var Stodius lärare i grekiska vid gymnasiet i Åbo. Han var uppenbarligen en omtyckt lärare eftersom Åboborna 1633 ville utse honom till kyrkoherde. De fick emellertid inte sin vilja igenom. Stodius var sedan rektor för skolan i Viborg tills han 1636 fick den andra lektorstjänsten i teologi vid gymnasiet i Åbo. Han blev sedan utan ansökan utnämnd till professor i de heliga språken då akademin i Åbo grundades 1640. 

Trots att Stodius redan var femtio år då han utnämndes till professor hann han verka vid universitetet i tjugo år. Någon uppseendeväckande vetenskapsman eller lärare var han inte; i sin språkundervisning fokuserade han närmast på grunderna, utgående från texterna i Bibeln. Också Stodius litterära produktion var anspråkslös; den enda publikationen av vetenskaplig karaktär var en synodalavhandling om den fria viljan, som baserade sig på arbeten av den tyske teologen Mathias Vogel. Därutöver skrev Stodius ett fåtal gratulationsdikter; några avhandlingar publicerades inte under hans ledning. Trots detta ledde Stodius bana uppåt, och på 1650-talet utnämndes han till professor i teologi. Trots tjänstebeteckningen utövade Stodius också naturvetenskap och kunde ibland tillsammans med sina elever experimentera med att t.ex. göra upp eld med hjälp av ett förstoringsglas. 

Stodius arbete i den finska bibelöversättningskommittén 1638–1641 var mer betydande än hans akademiska meriter. Det finns inga uppgifter om de enskilda översättarnas insatser, men av allt att döma spelade Stodius en betydande roll i översättningsarbetet eftersom han var expert på Bibelns originalspråk. Utöver de heliga språken behärskade Stodius tydligen också finska väl, eftersom han assisterade professor Aeschillus Petraeus när denne skrev den första finska grammatiken, som gavs ut 1649. 

Professor Stodius väckte mer uppmärksamhet genom sitt utövande av ockultism än genom sina vetenskapliga meriter. Han var intresserad av kabbalism, eller kunskapen om hemliga naturkrafter och besvärjelser, en tradition som gick tillbaka på gamla judiska urkunder under namnet Kabbala. Det var inte alls ovanligt att de lärda under 1600-talet ägnade sig åt denna tradition, och Stodius hade kommit i kontakt med kabbalismen under sin studietid i Wittenberg. 

Redan 1644 misstänkte konsistoriet vid Åbo akademi att professor Stodius lärde ut övernaturliga ting, men hans förehavanden väckte särskild uppmärksamhet i samband med en magisterpromotion 1653, då en del underkända beklagade sig över att några av dem som blivit godkända hade använt sig av svart magi. Då man lyckade finna bevis för att en av magistrarna hade fått ett kabbalistiskt verk av Stodius före promotionen ställdes Stodius 1656 till svars inför konsistoriet. Man beslöt att skilja honom från hans tjänst, men kansler Per Brahe upphävde domen eftersom det i sig inte var förbjudet att äga ett kabbalistiskt verk, och några mer omfattande bevis mot Stodius fanns inte. Konflikten löstes slutligen genom att Stodius själv på sommaren 1660 bad om avsked från sin tjänst och blev kyrkoherde i Nådendal. 

Formellt sett hade Stodius varit kyrkoherde i Nådendal ända sedan 1654 eftersom församlingen fungerade som prebendesocken för professorn i teologi. Då han lämnade akademin erbjöds han kyrkoherdetjänsten i Ijo, men avböjde och fick behålla befattningen i Nådendal. Denna skötte han sedan fram till 1674, då han p.g.a. sjukdom lämnade över tjänsten åt sin svärson Andreas Petraeus. Stodius ligger begravd tillsammans med sin hustru i Åbo domkyrka. 

Ari-Pekka Palola 

Martinus Henrici Stodius, född 9.11.1590 i Åbo, död 16.1.1676 i Nådendal. Föräldrar huvudskrivaren på Åbo slott Henrik Hansson Kill och Elisabeth Martinsdotter Kyrö. Gift senast 1630 med Elisabeth Persdotter Dryander. 

PRODUKTION. Disputatio Synodalis, de Libero Arbitrio, ex articulo XVII Aug. Conf. Wittenbergae (1633), ånyo publicerad med titeln Disp. Synod. de Libero Arbitrio, in anniversaria synodo Aboensis ... Holmiae (1634). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Städernas klagoskrifter (Åbo), Riksarkivet. Rådstugurättens i Åbo protokoll. Åbo landskapsarkiv. Consistorii Academici Aboensis äldre protokoller I−IV (1884−1912); Finlands nationalbibliografi 1488−1700 (1996); E. Matinolli, Turun tuomiokapitulin matrikkeli (1976). I. Antola & H. Halén, Suomalaisen eksegetiikan ja orientalistiikan juuria (1993); I.A. Heikel, Filologins studium vid Åbo universitet (1894); A. Heikkinen, Paholaisen liittolaiset. Noita- ja magiakäsityksiä ja -oikeudenkäymtejä Suomessa 1600-luvun jälkipuoliskolla (1969); K. Jäntere, Naantalin historia I (1959); M. Klinge et al., Kungliga akademien i Åbo 1640−1808 (1988); A. Kolehmainen, Stodius-suvusta.Genos 1996; O. Nikula & S. Nikula, Åbo stads historia 1521−1600 (1987); J. Nuorteva, Finländarnas studier i utlandet. Boken i Finland (1988); J. Nuorteva, Suomalaisten ulkomainen opinkäynti ennen Turun akatemian perustamista 1640 (1997); R. Ranta, Åbo stads historia 1600−1721 (1977); O. Rundt, Släkten Alftans ursprung. Genos 1991; Vanhimman suomalaisen kirjallisuuden käsikirja (1997). 

BILDKÄLLA. Stodius, Martinus Henrici. Sigill. C. von Bonsdorff, Åbo stads historia under sjuttonde seklet II (1904).

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4540-1416928957146

Upp