PETRAEUS, Aeschillus 

(1593–1657) 

Biskop, prokansler 

Aeschillus Petraeus studerade både i Uppsala och i Tyskland. Redan i unga år disputerade han för teologie doktorsgraden, varefter han blev lektor i Åbo, där han också bistod biskop Rothovius. Petraeus blev förste teologie professor och valdes till akademins förste rektor i Åbo. Till slut blev han också prokansler för akademin, i egenskap av biskop. Petraeus tog del i den finska bibelöversättningen och gav ut den första finska grammatiken. Som biskop respekterade han de lokala finska traditionerna, och gynnade inte maktens centralisering.

Aeschillus Petraeus kom efter skolgång i Karlstad och Strängnäs till Uppsala, där han 1619 promoverades till magister, varefter han skickades till Tyskland för vidare studier. Han synes ha tillhört kretsen kring Johannes Rudbeckius, något som befordrade hans karriär. Om Petraeus bakgrund och goda förbindelser vittnar den omständigheten att han under sina studieår utsågs till informator för Johannes Terserus, som senare blev hans efterträdare både som professor och som biskop i Åbo. 

Petraeus var från början inriktad på att delta i den modernisering av universitet och kyrka som i synnerhet Rudbeckius förespråkade. Efter tre teologiska avhandlingar i Wittenberg utnämndes Petraeus 1624 till adjunkt vid filosofiska fakulteten i Uppsala; han återvände emellertid till Tyskland för studier i Jena under den lutherske teologen Johann Gerhard och disputerade under honom om treenigheten. Petraeus var därefter kvalificerad att bli teologie professor, men ingen tjänst var ledig. I Uppsala disputerade han 1628 för teologie doktorsgrad på två avhandlingar – disputationen tog två dagar – och blev förklarad för teologie licentiat. Någon doktorspromotion kunde dock inte anställas, sannolikt på den grund att Petraeus var för ung och saknade kyrkliga meriter. Den antipapistiska doktorsavhandlingen De Antichristo Magno qui est Romanus pontifex var dedicerad till ärkebiskopen och sju andra biskopar eller superintendenter i riket; disputationen skedde således under det svenska episkopatets skydd och uppmuntran. 

Petraeus protestantiska nit och kapacitet förde honom 1628 till Åbo skola, även med uppgift att bistå den nyutnämnde biskopen Isak Rothovius. Denne reformerade helt det stora finska stiftet som ansågs vara i behov av att organisatoriskt och läromässigt föras närmare den svenska kyrkliga och politiska centralmakten. Det betydde strängare kyrkotukt och arbete mot oseder, vidskepelse och fylleri samt kamp mot de i det tidigare Sigismundvänliga Finland ännu bevarade resterna av mindre sträng lutherdom. Petraeus huvuduppgift synes i början ha varit att verka för prästutbildningen, som också tog en stor del av hans tid i anspråk, senare att påskynda bibelöversättningen. Samtidigt ålåg det prästerskapet att ideologiskt legitimera det pågående tyska kriget; därtill var Petraeus väl skickad då han redan i Wittenberg och sedan i Uppsala hade disputerat på katolicismen, som han i den protestantiska nyaristotelismens anda häftigt kritiserade. 

Vid inrättandet av Åbo gymnasium 1630 utsågs Petraeus till förste teologie lektor, och sedan han avböjt tjänsten som kyrkoherde i Karlstad utnämndes han till domprost och kyrkoherde i Åbo med S:t Karins församling som prebende. Då gymnasiet 1640 förvandlades till universitet blev Petraeus dess teologie professor primarius och förste rektor, vilket senare naturligt predestinerade honom till att bli Rothovius efterträdare som biskop och prokansler. Det hade 1637 varit fråga om att Petraeus skulle bli professor i Uppsala; nu promoverades han där sommaren 1640 och kunde således överföra en lärd succession till det nya lärosätet i Åbo, vars invigningsfestligheter sannolikt uppsköts något av den anledningen. 

Petraeus, som bevistade flera riksdagar, fick av regeringen 1638 uppgiften att tillsammans med tre andra prästmän göra en översättning av hela Bibeln till finska. Han hade i Uppsala följt Rudbeckius översättningsarbete och i Tyskland studerat bibelspråken och ansågs därför kunna leda företaget trots att han först i Åbo lärt sig finska. Bibelöversättningen, som förmyndarregeringen diskuterade tillsammans med akademin i Åbo, blev snart färdig och kunde i Stockholm 1642 utges som en ståtlig tryckeriprodukt. Senare gav Petraeus ut en kortfattad första finsk grammatik, Linguae Finnicae brevis institutio (1649). Samtidigt utvecklade han i en avhandling bibelöversättningens principer. 

Petraeus främsta insats som lektor, professor och biskop låg på prästutbildningens område. I synnerhet vinnlade han sig om homiletiken. Han lät under perioden 1649–1657 inalles 152 studenter, blivande präster, disputera på en serie förklaringar och analyser av kyrkoårets evangelie- och episteltexter. Av dessa sammanfogades ett urval i två volymer, Enarrationis evangeliorum dominicalium, 1–2, båda omfattande ca 500 sidor. 

Petraeus synes ha varit mildare och tolerantare än sin föregångare Rothovius och sina efterträdare Johannes Terserus och Johannes Gezelius; han blev kritiserad för slapphet i sin ledning av stiftet. Den allmänna tendensen gick mot en kyrklig och statlig centralisering, men Petraeus synes ha haft förståelse för de lokala finska traditionerna och hyst en decentralistisk uppfattning, som på den världsliga sidan också företräddes av hans professorskollega Michael Gyldenstolpe. 

Petraeus dotter Katharina var gift med Gyldenstolpes bror, professor Olof Wexionius, och hans son Anders Petraeus blev liksom fadern professor vid Åbo akademi. Akademin och hovrätten i Åbo bildade ett släktsamhälle, och Petraeus son Samuel blev assessor vid hovrätten liksom Gyldenstolpe. Petraeus son Johan antog namnet Hälleberg. 

Matti Klinge 

Aeschillus Petraeus, även Eskil Petraeus, född 1593 i Grums i Värmland, död 26.9.1657 i Åbo. Föräldrar kyrkoherden i Filipstad Olavus Aeschilli Petraeus och Karin. Gift med en till namnet obekant Pommerening, 1633 med Anna Kock. 

PRODUKTION. De Antichristo Magno qui est Romanus pontifex. Uppsaliae (1628); Biblia, se on. Coco pyhä Raamattu suomexi. Stockholmis (1642; översättning tillsammans med M. Stodius, H. Hoffman och G. Favorinus); Disputatio de sanctae nostrarum ecclesiarum bibliothecae libro primo, sacris Bibliis, hebraicis et graecis, et in lingvam nostram popularem translatis (1647); Linguae Finnicae brevis institutio (1649); Enarrationes evangeliorum dominicalium I−II (1652−1653); 169 disputationer vid Åbo akademi, se J. Vallinkoski, Turun akatemian väitöskirjat 1642−1828 I:3 (1964); likpredikningar, se T. Melander, Personskrifter hänförande sig till Finland 1562−1713. Bibliografisk förteckning (1951). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. C. Callmer, Svenska studenter i Wittenberg. Personhistorisk tidskrift 1976; E. Edestam, Karlstads stifts herdaminne från medel-tiden till våra dagar II. Karlstad (1965); M. Klinge et al., Kungliga akademien i Åbo 1640−1808 (1988); V. Perälä, Eskil Petraeus. Turun yliopiston professori ja hiippakunnan piispa 1593−1657 (1928). 

BILDKÄLLA. Petraeus, Aeschillus. Namnteckning. C. von Bonsdorff, Åbo stads historia under sjuttonde seklet II (1904).

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4079-1416928956685

Upp